Så drar det mot Första maj igen

Banderolltillverkning

Som bekant är det Första maj i morgon, en dag med traditioner. Det går förhoppningsvis lugnt till, här hemma och utomlands. Men här och där kommer det nog att bli hårda tag. Hårda tider får efterverkningar. När man läser hur den icke-socialistiska Manila Times i sin ledare beskriver läget för de filippinska arbetarna kan man gott tänka sig att arbetarna själva kan ha ännu vassare formuleringar. Världsekonomin är skakig, miljökrisen ser alltmer hotande ut, nu förvärras matkrisen – det finns mycket att svära över. Parollerna på Första maj borde vara stålhårt militanta. Det borde dåna rent öronbedövande i ”förnuftets krater”. Inte i ”rättens krater” som det står i den mesigare svenska versionen av Internationalen till skillnad mot det franska originalet. För världens ordning är inte bara orättvis, den är dessutom oförnuftig.

Här är en affisch från Vänstern, die Linke, i Tyskland. Budskapet är entydigt: bättre arbete, lön och pension. Men jag tycker det ser grafiskt lite tråkigt ut.

Och de svenska socialdemokraterna kör med ett förstamajmärke som banne mig inte ser roligt ut. Ärtpuré?

Nu kanske det skall vara mer kamp än nöje på Första maj. Visserligen vet jag att det där röda krafset i mitten skall föreställa en ros, men skulle det inte kunna symbolisera den sista hederliga principen som trampats blodig och sönder av partibossar med bara en önskan: att få komma in i Kanslihuset igen till vilket pris som helst. Men det bör de inte vara så säkra på att det går – i sitt maktbegär kan de mycket väl sätta krokben för sig själva.

Huvudparollen för SAP är ”Frihet kräver rättvisa”, och det känns tomt på något sätt. Skall den tidigare justitieministern Bodström, mannen som gett upphov till skällsordet ”bodströmmeri” verkligen hålla tal på ämnet rättvisa? Han skall tala i Norrköping ser jag. Borde det inte handla om avlyssningsteknik och övervakning av medborgarna i stället?

Underparollerna hos SAP verkar i bästa fall sympatiska. Men så har det väl varit länge. Jag minns parollen ”ökad jämlikhet” från omkring 1970. Någon påpekade att detta faktiskt betydde ”begränsad jämlikhet” – hade man velat ha just jämlikhet hade man väl krävt det.

Fler jobb – inte ökade klyftor!
Utbildning – inte utslagning!
Vård efter behov – inte efter plånbok!
Klimatinvestera – inte vänta!
Människovärde – inte rasism!
Fred i Mellanöstern – inte våld!

Vill den som är emot någon av dessa paroller räcka upp handen!

Första maj i Stockholm 1899. I mitten syns Typografiska föreningens standar och till höger antar jag att det är bokbinderiarbetarnas dito.

Jag tvivlar på att man kan ta kamp mot samtidens oförnuft genom att föra fram paroller som knappt någon människa har något emot. När klassamhället har försvunnit kan väl folk vara ense om det mesta vad det gäller hur vårt gemensamma liv skall organiseras, men det finns ännu kvar och därför kommer grupper med djupt motsatta intressen att stå emot varandra.

För att hitta lite mer substans i samhällskritiken får man gå till grupper vänster om socialdemokratin, men även där verkar det ganska tamt. Det skall bli intressant att se vad som händer imorgon, om vänstern som vanligt blir störst i Stockholm, om kräftgången för deltagandet i socialdemokraternas tåg fortsätter etc. Det verkligt intressanta kommer dock senare när man studerar hur vänstergrupperna reagerar på de allt mer hotfulla krismolnen runt om i världen. För Sverige lär inte bli oberört.

Några länkar angående OS och Kina

Jag fick ett tips angående OS-demonstrationen i Stockholm. En film hittar man här. (Och mina tidigare inlägg här, här och här.) Såg mig själv i bakgrunden under en halv sekund också!

Hemsidan med uppropet till demonstration är här.

Och den som funderar på om Internationella Olympiska Kommittén har några synpunkter kan gå hit. Idag är det 100 dagar kvar till starten i Beijing säger man i alla fall.

De som fattar illa …

… verkar vara i flertal enligt den här läsarundersökningen hos Aftonbladet. Såvida det inte finns en smart baktanke: ”Om vi utvinner så mycket olja som det går och eldar upp den fort som phan kommer vi snabbare bort från oljeberoendet (och från det mesta andra också, för övrigt)”. Mänsklighetens fortlevnad är inte garanterad. En del kanske tycker att det är skönt. Finns det ingen morgondag behöver man inte oroa sig för framtiden.

———————————————————————————–

Är det bra att man letar efter olja i Östersjön?
Ställningen just nu:
Ja (65.9 %)
Nej (34.1 %)


Totalt har 18417 personer röstat.
Omröstningen startade 2008-04-28 07:09

Mer om OS-demonstrationen i Stockholm

Egentligen har jag spolat Blogge men jag kan inte låta bli att lägga upp en länk till hans rapport från OS-demonstrationen i Malmö. Jag har ju skrivit lite själv om stockholmsversionen, här och här, men inte lika omfattande. Det finns några intressanta kommentarer till Blogges text, särskilt en som skjuter sönder Dagens Nyheters bristfälliga artikel om demonstrationen i Stockholm. Jag var ju misstänksam vad det gällde det låga antalet deltagare som angavs i Stockholm och även uppgiften om antalet motdemonstranter. Den verkliga siffran kan nog ligga närmare 2000 än de 1000 som jag gissade på tidigare. Och jag tycker fortfarande att folk var glada och trevliga, och att ett gäng lejondansare borde komma och bita DN:s redaktörer hårt till ackompanjemang av ett gäng intensiva kinesiska trumslagare!


Jag tog en bild av motdemonstrerande uighurer. Det är svårt att få ihop dem till ens hälften av de tjugo personer som DN skrev om. När tåget lämnade Mynttorget kilade jag hem (hoppas att de klarade sig från regnskuren som kom lite senare) så tanten med tibetflaggan såg jag aldrig. Av text- och bildutrymmet i DN var hon tydligen en av dagens viktigaste aktörer.

Jag tar mig friheten att klippa in en text från Blogge, författad av fysikprofessorn (emeritus) Lin Duoliang vid Buffalos universitet:

When we were the sick man of Asia, we were called the yellow peril.

When we are billed to be the next superpower, we are called the threat.

When we closed our doors, you smuggled drugs to open markets.

When we embrace free trade, you blame us for taking away your jobs.

When we were falling apart, you marched in your troops and wanted your fair share.

When we tried to put the broken pieces back together again, Free Tibet you screamed, it was an invasion!

When we tried communism, you hated us for being communist.

When we embrace capitalism, you hate us for being capitalist.

When we have a billion people, you said we were destroying the planet.

When we tried limiting our numbers, you said we abused human rights.

When we were poor, you thought we were dogs.

When we loan you cash, you blame us for your national debts.

When we build our industries, you call us polluters.

When we sell you goods, you blame us for global warming.

When we buy oil, you call it exploitation and genocide.

When you go to war for oil, you call it liberation.

When we were lost in chaos and rampage, you demanded rules of law.

When we uphold law and order against violence, you call it violating human rights.

When we were silent, you said you wanted us to have free speech.

When we are silent no more, you say we are brainwashed xenophobics.

"förhörsmetoder som annars är förbjudna enligt folkrätten"

Apropå vad jag skrev igår. Här citerar Dagens Nyheter New York Times:

Den amerikanska regeringen har informerat kongressen om att underrättelsetjänstens agenter som arbetar med antiterrorism har rätt att använda förhörsmetoder som annars är förbjudna enligt folkrätten.

” … förhörsmetoder som annars är förbjudna enligt folkrätten.” Just det, tortyr. Men man är för fin i kanten för att säga det rakt ut. Och trollformeln ”terrorism” antas ursäkta allting.

Notera också att den ryggradslösa kongressen inte har satt stopp för nedrivandet av folkrätten. De som tror att en president från det Demokratiska partiet skulle bli bättre får nog förbereda sig på många besvikelser. Inte ens en kongress med starkt demokratiskt inslag har kunnat gå i spetsen för den folkliga opinionen och sätta stopp för Bushregimens härjningar. Skulle Clinton eller Obama hamna i Vita huset skulle det ändå blir ”business as usual”.

Bakom Guantanamo

George W Bushs arv till eftervärlden blir en sönderskjuten rättsordning, där såväl individers som staters rätt sopas åt sidan till förmån för lynchmobbens hjärndöda aktiviteter. På sätt och vis kan man säga att mycket av USA:s politik under tidigare epoker ”kommit hem”. Tidigare har Tredje världens diktatorer fått göra mycket av det smutsiga jobbet med hemliga fängelser, tortyr och liknande som den demokratiska västvärlden (officiellt) inte accepterar. Nu är detta officiell politik hos den enda kvarvarande supermakten. Och mer eller mindre tvivelaktiga politiker världen runt hänger naturligtvis på – alla har ju sina egna ”terrorister” att bekämpa. Om George W Bush har rätt att hålla sig med hemliga fängelser har självfallet alla andra rätt till det också! – Och därmed har några hundra års kamp för ett anständigt och öppet rättsväsen brutit samman.

Jag såg nyss en artikel på al-Jazeeras hemsida som bland annat refererar till Guantanamo och USA:s hemliga läger. Där sägs att lägret på Cuba döljer den mycket allvarligare situationen med 27.000 fångar i just de hemliga lägren. På Cuba finns bara några hundra fångar kvar, så det verkliga problemet är inte längre där. Hur har man kommit fram till siffran 27.000 förresten, det framgår inte?

Även om det vore 20.000 skulle det vara en oerhörd mängd människor som undanhålls de rättsprinciper USA officiellt har ansett sig företräda. Man kan givetvis hävda att det är livsfarliga terrorister hela bunten, men det hjälper inte. Det som hjälper är normalt polisarbete, och det har man inget intryck av att USA sysslar med. Man ”fiskar” helt enkelt, samlar in folk mer eller mindre på måfå, och hoppas hitta något. I den mån man får tag på några riktiga terrorister kommer de förmodligen att lura skjortan av förhörsledarna eller få dem att göra bort sig. När man till slut visade upp en man som erkände allt mellan himmel och jord ryckte världen på axlarna – det var ju framtorterade bekännelser, och därmed värdelösa!

Och medan USA dribblar med sina rättsvidriga läger rycker talibanerna fram i Afghanistan. Idag skrämde de bort president Karzai med en raketattack och enligt en artikel i Asia Times har de gamla krigsherrarna i Nordalliansen kontakter med talibanerna. Det har legat i luften ganska länge att afghanerna nog vill klara av den här konflikten utan att amerikanerna får diktera villkoren. Hemliga fängelser och tortyr lär inte hjälpa. Inte där, och inte på andra ställen där USA är inblandat. Fransmännen använde liknande skrämseltaktik i Algeriet. Det slutade med att de åkte ut. Samma sak lär hända med USA. Synd bara att så många människoliv skall ödeläggas innan de ansvariga begriper att spelet är slut.

Vem hade saknat oss?

Skalle av neanderthalare

För 70.000 år sedan fanns det bara några tusen människor, och mänskligheten var nära utrotning, skriver Aftonlövet som citerar forskare från Stanforduniversitet i USA. Jaha, men vem hade saknat oss?

Men, för att citera ett tyskt ordspråk: Ogräs förgås inte så lätt! (Det är det som har felöversatts till ”ont krut förgås inte så lätt” – förståeligt med tanke på att ogräs heter Unkraut på tyska). Mänskligheten slingrade sig ur det här och tog över Jorden. Ur planetens synpunkt är det inte så bra med en varelse som är stark nog att ge sig på förutsättningarna för livet här, men så är det. Vi får brottas med den djupa existensiella frågan: När vi nu har den egna överlevnaden i våra händer, vad gör vi åt det? Kan vi göra något, eller är vårt Babels torn på väg att rasa samman?

Skalle av cro magnon-människa

Ett argument som irriterar mig är ”om vi inte hade gjort det eller det hade vi levt kvar på stenåldern”. Jaha – och …? Här finns en grundläggande tanke att det är fullt möjligt att leva på stenåldern, utan att någonsin ha haft tillgång till ett modernt samhälle, men ändå känna till vad det har att bjuda på. Låter det troligt? Och det där ”vi”: en stenåldersbefolkning, även om den spritts över ganska stora delar av Jorden, skulle nog inte omfatta mer än kanske ett fåtal miljoner människor totalt, och att ”vi” skulle ingå i den (och dessutom gråta över att vi inte har den platt-TV som vi inte vet existerar) finner jag också föga troligt. Är över huvud taget mänskligheten trolig?

Kina har rest sig!


För en stund sedan kom jag hem efter att ha tittat på början av den kinesiska demonstrationen i Stockholm. En del bilder och kommentarer finns här.

Det kinesiska folket har rest sig! utropade Mao 1949 när inbördeskriget i stort sett var vunnet. Det var ingen överdrift. Under hundra år hade Kina varit nedslaget och utsatt för oavbrutna trakasserier från utlandet, från Västeuropa, Ryssland, Japan och USA. England tvingade Kina att tillåta import av narkotika – det är sannerligen ingenting för den västerländska civilisationen att yvas över! Kina utsattes för västs rasistiska förakt och fruktan (”gula faran”).

Men 1949 var det slut. Det blev slut med att behandla Kina som en boll som man kunde sparka omkring hur som helst. Därmed inleddes återuppbyggnaden av Kina som första rangens makt och den pågår nu för full fart. Hur det går vet vi inte, det finns en mängd svårigheter bland annat genom svåra miljöpåfrestningar, politisk korruption och annat, men Kina har möjligheter att återta den position man hade för kanske 300 år sedan – den högst utvecklade staten på den här planetet. Ekonomi, kultur, vetenskap – vi kan vänta oss mycket av Kina framöver.

En fara finns i de nedgående makterna som inte frivilligt ger upp sin ställning. Möjligen tror de att Kina kan hindras genom att man spelar på interna motsättningar särskilt bland minoritetsgrupper. Det har vidare glunkats om ett Stillahavskrig framåt år 2020. Man får bara hoppas att den föreställningen blir inställd. Den här planeten har nog med problem ändå.

Valet i Nepal – hela listan

Valet i Nepal – hela listan. Nja, det är nog en del platser som inte är redovisade här, jag har för mig att det skall vara 601 ledamöter i parlamentet och summan nedan är inte så stor. Några tillsätts inte genom ordinarie val.

Bilden är dock klar: dels är maoisterna störst, dels har partier som kallar sig vänster (vad det nu kan vara värt) majoritet. Det är ett politiskt faktum som omvärlden inte kan ignorera. Hur man reagerar är en annan sak. I Europa och Nordamerika, de gamla trötta och stagnerande zonerna i världen, har man allt större svårigheter med demokrati och framtidstro. Italien väljer en gammal storfinans-skojare som ledare medan Paraguay väljer en progressiv tidigare biskop. Det är skilda världar minsann! Och USA mal på med sitt primärvalscirkus med i stort sett likadana kandidater. (Jaja, McCain är väl senilare än de andra, men hela gänget skall ju fortsätta att föra krig.) Och samma trötthet finns i Sverige. Här behövs verkligen få luft och rum!

Parties Seats
Communist Party of Nepal (Maoist) 220
Nepali Congress 110
Communist UML 103
MJF 52
Terai Madhesh Democratic Party 20
Sadbhavana Party 9
Rastriya Prajatantra Party 8
Communist Party of Nepal (ML) 8
Janamorcha Nepal 7
Communist Party of Nepal (United) 5
Rastra Prajatantra Party Nepal 4
Rastriya Janamorcha 4
Nepal Majdoor Kishan Party 4
Rastriya Janashakti Party 3
Rastriya Janamukti Party 2
Communist Party of Nepal (Unified) 2
Nepal Sadbhavana Party (Anandi Devi) 2
Nepali Janata Dal 2
Snaghiya Loktantrik Rastriya Manch 2
Samajbadi Prajatantrik Janata Party Nepal 1
Dalit Janajati Party 1
Nepal Pariwar Dal 1
Nepal Rastriya Party 1
Nepal Loktantrik Samajbadi Dal 1
Chune Bhawar Rastriya Ekata Party Nepal 1
Independents 2

"Det var myndigheternas fel"

Från Dagens Nyheter:

”Det var myndigheternas fel” är det vanligaste svaret när man frågar folk i Rödeby vem som i första hand bär ansvaret för tragedin. Ingen svarar ”50-åringen”, inte ens den döda pojkens styvpappa.

Ingen svarar tydligen den s.k. 17-åringen heller.

Nu kan man visserligen ställa en fråga om vapen i hemmen (och förmodligen få sura reaktioner från någon svensk vapenlobby) men jag frågar i stället om det var myndigheterna som utrustade småynglen med mopeder och lät dem ränna ute på nätterna? Jodå, jag förstår tanken bakom påståendet att ”det var myndigheternas fel” – det har ju gjorts en massa anmälningar om trakasserier, grova och farliga sådana, utan att det blivit något resultat. Men tidigare då? Fanns det inte andra som var ansvariga och som borde ställas till ansvar för att inte ofogen stoppades på ett tidigt stadium innan allt spårade ur?

”Birger i grillbaren” har i alla fall fattat vad det rör sig om:

Man får inte heller glömma föräldrarnas ansvar. Alla säger att ”Mitt barn har aldrig gjort något”. Men jag vet ju vad ungarna gör.

Nå, nu skyller man på ”myndigheterna” och avsäger sig själv ansvaret. Är det snyggt?