Obligatoriskt att läsa

Idag är det väl inte så många som bryr sig om att läsa bloggar, så man kan väl skriva lite vad som helst: hejsan toknissar – utan att någon reagerar.

Och varför skriva så mycket själv när det finns andra som gör det mycket bättre. Det här inlägget på Erik Bergs blogg skall du läsa, det är en order! Vad gör killen då? – Jo, han listar upp ett antal punkter av avgörande betydelse för det kommande årtiondet. Egentligen skulle han inte ha behövt gjort det, de skulle redan för länge sedan ha varit formulerade och omvandlade till praktisk politik av Vänsterpartiet och alla andra som kallar sig vänster i Sverige.

Jag citerar bara ett mindre stycke som förmodligen är skvatt obegripligt för de flesta inom dagens vänster:

2. Flera teknologier av kritisk betydelse för de politiska kraftmätningarna, för demokratin och för jämlikheten, närmar sig eller passerar under 10-talet de utvecklingssteg där de förutspås på allvar få betydelse. Det handlar om t ex bio- och genteknologi, kvantdatorer, artificiell intelligens, robotutveckling och nanoteknologi. När de slängs in i handlingen innebär de att nya superförmågor introduceras som kan förändra maktbalanser mellan världspoler och samhällsklasser på samma vis som tämjandet av atomkraften i form av atombomben en gång förändrade den geopolitiska maktbalansen.

Kan du tänka dig Lars Ohly eller Mona Sahlin gå upp i talarstolen och diskutera vad dessa kritiska teknologier har för betydelse och hur de kan användas? – Nä, knappast, eller hur? Och det är en dj-a skandal! Det här är inga konstiga saker, de kan passas in utan större svårigheter i Marx och Engels modell för samhällsutveckling. Men hur många inom vänstergrupperna idag känner ens till den?

När Erik nämner krafter som kan verka positivt ute i världen är det Latinamerika, medan den asiatiska jätten Kina verkar mer som ett hot. Men för de närmsta åren vill jag komplettera listan med södra Asien: Indien, Bangla Desh, Nepal och ytterligare några stater. Jag har vid några tillfällen skrivit om de maoistiska rörelserna i Nepal och Indien, och det lär finnas anledning att återkomma även nästa år.

Alldeles uppenbart bryter dessa rörelser mot den nyliberala världsordningen. Det är de mest undertryckta, ”Fjärde världen”, som alltmer kommer i rörelse. Stamfolk och kastlösa, kvinnor, etniska minoriteter – adderar man detta blir det rätt många människor. Får de den indiska statsjätten i gungning har det världshistorisk betydelse. Nu försöker staten och inhemska och utländska storföretag att lägga beslag på naturrikedomarna i Indiens efterblivnaste stater. Men vad händer om de inte lyckas? Om upproret i stället bryter sig ut från djungelområdena, ut på slätterna och in i städerna? Om Indiens raketkonstruktörer, IT-specialister, forskare av alla de slag börjar radikaliseras och kräva att landets fattigdom utplånas och resurserna fördelas rättvisare? I Indien finns det mest fattiga och efterblivna, och det mest progressiva och avancerade, och det gör utvecklingen där så intressant. Det är ett land som är som en kontinent med all sin mångfald.

Vad mer att säga innan jag sätter punkt för detta år?


GOTT NYTT ÅR

kan väl vara lämpligt?

Lite om satir, gyckel, Gud- och Jesus-robotar


Vill bara göra lite stillsam reklam för en stillsam liten serie som finns på Aftonlövets ledaravdelningen: Robert Nybergs ”Vilgot på arbetslinjen”. Man behöver ju inte ta till några stora åthävor för att gyckla med dagens samhälle, det räcker med att helt lugnt avbilda eländet.

Ibland går verklighetens samhälle långt över gycklets gränser. Som när Försäkringskassan utdelar en snyting (bildligt talat) till en mor som just mist ett litet barn. Hon skulle ha begivit sig till Arbetsförmedlingen dagen efter, och hör sen! Leve marschen ut ur dalt- och pjåsksamhället! I Alliansens Sverige skall man nog akta sig för att alltför mycket hedra sin fader, moder, barn eller andra oväsentliga personer. Det finns bara en Gud, känd i äldre heliga skrifter som Mammon. Eller Pluto hos romarna: rikedomens och underjordens gud! Kanske också undergångens gud?

Vad kan man göra i den situationen? Stämma upp en bön till Gud om bättre tider i alla fall? Nu tror ju en del människor att Gud och Jesus inte finns, men på denna sida har vi motbevis:


Listiga japaner har konstruerat en Gud-Jesus-robot som lyssnar till böner och kan svara på dem!

På en bergvägg vid någon väg syntes en förbättrad version av satsen ”Gud hör bön”. Den hade modifierats till ”Gud hör bönder”. Klurigt det också.

Varför avslöjas detonator-förfalskningen?

”Varför just nu” och ”vilket syfte egentligen?” är bra källkritiska frågor att ställa. Nu kommer det fram uppgifter från en man som verkar ganska trovärdig (han har gjort liknande saker förr och haft rätt) om att ”Irans ritningar till en detonator för kärnvapen” i själva verket är en israelisk förfalskning. Israelerna har ju atombomber själva, så de kan ju bara plocka en ritning ur arkivet antar jag.

Avslöjandet kan vara verket av en enskild man, men det kan ju också vara en tänkande grupp som försöker sätta en käpp i hjulet för krigspartiet i Israel och USA. Möjligen också ett försök att slå in nya kilar mellan Israel och USA. För falska papper från Israel kan ju knappast tas som orsak för att börja krig när/om de avslöjas som falska innan kriget drar igång.

Och vilka har egentligen något att vinna på att israeliska bombplan drar in över Iran? Det förefaller i stort sett bara vara två parter: de härskande grupperna i just Israel och Iran. Israelerna vill ha en omvärld i kaos som man tror kan kontrollera, fast man ju åkte på pumpen i Libanon för ett par år sedan. Och när första bomben faller över Iran kan vi nog säga ajöss till oppositionen där. Alla kommer att ställa upp till landets försvar. Terrorbombningar brukar få det resultatet.

Alla andra kommer i varierande grad att förlora. Om vi tar en detalj som sannerligen inte är liten i det här sammanhanget så råkar en stor del av världens oljetrafik passera nära Irans kust. Och jag tvivlar på att USA kan garantera att hålla Hormuzsundet öppet om iranierna beslutar sig för att stänga av tankertrafiken. Det skulle kräva en omfattande insats av marktrupper – och de trupperna har inte USA. Ett faktum som torde vara välkänt inom landets underrättelse- och utrikestjänster.

Stängs oljekranen av i Hormuzsundet (eller om det kommer ett trovärdigt hot om avstängning, det räcker) finns en uppenbar risk att världsekonomin dyker just när det syns tecken på återhämtning, och det tvivlar jag på att så många regeringar och deras folk världen runt är intresserade av. Därför finns det anledning att säga att ”ja, det är bra att förfalskningar avslöjas innan de släpas iväg som bevis till FN:s säkerhetsråd, men det vore ju kul att veta om det finns en historia bakom historien också”.

Gaphals från Södra ishavet och andra konstigheter


Det här är Chaenocephalus aceratus som lever i Antarktis. Vore inte ”antarktisk gaphals” ett passande svenskt namn? Fiskens blod innehåller antifrys-medel men inga röda blodkroppar. . Detta och andra foton av konstiga varelser därnere har tagits av British Antarctic Survey in the Southern Ocean. Nedanstående, samt ytterligare några fantastiska varelser, kan man se här.


Basket star kallas den här på engelska. Verkar vara någon sorts sjöstjärna med utseende av en kal buske. Fascinerande!

Vart tog Ulfstrand vägen då?

Det kryllade av läsarkommentarer, jag tittade bara på de första, men redan där var det några stycken som inte alls ville säga ”stå på dig” utan snarare var mer eller mindre kritiska.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har utsett Staffan Ulfstrand, pensionerad professor i ekologisk zoologi, till årets folkbildare. Motiveringen kan man läsa här. Som extra bonus till äran utgår 25 000 kronor. Men det väcker vad jag ser ingen större uppmärksamhet, utom på Lindenfors blogg där jag först såg nyheten igår kväll.

Istället har protester mött utnämningen av årets förvillare. Föreningen gillar inte vissa företeelser som figurerar under mer eller mindre vetenskaplig dräkt och då kan man klämma till med en förvillarstämpel. Något penningpris utgår inte, den utsedde får nöja sig med ”äran”.

Aftonlövet skriver bara om årets ”förvillare”, nämligen doktor Annika Dahlqvist. Det kanske beror av att tidningens vetenskapliga profil inte är så hög. Har man någon kompetent vetenskapsredaktör? Hoppas att man kompenserar genom att ge Ulfstrands zoologi några helsidor utan konstiga ”journalistiska” vinklingar.

Jag noterar en för och en emot bland bloggar jag ofta läser. Motvallsbloggen är starkt emot förvillarpriset till Dahlqvist. En annan blogg som är mot, nämligen Motbilder, är däremot för priset. Båda har sina argument. Jag känner mig inte så insatt i frågan att jag vill döma själv.

Hos en bloggare som samtidigt råkar vara svensk mayaforskare och därmed djupt fientlig till skumma tolkningar av vad mayanerna någon gång eventuellt tänkt och sagt, och hur detta kan kopplas till universums utveckling och liknande småplock, presenteras namnet på en alternativ förvillare. Om inget händer vid julen 2012 kanske alla 2012-knäppisar kan få priset kollektivt? ”Bra jobbat, men det råkade bli fel, he he …”

Men, för att återgå där jag började: det tycks som om hälsan tiger still. Ingen skriver om Ulfstrands viktiga arbete för att sprida lärdomar om zoologin och ekologin. Och det tycker jag är tråkigt.

Förresten, den som vill veta mer om VoF kan ju gå in på hemsidan och läsa äldre nummer av deras tidning. Uppgörelser med pseudovetenskap kan ibland tas som ren underhållning. Mer underhållande än spöken, UFO och siare på Aftonbladets sidor.

Statistik

Jag håller inte så noga reda på detaljerna i bloggen vad det gäller statistik, men tydligen finns det andra som gör det var det gäller statistik. Följande siffror hittade jag här.

1,5 blogginlägg per dag 10.6 per vecka i genomsnitt 1,6 länkar per inläggi genomsnitt 2729 tecken per inläggi genomsnitt

Med ett och ett halvt blogginlägg per dag måste jag räknas som latmask jämfört med veritabla bloggmaskiner som Jinge eller Svensson.

Den lilla mängden länkar per inlägg är ganska intressant. En del verkar nästan gödsla med den varan men jag vill ofta ta det lugnare. Det är ju faktiskt så att länkarna kan jämföras med fotnoter i en bok eller artikel. En del människor tror kanske att en fotnot är ett kvalitetstecken, ”det här måste ju stämma eftersom det finns en not”. Men jag tror att mången garvad forskare skulle hålla med mig om att en not inte är mer än en not, den är i sig ingen kvalitetsgaranti, bevisar i sig ingenting, och i vissa lägen kanske mängder av noter kan vara ett varningstecken – särskilt om det är länkar till ställen som verkar skumma.

Att komma förbi al-Qaida

Hos The Arabist citeras en artikel som hävdar att det senaste försöket till flygplansbombning i USA knappt väckt någon uppmärksamhet i arabvärldens media. Det verkar som om de flesta helt enkelt inte bryr sig. I den mån al Qaida varit något stort är det knappast av betydelse längre. Numerärt har väl gruppen aldrig varit särskilt stor, men nu orsakar den inte något intresse hos allmänheten.

Bloggaren noterar detta och följer upp med en fråga:

… the Arabs have gotten over (never fell for?) the mystification and fetishization of al-Qaeda. Their governments now concentrate on its security element, which ultimately is partly a policing matter, partly about preventing failed states and lawless areas in the region, and in the case of Saudi Arabia about curbing tolerance for jihadism within the regime. When will the Americans follow suit?

Svaret torde vara att al-Qaidas verkliga inflytande, eller ens reella existens, torde spela väldigt liten roll. En del människor påstår sig vara inspirerade av dess ideologi och försöker spränga något, ibland dyker det upp en suddig film där någon påstås vara Osama bin Laden, stora krig förs med ursäkten att jaga den förmodligen döde Osama och hans icke existerande organisation – annars är det ingenting. (Jämför med dödstalen orsakade av trafikolyckor, HIV/AIDS. rökning, trafikolyckor etc. för att få lite mer perspektiv på hur många som dödas av terrorism i väst!)

Men namnet fungerar som ”mystifiering och fetischisering” för politikerna i väst. I terroristjaktens namn kommer al-Qaida att leva vidare och frodas i väst medan gruppen glöms bort i öst, det är väl ungefär så det fungerar. Godtrogna människor går säkert på det, och att i ”terrorjaktens” namn begrava demokratiska fri- och rättigheter. De borde ta itu med den terror som väst ägnar sig åt från Palestina till Pakistan i stället. Då skulle med hög sannolikhet terrorhotet minska radikalt.

Värnlösa barns dag

Barnamorden i Bethlehem – målning av Giotto

Som av en händelse är den 28 december den dag som tidigare kallades ”menlösa barns dag” men som sedan fått nytt namn: Värnlösa barns dag. ”Menlös” på modern svenska betyder ju något annat än för några hundra år sedan, så namnet ändrades. ”Värnlös” kanske gör det hela lite förståeligare.

”Som av en händelse” … I den knappast historiskt bekräftade bibelhistorien lät konung Herodes döda alla nyfödda gossebarn i Bethlehem för att komma åt den befarade nye konkurrenten Jesus. Men han var redan borta, hans rike var inte av denna världen och skulle därmed inte ens tävla med Herodes romerska lydrike, och Jesus gudomlige fader tycks inte ha rört ett finger för att skydda barnen och deras arma föräldrar.

”Som av en händelse” var det vid den här tiden förra året som israelernas bomber regnade över det försvarslösa Gaza, över barn, vuxna, gamla. Och många döda var barn. Hur ser livet ut för de överlevande, vad händer med barn som dagligen måste leva i helvetet, vare sig de drabbades kroppsligen eller ej av det israeliska raseriet?

”Från konung Netanyahu utgick ett påbud om att alla barn i Gaza skulle …”

Gaza – ett år – blockaden fortsätter – demonstration




Det var ett år senast: söndagen den 28 december och demonstration på Sergels torg mot det som snarare borde kalla Gazamassakern än Gazakriget. Demonstrationen som ikväll i vinterkylan traskade iväg från Medborgarplatsen var nog inte större än mötet då – jag hörde någon säga 110-115 personer nu. Men i bakgrunden finns ju en betydligt större opinion.

Hur länge skall det fega gullandet med de israeliska fosfor- och splitterbombarna fortsätta? Hur länge skall blockaden av Gaza fortsätta, hur länge de dagliga trakasserierna fortsätta av folk vars enda brott är att de är – palestinier? Hur länge kan denna rasistpolitik få fortsätta, och hur länge skall den ursäktas med att det är ju ”mellanösterns enda demokrati” som driver den? Finns det någon fin princip som ”israelvännerna” inte har trampat under fötterna vid det här laget för att ursäkta vad Israel håller på med?

Hantverk företagande arbete skapande

”Bristen på alternativ gör arbetslösa till företagare” är titeln på en ny avhandling som omnämns här. Det är knappast en nyhet men förtjänar säkert att undersökas igen ur olika synvinklar. När folk går från arbetslöshet till företagande kan det vara allt från maskerat tiggeri (nasare av trettioalsmodell som ”säljer skosnören” eller dagens gatumusikanter av stundom erbarmlig kvalitet) till folk som verkligen har en fungerande idé. Åtminstone har det varit min tanke länge, och det verkar som om den refererade sociologiska undersökningen stödjer tanken:

Många som fått starta eget-bidrag ifrågasätter om just arbetslösa är rätt grupp att satsa på för företagande. De efterlyser högre krav på affärsidén och bättre stöd inför starten av företaget.

Bristen på andra alternativ är det viktigaste skälet till att ta emot starta eget-bidrag och bli företagare. De som sedan lägger ned företaget gör det på grund av dålig lönsamhet. …


En enkät har dessutom skickats till alla i Östergötland som 1995 fick starta eget-bidrag. Den visar bland annat att 58 procent av företagen överlevde de första tre åren.

Skall man beteckna den överlevnadsgraden som god eller dålig? Och vad händer med den grupp som inte klarar att driva företaget vidare? Är de i ett bättre eller sämre läge än innan de fick sitt starta-egetbidrag? – Man får intrycket av att entusiasmen för småföretagande (som i och för sig kanske lugnat ner sig en del) mindre handlar om företande och mer om att till varje pris få bort folk från arbetslöshetsstatistiken. Sett ur den aspekten kanske pengarna skulle kunna användas på annat sätt. Blåsa på med fler tjänster i vår gemensamma sektor exempelvis.


Här är en artikel som jag av någon anledning saxade ur Dagens Nyheter 6 juli 2001. Den handlar om snickarmästaren Thomas Tempte, om yrkeskunnande, om förhållandet mellan praktiskt och teoretiskt kunnande. Nog är det klart att om den konstruerande ingenjören förstår hur tillverkningen ute på verkstaden går till kommer de prylar som konstrueras att bli bättre.

Tempte säger också (det här är intressant för såväl hantverkare som konstnärer) att …

… en kunnig hantverkare hela tiden går vidare och överträder givna regler. Det innebär inte att man går emot gamla auktoriteter, snarare att man växer om dem. Det handlar inte om trots utan om eftertanke.

Temte jobbar (eller jobbade när artikeln skrevs) för att bygga upp en serie historiska snickarverkstäder. Han hade ett avtal med länsarbetsnämnden i Kalmar för att ge ett tiotal långtidsarbetslösa utbildning och sedan kunde några få arbete hos honom. Sedan bröts avtalet. Temte är trött på villkoren, inte arbetet. Orimligt mycket av hans kraft måste gå åt till annat än själva hantverket.

Det där får mig att tänka på en bra bloggpost från tidigare i år, där Erik Berg i Göteborg skriver om småföretagande, men för in långsiktiga resonemang som man tyvärr inte ser så ofta i dagens andefattiga debatt.

Småföretagande kan vara att få förverkliga en dröm, följa en idé hela vägen. Driva ett café man brinner för, utveckla en uppfinning eller en lösning. Men småföretagande kan lika ofta vara en sista utväg, ett försök att helt enkelt få in lite inkomster för att täcka de nödvändiga utgifterna. Alltså inte något man egentligen väljer för att man ”vill stå på egna ben”, utan något man förvisas till. Då är småföretagandet inte en frihet, utan ett tvång förklätt till frihet.

Varför är inte hela Vänsterpartiet så här visionärt?

… genom att garantera ett fast jobb åt alla, men successivt minska den påtvingade arbetstiden, kan vi få fler verkligt produktiva och nyttiga företag. Ur den fria tiden spirar de största idéerna. Vi är sällan som mest kreativa under våra schemalagda arbeteten och sällan i situationer då vi är socialt pressade. Att vara befriad från schemats och nödvändighetens tvång däremot innebär att man har ett rum där man kan låta tankarna omkombineras och söka sig till positioner som inte är påförhand givna. I fritidens fria rum kan man ställa friare frågor, vandra över bredare fält av inspiration och kunskap, låta discipliner korsbefruktas och pröva idéer man bär på.

Läs den där bloggposten, den är intressant och framåtblickande! Visserligen proklamerade sossehövdingen Östros vid något tillfälle att det var kommunism att garantera arbete, men vem bryr sig om sådana muppar? (Tja, Ohly gör väl det, med tanke på den hägrande ministerposten … och då försvinner resonemang som det ovan underst på prioritetslistan.)