Ingen kioskvältare direkt, inget urspråk heller

Klicka upp och läs det här om du orkar!

Strindberg var en storfräsare på många områden. Ibland var inspiration dock större än fackkunskaper när han gav sig ut på områden som verkligen kräver fackkunskaper.  Dessutom pågick redan under hans tid en rasande snabb utveckling av vetenskaperna som gjorde att lekmännen fick allt svårare att hänga med. Men eftersom den gode August verkligen inte var obegåvad kunde han komma med allt från kloka ingivelser till fullständiga intellektuella magplask i en salig och ibland underhållande blandning när han gav sig i närkamp med vetenskaperna.

Språk hade intresserat August redan i ungdomen. Han lärde sig en del kinesiska bland annat, och intresset hängde kvar upp i ålderdomen. Han ville forska om språken och förhållandet mellan dem, och resultatet av detta blev bland annat de så kallade språkvetenskapliga skrifterna (band 69 och 70 i den nu pågående nationalutgåvan). De blev ju inga kioskvältare direkt. Jag skulle nog tro att även hängivna strindbergianer anser att man kan klara sig genom att raskt bläddra igenom sidorna med konstiga härledningar av ord. De icke hängivna läser nog hellre Hemsöborna, Röda rummet, Mäster Olof eller något … låt oss säga lättillgängligare. Inte vann han de samtida språkforskarnas bevågenhet heller. Tiden hade gått förbi hans sätt att arbeta.

Ett uppenbart problem med Strindbergs metod var tanken att hebreiskan var urspråket, vilket kan vara en rimlig tanke om man är bibeltroende men knappast annars. Jag vet inte vad dagens språkforskare säger, men någonstans har det påståtts att man åtminstone kan hitta uråldriga språk på ögruppen Andamanerna i Bengaliska viken. Folk kom dit för tiotusentals år sedan, de ingick i utvandringen från Afrika av våra förfäder, och de har bevarat mycket av det gamla i och med att de varit isolerade på öarna – så låter resonemanget. Teoretiskt skulle dessa öbor ha pratat samma språk i 70.000 år tror en del människor,. Skulle man studera dessa språk (August skulle väl bunta ihop dem under rubriken ”negerspråk” antar jag) skulle man åtminstone komma närmare hur ett ursprungligt språk lät. Men jag undrar om dagens kritiska forskare verkligen tänker så, och att ett språk varit oförändrat i så många år tror nog inte många på.

Föregående inlägg i denna sporadiskt förekommande serie här. Det kopierade uppslaget finns i  Samlade verk band 70.

På tal om strindbergianer så får väl Jan Myrdal räknas till den skaran. Ser i Svenskan att han nu står i begrepp att ta sitt pick och pack – inklusive en hyllkilometer böcker och annat tryck – och flytta till Varberg. Är det inte jäkla trist klimat därnere under vinterhalvåret jämfört med nuvarande boställe i Bergslagen?

PS. Ett äkta ur-språk låter väl  bara som ‘tick-tack tick-tack’ antar jag! Och det låter ju inte så spännande. DS

Grönköpingshumor?

Sverigedemokraterna vill förpacka sin politik på ett nytt sätt. Deras politik ska nu kallas ”socialkonservativ”. Det är en skymf och historielöst.

Detta enligt M-riksdagsman Michael Svensson. Tänk om det låtit så här i stället:

Moderaterna vill förpacka sin politik på ett nytt sätt. De ska nu kallas ”det nya arbetarpartiet”. Det är en skymf och historielöst.

Nog låter det lite Grönköping om det hela?

Riksdagsmannen från Grönköping, Jonas Krökén i Kröken

Den globala välståndspyramiden

Eller man kan ju kalla det fattigdomspyramiden också, om man ser nedifrån och upp. Jag hittade den här.

För att förklara toppen och botten: 29,7 miljoner människor, motsvarande en halv procent av Jordens vuxna,  kontrollerar 38,5 procent av hushållens tillgångar. Deras motpol i pyramidens bas är drygt tre miljarder, motsvarande 67,6 procent av de vuxna, som äger 3,3 procent av tillgångarna. Det är, kan man gott säga, en jäkla skillnad.

Slår man ihop de två översta grupperna så finner man att mindre än nio procent kontrollerar över 82 procent av tillgångarna. Att den här ojämlika fördelningen inte skulle skapa oerhörda problem måste man väl vara skapt som en nors (eller vara neoklassisk nationalekonom) för att inte förstå! Sedan kan man ju fråga vem som jobbat ihop de tillgångar som halvprocenten, eller de nio procenten, kan glädja sig åt (om de nu är så glada och nöjda?). De själva, eller möjligen folket längre ned i pyramiden?

Nå, om vi har som arbetshypotes att rikedomar huvudsakligen sugs uppåt, inte sipprar nedåt, får vi den intressanta situationen att överskikten samlar på sig rikedomar och sedan använder en del av tillgångarna för att med fagra ord eller våldsammare medel försöker övertyga massorna därnere om att ”så skall det vara!” Det håller så länge det håller, och sedan blir det väl en sjuhelsikes smäll!

Keynes: Nonsens är nonsens

På RWER-bloggen citeras Keynes av årgång 1929, jag gjorde försök till snabböversättning av detta urdrag från en valbroschyr:

Den konservativa uppfattningen att det finns någon naturlag som hindrar att människor anställs, att det är ‘förhastat’ att anställa människor, och att det är finansiellt ‘sunt’ att hålla en tiondel av befolkningen i sysslolöshet under en obestämd tid, är galet osannolik – den sortens saker som ingen människa skulle tro som inte fått huvudet förvirrat av nonsens under åratal. Invändningarna som höjs är för det mesta inte invändningar från erfarenhet eller av praktiska personer. De grundas på högst abstrakta teorier – vördnadsvärda akademiska uppfinningar, halvt missförstådda av de som tillämpar dem idag, och grundade på antaganden som strider mot fakta. … Vår huvuduppgift är därför att bekräfta läsarens instinkt att vad som verkar förnuftigt är förnuftigt och vad som verkar nonsens är nonsens.

Så här är originalet:

The Conservative belief that there is some law of nature which prevents men from being employed, that it is ‘rash’ to employ men, and that it is financially ‘sound’ to maintain a tenth of the population in idleness for an indefinite period, is crazily improbable – the sort of thing which no man could believe who had not had his head fuddled with nonsense for years and years. The objections which are raised are mostly not the objections of experience or of practical men. They are based on highly abstract theories – venerable, academic inventions, half misunderstood by those who are applying them today, and based on assumptions which are contrary to the facts…Our main task, therefore, will be to confirm the reader’s instinct that what seems sensible is sensible, and what seems nonsense is nonsense.

En läsare till citerad bloggpost gjorde en intressant kommentar (som du får översätta själv om du har lust):

Perhaps, in the economy of tomorrow, the role of the individual will not so much be that of a producer (someone with a job), but rather that of a consumer (someone who avails him/her self of the products and services on offer). In other words, you get paid for the purpose of consuming. That keeps the economic wheels of the consumer society turning.

Or, perhaps, we will revert to a theocratic society where excessive consumption is seen as a sin because of its overall negative consequences. I’m inclined to think that the wheel will come full circle, as it has done in the past (many times, I suspect)

Att anställa folk för att konsumera för att hålla det ekonomiska kretsloppet och tillväxten igång, är det inte det vi faktiskt gör, fast på ett indirekt sätt?

Reklamen kostar

Tabellen nedan kom jag fram till via en kommentar till en bloggpost hos Birger Schlaug. Man kanske inte behöver göra så många kommentarer annat än att 62 miljarder i utlägg för reklam och marknadsföring är en sjuhelsikes massa pengar, och att det verkar som ytterligare en bekräftelse på mättade marknader –  folk måste jagas med allt aggressivare reklam för att fås att konsumera. Samtidigt vet vi ju det där med resurserna, att det finns gränser, att inte ens klassisk nationalekonomi tror att vi känner lika stor lycka vid vår tionde brakmiddag som vid den första … . Om man kunde omdisponera 10 av dessa miljarder, hur många nya krafter i skola, vård och omsorg skulle man kunna anställa på ett år? 20.000 personer eller så?

Marknadskommunikation 2010

När verkligheten blir lätt att kopiera blir det svårt för kapitalet

Här är ett intressant klipp från Svenskans Wallstreet-blogg, angående det IT-baserade rabattkupongföretaget Groupon var aktiekurs nu störtdyker:

Problemet med Groupon är just att deras verksamhet är så enkel att kopiera. Det är numera omöjligt att försöka hålla reda på exakt hur många hundratals kopior det finns som försöker tjäna pengar på användarnas hunger efter reapriser. Klart är däremot att flera företag som gett sig an metoden under den senaste tiden har gått i graven.

Man skulle ju kunna se det här som problem bara för ett företag, men är man lagd åt det hållet går det att generalisera ut till större delar av ekonomin och fundera över framtiden. Lennart på bloggen Det progressiva USA skriver ofta om den fantastiska utvecklingen vi nu ser, med ungdomliga snillen som med små resurser, men med datakunskaper och uppslag, som raskt utvecklar nya tillämpningar av tekniken. Det behövs inte jätteresurser längre för att hitta på åtminstone något som fungerar och som kan bli en affärsidé.

Men det är uppenbart att massanstormningen av förhoppningsfulla nyföretagarmiljardärer kan slå om till sin motsats. Visserligen kan mängden idéer vara obegränsad, men mängden verkliga nytänkanden är det inte. I allmänhet är det nog så att man kopierar en existerande konstruktion och gör några smärre ändringar som inte har någon större betydelse. Kort sagt: man kan misstänka att det sprutar ut nykonstruktioner och underlag för nya affärsidéer för något som redan existerar fast i annan förpackning. Det underlättas givetvis av att det finns en massa gratis programvara att använda numera. I och med att tröskeln för att ta sig in i branschen sänks höjs å andra sidan tröskeln för att komma åt de stora vinsterna. (Man behöver inte gå längre än till den neoklassiska nationalekonomin för att se det sammanhanget.) Liknande förhållande finns faktiskt i hårdvarubranscher med massproduktion också, där skal och varumärke skiljer sig åt men innehållet är i stort sett samma.

Hur resonerar vi vidare från det här? Tar det från det mest grundläggande, förslagsvis. Vad kan man inte plocka bort ur ekonomin utan att den försvinner? – Enkelt svar: människan. Det är människan som är ekonomins grundval, med sina behov, önskningar, förmågor och kunskaper. På den grunden byggs våra samhällen och alla dess institutioner. När resursfördelningen blir ojämn inom större grupper blir det gruppindelningar där resurskontroll och makt hänger ihop. Toppen av den 10.000-12.000 år långa kedjan av samhällen med hierarkier är kapitalismen. Kapitalismen är ytterligare ett system i raden som inte kan existera utan ojämlikhet. Den förutsätter som tidigare kontroll över resurser. Men: När verkligheten blir lätt att kopiera blir det svårt för kapitalet. Därav den upprörda debatten om fildelning.

Vissa företag gör ju grovt med pengar, inget snack om saken. Är man stor och insutten och inte gör bort sig alltför mycket så går det att plocka ut rejäla vinster som sedan skyfflas vidare, ofta till den ökända ”en-procenten”. Det går att från ovan roat se ner på alla småskuttar som desperat jagar efter en plats i solen, som oftast misslyckas, men som ibland kan tjäna som en billig reserv av ”konsulter” att hyra in på förmodligen för storbolaget goda villkor. Dock – hotet finns där att även storbolag kan drabbas om basen de står på vittrar sönder, exempelvis tidigare storfräsare inom telekom-branschen.

(Man kanske bör tillägga, även om det är en överraskning för många inom IT-branschen, att de flesta människor i arbete inte arbetar där. Det finns exempelvis även i en stad som Stockholm horder av så kallade arbetare som man stöter på nästan överallt, bara man vill se dem!)

Sitter man på reala resurser är läget annorlunda. Jag brukar ta ett paket knäckebröd som exempel, men det kan vara råvaru- eller energiresurser, alltså materiella förutsättningar för vår existens. Har man en järngruva går den inte att kopiera så att man i morgon har tio stycken, däremot går den att tömma på malm och under tiden pressa ut allt större vinster från järnkonsumenterna. Och här syns en intressant motsättning mellan mjukvara/kunskaper som är gränslös, och all hårdvara vi behöver för att kunna leva vidare som biologiska kunskapsmaskiner och som delvis är ändlig, delvis kräver stora insatser för att förnya. Om man vill uttrycka det extremt: kunskaper håller på att bli gratis, materiella resurser omöjliga att betala … om de ligger i händerna på organisationer som vill ta ut maximal vinst.

Det är klart att kunskaper kommer att fortsätta att ha en kostnad, och den som vill sälja kan inte fullständigt prisa ut sig (en erfarenhet som bostadsrättsmatadorer numera gör i Stockholm), men situationen verkar ändå på sikt ohållbar. Åtminstone om man inte vill ha den berömda ”en-procenten” skall bli ”nittionio-procenten” vad det gäller att kontrollera samhällets resurser och därmed i princip provocera fram ett sammanbrott. Detta kan naturligtvis driva fram revolutioner som ställer saken rätt, men vem kan i förväg garantera att de lyckas mot fullständigt desperata och insuttna resursbevakare?

För att rädda situationen på sikt verkar det rimligt att se till att kunskaper hålls billiga och sprids, medan resurserna i övrigt fördelas jämlikt och några årtusendens klassamhällen förpassas till historien. Demokratisk kontroll över resurserna kanske blir den sista stora frihetsreformen. Antingen det, eller kaos och sönderfall. Den mänskliga rasen kommer nog inte att få så många chanser att välja rätt väg längre. Jag skrev om människan (det låter ju högtidligt!) som grunden. Men vi är inte självklara. Om vi misslyckas finns härdigare organismer som kan ta över. Bakterierna var här före oss, och även om de inte utför några kulturella stordåd i stil med Mozart eller Jokkmokks-Jocke kommer de att finnas här när vi är borta. Vi kan ju då åtminstone få försvinna på ett värdigare sätt än genom en fullständig kulturkrasch?

Strålande tider – för somliga

Ovanstående är saxat från DN, här och här. Jo, osäkerheten i världsekonomin är stor, men vad det gäller svenska börsbolag kan man säga att …

… lönsamheten är extremt stark. Avkastningen på eget kapital ligger på uppemot 17–18 procent, i ett läge då inflation och framför allt räntor är på försumbara nivåer.

I våras fick aktieägarna 140 miljarder. Den som funderar över varför de rika blir rikare och ekonomin får allt större slagsida bör fundera på de siffrorna.

Om prognosen besannas hamnar direktavkastningen på börsen, utdelningarna i förhållande till börsvärdet, på närmare fem procent. Det är en mycket hög nivå, inte minst jämfört med statsobligationsräntorna.

– Vi har inte ens varit i närheten av att ha en direktavkastning som är dubbla tioårsräntan och mer därtill. Och det speglar en extrem osäkerhet kring konjunkturutvecklingen …

… enligt en finansanalytiker. Detta samtidigt som det knakar och brakar allt värre i det ekonomiska systemet. Det här verkar bekräfta funderingar som jag tidigare haft, nämligen om konjunkturer som löper alltmer oberoende av varandra: vi har en liten rik grupp som knappast påverkas av kriserna längre, och en grupp som verkar leva i permanent lågkonjunktur. Och så finns det mellangruppen vars förhoppningar om avancemang till de rika torde ligga i spelvinster snarare än i intensivt arbete, och som sjunker den också. För somliga är det ”strålande tider, härliga tider”, för andra mer av livets skuggsida.

Det kan inte vara lätt …

… att vara Lena Sommestad. Hon skriver på sin blogg:

I kväll hör jag till min häpnad att Socialdemokraterna har backat på kravet om en lag som reglerar partibidrag. I stället ska partiet göra upp med regeringspartierna om en frivillig överenskommelse, enligt SVT:s Rapport (SVT).

I en kommentar till hennes bloggpost skriver signaturen Östen:

En liten undrad bara. Du skriver att Du är förvånad över att socialdemokraterna inte ska arbeta för en lag som reglerar partibidragen. Istället ska en frivillig överenskommelse mellan partierna diskuteras.Min fråga gäller. Hur går beslutsordningen egentligen till inom partiet? Är inte frågan om partibidrag en viktig och principiell fråga som måste diskuteras i VU där Du väl är adjungerad?

Väldigt intressant, här frågas om inte ens partiets Verkställande Utskott får säga sitt i en fråga av den här typen. Lena S är ju med i VU, och hade frågan skötts riktigt borde hon ha fått information i förväg.

Man kan naturligtvis säga att detta är inget att förvåna sig över, socialdemokraterna backar ju om allting. Nästan allting, högre partibidrag är man tydligen villiga att ta emot i den styrande kamarillan. Med högre statsbidrag gör man sig ännu mer oberoende av eventuellt kvarvarande medlemmar. Kan det finnas någon ytterligare orsak till att vissa S-ledare inte vill slå mot denna för Alliansens och moderaterna så ömma punkt?

Det verkar som om det finns några högergubbar på toppen i partiet som styr egna fögderier helt enligt egna preferenser, utan att behöva bry sig om exempelvis den partiförening i Bromsten (se kommentaren till Lena S) just hade beslutat att kräva att alla partibidrag redovisas. Östros kör sin grej, Waidelich fumlar runt i Borgs fotspår och Althin springer på USA:s ambassad och erbjuder sina tjänster. I mitten av detta en förvirrad Juholt och förtvivlad i kulissen en Sommestad som nog inte kommer att släppas in till SAP:s verkliga innersta kretsar såvida hon inte lyfts in av ett fullskaligt medlemsuppror.

Ja, det kan inte vara lätt att vara Lena Sommestad. Borde inte åtminstone en del av facken, de med många lågavlönade kvinnor, gå ut och stödja henne?

Snabbare än ljuset eller inte?

Ovanstående grafik kommer från BBC. Siffrorna överst visar hur lång tid det tog att skicka pyttesmå neutriner 732 kilometer från Schweiz till Italien. De uppges ha gått sex tiomiljondels sekund snabbare än om de flugit iväg med ljusets hastighet. Det är så snabbt så det är obegripligt. Möjligen är det för snabbt för att vara sant också, och det är nog för tidigt att deklarera att Einstein hade fel när han hävdade att inget kan gå snabbare än ljuset. Det motargument som kritiska forskare har kommit med är att neutrinerna var likadana när de kom fram som när de sköts iväg. Hade de verkligen färdats snabbare än ljuset borde de ha släppt ifrån sig lite av den egna massan under resans gång, vilket inte har skett.

Fortsättning lär följa.