Något vettigt från Heidegger?

För mig har Martin Heidegger mest varit en tysk gubbe som ibland avbildas med fånig mössa som väl skall föreställa basker, som skrev oläslig filosofi och som dessutom betalade medlemsavgift till det tyska nazistpartiet ända till dess att krigets avslut gjorde att partiet upphörde. Inte helt positivt ur min synvinkel alltså.

Några vettiga och begripliga synpunkter på teknikens inverkan på människan hade han tydligen ändå, enligt en understreckare i Svenskan. Artikeln är väl delvis en reklamartikel för en antologi om teknikfilosofi som sammanställts av filosofer på Södertörns högskola. Något att läsa kanske? Som läsare av den här bloggen kanske upptäckt kommer det då och då inlägg där jag funderar över samspelet mellan människa och teknik, vad vi gör med tekniken och vad tekniken gör med oss. Gubben Heidegger har skrivit i ämnet.

En intressant observation från Martin H. är att den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet var mindre viktig än tekniken, att vi haft en teknikstyrd snarare än vetenskapsstyrd utveckling. Detta kanske kan bekräftas av att 1600-talsgubbarna kunde utveckla tekniska framsteg som gjorts tidigare i Europa, som att Newton kunde ta urverken som förebild för sin kosmiska modell.

Artikelförfattaren Svenaeus sammanfattar:

Heideggers huvudpoäng är att det inte är människan som behärskar tekniken, det är tekniken som behärskar människan genom att forma vår världsbild, vårt sätt att förstå världen på.

Det här verkar vara ungefär i linje med vad tänkare som Marx och Engels på 1800-talet och Bernal och McLuhan hävdat på 1900-talet. Särskilt McLuhan hävdade hårt sambandet mellan det mänskliga tänkandet och hur tekniken de lever i ser ut, exempelvis hur tryckta texter, radio eller television har olika påverkan. Och vid närmare eftertanke: är det möjligt att tänka sig att tekniken inte skulle ha en omfattande inverkan på samhället där den finns? Det rimliga är väl att fråga hur, hur mycket, varför tekniken påverkar, inte om den gör det? Det kanske man kan räkna ut utan hjälp av oläsliga tyska filosofer?

"Google ändrar hur vi minns saker"

Detta inlägg med anledning av en liten artikel och film här. För att komma närmare källan kan man dock gå in här, vilket dock fordrar att man först registrerar sig som användare.

Min bekantskap med skolväsende på grundläggande nivåer är inte helt aktuellt om vi säger så, men vad jag har hört så har man satsat mer än tidigare på att eleven skall lära sig hitta information och inte bara få den serverad för sig, en sak som kan ha såväl bra som mindre bra sidor beroende av ämne och elevens egna förutsättningar. Att veta var man hittar uppgifter, att förstå vad man hittar – och, säkert minst lika viktigt veta hur man sållar agnarna från vetet i floderna av påståenden – är viktigt.

Men man kan ju ställa frågan: varför kan man inte lära sig saker utantill helt enkelt? Det verkar ju inte finnas några gränser för hur mycket man kan packa in i den mänskliga hjärnan. Svaret kan ligga i att människan dels är en samhällsvarelse, dels under tusentals år har utvecklat metoder för att lagra och återvinna information. Att vara människa är att utvidga sig och samverka med andra människor, och det enklaste sättet att skapa och bibehålla en informationsbank är väl att tala om för andra människor vad man själv vet, respektive att fråga dem om saker man inte själv vet. Kanske man kan säga att det fungerar som en sorts biologisk dator/dataminne, där varje person är en minnesenhet och ett program för bearbetning av information?

I ett samhälle som utvecklas långsamt och är relativt jämlikt kommer ålderdom och kunskap att hänga samman. När det sker snabba förändringar kan det däremot bli så att kunskap fördelas på ett annat och kanske monopoliseras till vissa grupper. Kampen om kunskapen, och om hur kunskap skall tolkas och utnyttjas, blir oerhört viktig.

När man kan förmedla information utan omedelbara personliga möten har vi kommit ett steg till. Det är något som hänt på flera håll i världen, oberoende av varandra, så man kan undra hur långt inne i den mänskliga hjärnan det sättet att kommunicera är kodat.

En fotsula inristad på en klippa i Sahara för länge sedan. Förmodligen ett budskap, men tolkningen har vi inte kvar. Men liknande ristningar finns i Skandinavien från bronsåldern. Kanske är det fotspåren av en osynlig gud som gått förbi. 

Jag tvivlar på att just Google ändrar på så mycket i hur själva tänkandet sker i hjärnan, däremot förstärks vissa processer och andra trycks tillbaka när vi placerar alltmer av våra minnen och kunskaper utanför oss själva. De experiment som refereras ger mig det intrycket, och därmed innebär de mindre av nytänkande och mer av fördjupning av teser som Marshall McLuhan hävdade för många år sedan. Vi har lättare att minnas saker som vi tror att vi måste komma ihåg än saker som vi kan skriva ner, lagra i ett dataminne eller fixera på något annat sätt för framtida bruk. En analfabet som skall försöka lära sig ett enormt versepos, exempelvis Iliaden, eller världens längsta epos som lär vara tibetanskt, måste ta till andra metoder. Mnemnoteknik kallas det när man lär sig minnas mycket med hjälp av diverse knep. När skrivkonsten uppfanns och så småningom utvecklades till boktryckeri och nu text i datorn minskar helt enkelt behovet av att lägga allt möjligt på minnet.

Kan man tänka sig att med framtida teknisk utveckling det sker en process bakåt, så att vi med lite tekniska knep kan öka vår förmåga att lagra och utvinna data inom oss själva? Det skulle kunna ge vissa reträttmöjligheter för individen, så att man inte sopas med och drunknar i en informationsflod som i princip kan vara hur stor som helst.

Skiljetecken har betydelse

Bara ett praktiskt exempel här för att visa att skiljetecken har betydelse. Om de är med eller tas bort kan meningen i en mening ändras rätt kraftigt. Ta bort – ur den stora rubriken så blir det Plågade hundar förlorar prästtitel. Och det låter ju rätt konstigt eftersom hundar normalt inte prästvigs.

Den här tidningen fotograferade jag på platsen för den gamla kolera-begravningsplatsen vid Gullmarsplan, för övrigt.

Vintergatans nomader

Vi har en generell bild av hur planeter och solsystem bildas: det snurrar runt stoftmoln i rymden, och snurrar de på rätt sätt så kommer stoftet genom gravitation att dra sig samman och bilda en eller flera solar, och runt solen/solarna kan det uppkomma större eller mindre himlakroppar – planeter och mindre rymdskräp. Planeterna håller sig i kretslopp runt sina solar medan en del smärre kometer kan försvinna ut i rymden i egna banor. Men är det hela sanningen?

Jag lärde mig en del nytt genom att läsa en artikel om ”Vintergatans nomader”. Några astronomer diskuterar fenomen som jag aldrig hört om förut. Planeter kan lämna sina solsystem och försvinna åt annat håll, och planeter kan bildas utan att det samtidigt skapas en sol. Det här innebär att planeter kan förflytta sig från ett solsystem till ett annat, kanske till och med från en galax till en annan. Dessa planeter är nomaderna.

Här kommer möjligheter till intressanta spekulationer. Sedan länge har astronomer funderat över möjligheten att liv kan spridas genom rymden genom att livets själva grundstenar liftar med kometer. Några har tänkt sig att såväl Jordens oceaner som dess ursprungliga liv skapades genom nedslag av jättelika snöbollar från rymden. Men med insikten att planeter kan fara runt på egen hand öppnas ytterligare ett alternativ där högre liv kan uppstå på den egna hemplaneten.

Det verkar nämligen vara möjligt att vissa härdiga bakterier kan klara livhanken även på en planet som befinner sig utom räckhåll för solvärme i rymden långt mellan stjärnorna. Det innebär att enkla livsformer kan lifta runt i rymden inte bara på kometer utan på större himlakroppar. Om en sådan planet kommer i närheten av en sol som höjer temperaturen kanske det kan medföra att mer komplicerade organismer kan börja organisera sig. Stannar planeten i en bana runt sin nya sol på lagom avstånd kanske evolutionsprocesser startar automatiskt. Och då är vi tillbaka till den eviga frågan: är vi ensamma, eller finns det i själva verket kanske mängder av oss (fast så långt borta att vi aldrig kommer att få kontakt)? Eller är det så att rymden i och för sig kryllar av liv, men det mesta handlar om enkla livsformer som är svåra att prata med, och att vi därför är unika? – Sedan är ju frågan hur de där mikroorganismerna uppstod från början? Var det på lagom varmt och skönt avstånd från en sol, på en planet som sedan kastades ur sin bana för att en främmande himlakropp kom i närheten och rörde till det i gravitationsfälten?

I vårt solsystems ytterkanter finns en himlakropp som kallas Sedna efter en inuitisk gudinna som bor under det frusna havet. Den förefaller lite ‘underlig’. Somliga astronomer undrar om den eventuellt kan vara en sådan där nomad som kommit åt vårt håll och fångats in av gravitationen i vårt solsystem. Ännu så länge förefaller det vara en minoritetsåsikt, men den nämns i en Wiki-artikel.

Som vanligt mer frågor än svar i det här ämnet, men då kan vi nog se fram mot mer spännande forskning!

Vass armbåge?

Det här är ett klipp ur en större bild som jag tog vid Mynttorget på Första maj. En polis spanar bort mot Strömbron där syndikalisternas tåg närmar sig. Men kolla armbågen …!

Skall det här symbolisera att det är en kille med vassa armbågar som står här!? – Tycker personligen att tatueringar ofta ser ganska läskiga ut. Varför skall man gegga ner sin egen kropp med sådant här?

Ny nättidning om vetenskap – Curie

Den som vill hänga med om vad som händer inom olika vetenskaper utan att specialisera sig … har naturligtvis inte en sportslig chans till det eftersom det händer så mycket. Man drunknar redan i floden av artiklar och rapporter. Inte blir det lättare för att nya sajter kommer då och då. Som Curie.

Curie  ges ut av Vetenskapsrådet. Förstasidan finns här. Tidningen verkar vara dagsfärsk på nätet. Man anger att titeln skall leda tankarna till såväl curious som kurir, men också den berömda forskaren Marie Curie (som Strindberg i vanlig ordning försökte skriva ned).

Det är väl bara att sucka uppgivet och lägga ett bokmärke även för Curie! Ännu så länge har det inte kommit in så mycket material, men det finns bland annat en spännande rapport om ökat medborgarmotstånd mot maffian på Sicilien, samt några bloggare och krönikörer som tar upp väsentliga frågor.

Två passerade guldåldrar – är en tredje möjlig?

En tanke: kan det vara så att ”vi som är lite äldre” har kunnat uppleva inte mindre än TVÅ guldåldrar:

  1. De så kallade gyllene åren som gick från ungefär 1945 till slutet av 1970-talet
  2. Börsens klang- och jubeldagar från början av 1980-talet till 2010

Varje period hade sina särdrag. I den första kom Folkhemmet att resas stort och vackert, i den andra var det kapitalet som byggde sig allt högre boningar. Många tjänade bra på båda perioderna, en del kom i kläm särskilt under period två samtidigt som kristendenserna blev allt obehagligare. Det kanske är så att den andra åldern byggde på det reala kapital som skapades under den första.

Och nu ser det ut som om någon tredje guldålder (det är väl för taskigt att skriva ”tredje rike”?) inte vill infinna sig, i alla fall inte frivilligt. Om den andra perioden inte skapade så mycket mer än luft blir det inte mycket kvar att lyfta över från den till ett nytt uppsving.

Blir det en ny gyllene era kommer den i alla fall inte att se ut som de tidigare eftersom förutsättningarna har förändrats. Även om industri och jordbruk skulle återuppbyggas i Sverige (vilket kan vara nödvändigt på grund av framtida försörjningskrav) så skulle detta ske under mycket annorlunda förutsättningar än tidigare. Och någon ny lång börsuppgång kan man nog bortse från som realistiskt alternativ. De unga som privatsparar till pension idag kan nog känna sig blåsta på de pengarna.

Jag antar att de politiker som tror att de passerade guldåldrarna går att återställa i sitt forna skick själva bör hanteras som passerade. Men samtidigt anser jag att de politiker och andra opinionsbildare som predikar en framtid i askes, säck och aska för folket bör betraktas med misstro. Deras motiv bör ifrågasättas, åtminstone så länge inte predikningarna utsträcks till den nuvarande eliten. Guldålder nummer 3 är kanske inte omöjlig att skapa, men den kommer inte att se ut vare sig som gångna tiders industri- eller spekulationskapitalism.

En bra fråga

Här är en bra fråga:

Är det som sker i ekonomin nu bara en tillfällig krusning på ekonomins yta, som går över när man bara har kommit fram till vad som ska göras, eller är det som sker är av så grundläggande och genomgripande karaktär att det kommer att förändra hur ekonomin fungerar och hur jobb skapas.

Den ställs av TCO-utredare Mörtvik. Han tror att det inte bara är en tillfällig krusning, utan att det handlar om en fjärde industriell revolution, som dessvärre politikerna ännu inte verkar förstå. För det kommer att krävas politiska ingrepp:

Nu kommer det att visa sig att de länder vars politiker förstår att skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv kommer att lyckas bäst. När den pågående industriella revolutionen rullar på räcker det inte med åtgärder för att få ned underskott i ekonomin, eller få ut fler på arbetsmarknaden. Tillväxt och konkurrenskraft kräver efterfrågan och framtidstro, men också kloka och omfattande investeringar i forskning, utveckling, återkommande utbildning och ständiga innovationer. De som mitt i allt detta förstår hur denna förändring är ett steg på vägen mot en klimatsmart ekonomi kommer att ligga steget före. Så gäller även de länder vars politiker kan skapa ekonomisk och kompetensbaserad omställningstrygghet för alla de yrkesverksamma som kommer att leva mitt i förändringen.I det perspektivet räcker inte våra nuvarande svenska ambitioner när det gäller a-kassan, innovationspolitiken, infrastrukturen och utbildningsystemet för att behålla konkurrensfördelarna.

Jag har en känsla av att det är det där med konkurrens och tillväxt som kan stjälpa de goda intentionerna. Hur vore det med samarbete,  med nedväxt i de överrika länderna och tillväxt där det verkligen behövs? Och det där med att ‘skapa jobb’, är det en lycklig term? Är det inte i själva verket så, om vi bara ser till Sverige, att mängder av möjliga arbeten existerar, men de är inte tillsatta? Finns det inte i själva verket utrymme för mängder av nyanställningar till nyttiga arbeten inom vård-skola-omsorg, offentlig service, etc?

Qr – "snabbsvarskoden"

Den tekniska basen bestämmer i hög grad hur hela samhället organiseras. Man behöver inte vara marxist för att förstå det (men det underlättar). Nu knakar det gamla samhället i sömmarna, det kanske behövs en rejäl renovering. Betyder det att man skall sitta och vänta på nya knepiga teknologier som skall hjälpa oss att byta samhälle, eller … ? Det är klart att man kan prata om de nya möjligheterna som kvantdatorn kommer att ge (när den nu kommer i fungerande skick, vilket verkar ta tid …), men jag tror det är onödigt att vänta på sciencefiction-teknik. Titta i stället på hur vardagstekniken ser ut idag, och vilka möjligheter den ger!

Sedan något år har pixlade kvadrater dykt upp snart sagt överallt. Qr-koden är här. Qr står för ”quick respons” och det är just snabbheten som är själva syftet. 

Bilden finns i Konsum Stockholms medlemstidning nr 4 för i år. Jag har saxat en del i texten också

På sextiotalet revolutionerade streckkoden kassaarbetet. [Anmärkning från Björnbrum: läs gärna mitt gamla inlägg om streckkodens betydelse!] Qr-koden är inget annat än en streckkod, skillnaden är att den kan förmedla cirka en A4-sida text, det vill säga mycket mer information än de tretton siffrorna i den vanligaste streckkoden på varan i butiken.

I dag räknar man med att cirka 40 procent av mobilanvändarna har en smartphone. Drygt två miljoner har uppskattningsvis sålts i Sverige. Qr-koden skannas av med kameran med hjälp av en app som laddas ner i mobilen. Telefonen laddar ner informationen som är kopplad till koden. [Ny anmärkning från Björnbrum: Nämnde detta i samband med Storstockholms Lokaltrafik för några år sedan.] Det kan vara en länk till en film, en bild eller text som laddas upp direkt. Egentligen är det inte annorlunda än att ladda ner och klicka på en länk i telefonen eller datorn, men man kan göra det nästan var man än är.

Vissa tekniknaivister tror att det råder en exakt relation mellan teknik och samhälle. Om en viss teknik finns så vet vi automatiskt hur samhället kommer att se ut. Jag tänker på personer som trodde att ett antal bloggare och twittrare skulle kunna avgöra hur ‘den arabiska våren’ skulle utvecklas, utan hänsyn till hur samhällena runt de ganska få datamänniskorna i stort såg ut. Samma sak gäller teknisk utveckling i exempelvis Iran, Japan eller Kina.  (Eller varför inte Tyskland, med hänvisning till de tre artiklarna jag skrev om tyska piratpartiets ekonomiska idéer, senaste här.)

Nej, ny teknik kommer att integreras i det existerande samhället, och de kommer att utvecklas i samspel. Det blir datoriserade samhällen, men med en kultur som är kraftigt påverkad av islam, konfucianism, shintoism etc. Samma gäller Sverige, fast vi kanske inte märker det för att det sker i en kulturell situation som vi tar för given för att de flesta av oss är födda in i den.

En viktig sak här är att man kan distribuera och samla information på ett oerhört mycket snabbare sätt än tidigare.  Informationen är ettor och nollor i dataminnen, men med deras hjälp kan oerhörda mänskliga och materiella resurser påverkas, positivt eller negativt. Tekniken blir faktiskt mindre viktig än vilka som styr den, och i vilka syften. Skall användarna vara maktlösa redskap, eller faktiskt vara deltagare och skapare? Det är inte en fråga som är avgjord. Den handlar om demokrati och socialism, alternativt en alltmer förfallen kapitalism där liberalismen glider snabbt mot fascism.