Första maj


The bourgeois period of history has to create the material basis of the new world – one the one hand universal intercourse founded upon the mutual dependency of mankind, and the means of that intercourse; on the other hand the development of the productive powers of man and the transformation of material production into a scientific domination of natural agencies. Bourgeois industry and commerce create these material conditions of a new world in the same way as geological revolutions have created the surface of the earth.

When a great social revolution shall have master the results of the bourgeois epoch, the market of the world and the modern powers and production, and subject them to the common control of the most advanced peoples, then only will human progress cease to resemble the hideous pagan idol, who would not drink the nectar but from the sculls of the slain.

(Karl Marx, 1853)

Brunnen falsk vikingabåt


Att glädja sig åt olyckor är inte så fint, men här är (nästan) en olycka som är en välsignelse: den falska ”vikingabåten” nedanför Slottsbacken brann i helgen. Den här bilden tog jag i förmiddags. Som man kan notera är det mest förstammen som sticker upp med sitt drakhuvud. Och där har vi knuten: enligt vad som är känt hade vikingarna inte drakhuvudena uppsatta när båtarna närmade sig land, såvida de inte hade för avsikt att skrämmas. Senare års forskning mal för övrigt sönder mycket av det som för bara några årtionden sedan var sanning om vikingatiden. Någon enhetlig asatro fanns inte, de väldiga kämparna var inte alltid så väldiga när de mötte välorganiserat motstånd, supergermanska rasister var de inte … .

Olika blogg-typer

Bland de flitigaste i den svenska bloggvärlden torde Ali Esbati och Carl Bildt vara. I själva verket publicerar de så mycket så att man nästan kan undra om de har en spökskrivare gömd i skrivbordslådan. Men det är inte bara så att de är varandras politiska motsatser. Även vad det gäller sättet att förhålla sig till tillvaron tycker jag mig se intressanta skillnader mellan ”Esbatis kommentarer” och ”Alla dessa dagar” . Bildt slänger bara ut textstycke efter textstycke, utan så många hänvisningar. Esbati tillfogar bilder, filmer, diagram, länkar i en stadig ström. Kan det ha något att göra med närhet eller avstånd till Maktens Boningar? Den som sitter däruppe behöver ju inte bevisa så mycket, medan de uppåtsträvande känner att de måste använda så mycket hårda fakta och bitande kritik som möjligt. I och för sig skulle man kunna tänka sig att Bildt är för gammal för att vara skapande och påhittig vad det gäller bloggens ”artistiska” innehåll, men jag är ju äldre än honom (tror jag) och jag stoppar åtminstone in ett foto eller en länk då och då!

Hem, ljuva hem

”Hem, ljuva hem …” kanske sothönan tänker när hon vilar på sitt rede i Fiskartorpssjön denna något kyliga morgon i slutet av april. Sothöns (man talar aldrig om ”sottuppar”, har någon tänkt på det?) brukar annars vara en milt sagt kolerisk samling: de skriker och fäktar med vingarna och slåss och bär sig drulligt åt gentemot såväl artfränder som andra fågelarter. Men här är det stilla vila, trots att ett par skäggdoppingar ligger alldeles bredvid (syns inte på den här bilden, men jag vet för jag var där).

Jag har nu knallat runt och fotat med min digitalkamera sedan 21 april förra året, men är fortfarande imponerad av hur bra bilder det blir i den lilla lådan. För att inte tala om alla bilder som man plockar fram direkt i datorn, i stället för att behöva hålla på med otrevliga kemikalier och miljöskadliga transporter. Här är ett framsteg vad det gäller miljö.

Den skönaste tiden ….

…. håller nu på att inträda. Igår hjälpte jag min syster i Vendelsö med lite trädgårdsarbete, och kunde samtidigt glädja mig åt sången från nyanlända svartvita flugsnappare och lövsångare, samt åsynen av min första nyckelpiga (med fem prickar) för året. Och så har gullvivorna börjat blomma.

Grönskan är ännu frisk och varierad. Grönt är ju en blandning av gult och blått, och i de nyutspruckna lövverken finns nästan hela färgskalan från ljust gulgrönt till mörkt blågrönt. Framåt sommaren blir det en tämligen slätstruken enahanda grön massa.

Nu blommar körsbärsträden och aplarna är på väg att slå ut, men det är snart över. Passa på att njut medan tid är!

Guds existens?


Klicka på den här bilden så blir den både större och tydligare! Frågan om Guds existens är osedvanligt knepig eftersom påståendet ”Gud finns” normalt varken kan bevisas eller motbevisas. Det ligger med andra ord utanför den sfär som kan studeras med vetenskapliga metoder. Undantag finns dock, vilket ovanstående strip från den eminenta kulturtidskriften Hälge visar. Myrorna har fått synnerligen handfasta bevis för att ett högre och välvilligt väsen existerar och helt oväntat (ett under!) kan låta manna i form av sockerbitar falla från himlen.

Studentfabrik

Vad är detta? Takarmaturer i en industri? – Både ja och nej. Det är ett industriliknande tak, men inte i en fabrik som tillverkar prylar. Det är ett industriliknande tak i en föreläsningssal på Södertörns högskola.

Och vad gör man i högskolorna? Massproducerar studenter i nära nog industriell takt! En studentfabrik, med andra ord. Vilken framtid dessa mängder av kandidater och magistrar möter är en öppen fråga. När en akademisk examen blir nästan lika vanlig som en studentexamen kommer marknadspriset på akademiker att falla. Jag minns det gamla uttrycket ”akademikerproletariat” – det verkar som det är i full färd att bildas nu i alla dessa studentfabriker.

Planekonomi?

Göran Greider skriver idag i Dagens Nyheter, i en artikel betitlad Naturen som marknadsplats:

Jag tror att begreppet demokratisk planhushållning är en bra utgångspunkt för tänkandet, eftersom det rymmer både stat och marknad som verktyg och gör jämlikhetstanken central också i den gröna dimensionen.

Egentligen borde ingen vettig person protestera mot begreppet ”planekonomi” – den mesta ekonomiska verksamhet är ju planerad, skillnaderna ligger i vem som planerar och vilka syften planeringen har. Jag är inte säker på när man kan säga att modern statlig planekonomi började, men krigsekonomierna under Första världskriget ligger nog nära till hands. Och som historikern Eric Hobsbawm skriver någonstans: planeringen under kriget fick folk att inse att staten kunde göra mer än att bara vara en ”nattväktarstat”. Därmed lades grunden för senare tiders välfärdssamhälle.

Det vimlar av intressant material på nätet som behandlar klimatfrågan ur olika synvinklar. Transporter är en nyckelfråga. Hur mycket transporter, och med vilka transportmedel, kan tillåtas, och vad kan begränsningar få för verkningar? De behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. En artikel av Rikard Warlenius i tidningen ”Arbetaren”, Klimatets politiska ekonomi, har en del tänkvärda infallsvinklar.

Miljömöte på Nalen

I förmiddags var jag i fina lokaler, nämligen anrika Nalen, på Gata Regerings 74. Naturvårdsverket, SMHI m.fl. skulle rapportera om den senaste delrapporten från FN:s klimatpanel. Jag checkade in, fick en namnlapp och klev in i mötessalen. I bakgrunden plinkade någon sorts new age-musik medan vackra naturbilder visades på en storskärm. Så småningom kom mer folk, och plinkandet dränktes av mängdens sorl.

När Nalen var nöjespalats hade man parollen ”festligt, folkligt, fullsatt”. Helt fullt var det inte i den stora salen, men inte långt därifrån. Erfarna konferensrävar blandade sig med ordinär intresserad allmänhet. Där gick miljöbyråkrater med små välansade grå skägg, och miljömuppar med mer vildvuxna hårbeprydnader (i själva verket såg jag bara en av den senare kategorin, vilket tyder på att den gamla typen av miljöpartister är på utdöende medan byråkraterna frodas som de brukar göra).

Över mängden höjde sig Anders Wijkman (två meter?), numera EU-parlamentariker för kristdemokraterna. Han höll ett energiskt anförande som i mycket var en katalogaria över alla miljöotrevligheter som hänger samman med klimatet. Läs om det på Naturvårdsverkets hemsida. Flera andra intressanta föredrag följde, var och en med sin specialitet och sina bekymmer. Här kommer inte bara naturvetenskap in, även samhällsvetare har saker att göra när det gäller att stödja miljökampen. Det är ju människor som måste kämpa, och då blir det ett fall exempelvis för sociologer att studera hur de gör.

Läget är besvärligt men inte helt nattsvart, så kan man väl sammanfatta det hela. Och i vår del av världen är vi privilegierade jämfört med hur stora delar av Tredje världen drabbas. Ett par miljarder människor i Afrika och Sydasien kan ha allvarliga problem med försörjningen av färskvatten framåt 2050, exempelvis. Å andra sidan kan stigande havsvattennivåer jaga bort hundratals miljoner människor från deras hem. Suck!

Under fikapausen kunde man se Pär ”Pudelfrisyren” Holmgren, känd TV-meterolog, mingla i folkmängden. Själv lyckades jag få tag på en korvsmörgås och ett äpple.

Nedanstående målning finns i Nalens entre. Den kanske kan symbolisera miljökampen? ”Håll rent, annars blir det en snyting!”

Folkpartiet – vadå?

”Folkpartiledaren Lars Leijonborg avgår.” Jaha, det är väl trevligt för honom, eller kanske inte. Vad jag undrar över är om det är folkpartiledaren som kliver av. Vad har vi för krav på partier numera? – Så här fattar jag fp:s nedgång och dess orsaker:

En gång hade folkpartiet tre stöttepelare.

  1. Arbetare (ja, gamla fp var också ett stort arbetarparti) som man dock skrämde bort genom att gå emot arbetarkrav på ordentliga pensioner. ATP-frågan på 1950-talet alltså.
  2. Frireligiösa och värdkonservativa. De skrämdes bort av sexliberalerna på 60-talet, och hamnade delvis i det nya kristdemokratiska partiet.
  3. Socialliberala reformister som har jagats undan av neoliberala dårfinkar under senare år. Möjligen finns det några sådana kvar i partiet, och det är de som fått undan Lars L.

Eftersom partiet i stor del är borta vad det gäller ordinarie aktiva medlemmar blir det kvar en toppstyrd och statsfinansierad organisation som fladdrar hit och dit med mer eller mindre konstiga utspel som skall attrahera den ena eller andra väljargruppen. Idéerna och den demokratiska diskussionen ersätts av direktiv och politiskt tjuv- och rackarspel. Kanske de sista socialliberalerna kan göra ett försök att återge fp en mer anständig profil. Vi får se.