Känslighet och evolution

Den här artikeln i Svenskan är några dagar gammal, men den innehåller intressanta saker vars bästföre-datum ännu inte har passerats. Ämnet är HSP – highly sensitive person, alltså en person med extra tunn hud mot omgivningen. Det kan vara på gott och ont, det vet ju alla som själva är känsliga för vad som händer runtomkring och inte bara kan skaka av sig intrycken och gå vidare. Man kan bli väldigt uppåt och väldigt nedåt på grund av ganska små händelser. (Själv blev jag väldigt glad i flera minuter när jag såg och hörde årets första lövsångare i dag.) En femtedel av mänskligheten räknas – av orsaker som artikeln inte redogör för – till den ”högkänsliga” gruppen.

Känslig individ?

Artikeln bygger i hög grad på synpunkter från en USAmerikansk psykolog men verkar rätt vettiga i alla fall. Det är en sak jag vill uppmärksamma lite extra, nämligen att HSP inte bara är en mänsklig egenskap.

Eftersom denna högre känslighet för yttre stimuli har observerats hos ungefär en femtedel av alla spädbarn och dessutom hos ett hundratal djurarter, tyder mycket på att det handlar om ett nedärvt personlighetsdrag. Detta är dessutom lika vanligt hos män som hos kvinnor.
 – Högkänsligheten medför en ökad sårbarhet, men sannolikt har den även haft evolutionära fördelar. Många högkänsliga är till exempel riskmedvetna och lite försiktiga i nya situationer.

Det där med artöverskridande egenskaper är intressant och därmed är kopplingen till evolutionen given. En hemsida om HSP specificerar:

Biologer har faktiskt observerat högkänslighet hos de flesta djur, från fruktflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater.

Hur mäter man känsligheten hos en fluga eller en fisk? För hundar och hästar bör det vara lättare, de uppvisar ju ofta individuella drag som är möjliga att observera.

Även bland den moderna människans föregångare bör det ha förekommit individer med HSP, vars egenskaper förts vidare och utvecklats därför att de i vissa fall är väldigt nyttiga för överlevnaden. Det behövs känsla för omgivningen för att rätt värdera risker och möjligheter. Detta på samma sätt som egenskaper för social samvaro, uppskattning av ömsesidighet och rättvisa kan ligga hårdkodade i våra gener sedan hundratusentals år. Samtidigt kan ju känslighet lika väl som brist på känslighet slå fel och leda till besvärliga situationer. Är man för tunnhudad är det jobbigt lika väl som om man är utrustad med buffelhud. Men i det första fallet är det jag själv som drabbas, i det andra förmodligen mest omgivningen. Och jag antar att graden av känslighet egentligen inte säger om man är snäll eller elak – en väldigt snäll och överkänslig person kan ju verka elak om han/hon försöker undvika besvärliga situationer på ett burdust sätt.

Vår plats i patentligan

I föregående inlägg antydde jag att det skulle komma mer från Royal Societys rapport om forskning. Jag sökte på om man hade något att säga om Sverige. Det fanns några saker. Bland annat påtalas att Sverige år 2007 lade nära 3,7 procent av bruttonationalprodukten på forskning och utveckling (FoU). Och så fanns det en tabell som visade antalet utländska patentregistreringar i USA:s Patentverk 1989, 1999 och 2009. 1989 låg Sverige på nionde plats, höll platsen 1999 men var borta från listan över de elva största år 2009. Man kan notera att Sverige ökade antalet patent, från 837 till 1401, men sedan kan man gissa att det gått ner.

Samtidigt vet man inte bara med ledning av de här siffrorna om det är något man bör gå och gruva sig för vad det gäller Sveriges framtid, väl och ve. Man ser att det totala antalet patent ökar våldsamt. Det är som med industrin: när världen industrialiseras blir gamla industriländer som Sverige mindre i förhållande till totalen, även om vi producerar mer. Nu kommer nya länder med snabbt utvecklad forskning, som Kina och Korea, och väl snart Indien och andra länder i Tredje världen, och de får mer och mer patent. En ytterligare fråga är naturligtvis vad som patenteras, hur viktiga patenten är och om de kan utvecklas vidare. En massa patent på småsaker driver visserligen upp siffrorna, men det kan ju vara viktigare att vara först till patentverket med någon ny och epokgörande teknik, exempelvis vad det gäller energi eller medicin.

Och på sikt kan man fråga sig om patent bör finnas. Är det moraliskt rätt att stänga in produkter som kan vara till nytta för många människor – medicinska produkter är ju ett givet frågetecken.

Här är ett inlägg på bloggen från 2007är jag diskuterar patent.

Iran, Forskning & Utveckling

En publikation som kommer från Royal Society i London (ungefär motsvarigheten till vår Vetenskapsakademi) måste ju vara pålitlig. Kungliga Sällskapet, det låter något det! Här är ett citat från en rapport med titeln Knowledge, Networks and Nations: Global scientific collaboration in the 21st century som man kan plocka upp på nätet här.

The number of publications from Iran has grown from just 736 in 1996 to 13,238 in 2008—making it the fastest growing country in terms of numbers of scientific publications in the world.33 In August 2009, Iran announced a ‘comprehensive plan for science’ focused on higher education and stronger links between industry and academia. The establishment of a US$2.5 million centre for nanotechnology research is one of the products of this plan. Other commitments include boosting R&D investment to 4% of GDP (0.59% of GDP in 2006), and increasing education to 7% of GDP by 2030 (5.49% of GDP in 2007).34

(Här är noterna 33 och 34 som texten hänvisar till:
 33 Science-Metrix, Thirty years of science. Montreal: http://www. Science-Metrix.com, accessed November 2010.

34 Sawahel W (2009). Iran: 20-year plan for knowledge-based economy. University World News )

Alltså: vad det gäller publicerade vetenskapliga artiklar är Iran det snabbast växande landet i världen mellan 1996 och 2008. Regeringen satsar på utbilding, spetsteknologi samt starka band mellan industrin och vetenskapliga institutioner. Det här ger vissa perspektiv på tankevärlden hos människor som börjar prata om ”stenåldersgubbar”, ”medeltid” och liknande när Iran nämns. Frågan är vad som händer med landet när mängden av utbildade människor växer. Kommer toleransen för institutioner som Väktarrådet och hela den islamiska revolutionen att förändras, exempelvis? Jag tror inte svaret är givet, särskilt inte i ett läge där Iran praktiskt taget är i krig med USA/Israel. Man kan bara utgå från att en snabb teknisk och vetenskaplig omvälvning kommer att förändra tänkandet i det samhälle där den sker. Men som exempelvis Japan visar betyder det inte att man automatiskt kommer att kasta ut de egna traditionerna till förmån för något importerat.

Jag har bara tittat litegrann i den här rapporten, men den innehåller fler saker som kan vara värda att återkomma till.

(Hasch)tomtarnas paradmarsch?

Haschtomte?

Svenskan har idag en debattartikel med förmodligen rätt kända uppgifter om verkningar av cannabisrökande. Jag är inte så djupt insatt i frågan, men det verkar ju som att vuxna rätt sällan börjar röka cannabispreparat. I själva verket är det väl som med nikotin eller alkohol: börjar man inte (miss)bruka i yngre år är sannolikheten att man gör det vid mogen ålder inte så stor. Med andra ord gäller det för langarna att stöta på ungdomar i första hand, för att bygga upp kundkretsen. Någon upprörd knarkliberal hävdade att vuxna människor kan minsann själva avgöra vad de skall stoppa i sig. Hm, gäller det alkisar utan självkontroll också? Och räknas tonåringar med normal tonårsrörighet i skallen som vuxna och mogna?

Jag tittade bara på en del av kommentarerna under artikeln, men många var av den förväntade typen, hopknåpade av folk vars fritidssysselsättningar och hjärnkapacitet man kan fundera över. Missbrukare har alltid argument, är alltid missförstådda, illa behandlade … Satte man musik till dem skulle det kunna bli (Hasch)Tomtarnas paradmarsch.

Här har vi en riktig hasch- (eller är det marijuana-?)tomte, herr Marley från Jamaica.

Jag är inte särskilt förtjust i reggae, tycker utövarna verkar slafsiga och degiga – kanske på grund av vad de drar i sig för växtgifter …? Och angående haschpsykoser drar jag mig till minnes en rad från en Donovan-låt från ungefär mitt i sextiotalet: ”…a violent hasch smoker shook a chocolate machine …” (Sunny Goodge Street).

Sluta bomba, Pajala!

Så här tycks det vara: Pajala har bombat något land, det påstås vara av ”misstag”, men det vet man ju hur det är med sådana misstag! Ger mig tusan på att Pajala-pajasarna tycker att Kalix eller Haparanda är grannländer, och så bränner de av några bomber där (av ”misstag”)! – Sluta genast upp med de där bomb-fasonerna!

Annie Lööf – rätt kritik?

Det riktas en massa kritik mot ministern Annie Lööf. Är det rätt, om man utgår från att kritik bör vara rättvis, upplysande och ge möjligheter till förbättringar? Jag testar några åsikter:

  • AL är för ung. Det är faktiskt något som går över med åren!
  • AL är oerfaren. Det går också över med åren. Kan dessutom kompenseras ifall ministern har en stab av goda medarbetare och är klok nog att ta deras råd.
  • AL har inga egna arbetslivserfarenheter. Det är kritiskt för en minister som just skall arbeta med den typen av frågor. Kan dock uppvägas av om personen har klar och snabb fattningsförmåga och kan sätta sig in i andra människors situation utan att själv ha upplevt den. Har AL de egenskaperna? – här börjar det bli mer tveksamt.
  • AL är kvinna – det är helt oväsentligt i sammanhanget.
  • AL tillgriper hellre floskler än resonerar utifrån fakta. Typiskt för en som har dålig kunskap om sakfrågorna och måste försöka dölja det med allmänna fraser. 
  • AL är i själva verket inte så intresserad av sakfrågor och hur landets produktiva möjligheter bäst skall utnyttjas. Och där är det verkligt kritiska. Ointresset. Men då kan man fundera på hur en sådan person kunnat bli minister. Kan det vara så att den statsminister som utnämnt AL till minister också är i grunden ointresserad? I så fall är det mot regeringsbildaren som kritiken bör riktas. Om nu centerpartiet måste tilldelas ministeriet för näringslivsfrågor så borde det ha funnits någon medlem med större meriter än AL? Men är ointresset den verkliga regeringspolitiken kanske AL är ett logiskt val?
  • AL har narcissistiska och elitära drag samt tvivelaktiga förebilder (komplettering av läsare Martin). Det är allvarligt och gör att man allvarligt får ifrågasätta om hon skall sitta på en position som innebär viss makt!
Det kanske finns fler kritiska invändningar mot AL att behandla, men dessa är de som jag kan komma på just nu.

Vapen till demokratier? Bevisa er demokrati!

Från Hindustan Times:

After weeks of planning, security forces armed with automatic rifles, satellite phones and Swedish Carl Gustav rocket launchers made their very first foray into the dense Abujhmad jungle, straddling the two states of Maharashtra and Chhattisgarh.

Vänta, vad skrev man där, i en artikel som för övrigt berättar om att indiska regeringsstyrkor hittade en helt okänd by ute i en djungel där man jagade gerillastyrkor och upprorisk lokalbefolkning … Swedish Carl Gustav rocket launchers, kan det vara granatgeväret Carl Gustav om man talar svenska? Och vad gör detta vapen i något som väldigt mycket ser ut som ett brutalt inbördeskrig, där regeringens halvmilitära styrkor ger sig på fattiga människor i Indiens okända inre?

Kan vi möjligen av detta dra slutsatsen att det upprörda pratet om att sälja/inte sälja vapen till demokrater/diktaturer har vissa aspekter som borde uppmärksammas mer? Är etiketten demokrati en garanti för gott uppförande, eller kan i själva verket de värsta vidrigheter begås av demokratier? Tidigare har man hävdat att vapen inte skall exporteras till stater som för krig, men hur kan vapen då hamna i Indien som inte haft en dag av verklig fred sedan självständigheten? Krig med grannar, krig mot civilbefolkningen i olika delar av landet … . Det hindrade inte försäljning av kanoner från Bofors som riktas mot Pakistan, eller granatgevär som mycket väl kan användas för att meja ner stamfolk ute i skogarna. Indien är inte fredligt och dess demokrati är tvivelaktig – därmed kan man sätta stora frågetecken för vapenexporten. Och det gäller en del andra stater med etiketten demokrati också. Ett antal medlemmar i NATO och EU, Israel …

Det finns en diktsamling med den provokativa titeln Bevisa vår demokrati! Det låter som en bra uppmaning, kan också omformuleras till Bevisa er demokrati och riktas mot självgoda figurer som tror att de står över all kritik och kan göra vad som helst bara de utropar sig till demokrater!

Bevingad jordbrukare?

Jag gratisläser en artikel i New Scientist som handlar om en fågel som finns på några platser i Australien. På engelska heter den Spotted bowerbird. Man kanske kan översätta det till ‘fläckig lusthusfågel’. [Det finns ett officiellt svenskt namn meddelar en vaken läsare: fläckig lövsalsfågel] Vill man prata vetenskapligt så blir namnet Ptilonorhynchus maculatus. Så här ser den ut, med lusthus och allt:

Att den bygger märkliga bon är speciellt, men inte unikt. Många fågelarter pusslar ihop bon som kan vara ganska så avancerade. Men en intressant detalj är att fågeln speciellt gillar bäret av en växt som heter Solanum ellipticum och hanen dekorerar lusthusen med sådana bär för att locka till sig honor. Nu kan det vara så lusthusfåglar medvetet fixar så det blir fler Solanum i närheten av bona genom planteringsaktiviteter. Möjligen kan det vara en tillfällighet, men det verkar som om det blir fler plantor just omkring lusthusfågelns näste en tid efter att det byggts. En tänkbar tolkning är att fågeln faktiskt lagt ut frön omkring boet.

Detta leder tankarna vidare till ursprunget till människans jordbruk. När började människor att medvetet (eller kanske i början omedvetet) mixtra med frön och växter så att det blev mer önskvärd och ätbar växtlighet där man ville ha den? Det äldsta kända organiserade jordbruket kom för cirka 10.000 – 12.000 år sedan, men kanske det hände saker långt tidigare, ett mycket enkelt jordbruk som är nästan omöjligt att spåra idag genom arkeologiska undersökningar?