S – som torra löv om hösten

Jag fick för mig att titta på sverigedemokraternas blogg för att se vad de har för sig. De är nöjda, verkar det:

I ett inslag i Aktuellt kommenterar Jimmie Åkesson det faktum att Sverigedemokraterna har rejält inflytande i riksdagen. Nu senast i betygsfrågan där S backar från sitt förslag när SD väljer att stödja det.

Det är sådant här som händer när det parti som antas leda oppositionen är som torra höstlöv som blåser bort vid första bästa vindpust. Ingen stadga, ingen ryggrad, ingen politik som man tror helhjärtat på. För har man en linje som man helhjärtat tror på så vill man väl att den genomförs också? Men nu tog man SD-stödet som intäkt för att fly över till andra sidan. Tänker sig S-ledningen att ingå i nästa regeringsunderlag, eller vad? Miljöpartiet är väl redan på väg åt det hållet.

Inte undra på att SD:arna är nöjda. De behöver inte få igenom några egna förslag i dagsläget, de kan nöja sig med att jaga de andra partierna framför sig, undvika att göra alltför allvarliga politiska grodor, och vänta på väljarnas belöning vid nästa val.

I attentatens och jubelfesternas tid … mot ‘havssvaleskäret’ månne?

Ja, det är inte jag som är ursprunget till rubriken, utan allas vår egen August (Strindberg, alltså!). Jag tänkte på det när jag fick syn på den här artikeln i Svenskan:

Intern säkerhet (livvakter m.m.): 115 000 000 kronor

Extern säkerhet (Polis, snipers m.m.): 360 000 000 kronor

Övrig säkerhet: 110 000 000 kronor

Totalt: 612 743 000 kronor

Detta är sluttampen på en beräkning av vad giftermålet mellan prins William och någon böna han raggat upp kan komma att kosta. Jag går inte i god för siffrornas äkthet och hållbarhet, men man tror tydligen att det skall kosta 585 mille att skydda de unga tu från personer i populasen som kan tänkas ha starka synpunkter på jippot. Detta allrahelst som de berörda familjerna inte betalar säkerhetspajsarna, det får skattebetalarna stå för – och detta i ett läge där befolkningen i stort (särskilt de som inte har det så bra, naturligtvis) förväntas uppoffra sig för att rätta till det brittiska budgetunderskottet. Just nu är det studenter som går i spetsen för protesterna (med höjda avgifter vill regeringen jaga bort underklassen från universiteten, som det verkar, och det går man emot) men detta kan ju sprida sig till andra grupper så det blir rejält oroligt.

Tänker sig koalitionsregeringen i England att ett hejdundrande kungakalas skall stilla massornas vrede? Tänk om det blir tvärtom! Vill man komma åt det jättestora budgetunderskottet måste överklassens skattefrälse klämmas åt, krigpolitiken avvecklas direkt, och med den de jättestora svindyra vapensystemen som ändå inte kommer att göra landet säkrare. Men det verkar inte ingå i planerna.

Men det vore ju skräp om det inte fanns alternativ – man kan ju inte bara krossa de ungas lycka så där genom att säga ”det blir inget, det har vi inte råd med!” Jag funderade och kom på att det fanns platser inom De förenade konungarikenas territorium där man skulle kunna dra ner säkerheten till nära nog noll. Och så mindes jag ett ställe som jag sett på kartor och läst om någon gång – Sula Sgeir utanför Skottland. Inte det lättaste att ta sig till, en klippa på femton hektar ute i Atlanten.

Mänsklig befolkning: noll. Däremot kan alla språkfantomer genast lista ut att Sula Sgeir är något förvrängd gammal norska. Sul-skäret, med andra ord. Och då påpekar genast den fågelkunnige att det här inte handlar om skosulor, utan om havssulor. Sula bassana är den vetenskapliga beteckningen. ‘Sula’ är svala på norska, så vi har här en stor kraftig fågel som inte ser ut som en svala men som de gamle norskarna ändå av någon anledning fick för sig att kalla just ‘havssvala’. Här har den en stor häckningsplats. Någon gång kommer en havssula in till svenska västkusten, eller till och med in i Östersjön, men annars är det en fågel för de stora vilda havsvidderna.

Det är mest tillfälliga besökare här, men någon byggde ändå ett hus en gång

Varför inte ge även havssulorna en chans till rojalistisk yra genom att förlägga ett lågbudget-bröllop till deras enligt uppgift rätt beväxta klippor? Och så kan man dra in på över en halv miljard i onödig säkerhet, och alla med attentatsplaner kan få viktigare saker att syssla med! Som att störta Englands perversa överklass, exempelvis.

Wikileaks och källkritik

Masspubliceringen av dokument som Wikileaks nu gör är intressant och verkar positiv: utan att avslöja något verkligt sensationellt nytt förser man historiker och andra intresserade med ett enormt studiematerial. Historikerna är ganska få men borde veta hur man handskas med dokument, journalister är fler men borde ha fått samma kunskaper under sin utbildning (en annan sak är att de inte alltid vill/kan/tillåts utöva en genomträngande källkritik – ”kolla aldrig en bra story, den kanske inte är sann”). Något att fundera på när man läser exempelvis den här artikeln. Och så finns ”den stora allmänheten” av vilka många aldrig hört talas om den fina termen ”källkritiska kriterier” och som så att säga drar alla avslöjanden från Wikileaks över en kam. Stämmer ett avslöjande så stämmer de andra. Men är det verkligen så?

Jag skrev en generell drapa om källkritik på den här bloggen för flera år sedan där det redogörs för ”de källkritiska kriterierna”. Den gäller fortfarande, och kan tillämpas på Wiki-läckan. För historia är inte bara studier av gamla förhållanden, historien är något som pågår just nu och som bör utsättas för kritisk granskning. Här är några reflexioner över den aktuella situationen, med några exempel:

1. USA:s ambassadör A träffar självhärskaren kung B som säger ”bla bla”. A skriver ned ”bla bla” och skickar hem en rapport om det till Utrikesdepartementet.

2. USA:s ambassadör A får en rapport från en annan person (exempelvis någon som arbetar för Israel, för Kina, Pakistan … vilket ambassadören vet eller inte vet) att land X har dolda affärer med land Y.  A rapporterar det hela till sitt departement.

Märks skillnaden? I första exemplet är fallet ganska okontroversiellt, under förutsättning att vi kan tro att A har återgivit rätt vad kung B säger. (Och det måste vi naturligtvis fundera på, A kan missuppfatta saker eller medvetet eller omedvetet förvränga vad B säger.) En bra rapport från mötet kan betraktas som en förstahandskälla till historisk kunskap.

I det andra fallet är det fråga om vi säkert vet något annat än att A har skickat en rapport. Sakinnehållet kan vara fantasier eller medveten felinformation. Den som har skrivit rapporten har ingen egen förstahandskunskap och kan därmed utsättas för felaktiga påståenden. Det vore så att säga tjänstefel som historiker eller journalist att inte ställa sig frågan om det i mängden av korrekta rapporter finns saker som är planterade och därmed ur sanningssynpunkt mycket tvivelaktiga. Därför kan man inte bara ta för givet att Iran verkligen skickat vapen i ambulanser till Libanon – det låter som ett argument för israelerna att deras ökända bombangrepp mot ambulanser kan fortsätta. Det kan vara sant också, men när det kommer påståenden av den här typen måste källkritiken vara påkopplad.

Meditationer på fölsedan

Berglins har åter slagit huvudet på spiken: så här är det! Har man som jag levt två mansåldrar (en mansålder = trettio år) samt nu, just idag, slår in första pinnen på den tredje mansåldern (någon fjärde lär det inte bli) känner man igen situationen exakt. Folk vet ju tamejphan ingenting numera! Ned med allting!

(För ett tag sedan höll jag på att bli nedtrampad av en sur gubbdj-l på Årstabron för övrigt. Han höll stenhårt på någon sorts vänsterregel, verkar det, vilken möjligen kan bero av en konsekvent vägran att erkänna omläggningen till högertrafik. Men den var ju så sent som 1967, och det kan vara svårt att ställa om med så kort varsel. Gubbdj-ln blev så upprörd att han i stället höll på att krocka med en cyklist också.)

Och skål för mig!

Braskväder är det också, så vi kanske kan se fram emot en grön jul?

Hårda bud i Mellerud …

… torde vara en lämplig rubrik på den här bilden eftersom den kommer just därifrån, enligt vad DN uppger. Vi som inte är där kan ju glädja oss åt att vi slipper putta omkring bilar i snömodd, och kan i stället vänta på morgondagens nyheter om vad Wikileaks nu har för roligheter att bjuda på.

En läcka i förtid från läckan verkar mest handla om att USAmerikaner inom diplomatin snackar skit om folk, och det vet vi ju redan (som Bildt säkert skulle påpeka). Hade överklassen i USA fått råda hade Mandela nog fått ruttna bort i sin cell, men när han nu slapp ut så kan man åtminstone prata smörja om honom eftersom han inte var tacksam nog för jänkarnas icke-ansträngningar för hans frisläppande. I stället tackade den otacksamme svartingen Fidel Castro och cubanerna, som verkligen gjorde en del för att slå ner apartheidväldet i Sydafrika. Fräck typ, den där Mandela! – Vi får hoppas att det kommer mer intressanta saker än diplomatskvaller. Om nu World Wide Web finns kvar i morgon …

På tal om USA: siffran för bankkonkurser i år ser nu ut att vara 149. Och det är några veckor kvar på året. De hårda tiderna fortsätter (om man inte tillhör bonuseliten och dess närmsta underskikt). I alla små motsvarigheter till Mellerud i USA kan många se fram mot en jul som kanske inte blir så kul. Och då blir det värre problem än snöhinder som man får dras med.

PS. Ser nu via bloggen Det progressiva USA att man börjat skriva om dokumenten nu i tidningarna nu. Vid en första läsning vet jag inte om det är något som kommer att ändra världshistorien. Däremot kommer det uppenbarligen en massa detaljer om saker som (vilket Bildt nog skulle påpeka) vi redan känner till. Fast nu blir det på mycket mer detaljerad nivå. DS

Det spekuleras livligt …

… i vad Wikileaks kan komma med den här gången.

För övrigt skrev jag om Wiki-läckan redan i januari 2008 för första gången på den här bloggen. Målet för sajten då angavs i första hand vara

… oppressive regimes in Asia, the former Soviet bloc, Sub-Saharan Africa and the Middle East, but we also expect to be of assistance to people of all regions who wish to reveal unethical behavior in their governments and corporations. We aim for maximum political impact.

Det är en bit från vad de som skriker om hat mot USA larmar om. Det verkar som om de tror att sajten startades alldeles nyligen och är helt inriktad på att avslöja vad USA håller på med. USA var dock inte ett primärt mål som det tycks, snarare länder som Kina.  Undrar om det kan ha varit en operation som startade med godkännande från kretsar inom USA:s underrättelseindustri, men som sedan ur deras synpunkt gick överstyr? Ungefär som när al-Jazeera bildades och var tänkt som en västlig megafon in i arabvärlden, men som sedan utvecklades till en självständig och ibland kritisk nyhetsorganisation (och därmed legitimt bombmål för USA).

Nåja, om det nu kommer fram dokument som exempelvis visar att Sverige styrs av en skurkregim så tror jag regeringen klarar sig ändå. Carl Bildt kan göra samma sak som vid det förra mass-avslöjandet om krigen i Irak och Afghanistan: han kan sticka näsan i vädret och säga: ”Det är ingenting nytt, det visste vi ju redan.”

Grattis, USA!

Det är väl bara att gratulera USA. Idag har dess krig i Afghanistan varat lika länge som det sovjetiska som tog slut 1989, nämligen nio år och femtio dagar! Som det ser ut nu så lär det bli tio år jämnt, och mycket mer än så … arma afghaner! Och skam över de svenskar som deltar i kriget!

Filosofisnack med Karim Jebari

Karim diskuterar med en åhörare …

Ett litet och ganska luftfritt rum i biblioteket på Hornsbruksgatan, Söder, Stockholm, fylls av människor som vill höra synpunkter om moralfilosofi, Det var en kombination av föreläsning och diskussion, och den som höll i trådarna var Karim Jebari. Den som vill stifta närmare bekantskap kan titta på hans blogg. Frågan är vad som är moral (eller etik om vi pratar grekiska, moral är samma sak på latin) har diskuterats i mer än tvåtusen år, och frågan löstes inte denna kväll heller. Platon, Aristoteles, Kant och Hume hade sina idéer – men hade de rätt?

Som alltid när entusiaster är i farten kan det bli intressanta och givande diskussioner, och jag tycker att det blev så denna kväll. Själv sympatiserar jag med förklaringen att moralens grundstenar finns med i vårt genetiska arv som går långt tillbaka till en tid när människornas förfäder lärde sig leva i grupper byggda på åtminstone element av ömsesidig hjälp och sympati. Sedan har grundstenarna använts på olika sätt i olika tider och platser. Idag gör elektroniken att den lilla flockens moral och empati kan sträckas ut över hela Jorden. Även kemin kan hjälpa till, vilket orsakar frågor av den här typen: Kan det vara moraliskt försvarbart att hälla en substans i dricksvattnet som gör att människor känner större förtroende för varandra? (Ett samhälle utan inbördes förtroende kan inte fungera, men kan det bli för mycket av det goda?)

När jag kollar Karims blogg leder spåret vidare till något som jag inte vet så mycket om: transhumanism. Det verkar dels spännande, dels läskigt, beroende av vilka aspekter av det hela man tittar på. Men som jag ser det från min vänstersynpunkt: detta är saker som vänsterfolk borde intressera sig för och fundera över vilka möjligheter och faror som ligger i den tänkta färdriktningen. Det finns en massa filosofi som bara är intressant för små inkrökta grupper, men när frågor om moral och vad som kan göras med mänsklighetens utveckling kommer på tapeten, då kan filosofin bli en fråga för alla och en var.

… och kanske antyder någon sorts riktning i tillvaron …

Beröringsskräck

På Aftonbladets kultursida förekommer en ”Nusvensk ordlista”, författad av Carsten Palmer. Den är inte i alfabetisk ordning, och i dagens inslag finns monarki, beröringsskräck och varumärke. Det mellersta är intressant:

Beröringsskräck, -en Ovilja att ingå i kärnvapenbestyckade militärallianser.

Jag tror att någon figur på Svenskans ledaravdelning har hävt ur sig det där att det skulle vara ”beröringsskräck” att inte vilja gå med i NATO.

Man kan uttrycka det på annat sätt, för det här verkar vara ett gammalt knep för att skrämma folk till att göra vad de begriper är fel och inte vill göra. För hur gör man i ett slyngelgäng när någon inte vill göra något dumt? – Jo, man flinar hånfullt och säger: ”Du VÅGAR inte …” (snatta på varuhuset exempelvis). Nu är det ju visserligen större mod, och definitivt klokare, att hålla sig borta från olämpligheter, men det är inte så småpojkarnas hjärnor fungerar. Många vill inte verka fega och handlar därmed mot bättre vetande. De kanske råkar illa ut medan hetsarna står i bakgrunden och inte vet någonting.

Vem, annat än rena skumraskfigurer, vill att Sverige skall gå med i en organisation för evig krigföring som NATO (ja, ”kriget mot terrorismen” kan definitionsmässigt aldrig ha några gränser varken i tid eller rum) trots att vi vet att det kan stå oss dyrt? Men eftersom de flesta begriper att NATO är något man bör hålla fingrarna borta från, måste argumentet ”beröringsskräck” tas fram. ”Vadå, vill du inte utkämpa konstiga krig under Amerikas befäl, är du feg, har du BERÖRINGSSKRÄCK va …?”

Jag säger bara: tack, men nej tack. Vi är inte rädda småpojkar, i alla fall inte de flesta av oss.