Fysingen – inte fy skam!


Igår tog jag tåget till Nynäshamn och Alhagens våtmark. Idag blev det tåg åt andra hållet, mot norr, Märstalinjen, med avstigning i Rosersberg och en kvarts promenad bort till Fysingen. Även Fysingen har sina våtmarker, det är en stor slättsjö med såväl stora vassområden som mycket öppna vattenytor. Ett fågeltorn har byggts (jag tror det invigdes förra året) samt en plankgång genom vassarna längs stranden. Fint ordnat!

Lärkor hördes över fälten, en stor flock skogsduvor drog förbi, tofsvipor och enkelbeckasiner stökade på maderna nere vid sjön och fågelsången steg allt högre ur skogen. I en vik nära badplatsen fick jag syn på några tillfälliga besökare: tre eleganta salskrakar som rastar här men skall vidare upp till Nordkalotten. Då och då hördes rördrommens nästan spöklika tutande, det var minst två stycken som lät. Grågäss kacklade och skäggdoppingar uppförde lustiga parningslekar.

Å ena sidan är det härligt, å andra sidan kommer våren lite väl tidigt. Redan tidigare har det varit tveksamt att sjunga ”du blomstertid nu kommer” vid skolavslutningarna. Som det har varit förut kunde enstaka tidiga vårar göra att det inte fanns så mycket blommor kvar vid midsommar. Nu kanske det verkligen kommer att vara slutblommat vid den tiden. Och det kan orsaka andra problem: den klassiska svenska naturen är inte organiserad för tidiga vårar vartenda år.

Alhagen

Så här såg det ut när solen kravlade sig upp över skogskanten vid Alhagen i Nynäshamn i morse. Kallt och frostigt var det, men så småningom blev det ändå soligt och skönt.

Änder och sångsvanar väsnades, pigga gärdsmygar drillade ute i våtmarkerna, koltrastar sjöng i skogen, ute på Östersjön o-ade ejdrar, och stämningen var god. I alla fall blev jag på gott humör. Hoppas det blir fler tillfällen att kila ut och kolla naturens framfart de närmsta dagarna.

PÅSKMATEN ÄR HOTAD!

Det drar eventuellt ihop sig till konflikt i butikerna framåt påsk. Då blir det väl dags för största krigsrubrikerna på tidningarnas löpsedlar: PÅSKMATEN ÄR HOTAD!

Hotet är väl snarare (om vi ser till Svenskt Näringslivs preferenser) att en massa kvinnor i handeln kanske blir lite mindre lågavlönade. Svenskt Näringsliv känner säkert djupt för lågavlönade kvinnor – ju fler sådana, desto bättre!Och då gäller det att sätta ner foten och säga: här skall det ta mej tusan inte bli några låglönesatsningar!

Hm, förut hade vi SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen. Den bytte namn till Svenskt Näringsliv, och man kan undra om det steg gubbarna åt huvudet? Alla som jobbar tillhör väl näringslivet på något sätt (även butikskassörskor), inte bara genierna i Svenskt Näringsliv?

Miljökraven ryker när Stockholm skall handla!

Det här är en insändare jag skrev till Dagens Nyheter i morse. Undrar om den drunknar i mängden av alla andra ilskna insändare?

I DN 26 mars finns en artikel om Stockholms kommuns upphandlingspolicy. Borgarrådet Axén Olin argumenterar för att ta bort bland annat miljökrav i de framtida riktlinjerna för kommunens inköp. Det antas förenkla för småföretagen. En annan väg är att stödja dem. Men hur stödjer man exempelvis småföretagens miljöarbete när kommunens Miljöcentrum läggs ned? Den organisationen var inriktad speciellt på att stödja småföretags miljöarbete.

Om nu argumentet (ett ”tänkt” exempel från Axén Olin, varför tog hon inte ett riktigt fall?) för att inte ha miljökrav är att en stödgrupp för hemlösa inte har miljöklassade bilar finns andra sätt än att slopa kraven. Gör organisationen jobb åt kommunen så se till att den får hjälp att uppgradera sina bilar!

Men det är inte hjälporganisationer, utan vanliga kommersiella företag det handlar om. Allt skall se så billigt ut som möjligt i Stockholms budget! En grundläggande tanke hos den styrande majoriteten i Stockholm är att ta bort allt i stadens förvaltning som inte är myndighetsutövning. Det framgår om man läser förslaget till upphandlingspolicy. Kostsamt handfast stöd till kommunens underleverantörer är inte myndighetsutövning, bort med det!

I konkurrensneutralitetens namn kan man inte ställa olika krav på företagen beroende av hur stora de är. Men då stora företag förmodligen har större resurser och mindre behov av stöd än de små, kan man misstänka att de ändå kommer att slå ut de småföretag som Axén Olin påstår sig vilja främja. Vilket ju är naturligt i en marknadsekonomi där det lägsta budet gäller. Då sitter vi där med stora leverantörer som kan ta miljö- och andra krav med en klackspark. ”Den som köper billigt, köper dyrt” är ett gammalt talesätt. Det kan bli resultatet av kommunens nya riktlinjer också.

Silltrut

Riddarholmens palats speglar sig i Riddarfjärdens blanka vatten, och där ligger den första silltruten jag sett detta år. Lite suddig i och för sig – så blir det när man klämmer i med största zoomen i en liten kamera.

Ungefär hälften av världens silltrutar håller till i Östersjön. Med andra ord skall vi försöka vara snälla mot den här nätta och trevliga lilla måsen. I Stockholm är den vanlig om somrarna, men på andra håll ser man den sällan eller inte alls.

Vintrarna tillbringar silltruten i västra Afrika, dit den flyger utan att sprida en massa otrevliga växthusgaser omkring sig. Det är fascinerande att tänka sig att just den här fågeln kanske simmade runt i Nigerfloden för några veckor sedan!

Friskt vatten till Årstaviken

På södra sidan av Årstaviken, nedanför Årsta gård (där ”Årstafrun” Reenstierna bodde för tvåhundra år sedan) fanns tidigare en bäck som kom från en sjö bortåt Årstafältet, tror jag. Sedan försvann bäcken (och sjön) och kvar blev bara ett uttorkat dike med rester av en kvarndamm. Nu håller man på att återställa bäcken igen. Trevligt.

Här är en bild jag tog i förmiddags, medan canadagäss trumpetade utifrån viken och bofinkar och grönfinkar väsnades i träden. Här är bäckens utloppp i Årstaviken. Längre upp är det ännu torrt. Någon vårflod har vi inte att vänta, men kommer det några rejäla regnväder kanske det blir livligare!

”Engelsmän som är så trevliga …”

Det finns folk som tycker att engelsmän verkar vara så trevliga. Men fundera litegrann hur det ser ut i dagens värld. Det som händer idag kan förklaras av vad som hände i går och i förrgår, och om man tittar på världens värsta och långvarigaste krishärdar finner man ofta en gemensam faktor: engelsmän har varit inblandade. Eftersom de själva har varit för svaga för att helt av egen kraft kunna behärska det världsimperium de hade för inte så länge sedan fick de tillgripa det klassiska tjuvknepet att härska genom att söndra, genom att hetsa olika folkgrupper mot varandra, genom att underblåsa lokala motsättningar och därigenom kunna ”flyta ovanför”.

Jag är inte säker på att det här är ”hela listan”, men den är illa nog i alla fall:

Cypern: ställt greker mot turkar
Palestina: judar mot araber.

Irak/Kuweit: båda staterna bildades av England. Och engelska politiker kan tydligen inte hålla fingrarna borta, utan stödjer USA:s fortsatta krig.

Iran: störtat en demokratiskt vald regering till förmån för en diktatorisk kejsare som sedan försvann med den islamska revolutionen.

Indien/Pakistan/Bangladesh: hinduer mot muslimer.

Afghanistan: England misslyckades med tre invasioner, men nu har man trupper där igen.

Sri Lanka: ? vet inte vad engelsmännen gjort i förhållande till inbördeskriget som aldrig tar slut, men kan det vara så att man hetsat tamiler mot singaleser.

Burma/Myanmar: ? kanske samma som Sri Lanka, med motsättningar mellan olika folk som kunde utnyttjas.

Malaysia: ständigt hot om sammanstötningar mellan malajer, hinduer och kineser.

Långt mer än en miljard människor bor i det här området (Indien har passerat miljardstrecket). ”De trevliga engelsmännens” insatser ser mer ut som en första rangens katastrof än någon slags spridande av civilisation. Idag klarar inte England av att intrigera på egen hand, politiker av Blairs typ måste hänga amerikanerna i rockskörten.

Man skulle kunna lägga till en del länder på olika håll i Afrika och göra syndalistan ännu längre, för övrigt.

Saddam = Mussolini

I en fundering från februari påpekade jag det olämpliga i att jämföra andraklassens diktatorer i Tredje världen med Hitler. Det håller jag fortfarande fast vid, men det var en detalj jag glömde: nämligen att det fanns en europeisk diktator som är jämförbar med Saddam Hussein. Namnet är Benito Mussolini, om det är bekant.

Nu tror väl många att Musse bara var en löjlig italienare, men han var beundrad inom och utanför Italien på 1920- och 1930-talen. På hans pluskonto fanns sociala ambitioner som att få tågen att gå i tid, att dika ut malariaträsken utanför Rom och krossa maffian på Sicilien. Minus var bland annat att han slog ner den italienska demokratin, sprutade giftgas på försvarslösa afrikaner, stödde fascisterna i spanska inbördeskriget, överföll grannstater som inte kunde försvara sig (Albanien) och fick smörj när han gav sig på Grekland. Tyskarna fick gripa in och rädda honom. Men till slut fick motståndsrörelsen tag på honom …

… och då blev det finito
för gamle Benito!