Här vilar Hinke …

… samt ytterligare ett antal personer i släkten Bergegren. Och bland dem Henrik, mest känd som Hinke, Bergegren. Och detta är en fortsättning på de två föregående bloggposterna med motiv från Norra Begravningsplatsen.

Hinke Bergegren (1861-1936) tillhör en politisk trend i Sverige som i början utgjorde vänstern inom socialdemokraterna, men som så småningom på grund av inrikes och utrikes händelser kom att bilda egna organisationer. Mest brukar han väl betraktas som en av våra största anarkister. Storstrejken 1909, Första världskriget och ryska revolutionen bidrog till att anarkister/syndikalister och kommunister lämnade eller sparkades ut från socialdemokratin.

Hinke själv åkte ut från socialdemokraterna redan 1908. Möjligen var han en radikal av 1880-talssnitt hela livet vilket gjorde att hans politiska åsikter var tillräckligt mångsidiga för att tidvis fungera såväl bland socialdemokrater, vänstersocialister, anarkister/syndikalister som kommunister. Under större delen av 1920-talet var han medlem i Sveriges Kommunistiska Parti men följde med den partimajoritet som 1929 bröt med Kommunistiska Internationalen (Komintern) i Moskva och som bildade Socialistiska Partiet i Sverige. Jag tror det innebär att han med dåtidens politiska jargong blev ”kilbommare”. Kortsiktigt verkade det smart, men partiet gick under efter några år.

Så här såg han ut, prydlig herre!

Jag hittade en artikel av Anders Carlsson (ordförande i Kommunistiska Partiet) som behandlar Hinke. Minns jag rätt så tillhörde Hinke den gren av arbetarrörelsen som inte hade så mycket till övers för Strindberg under dennes senare år. Man ville inte svälja hans religiösa omvändelse utan tyckte väl att den närmast var fånig. Andra inom arbetarrörelsen såg mer till Strindbergs avståndstagande från överklassen som var nästan konsekvent under hela hans liv och tyckte att han trots en del konstigheter var folkets man.

På Wikiquote finns ett citat från 1891 som tillskrivs Hinke. Jag tycker det ganska klart visar på borgerlig radikalism av en typ som idag skulle kallas terrorism. I vissa fall kan det nog glida över till terror av fascistisk typ.

Här talas vidt och bredt om sådana struntsaker som allmän rösträtt. Det duger ej längre att använda samma taktik som hittills; vi måste tillgripa andra medel. Vi måste förbereda oss för att tillgripa internationell allmän strejk, men ej för att genomdrifva sådana småreformer som allmän rösträtt. Hvarför vara så rädda för revolutioner och våld, när vi ändå måste tillgripa våldet som medel att genomdrifva våra fordringar? Nej, låt oss reflektera öfver och öfverlägga om hvad slags våld vi måste tillgripa samt lära arbetarna tillverka och nyttja både dynamit och dolk. För min del anser jag småmord vara alldeles utmärkta, och attentat sätta skräck i de härskande i samhället. Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli mogna för hvilket våld som hälst.

Dynamit och dolk, det var medel som anarkister i Europa och Nordamerika använde vid den tiden. Man lyckades avliva en del kungligheter, presidenter och andra avskydda representanter för makten, men inte ändrades systemet för det. Anarkisternas individuella terror blev just det, individuell. Och sprängde man en motståndare i luften ersattes denne omgående av en ny, och systemet rullade på som vanligt. Det enda klassiska svenska exemplet jag kan komma på är sprängningen av strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö 1908.  Några massrörelser för att störta tjuvsamhället klarade man inte av att skapa, och inte gjorde folket revolution bara för att någon lyckats kasta en bomb på någon i regeringen! (Fast överlevande strejkbrytare försvann väl från Malmö.) Samma upptäckt hade gjorts i Ryssland och där bildades den revolutionära socialdemokratin under Lenins ledning just med målet att få bort regimen genom massresningar, inte genom enskilda attentat. Och på 1920-talet tycks Hinke ha varit mer inne på Lenins linje eftersom han anslöt sig till kommunistpartiet.

Nå, utan något våld hamnade Hinke i familjegraven 1936. Jag fick irra omkring en stund för att hitta den oansenliga stenplattan, hade faktiskt väntat mig något större. Men det kanske passar för Hinkes roll i den svenska socialistiska arbetarrörelsens historia. Ganska liten, även om det slog gnistor ibland.

Gravarne berätta

Jag fortsätter gårdagens bloggpost om Norra Begravningsplatsen i Stockholm (den ligger ju i Solna i själva verket) som handlade om Strindbergs grav. Här är två gravar med personer som har anknytning till August och hans tid:

De här två första är fjärr- respektive närbild på gravmonumentet över August Blanche, stockholmsförfattaren som dog 1868, alltså när Strindberg var nitton år. Jag har för mig att Strindberg var kritisk mot Blanche och ansåg att denne mest kopierade utländska förebilder i sina berättelser och skådespel. Hur som helst: det blev Strindberg som skrev de tunga grejorna för teatern, medan Blanche mer tillhörde lustspelens lättfärdiga värld. Om de två Augustarna någonsin möttes personligen vet jag inte. Däremot tycker jag att monumentent över Blanche ser ganska plåtigt och trist ut. Men så kanske smaken var vid den tiden?

Här nedan finns en halvt överväxt grav som jag upptäckte av en slump när jag spanade efter platsen där ytterligare en August, nämligen August Palm, skall ligga. Det står Albert Ranft bakom bladen till den utblommade rhododendronbusken. Albert och August hade kontakt. Något annat var väl knappast möjligt eftersom Ranft i stort sett kontrollerade teaterbranschen i Stockholm i början av 1900-talet och Strindberg skrev mycket för teatern. Jag minns inte hur förhållandet var mellan de två, men med tanke på Strindbergs lynne vore det väl konstigt om det inte blev misshälligheter och hårda ord och brytningar!

Graven som den var igår
Så här ser graven ut i mindre överväxt form, i Wikipedia-artikeln om Ranft.

Vi kan väl betrakta det här som senaste utslaget av inslag i min strindbergsserie, och då är följaktligen detta föregående.

Augusts slutförvaring, folkbildare och förvillare

Här hvilar sig August Strindberg …

… och av en nästan oläslig liten stenplatta framgår att dottern Kerstin fiinns i samma grav.

Jag företog mig en utflykt till Norra Begravningsplatsen i Solna idag, i akt och mening att spana in några gravar. Kanske jag återkommer med fler bilder därifrån, antingen här eller på någon av mindra andra plattformar i cyberrymden. Ett bra register som täcker över en  halv miljon begravningar i Stockholm finns för övrigt numera på nätet, se här. Så jag knackade in August Strindberg och fick det exakta numret på gravplatsen. Sedan var det bara att ge sig ut på spaning i terrängen.

Kyrkogårdar har ju en speciell stämning, särskilt så här års när vädret kan vara trevligt och fågelsången ännu inte dött ut. Man kan gå där och känna någon sorts frid. I det läget är det kanske ofint att offentliggöra en reflexion jag gjort, men låt gå … För att ta en lite kringgående förklaring så finns det en förening som heter Vetenskap och Folkbildning (VoF) och som ger ut tidningen Folkvett. Målsättningen anges som

… främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt. En viktig del av den vetenskapliga folkbildningen är att klargöra vilka frågor som kan respektive inte kan avgöras med vetenskapliga medel. Föreningen granskar vilka vetenskapligt grundade argument som finns för eller emot fenomen och metoder.

VoF delar också varje år ut en utmärkelse till Årets Folkbildare respektive Årets Förvillare. Det finns ju folk som är bra på att popularisera vetenskap, och så finns det ju skojartyper också. Listan på hedrade respektive vanhedrade pristagare hittas här. Det som slog mig i samband med August är att han faktiskt skulle kunna ta pris i båda kategorierna. En del av hans kulturhistoriska undersökningar borde finnas på den goda sidan exempelvis. Men den förvirrande, ibland till och med onda sidan, finns i mängder också. Om vi tar hans Blå böcker, Naturvetenskapliga skrifter, samt Språkvetenskapliga skrifter, så är vi uppe i sju volymer i Nationalutgåvan av hans Samlade verk. Och de innehåller i sanning en märklig blandning av intressanta uppslag, riktiga observationer och himlaskriande fel och tokerier! Låt de senare lugnt och stilla få förmultna i graven med det som ännu eventuellt finns kvar av Augusts’ lekamen!

Föregående inslag i denna August-serie finns här.

Diverse funderingar en torsdagsförmiddag

En politisk kannstöpare i DN skriver om Nederländerna. Det är val i september och Socialistpartiet går framåt i opinionsundersökningarna. Skepticismen angående EU sprider sig bland holländarna:

Ett land i unionens gamla kärna har drabbats av tvivel, och frågan är hur EU:s framtid ser ut om det sprider sig.

Tja, vad kan man säga annat än att ”det ser bra ut”! Det är klart, kanske någon tänker sig att den nu pågående kampanjen mot EU-länderna med svåra problem skall utsträckas till ännu ett land. Vi får då höra att holländarna är lata, slösaktiga, lever på andras pengar, är omtöcknade av haschångor, eller vad man nu kan hitta på – men kommer det att fungera? Kan man verkligen häva ur sig sådant om icke-sydeuropeer (och irländare)? Nja … det är bra att tvivlen och förhoppningsvis det aktiva motståndet växer.

Vet inte vad detta är. Några förskräckta EU-undersåtar som hukar inför nästa kris?

Åter till Sverige. Häromdagen stod det i bladen om att lagstiftning diskuteras för att hålla snattare borta från butikerna. Det är klart att en butik kan inte riktigt jämföras med ett hem där du omedelbart och utan påföljd kan lyfta ut gäster som inte sköter sig. Butiken måste ju sägas vara mer en del av den offentliga miljön. Men nog borde väl de mest välkända, trista och kanske hotfulla snattarna kunna stoppas redan vid dörren?

Jag såg ett motargument, nämligen att om snattaren befinner sig på en ort med bara en livsmedelsbutik så kommer ju personen i fråga att bli utestängd från sin matförsörjning. Men om man nu är så dj-a fläng i roten att man straffar ut sig från enda matbutiken genom att envisas med att stjäla där så måste det väl medföra konsekvenser? Sluta snatta, gå ut i skogen och ät kottar, eller flytta till en ort med större utbud av butiker (Göteborg, Malmö, inte Stockholm för h-e!). Eller kanske denne maniske snattare är så mystiskt funtad i skallen (väl ofta på grund av långvarigt och intensivt missbruk, kopplat till mer ‘naturliga’ mentala störningar) att inlåsning å anstalt är det lämpligaste? – Jag tycker att argumentet om snattaren på orten med bara en butik låter rätt krystat.

Samtidigt får man vara klar över att snatteri är ett väldigt futtigt brott jämfört med vad andra personer håller på med. Man skall naturligtvis vara storpamp på en bank eller finansinstitut, då kan man snatta hela länder i ett svep!

El’gygytgyn igen

Redan 2009 skrev jag om forskningen i sjön med det märkliga namnet El’gygytgyn långt borta i Sibirien. Namnet är ju tillräckligt konstigt för att man skall känna igen det när det nämns i Karin Bojs artikel i DN om uppvärmningens verkningar i Arktis.

Den är den här sjön alltså, med bottenavlagringar som går 3½ miljon år tillbaka i tiden och kan ge besked om klimatets utveckling såväl under istider som värmeperioder. 2010 såg jag rapporter om att borrningarna i sjöns bottenlager kommit ända ner till bottnen. Det är ett oerhört värdefullt geologiskt arkiv som tagits upp. Nu tycks man ha analyserat vad som fanns i borrkärnornas material. Man har hittat några tidigare okända värmeperioder mellan istiderna. Gemensamt tycks vara att mer värme hänger ihop med ökade nederbördsmängder. Det är ju vanskligt att blanda ihop väder och klimat, men man kan ju undra vad denna regniga juni har för orsaker?

Nyheter i bloggrullen

Som framgår av föregående inlägg rensade jag en del i bloggrullen till höger här på sidan, och en del inaktiva bloggar försvann. Men nu har jag fyllt på med några andra. Dels är det ett par som jag läst länge, nämligen gamle miljö-språkröret Birger Schlaug, dels nationalekonomen Lars P Syll. Sedan upptäckte jag den gamle liberalen Lars Gustafssons blogg nyligen. Det var via Linkan som som kom in i gänget Bloggintresserade för inte så länge sedan – tack för det. Dessutom chansar jag med en annan ny bekantskap, nämligen Anna Troberg från Piratpartiet.

Vad som saknas kan vara en bra konservativ blogg, och då menar jag konservativ på ett sympatiskt sätt och inte nyliberala muppar av samhällsdemolerande/samhällsfarlig typ. Känner någon till en blogg enligt dessa specifikationer?

Regndag – städdag

Det är ösregn, innesittarväder, och därmed lämplig tid för städning idag som det verkar. Jag har städat lite här på bloggen också, nämligen i ‘bloggrullen’ ute till höger. Dels har jag tagit bort några bloggare som varit inaktiva väldigt länge. Dels har jag öppnat falluckan under en som jag tröttnat på.

Om det är någon som är kvar på listan men inte gillar mig, så är det bara att säga till så raderar jag. Om det är någon som inte är med men skulle vilja det, så är det också att säga till. Fast jag tror inte den här lilla bloggen har så rasande stort inflytande (ungefär 10.000 träffar per månad).

Det är ganska ovanligt att jag raderar länkar till bloggare som jag ogillar. En skedde för så länge sedan att jag inte minns anledningen, en hade för mycket umgänge med ny-och gammalnassar för att jag skulle orka svälja det, en ville börja inbördeskrig i Sverige, en hyllade invasionen i Libyen, en hävdade att jag skrev enligt floskelgenerator – och den senaste/sista är en person som på ett synnerligen förvirrat sätt hyllar NATO/Gulfstaternas angrepp på Syrien utan att ta någon hänsyn till vad som tidigare hänt där samma makter varit inblandade. Tror man att Saudiarabien och Qatar är förkämpar för demokrati och jämför med spanska inbördeskriget, drar in ohistoriska jämförelser med Andra världskriget etc etc i tid och otid så finns det risk att jag öppnar falluckan. Och det gör jag nu. Och därmed ser ‘bloggrullen’ förhoppningsvis lite renare ut.

Upp och ned för Kina

Bild från kinesiska Radio China

Nu har kineserna tagit ett stort steg framåt vad det gäller att bli en första klassens rymdmakt och ha en fungerande rymdstation år 2020. Farkosten med tre taikonauter, bland dem Kinas första kvinnliga rymdfarare, har idag dockat med en rymdmodul som kretsar runt Jorden. Nu skall de vara där några dagar innan det blir dags för hemfart/nedfart igen. Kina är på väg in i samma klubb som Ryssland och USA, den lilla grupp som kan bygga fasta rymdstationer. Kommer kineserna att ta över som de ledande rymdfararna? Åtminstone USA verkar ganska trött och ointresserat numera. Kanske lika bra att de utlokaliserar NASA till Kina också, så det blir lite fart!

Det går även utför för Kina, om man nu skall skämta till det. Man har kommit med i en annan exklusiv klubb, den grupp av stater som kan bygga djuphavsfarkoster. En kinesisk sådan har dykt sju kilometer ned i Stilla havets djupaste hål: Marianergraven. Då är det bara tre kilometer kvar innan man är nere på absoluta bottnen. Det verkar som om kineserna tror att de kommer att bygga effektiva farkoster som skall kunna utforska havsbottnar på stort djup, och det kan bli intressant framöver.

Arbetar-rättigheter inget för Amnesty?

Det här kan ses som en komplettering till ett tidigare inlägg med frågetecken om Amnesty International (AI). Ett inlägg på den USAmerikanska bloggen Naked Capitalism nämner tre organisationer som antas kämpa för mänskliga rättigheter men som visar upp en märklig blind fläck: man tar inte upp arbetares rättigheter. AI är en av dessa organisationer. Det kanske inte är en tillfällighet om man antar att det marknadsliberala etablissemanget under de senaste åren trängt in i alla möjliga ideella organisationer för att utnyttja dem för andra syften än de ursprungliga. Marknadsliberaler gillar inte rätt att bilda fackföreningar, att strejka, att ett drägligt uppehälle för alla skall vara en mänsklig rättighet. Däremot kan de larma hur mycket som helst om andra saker som inte ses som något hot mot det marknadsliberala väldet. Ofta/oftast är det goda saker man tar upp, men det gäller att se upp för giftpiller som smygs in bland det goda och att det goda inte får dölja det verkligt otäcka.

Och det är inte säkert att lokala grupper av AI är lika urartade som man verkar vara centralt. Svenska AI har en intressant artikel om Libyen när nu de utländska företagen invaderar, men i likhet med den USAmerikanska organisationen tar man inte upp internationella arbetarrättigheter speciellt vad jag kan se. Kanske man tänker att LO och andra fack sköter den saken?

Man kan knyta ihop det här med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som just nämner rättigheter även för arbetare. Jag skrev en del om deklarationen till dess sextioårsjubileum 2008. Här, här, här kommer de viktiga sociala klausulerna, här. Min hypotes är att om man vill kämpa mot rättsövergrepp och diskriminering så går det knappast att göra om man inte samtidigt tar upp de ekonomiska och sociala frågorna. Det kan vara oförmågan att göra den kopplingen som får en del människorättsorganisationer att uppträda underligt ibland. Men svenska AI har i alla fall fattigdom som en separat och viktig fråga, samt en grupp som arbetar med ekonomiska, sociala och kulturella frågor, ESK. Man gör en intressant notering:

Den som inte har mat för dagen, som har blivit vräkt från sin bostad och inte får vård vid sjukdom har mycket svårt att vara med och påverka samhällsutvecklingen.

Vill personen ändå påverka utvecklingen men möts av ”säkerhetsstyrkor” utsända av politiker med föga förståelse för mänskliga rättigheter av ekonomisk och social natur blir det ännu knepigare. Man behöver inte gå till Tredje världen för att hitta svältande, vräkta och  människor utan sjukvård. Man kan börja i USA, där finns en hel del redan.

Turkiet erkänner (?) gränskränkning

Ser inte detta ut som ett erkännande?:

Turkiets president Abdullah Gül bekräftar att det kan ha varit så att flygplanet befann sig på Syriens territorium. Det är nämligen praxis att snabbtgående flygplan genar över gränser när de ska åka korta sträckor, enligt Gül. Men det är inte försvarbart att skjuta ner ett plan av den anledningen.

”Visst, jag snattade, men jag brukar ju snatta utan att någon sagt något förut, så anklagar någon mej för att snatta så blir jag skitförbannad!” – Undrar hur det skulle låta om ryskt militärflyg oannonserat skulle gena över Sverige för att snabbare komma ut till Nordsjön?

En blick på kartan som åtföljer artikeln i DN verkar inte visa att turkiska plan måste gena över syriskt område för att komma någonstans än just in i Syrien. Det ser snarare ut som en provokation som möttes av en rejäl snyting av syriskt luftvärn. Det kan ha varit en test av syriernas vilja att försvara sitt territorium från intrång av NATO. Kanske får det turkarna att lägga om flygrutterna framöver?

Svenske bloggaren Cornucopia? skriver varför han inte tror på ett storkrig mot Syrien.  Cornucopia?  verkar ofta vara en trist besser-wisser med stundtals kufiska ideer, men det här kanske stämmer ändå.

Checklista för invasioner, jag hittade den hos bloggkollega Pierre Gilly