Det tjatas om euron igen

Ibland undrar jag över folk som kallar sig liberaler, och till och med ”marknadsliberaler”. Det finns en grundval i nationalekononomi i deras tänkande, och det handlar givetvis om att när utbud och efterfrågan släpps helt fria kommer alla resurser att ordnas på det mest effektiva och förmånliga sätt för alla i samhället.

Den mest extrema, och antar jag därför mest eftersträvansvärda, modellen av marknad kallas ”perfekt konkurrens”. Det är ett strå vassare än ”fri konkurrens”. I en marknad där det råder perfekt konkurrens finns så många köpare och säljare att ingen enskild kan påverka utbud och efterfrågan, varan som man handlar med har inga speciella kännetecken och det krävs inga stora investeringar för att komma in på marknaden.


Finns det någon marknad som ser ut på det sättet? – Nej, inte riktigt, men det finns ett par som sägs påminna om perfekt konkurrens, nämligen icke reglerade valutor samt oreglerade marknader för jordbruksprodukter. Nu spricker ju valutamarknaden på det där med att det är lätt att bli egenproducent (man bör inte tillverka pengar hemma exempelvis), men i övrigt går det bra att se flytande valutor som varor på en marknad med nästan perfekt konkurrens.

Jag tänkte på det där i samband med en utgjutelse av DN-oraklet Wolodarski som jag fick syn på igår. Sverige skall göra sig av med kronan och gå över till euro i stället tycker han. En känd ståndpunkt, men lika konstig som alltid. För kronan idag är ganska oreglerad. Ökar efterfrågan på kronan kommer kursen att stiga, sjunker efterfrågan kommer också kronkursen att falla. Liberalt och effektivt alltså. Det är något annat än en politiskt fastställd kurs som i vissa lägen kan orsaka väldiga problem.

Jag tycker det är konstigt att ultraliberaler vill byta ett relativt oreglerat system mot ett som är genombyråkratiskt och faktiskt strider mot de primitiva ekonomiska teorier som liberalerna bekänner sig till.

Vad händer med länder som har fast valutakurs när det blir trassel med import eller export? När det skulle behövas en billigare krona för att stödja exporten, eller en dyrare krona för att hålla emot för stor import, är det svårt när valutakursen inte smidigt kan korrigeras för att möta olika efterfrågan. Det borde liberalerna förstå, men av skäl som verkar handla mer om ideologi än vad som är mest praktiskt effektivt skall de lik förbaskat försöka dra in oss i euro-sörjan. Har vi ungefär samma ekonomiska nivå som EU-länder som Grekland, Portugal (eller Baltikum i framtiden) är det OK att gå in i en valutaunion, men knappast annars.

Problemet med olika utvecklade medlemmar belyser frågan om hur stort och effektivt ett valutaområde kan vara. Före Första världskriget var Sverige, Norge och Danmark under en tid en valutaunion och den fungerade tydligen bra eftersom medlemmarna var ganska lika. De länder som har euro som valuta är en ganska splittrad samling vad det gäller ekonomisk utveckling, och inte blir det bättre med de nya som vill komma med. I själva verket kan man misstänka att den stabilitet som Wolodarski ser i eu-området snarare är en stelhet som gör att kraschen blir ruskigt svår när ekonomins svårigheter hinner ifatt byråkraternas stormaktsdrömmar.


Man behöver inte bara titta ut över gränserna, för Sverige är ju också ett valutaområde. Tanken låter konstig, men egentligen skulle man inte behöva ha samma valuta över hela landet. Det kanske i själva verket hade varit bättre om vi haft en ”glesbygdskrona” för ekonomiskt svagare delar av landet. och den hade fått ha flytande kurs mot ”storstadskronan”. Då hade glesbygderna kunna sälja sina varor billigare till storstäderna än idag, när alla skall ha samma valuta. För att klara av de ekonomiska skillnaderna idag får man i stället tillgripa olika typer av regionalpolitik, glesbygdsstöd och vad man kan hitta på. Är det bätte än ett mer självständigt och automatiskt fungerande system?

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Zlatan Ibrahimovic världens bästa forward?, Anders_S skriver Självklart ska staten inte utbilda imamer, salkavalka skriver RAPPORT FRÅN VÅLD OCH STOLTHET, autonomak skriver Refused party program!, kimmuller skriver Röda Front-förbundets faned

Politisk Filosofi – intressant blogg

Det klagas över alla dåliga bloggar. Själv klagar jag över att det finns så många bra bloggar och att det dyker upp nya sådana hela tiden. Här är en vars existens jag upplystes om för ett par dagar sedan: Politisk Filosofi. Den drivs av Karim Jebari, magister i praktisk filosofi.

Jebari tar upp en del grundläggande frågor som jag själv funderat på: varför är vänstern så handfallen inför den pågående krisen? Han skriver under rubriken Vänstern, finanskrisen och framtiden:

Det är ingen överdrift att påstå vänstern i EU och i synnerhet i Sverige har stora problem. Trots kapitalismens största kris sedan 30-talet lyckas inte vänstern formulera ett alternativ som är tilltalande för en majoritet av medborgarna.
På sistone har en rad olika böcker och undersökningar bekräftat vad vänstern länge hävdat: att jämlikhet är bra för ett samhälle, även om det innebär en relativt lägre tillväxt. Men av en outgrundlig anledning har vänstern glömt bort ett av de mest grundläggande värden i dess politiska diskurs; jämlikhet och social rättvisa.

Och så hänvisar han till en intressant artikel om jämlikhet i engelska Guardian. Det kanske är så att det mesta av det som kallas ”vänster” i Europa inte har någon framtid? De kanske har misslyckats så till den grad att det bara är att lägga sig ner och dö och låta nya rörelser växa fram? Det finns en del grupper som faktiskt försöker använda krisen för att slå tillbaka, men mest verkar det handla om rådvillhet och att slänga mer pengar efter kapitalisterna så att de är nöjda och glada. Och någon vilja att gå längre än ”slå tillbaka” har jag nog inte sett till ännu.

Vänsterns väg är ett annat intressant inlägg med en dyster diagnos. Vänstern i Sverige är vilse:

Socialdemokraternas medlemsantal är skrattretande lågt. Vänsterpartiet fortsätter att spela i marginalerna. LO: s röst i samhällsdebatten är ett ständigt mumlande, ingen vet vad LO vill längre. Vänstern saknar en vision, och en retorik för att skapa ett samhälle.

Jebari pekar på att socialdemokraterna fört en rätt konstig och kontraproduktiv politik i vissa avseenden som exempelvis integration, och att det faktiskt finns viktigare saker än att kvotera in fler kvinnor i bolagsstyrelser om man nu är ute efter att stödja kvinnor generellt:

För min del kan bolagsstyrelser gärna vara kvoterade, men anständiga arbetsvillkor och löner för vårdbiträden, diskare och städare skulle gynna långt flera och vara mer relevant om det är kvinnors välfärd man bryr sig om.

Själv tror jag att vänsterns marsch bort från fabriker och kontor lett till att vi fått den här situationen. Stora delar av det som kallas ”vänster” är mer eller mindre arvoderade politiker och funktionärer eller politiska tjänstemän, och vad har de för klassintressen egentligen? Eftersom de har så skakig förankring i samhället kan de hoppa på vilka frågor som helst och proklamera dem som viktiga även om folk i allmänhet är mindre intresserade. Och många av ledarna har mer gemensamt med borgerligheten än med sina egna väljare om man ser till levnadsvillkoren.

Det senaste inlägget är mer ”akademiskt”, nämligen om Vänstern och postmodernismen. Mindre intressant för mig eftersom jag haft så lite kontakt med denna egendomliga strömning som tycktes upplösa allting i tyckande, men tydligen förstörde den en massa vänsterfolk på nittiotalet.

Och inte har dessa människor särskilt stor insikt i betydelsen av den vetenskapliga och tekniska revolution som rasar fram just nu. Med tanke på att teknik och vetenskap är en av socialismens grundpelare är detta katastrofalt, de här människorna blir i stort sett oförmögna att föra kampen framåt. Jag kommer ihåg en V-partist som tittade på mig med fullständigt tomma ögon när jag försökte prata om datorrevolutionen och vad den kan betyda för socialismen, och sedan bara håglöst sade: ”Men jag är humanist …” Jag minns inte vad jag tänkte i det läget, men knäppskalle kanske hade varit en rimlig kommentar.

Så förklarar Jebari varför han stödjer Miljöpartiet i EU-valet … och, tja, man kan ju inte vara ense om allting kan jag säga. Det skulle ju förstöra en god debatt.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Röda Front-förbundets faned, Anders_S skriver Abbas går Israels och USA:s ärenden, acidtrunk skriver Svennebanan, Kristoffer Ejnermark skriver Kristdemokrat misshandlade – ska högeralliansen ta avstånd från högerextremismen och kasta ut Göran Hägglund från regeringen?, Jinge skriver Falkvinge och PP skandaliseras i Aftonbladet, andread0ria skriver Holger Jensen Superstar

Nytt argument

Hörde ett nytt argument för att rösta på Piratpartiet idag. Det var egentligen tvådelat: dels att låta PP som enfrågeparti komma in i Europarlamentet och göra bort sig där så att det inte ställer till besvär i kommande svenska val, dels att se till att inte rasistbetonade figurer som Sverigedemokraterna kommer in i parlamentet.

Andra argumenthalvan är rätt okontroversiell, den första är originellare och jag ser både för- och nackdelar med att tänka på det sättet.

Det finns en värld bortom yngre fildelare och övervakningsrädda av alla åldrar, nämligen det fria informationsflöde som gör att samhället kan utvecklas, men som åldrande företagsstrukturer och deras politiker försöker sätta stopp för. Just den aspekten, att kunskap kan behandlas som en fri faktor för samhällsutveckling, tror jag att en del PP-are förstår. Samtidigt kommer väl många av dem från borgerliga kretsar där man har svårt att använda denna insikt helt ut, vilket däremot tänkande vänsterfolk borde kunna göra.

Fast jag har svårt att se var dessa tänkande vänstermänniskor finns just nu. Och i det läget får man vara tacksam över att tankarna hålls levande någonstans. Annars borde ju god kunskap i grundläggande idéer av Marx vara till en god hjälp för att se hur den här gudagåvan av produktivitetshöjande tekniker kunde användas.

Jag har ännu inte lyckats samla ihop mig till ett beslut om vad jag skall göra med valkortet. Men det är ju några dagar kvar.

Produktivitetsexplosion och försvunna jobb

En begagnad ABB-robot som säljs till hugade spekulanter enligt ABB:s hemsida. Vad kan man göra med den här? ”The IRB 6400RF is the most accurate and rigid robot in its class, excellent for e.g. cleaning and pre-machining of aluminium castings.”

Robert Reich, tidigare arbetsmarknadsminister i USA och numera professor, skriver om industriarbetsplatser som försvinner. Frågan är het i USA, mängder av arbeten verkar försvinna utomlands och folk är upprörda. Den gamla gruppen av fabriksarbetare, ibland bra betalda och med bra förmåner, håller på att försvinna. Vad som finns kvar är fina jobben och milt sagt mindre fina jobben.

Men är det rätt att skylla arbetslöshet och sämre villkor för kvarvarande arbetare på att arbetsplatser avvecklas i USA (eller i Europa och Sverige) och sedan dyker upp igen i något låglöneland? Inte riktigt, hävdar Reich, och berättar om en fabrik han besökt. Där det tidigare vimlat av arbetare fanns nu ett par man kvar som styrde 400 robotar. I framtiden skulle inte ens dessa finnas kvar utan det skulle bara finnas några servicetekniker som tittade till robotarna vid behov.

Med andra ord: även om industriländerna gömde sig bakom en jättehög mur skulle den tekniska utvecklingen eliminera industrijobb även i fortsättningen. Jag såg för övrigt själv en del av denna utveckling: i början av 1970-talet var L M Ericssons verkstäder fulla av folk som stansade plåtar, lödde komponenter på kretskort och andra hantverksmässiga jobb. Ett par årtionden senare var det gula industrirobotar från Asea och helautomatiska monteringslinjer som gjorde jobben.

Här har vi IRB 1400. På meritlistan finns färdigheter i ”Arc Welding, Assembly Gluing/Sealing, Machine tending, Material handling”

Men det är inte bara i de gamla industriländerna, utan i de nya som Kina och Brasilien som robotiseringen tar bort arbetsplatser. Trenden är alltså internationell. Kanske 22 miljoner tillverkningsarbeten försvann i de tjugo största ekonomierna mellan 1995 och 2002. Men samtidigt har världens industriproduktion ökat enormt, med ungefär trettio procent. Färre människor producerar mer, alltså har produktiviteten ökat rejält.

Hur klarar folk av det här? Reich tror på nya sorters jobb som skall ta hand om en del av de som förlorar jobbet när fabrikerna läggs ner, men samtidigt inser han att det uppstår en allt större grupp människor som på något sätt skall försöka överleva på usla servicejobb. Det är nog intressantare än de högbetalda och högkvalificerade ”symbolanalytiker” han skriver om. Han lovar återkomma om just det.

Samtidigt kan man säga att några tiotals miljoner bortrationaliserade industriarbetsplatser är ett mindre frågetecken än de hundratals miljoner, kanske miljarder, småbönder som riskerar att slås ut av industrijordbruk, något som den kände ekonomen Samir Amin varnat för. Det är inte bara att tro att bönderna kan vandra till stan och bli industriarbetare – i en industri som behöver allt färre i sina fabriker.

Sist och slutligen står vi inför en maktfråga: vem tar hand om produktivitetsvinsterna i den nya ekonomin, och för vilka syften? För det behöver ju inte vara någon katastrof för arbetande människor när saker går att göra effektivare och mer ekonomiskt, under förutsättning att inte produktivitetsvinsterna monopoliseras av små grupper av kapitalägare. Ett bevis för att det mest är skit med vänstern är att den inte orkar att ta itu med den här sortens frågor.


Den här gynnaren heter FlexPicker, kommer inte från begagnat-lagret utan är en ny en som är bra på att plocka och packa saker.

På tal om att använda robotar för att plocka och packa läste jag för många år sedan att man i England var väldigt tidigt ute med robotexperiment. Har för mig att det handlade om att plocka choklad i kartonger. Men det stupade bland annat på att det var dyrare att använda robotar än lågbetalda engelska arbetare. Och sedan gick det raskt utför med det gamla industrilandet England.

Om man börjar här kan man spana runt på ABB;s sidor och hitta filmer med robotar och brasilianska dansare och andra påhitt.

Från Konfliktportalen.se: Cvalda skriver Bertil Thunberg hade aldrig Lenin på byrån, Anders_S skriver Överfall på folkpartistisk valarbetare har inget med NMR att göra, jesper skriver Gränslandet och det politiska, Baskien Information skriver “Solidaritet med Apurtu”, Jinge skriver Aftonbladet talar om Apartheid i Israel

Nya påbud om korrekt historieskrivning?

Sovjetisk stridsvagn T34, ett vapen som gjorde segern över fascismen möjlig från Stalingrad till Berlin. Det var nog rimligare att sätta skylten ”this machine kills fascists” på den här pansarkolossen än på Woody Guthries gitarr. Bilden kommer härifrån.

Förbudsivrarna är i farten igen. Jag tillhör den grupp som är milt sagt skeptisk mot statlig styrning av den historievetenskapliga forskningen och lagstiftade historiska ”sanningar”. I vissa länder sätter man folk som förnekar nazisternas folkförintelser i fängelse, Turkiet tystar kritik om vad tidigare regimer gjort mot armenier eller kurder, indiska nationalister försöker svamla ihop en urgammal indisk historia som inte finns, här i Sverige finns en statlig institution (Forum för Levande Historia) som skall bedriva upplysning om det ena och det andra men inte klarar av det. Inget av det där är bra.

Här är ytterligare ett fall (hämtat från Ryska Posten). I Ryssland finns det starka krafter som är på gång för att reglera vad som är ”historisk sanning”.

President Dmitrij Medvedev har beordrat bildandet av en ny kommission med uppgift att motverka försök att skriva om historien på bekostnad av Rysslands intressen, uppgav Kreml i tisdags.

Att Sovjetunionen spelade huvudrollen för att besegra Tyskland, och därmed spelade huvudrollen i segern i Andra världskriget, är faktiskt en historisk sanning. Att folk i olika länder kan ha berättigad kritik av ett och annat som Sovjet gjorde under den processen är också riktigt. Det går att påvisa med hjälp av historiska källor. Men är det vettigt att med lagstiftning förbjuda andra synpunkter, även om de är dumma och/eller felaktiga:

En opinionsundersökning av VTsIOM förra månaden konstaterade att nästan två tredjedelar av ryssarna vill förbjuda försök att ”förneka Sovjetunionens seger i det stora fosterländska kriget” (andra världskriget)

Jag har en känsla av att om ryssarna fullföljer linjen med förbud och med repressalier mot andra stater som pratar dumheter om deras stolta stund, segern över den tyska fascismen, kommer den typen av historierevisionistiska förvanskningar som de vill bekämpa bara att växa sig starkare. Dessutom tycker man sig ana gammal tråkig storrysk chauvinism bakom det här, och sådan är inte trevlig.

Undrar vad våra förbudsivrande liberaler i väst säger om det här?

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Gängen i nordöstra Göteborg, Björn Nilsson skriver Om Uppsalakravallerna 1943 och annat intressant, Haninge skriver Nu ska alla få osäkra anställningar, acidtrunk skriver Jinge visar rövhålet, Jinge skriver Kvinnomordet i Linköping har paralleller till dubbelmord?, Baskien Information skriver ETA uttalar sig i Gara och nyheter

Om Uppsalakravallerna 1943 och annat intressant

Hört talas om Uppsalakravallerna 1943? – Det hade inte jag tills för någon dag sedan, men så läste jag den här artikeln i Magnus Alkarps blogg. Den är så fin att den snarare bör benämnas webbtidning tycker jag. Och jag hade inte uppmärksammat den om det inte varit för ett omnämnande i ArchAsas (arkeologi-Åsa) blogg Ting och tankar (som också är läsvärd).

Nåväl, artikeln om hemmanassarnas demonstration vid Uppsala högar och uppträdandet hos vissa poliser var intressant. Kanske har den även intresse för dagens antifascister i samband med upptågen i Salem och liknande tillställningar. I alla fall rubbas bilden av Uppsala som ett pålitligt nazifierad stad under Andra världskriget. Det var den inte. Kan det bero av att Uppsala på den tiden inte bara var ett skolcentrum utan också en industristad?

Bland andra artiklar på Magnus A:s sida skulle jag vilja rekommendera den om biskop Ussher som år 1650 hade räknat ut att Jorden skapades söndagen den 23 september år 4004 f. Kr. Det där brukar betraktas som en tokig krumelur, men här behandlas Usshers insatser med respekt. Det tycker jag låter rimligt. Uppenbarligen var biskopen skärpt, kunnig och källkritisk. – Och det finns många fler läsgodbitar hos Magnus A, titta efter bara!

Om jag skulle nämna ett mindre lyckat inlägg i bloggosfären är det någon ”kamrat” på Konfliktportalen som hoppar på Jinge. Det är klart att Jinge kan kritiseras som alla andra, men tonfallet i kritiken är ju av intresse också. ”Den som behandlar en kamrat som fiende har ställt sig på fiendens ståndpunkt” har jag för mig att gamle ordföranden Mao sade i samband med otrevliga uppgörelser inom det kinesiska kommunistpartiet på 1930-talet.

På tal om Konfliktportalen så har man nu fått fart på statistikfunktionen (bra jobbat grabbar!) och där noterar jag till min förvåning att jag ligger fyra efter de stora kanonerna Jinge, Svensson och Dagens Konflikt. Det finns tydligen några som uppskattar vad jag skriver trots att jag sällan utbrister i skällsord och vildsinta anklagelser.

Veckans mest lästa bloggar

Blogg Antal läsare
Jinges Web och Fotoblogg 13660 st
Svenssonportalen: Links / category / Svensson 12652 st
Dagens Konflikt 2492 st
Björnbrum 1552 st
anarkisterna.com 1204 st

Från Konfliktportalen.se: Haninge skriver Nu ska alla få osäkra anställningar, Anders_S skriver ArbetarInitiativet – göteborgskandidater, acidtrunk skriver Jinge visar rövhålet, Jinge skriver Kvinnomordet i Linköping har paralleller till dubbelmord?, Baskien Information skriver ETA uttalar sig i Gara och nyheter, admin skriver Stäng ner Stockholmsprogrammet

"De automatiska stabilisatorerna"

Jag gissade tidigare att finansminister Anders Borgares inhopp i bloggosfären skulle kommenteras i Ekonomistas-bloggen, och fick givetvis rätt. Eftersom Borg var ganska långrandig fick han ett ungefär motsvarande svar.

Men även TCO-utredarna som ofta skriver intressanta saker tar itu med Borg under rubriken En överförsiktig finanspolitik är oansvarigt, och Roger Mörtvik skriver:

Att göra sparsamhet med statens pengar till en så extrem dygd som Borg gör, låter kanske betryggande, men i en kris som är “mer exceptionell än vad vi kanske någonsin har upplevt tidigare” som Borg själv säger, riskerar det att bli en kontraproduktiv strategi.

Om Borg tänker fortsätta att spara sig ur denna exceptionella efterfrågekris kommer slutnotan i form av långsiktiga kostnader för arbetslöshet, minskad sysselsättning, minskande skatteintäkter och låg tillväxt att bli det som verkligen äter upp välfärdens finansiering.

Jag håller i stort sett med, men uttrycket ”sparsamhet” låter inte riktigt bra när det rör sig om politiker som driver principen att staten skall ha så lite pengar som möjligt och att man i stället skall ägna sig åt skattesänkningar och eliminering av vinstgivande offentliga verksamheter.

Mörtviks resonemang kunde nog också utvecklas med funderingar om vad som händer i Sveriges och världens produktiva bas nu, samt hur det hänger ihop med samhällenas ideologiska överbyggnader. I vilken mån fungerar äldre typer av ekonomiska stimulansåtgärder i samhällen som är på väg bort från genomrationaliserade fabriker och in i en ny märklig datavärld? Är det inte så att dagens stimulanser kan bereda vägen för en ännu värre krasch om några år?

Både hos Utredarna och Ekonomistas diskuteras de automatiska stabilisatorerna, med andra ord faktorer som kan motverka en lågkonjunktur: när konjunkturen faller sjunker statens intäkter men samtidigt ökar utbetalningar från A-kassan och bidrar därmed till att hålla efterfrågan uppe. Ett fortsatt penningflöde i form av försäkringsutbetalningar i stället för löner gör att kasten i ekonomin för privatpersoner och hela samhället inte behöver bli så häftiga. Ekonomistas skriver:

De automatiska stabilisatorerna är ett välkommet inslag i stabiliseringspolitiken eftersom de brukar bli vältajmade och tillfälliga, till skillnad från diskretionära stimulanser som ofta kommer för sent och som dessutom är svåra att avveckla när konjunkturen vänder.

Som vi vet har Alliansen medvetet gått in för att göra det dyrare för folk att vara med i A-kassan, många har hoppat av, och i stället får en del nog försöka få ut kommunal socialhjälp. Men kommunerna har dåligt med pengar, regeringen vill inte satsa så mycket … . Båda de här bloggarna är ganska tveksamma till hur dessa automatiska stabilisatorer kommer att fungera. Föga ansvarsfullt och politiskt-ekonomiskt taffligt – det kan vara ett omdöme om Alliansens politik. Men det kanske är fel sätt att resonera: de kanske vet jäkligt väl vad de gör, det är bara det att deras ansvar är inte vårt ansvar!

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Island: Store forventninger til rød regering, MJE skriver Skateland Roller Rink – poesi och språkligt förfall., Jinge skriver Bredbandsberoende tidningsläsare, Björn Nilsson skriver Att leta utan att finna, Kaj Raving skriver Ocensurerad kapitalism!

Att leta utan att finna

Den som söker han skall finna tror jag att det står någonstans i Den Heliga Skrift. Men den sanningen bör nog modifieras. Det gäller att leta efter rätt sak på rätt ställe också. Det kan man grunna över vid läsningen av en artikel i tyska der Spiegel (lugn, den är på engelska!).

I korthet refererar den en undersökning som gjorts av ett forskningsinstitut som finansieras av den i och för sig något tveksamme George Soros. Men här tycks de ha fått fram något vettigt i alla fall. Nämligen att det är meningslöst att selektera ut vissa grupper efter etnicitet eller religion när man bekämpar brott. Antingen ger det inget resultat eller också är det kontraproduktivt. Att sätta igång och generellt bevaka muslimer är bara en politisk ploj för att visa att myndigheterna ”gör någonting”, ur praktiskt synpunkt är det meningslöst och det vet poliserna.

Ändå håller man på med det där, och det gäller också andra grupper, som romer i östra Europa. Det kontraproduktiva som nämns i artikeln är att det händer att dessa minoritetsgrupper som utsätts för en oproportionellt stor övervakningen kan ha samma eller till och med lägre kriminalitet än den omgivande majoritetsbefolkningen.

Jag tänkte på en annan aspekt: det händer ju (som i Frankrike) att enorma upplopp bryter ut efter att polisen gett sig efter särskilt invandrarungdomar. Man bekämpar inte någon terrorism på det sättet, möjligen skapar man nya sympatisörer för terrorismen.

Men av någon anledning är det ganska svårt att få fram terrorister som är verkligt trovärdiga. Det finns ju sådana och de kan ställa till med ruskiga saker, men de tycks knappast växa på träd direkt. Vill man få tag på verkligt farliga individer är det inte i sjaskiga källarmoskéer man skall leta, det är snarare i regeringsbyggnader och hos storföretag och militär. Får man tro det som står här var det knappast ett elitgäng av terrorister som arresterades för några dagar sedan i New York. Knappt ens muslimer. Däremot en förståndshandikappad och några småbrottslingar. Så länge inte figurer som Busch och Blair (och kanske snart Obama också?) ställs till svars för sina gärningar är det meningslöst att tala om någon kamp mot terrorismen.

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Ocensurerad kapitalism!, Anders_S skriver OSSE sänder valobservatörer – till Sverige!, Jinge skriver Min dröm om busväder, Haninge skriver Samförstånd ger lönesänkningar, herman skriver Intervju med en ockupant

Passa dig, Margot!

Det är ytterst sällan jag tittar på Expressens ganska slabbiga hemsida men när jag för en gångs skull gjorde det fanns där en intressant debattartikel – eller skall vi säga hotelse? – från den irländska politikern Patricia McKenna.

Budskapet är följande: Om Margot Wallström använder offentliga pengar för att påverka folkopinionen på Irland inför nästa EU-omröstning riskerar hon att hamna inför domstol. Det är nämligen olagligt att göra sådant på Irland. Så Wallströmstanten får nog fundera en gång till om det skall läggas ut miljoner för att en reklambyrå skall bedriva ”upplysning”.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Föreslå låtar till “Per i Gropen”-skivan!, Björn Nilsson skriver Är det här ett bra initiativ?, Anders_S skriver Omodern kultur når inte ut – Odells gör det!, kvinnopolitisktforum skriver Introduktionstext till tema arbetsmiljö, Jinge skriver Wanja-skandalen fortsätter

Är det här ett bra initiativ?


Jag vet inte om jag skall rösta i EU-valet eller så att säga rösta med min frånvaro. Olika vänsterorganisationer har olika synpunkter på detta. En del vill vara med (vid köttgrytorna?) medan andra förespråkar bojkott med hänvisning till att det bara är skit med EU.

Å ena sidan sympatiserar jag med bojkottlinjen. Å andra sidan finns frågan om hur vi försvarar de demokratiska rättigheterna, inklusive rösträtten. Den är ju inte något som snälla makthavare ”givit” folket, den har folket tvingat till sig, ibland under hotfulla former. Men nu verkar överklassen vilja sno den för oss genom olika knep. Då kanske det inte är så bra att inte använda den.

I flera stater i Latinamerika har vi sett att demokratiska massrörelser genom lyckade val kommit så långt att vissa individer i sin förtvivlan helt försöker omdefiniera demokratin. Du kanske har sett eller hört hur ”liberaler” ojar sig över hur Chávez i Venezuela vinner fria val och därmed visar sig vara en lömsk diktator? Samma sak gäller för flera andra länder därborta. Bolivia och Ecuador är väl de mest framträdande exemplen bredvid Venezuela. Så ibland kan det fungera med att rösta, det kan medföra förändringar eller åtminstone få borgerligheten att svettas och kanske till och med tappa masken.

Titta, den har affischen från AI ser inte alls ut som de stora partiernas

För att återgå till EU är det en byråkratisk skräckmaskin som folk i allmänhet inte vill ha så mycket att göra med, och dess ledare uppskattar inte att folk har avvikande åsikter, så hur skall man göra där då? Bojkotta eller rösta? Jag sliter med frågan.

Men ett alternativ kan vara att rösta på någon som man är tämligen säker inte kommer att kunna ta sig in i EU-parlamentet, exempelvis ArbetarInitiativet. Då behöver man inte gå och gruva sig för att man röstade på någon nisse som försvann ner i entrén till någon porrklubb i Bryssel redan första veckan och aldrig hördes av igen.

Varning: om du klickar på den här bilden kan den bli lite större men definitivt inte roligare

Eftersom AI till rätt stor del verkar bestå av trotskister kan man i stället studera hur det går för deras franska gren NPA. Den har nog bättre chanser att verkligen ta sig in i parlamentet. Realistiskt sett: det är troligare att en ny revolutionär socialistisk våg startar i Frankrike än i Sverige och kan fransoserna agera både inom och utanför parlamenten utan att tappa riktningen stör det mig inte. Snarare tvärtom.

Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Introduktionstext till tema arbetsmiljö, Anders_S skriver Det handlar inte om Belgien eller Sverige, Jinge skriver Wanja-skandalen fortsätter, cappuccinosocialist skriver I Guds namn