Svampplockningsdags?


Jag vet inte hur det ser ut med svamparna ute i skogen. Det kanske har varit för torrt för dem den senaste tiden. Jag är för övrigt en usel svampplockare. Har svårt att urskilja eventuella kantareller såvida de inte rycker mig i byxbenet och pockar på uppmärksamhet. Men i en av mina blomkrukor hemma stack den här gynnaren upp i stället. Mystisk liten rackare, men det verkar inte vara något man lägger i stekpannan eller stoppar i en omelett. Kan det vara en sådan där svamp som man tuggar och ”blir rolig” av månne? Nej, förmodligen en helt harmlös och onyttig litten rackare misstänker jag.

"Who Speaks for Islam?"

Jag såg just en intressant bloggpost skapad av Mohamed Omar. Han skriver om

… resultatet av en enorm och detaljerad Gallupundersökning som utfördes mellan åren 2001 och 2007. Studien är representativ för mer än 90% av världens 1,3 miljarder muslimer, vilket gör den till den största och mest omfattande studien av nutida muslimer som någonsin utförts.

Man behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut att det här är värdefulla kunskaper, betydligt mera relevanta än gissningar från kommentatorer i väst om vad muslimer eventuellt kan ha för funderingar. Jag tror dessutom att det finns andra undersökningar inriktade på opinionsbildare i arabvärlden som bekräftar bilden som ges här. – Vilken bild? – Läs själv. Jag skall bara ge ett citat att bita i:

Undersökningen visar även att de mest antiamerikanska svarandena också är de som är mest positiva till demokrati. Muslimers skeptiska inställning till västmakterna beror således först och främst på uppfattningen att västmakterna motarbetar demokrati och frihet i den muslimska världen, utnyttjar deras tillgångar och kränker deras mänskliga rättigheter.

Det här borde vara goda nyheter för alla utom de härskande kretsarna i USA idag. Det finns en viktig demokratisk strömning i en viktig del av världen!

Den enda västmakt idag som i stor skala kan underhålla diktatorer och kränka mänskliga rättigheter i den muslimska världen är USA. Demokrater i väst bör alltså sträcka ut en hand till demokrater i arabvärlden utan att be Washington om lov. USA:s ledare idag (och förmodligen inte i morgon heller, även om Obama blir president) kommer knappast att dumpa diktatorerna och människorättskränkarna och bli snälla och demokratiska. Bomberna kommer att fortsätta att falla, övergreppen kommer att fortsätta. Demokraterna i väst måste alltså finna vägar att nå demokraterna i den muslimska världen för att oskadliggöra det ödeläggande inflytande som USA har. Att inte göra det innebär att man i praktikten stödjer extremisterna på båda sidor, tokkristna på ena sidan och hatmullor på den andra.

Det är inte ”muslimsk terrorism” som är det verkligt stora problemet (den har inte mycket stöd i de muslimska länderna) utan den terror som utgår från härskarna i väst. Det måste klargöras för alla att dessa herrar bara talar för sig själva. Kan det vara så att stödet för västlig terrorism är lika svag i väst som stödet för muslimsk terrorism är i de muslimska länderna? – Om så är fallet är det viktigt att detta faktum klarläggs och ropas ut! Då kanske vi kan få en trevligare värld att leva i!

Kriget mellan USA och Canada …

… Nej, det blev inget med det. Men kolla in den här länken om du har tid. Om jag minns rätt pratade alla trottars urfader (Trotskij alltså) om ett krig mellan USA och det brittiska imperiet på 20-talet. Frisläppta dokument visar att det faktiskt fanns folk i USA och Canada som verkligen planerade för detta (hur allvarligt tänkt det nu var, giftgas fanns med i USA:s planer för angrepp mot Canada).

Det finns en canadensisk video med i inslaget – verkar som vissa canadensare tycker att folket söder om gränsen är okunniga töntar (och de personer som visas upp på videon kanske inte motsäger detta).

Italienskt och finskt kriminalande i TV

Det blir en ny omgång med komissarie Montalbano på TV i kväll. Det kan bli ett trevligt återseende. Det är ju en vecka sedan sist. Eftersom serien är italiensk får man väl anta att italienarna verkligen är som där framställs. Till och från lite hispiga alltså. Att den konstapel som förra veckan med ett pistolskott fick göra ett viktigt ingripande över huvud taget skulle få förtroendet att inneha en knallpulverpistol är en gåta – men, men … är det Italien så är det!

Det tycks som om man därnere har ett gott lager av härliga birollsinnehavare att plocka fram. Som förra veckans klanhövdingar: Det verkar som man hittat ett par gamla skådisar med ena foten redan nere i graven och sagt åt dem ”nej gubbar, ni får vänta lite, vi har perfekta rollen åt er som urgamla maffiahövdingar som stapplar omkring med ena foten i graven men som i alla fall har välskräddade kostymer och snygga hattar!”.

Det var en finlandssvensk kriminalare igår också. Gränsfall. Inte lika tjusiga vyer som från Sicilien (undrar om italienska turistintressen är inne och puffar för att få med alla dessa lockande bilder från dessa klassiska marker?) utan mer som man är van vid från vår del av världen. Skall vi hugga till med ”kärvt nordiskt”? Nja, södra Finland är väl inte mer kärvt nordiskt än Mälardalen.

Vad som störde mig var språket. Inte så att finlandssvenska är knepigt att förstå i sig även om de har en del egna ord. En svensk dialekt öster om Östersjön bör normalt inte vara svårare att förstå än en dito väster om Östersjön. (Och det finns ju väldigt konstiga dialekter i öst, men det finns det i väst också – skulle jag försöka samtala med mina anfäder i Blekinge skulle vi förmodligen inte förstå varandra.) Men tydligheten… Antingen håller jag på att få sämre hörsel, eller också var replikerna verkligen ofta suddigt uttalade, och därmed var jag hänvisad till textremsan. Jag tror faktiskt mer på att det var taskig diktion än att min hörsel börjar svika.

Själva gåtan då? Det finns antydningar om något politiskt i bakgrunden, något som hör samman med Sovjetunionens arrendering av Porkkala 1944-1956. Det var under Chrustjovs tid som Sovjet lämnade tillbaka området, ungefär (samtidigt som Sovjet och övriga allierade upphävde ockupationen av Österrike för övrigt). Annars kunde man ha stannat i Porkkala till 1994 enligt avtalet. – Nåväl, hur det går med de kopplingarna får vi veta i nästa avsnitt.

"… ett stelare samhälle"

Det finns en ledarkommentar av Barbro Hedvall i Dagens Nyheter idag som bland annat handlar om rekryteringen till Utrikesdepartementet, men som på slutet breder ut sig i ett generellare resonemang som mest verkar vettigt men också innehåller en konstighet. Eftersom detta i skrivande stund inte finns med i nätupplagan tar jag mig friheten av stoppa in ett längre citat från pdf-upplagan i stället. Mina noteringar finns med inom hakparenteser [].

Det visar sig då att rekryteringen [till UD] smalnat, inte breddats – numera kommer de nyantagna nästan uteslutande från högre medelklass i offentlig tjänst. Grupper som jordbrukare och näringsidkare i stor eller liten skala samt så kallade fria yrken som var företrädda bland fäderna till de blivande diplomaterna i de första årgångarna finns inte längre med.

Kanske ser vi här samma sektorisering som gör att journalistyrket fylls av barn till journalister, läkare blir barn till läkare, och att den vars mor arbetat i vården blir undersköterska. Sverige har under 1900-talets sista årtionden blivit ett stelare samhälle. [Märkligt – det var under samma tid som den nyliberala frihetsrevolutionen bröt igenom, mer eller mindre påhejad från alla partier i Riksdagen.] Den sociala rörlighet som gav så mycket utvecklingskraft [och som hade sin bas under guldåren ungefär 1945-1970] tycks ha avstannat, allt medan jämlikhetstänkandet och dito reformer haft högsta prioritet. [Ursäkta, men borde man inte snarare tala om ”ojämlikhetsreformer” som i första hand gynnar de som redan har det bättre ställt? Hur populärt var det att tala om ”jämlikhet” på nittiotalet? Knappast lika poppis som under början av sjuttiotalet, om jag inte minns fel!]

ATT DEN SOCIALA rörligheten avtagit sammanfaller med att formella krav – betyg,
examina – togs bort inte bara i skolan utan också för en rad tjänster. Därmed kommer informella faktorer som kontakter, föräldrars yrkesställning, möjligheten till praktikant- eller vikarietjänst att spela större roll. Det syns också i UD. Under 1970-talet sökte man på olika sätt riva gränser mellan personalkategorier och bredda intagningen. Ändå är dagens deltagare i diplomatprogrammet mer socialt ensartade än deras föregångare i början av 1900-talet. [Man måste se var man ändrar krav på meriter, och varför. Att kunna ta in folk till högskoleutbildning bland annat på yrkesmeriter är inte fel som princip. Att däremot låta folks släktskapsband utgöra merit för utbildning eller yrke är en annan sak.]

Hur som helst: att den sociala rörligheten avtagit under den tid när den enligt den liberala färdplanen borde ha ökat bör ge anledning till en del besvärande frågor. Så långt kommer inte Hedvall.

Sommaren har passerat halvtid


Den plötsliga och påträngande värmen kan inte dölja det faktum att sommaren nog har passerat halvtid vid det här laget. Ett bevis kan vara de här ännu gröna ekollonen jag fotograferade idag. Naturen levererar material för nästa års vegetation och börjar nog redan så smått fundera på vintervilan. Rönnbären håller på att mogna också. Kommer det regn kanske det blir fart på svamparna – fast jag är så usel på att hitta svamp, det är ren slump om jag upptäcker en kantarell. Och det är ju tokigt, för hittar man en brukar det ofta vara ett helt sällskap kantareller i närheten. Att smörsteka, exempelvis … .

Jag stod en stund vid en äng full av tistlar, och bland tistlarna virrade en mängd fjärilar. Det var tydligen en fjärilsrestaurang. En av besökarna var påfågelsögat nedan. Klicka på bilden för större format!

Krigsprofitörer och värdepappersmagiker

Här är ett par lästips, upplockade från HuffPost idag. Den första är väl inte riktigt ”hela listan”, men däremot notiser om tjugofem företag som tjänar grova pengar på kriget i Irak. De flesta är US-amerikanska, men även britter är inblandade. Man kan ju undra om inte en och annan slant rinner över i exempelvis svenska fickor också?

På samma ställe hittade jag en serie bilder med streckgubbar som förklarar varför det gick åt h-e med subprimemarknaden i USA. Listiga bankmän trollade så att värdelösa fordringar såg ut som guldkantade värdepapper – ett tag i alla fall.

Mentalisering

400 000 barn växer upp i missbrukarfamiljer, enligt radion som citerar Folkhälsoinstitutet. En del av dessa föräldrar är så nedgångna att de behöver vård. Vad jag förstår är det en statistisk siffra som inte bygger på att man räknat varje fall, men här finns ett allvarligt problem som är stort.

Att ha en förälder som inte kan kontrollera intaget av alkohol eller andra gifter är i princip att ha en förälder som är mentalt störd. Är det en mänsklig varelse man möter, eller är det i själva verket en flaska eller en pillerburk som man skall försöka kommunicera med?

Mentala rubbningar kan rubriceras som en sjukdom som den drabbade inte rår för. Hur är det med missbruk? Om alkholism bara vore en sjukdom skulle den vara rätt oberoende av hur lätt eller svårt det är att få tag på sprit. Varierar mängden alkoholister med ebb och flod i spritflödet är det andra faktorer som spelar in. Och nu är det flod, och vi vet att mängden alkisar kommer att öka. Eftersom många inte isolerar sig på en öde plats för att kröka kommer det att drabba andra människor. Barn exempelvis. Som har svårt att försvara sig. Och då kan man inte ha den förlåtande attityd som gäller personer med oförskyllt svåra mentala problem.

Mentalisering är ett ord att ta tag i i detta sammanhang.

Mentaliseringsteorin utgår från antagandet att barnet föds med en förväntan om att bli sett och förstått. Upplevelsen av att vara ett enhetligt själv utvecklas inte automatiskt i takt med barnets ökade kognitiva mognad. Det är i stället föräldern som, med sin mentaliserande förståelse, binder ihop barnets olika självtillstånd, som ”håller” eller ”fyller i” barnets ofärdiga psykiska strukturer genom att tillskriva barnet inre mentala tillstånd som känslor, impulser och önskningar.
Det är just därför som anknytningen är så viktig: det är här, i det känslomässiga samspelet med den vuxna anknytningspersonen, som den sociala hjärnan når sin fulla utveckling. Vi är relationella varelser från det att vi föds, och vi blir till i våra relationerrelationer.

Förutsättningen för en gynnsam utveckling är att föräldern är tillräckligt trygg för att våga undersöka sina egna, inre självtillstånd, och sedan använda denna självförståelse för att nyfiket och öppet utforska och försöka förstå vad som rör sig inom barnet. Forskningen visar att trygg anknytning främjar barnets mentaliseringsförmåga, men också att det är förälderns förmåga att mentalisera kring barnet, att leva sig in i och förstå barnets inre psykologiska tillstånd, som skapar den trygga anknytningen.

Den egna självupplevelsen kommer till barnet utifrån; den uppstår ur förälderns mentaliserande blick.

Vilka självupplevelser och insikter kan överföras från ett lallande fyllo eller en fullständigt oberäknerlig galning som skiftar humör från en sekund till en annan, och som mest är upptagen med att odla sitt eget missbruk? Kanske dags att återinföra nykterhetsnämnder som kan sätta tummen i ögat på drinkarna utan att ta alltför mycket hänsyn till deras ”integritet”?

Mikroekonomi på buffelnivå


Det kom en intressant nyhetspost från IRIN, FN:s nyhetsbyrå, som visar hur världsekonomin fungerar nu såväl på den stora nivån (makro) som på den lilla (mikro). Särskilt på mikronivån, men den är ju basen för det mesta annat i ekonomin och följaktligen värd att titta närmare på.

Bönder i Thailand har varit på gång att modernisera driften med traktorer och inköpta kemiska gödningsämnen. Men nu är det som bekant allt dyrare med bensin, och högre bensinpris driver upp priset på många andra varor. Det blir dyrt, kanske till och med för dyrt, att hålla igång med traktorer. Finns det en utväg? Ja, en del bönder går tillbaka till de gamla vattenbufflarna i stället. Bufflarna går på annat bränsle än importerad bensin, de lägger av en blaffa då och då som kan användas som gödsel, och de går att sälja om bonden behöver pengar. Till skillnad från traktorer kan bufflar också föröka sig vilket är ett ytterligare plus för bönderna.

Intressenter ända upp på kungahusets nivå har redan tidigare puffat på för att öka användningen av bufflar men det tycks som om de höga bensinpriserna har hjälpt till att snabba på den här utvecklingen.

Och hur kan man sätta in det här i ett mikroekonomiskt sammanhang som sedan blir makro? Många tusen bönder tar beslut att inte köpa traktor, eller de kommer inte att skaffa en ny traktor när den nuvarande är utsliten. De kommer också att dra ner på inköpen av konstgödsell. Varje sådant beslut taget för sig verkar oskyldigt och obetydligt, men summerar man dem kommer det att skicka iväg massvis med signaler genom det ekonomiska systemets nerver. De företag som tillverkar, säljer och underhåller traktorer kommer att känna av minskande efterfrågan. Samma med de som tillverkar och säljer kemisk gödning. Jag antar att de här företagen oftast ligger utanför områdena där risbönderna finns. Däremot kan man tänka sig att buffeluppfödning och handel med ekologisk buffelskit drivs lokalt och kommer att få ett uppsving.

Om man tar ett steg vidare och ser mångmiljontals bönder i Tredje världen som byter traktorer och bilar mot åsnor, kameler, bufflar och vad man nu tar till innebär det att möjliga marknader för maskintillverkare kan få sig en knäck. Å andra sidan finns möjligheter att återskapa lokala ekonomier som blir mindre känsliga för vad som händer på världsmarknaden, och som på köpet blir ekologiskt hållbarare. Om man inte ser mekanisering och ökad kemikalieanvändning som ett absolut krav för jordbruket är den här utvecklingen faktiskt inte så dum. Åtminstone för de här thailändska bönderna går det kanske att undkomma den prischock som nu ställer till oreda i världsekonomin. Men vad händer i industrierna som tillverkar traktorer och kemiskt gödsel?

Soldat skjuter värnlös palestinier

Soldat skjuter värnlös palestinier. Rubrik i Aftonbladet idag. Det hela finns filmat och filmen har nog varit ute i bloggvärlden några dagar innan den nu plockats upp av ”gammelmedia”. Jag såg den hos Jinge igår exempelvis, fast jag normalt inte tycker om att titta på filmer som demonstrerar mänsklig råhet. Om inte detta dokument räcker för att fälla ett antal israeliska soldater för grov misshandel undrar jag vad för bevis som behövs.

Men låt oss titta något på den tekniska och organisatoriska bakgrunden också. Det finns israeliska banditer och det finns hederliga israeler, alldeles som det finns dåliga och bra människor överallt. Och vad har de sistnämnda gjort? Jag hittade det här utdraget från brittiska Economist på en blogg nyligen.

But in the last few years a small core of anti-settlement activists has become more aggressive too. In 2006 Peace Now used data collected by the government itself to calculate that some 40% of land allocated to settlements is actually Palestinian private property, not state land as the settlers claim. (Settlers dispute this, but it is clear that at least a sizeable proportion of the settlements were built on land acquired illegally or under dubious circumstances.)

Technology has helped. Peace Now is using satellite photos to track the growth of settlements and to show where building is going on without permits or in defiance of court orders to stop. B’Tselem, an Israeli human-rights organisation, has given small video cameras to Palestinians who suffer frequent attacks from extremist settlers. Though soldiers and police in the West Bank frequently take the settlers’ side in such cases, the cameras give prosecutors usable evidence. This week police nabbed two settlers who were filmed beating a Palestinian tied to an electricity pole. Another two were arrested last month after a group of men was caught on camera clubbing a family of shepherds (a video which was posted on YouTube).

Also new is a shift in emphasis: turning the settlements from a political issue, which seems to have little traction with a cynical public, into a legal one. “We’re not saying that Israel shouldn’t have settlements,” says Dror Etkes, who headed the Peace Now anti-settlement project. “Go settle on the moon if you want to. Just show us that you are applying your own laws in what you’re doing.”

Med dagens teknologi är det svårt att utföra övergrepp men samtidigt vara helt säker på att det inte finns någon i närheten med tillgång till kameror och nätuppkoppling. Eller att satellitfoton avslöjar illegala byggnationer på ockuperat område. I det här fallet stöds teknologin av att det finns personer bland palestiniernas officiella fiender som inte uppträder som fiender utan som anständiga människor och hjälper till att få ut fakta om otrevliga händelser. Vem kan komma och hävda att han eller hon ”inget visste” om vad som hänt i Israel/Palestina? På nolltid kan besvärande bilder vara ute på nätet, och har de väl kommit ut där är det svårt – eller i praktiken omöjligt – att få bort dem igen. Det skulle väl kräva att nätet i princip läggs ner vilket skulle föra världen tjugo år tillbaka i utveckling. Det är ett väl högt pris för att fega militärer skall få misshandla folk utan att besvärande bevis kan tänkas läcka ut.