SD illa ute! Men inte bara de!

Att sverigedemokraterna har det svettigt just nu är känt. Men läget för partiet är förvirrat om man skall tro Svenska Gladbladets och Dagens Dumheters löpsedlar i morse. Uppåt på den ena, nedåt på den andra. Kolla dock löpsedeln för kvalitetsbladet Se & hör nere i hörnet, där ser vi den verkliga skandalen: Mannen med järnröret är prins Daniels släkting.

Oj oj oj, undrar hur länge det dröjer innan även ”prinsen” får silkessnöret? Du är inte i Hälsinglands urskogar nu Daniel, det duger inte att vara dyngrak och stå med moppen och vråla och vifta med järnstänger nere vid korvkiosken – det duger inte ens att ha släktingar som gör det! Nolltolerans – ha, det är bara början, innan de verkliga utrensningarna börjar!

Två lästips

I föregående inläggs kommentarsfält framlade mina vakna läsare ett par lästips som är så intressanta att jag lägger upp dem här i ett eget tips-inlägg:

Skvitts har något som väl kan kallas ‘litterär utopi’ om hur samhället kan organiseras utan kapitalister som ändå bara rör till det mesta: Bara lite gemenskap.

Och Jan tipsar om en text av mer samhällsvetenskapligt-analyserande sort, skriven av en aktivist-schweizare vad jag förstår. Allmänningar, gemenskaper och rörelser: innanför, utanför och mot kapitalet.

På sätt och vis hänger texterna ihop, de visar olika infallsvinklar mot samma problem: hur skall vi kunna samarbeta tillsammans för ett bättre samhälle, och vad finns det för krafter som verkar för respektive emot?

Som bonus lägger jag in en egen hemsnickrad tuschteckning på rispapper, gjord för många år sedan. Den kan väl illustrera hur ensamt det är i vintermörkret om man inte är flera goda vänner som är tillsammans i vintermörkret!

PS. Läs gärna Schlaugs lägesbeskrivning också! DS

Lämplig metod mot individualism-fanatiker?

Man måste vara minst två om man vill ägna sig åt pardans!

Finanskrisens utbrott 2008 mördade egentligen den liberala ideologins mest konstiga idéer, men somliga av dess bärare tycks inte ha upptäckt det ännu. De dväljs i kommentarsfältens slaskrännor med sina märkliga hojtanden … ”om var och en själv …”, ”jag ska inte behöva betala för andra…”, ”om staten bara slutade reglera …” – Ja, ungefär så låter det från typerna som tror att det inte finns något samhälle utan bara individer, var och en i sitt tomrum. Observera särskilt det plågade JAGet som ofta dyker upp, den arma individen som av ett ondskefullt samhälle tvingas bära alla andra människors bördor! Eftersom vi här talar om svenska individer så innebär det en pajsare som under barn- och ungdomstiden fått jäkligt mycket från det samhälle som han nu försöker riva ned. Han alltså, antalet hon inom den här ultraindividualistiska branschen verkar inte vara så stort.

Dags för lösning av problemet? – Så här gör vi. Samla ihop hela gänget och deportera dem till en (1) obebodd ö i Antarktis och håll dem isolerade från yttervärlden i ett år minst. Då är det dags att kolla upp läget, och skulle några överlevande hittas kan man gott avliva dem som varande hycklare. För om de överlevt måste det ha inneburit att de på något sätt samarbetat med varandra och tagit beslut gruppvis, alltså bildat någon sorts samhälle. Det är klart att man kan tänka sig att det samhället skulle kunna vara en diktatur där en minoritet bestämmer, men det är nog i så fall det logiska slutet på ultraliberalernas frihetssvammel!

Och så är man av med dem!

Hänga-med-huvet-index

Hushåll (CCI)

Jag klippte det här diagrammet från KI, Konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer, för november detta år. Man kan ju se ‘hushållens konfidensindex’ som en beskrivning av hur folk än höjer huvudet i glädje och förväntan, än sänker det i oro för framtiden. Och nu går det utför igen. Inte lika våldsamt som när krisen bröt ut 2008, men vi får väl se – nivåerna börjar ligga lägre än under dot.com-krisen strax efter tusenårsskiftet och de globala konjunkturutsikterna börjar se dåliga ut. Sverige kan vara på väg in i en recession enligt KI:s generaldirektör.

(En språklig reflexion här: är ‘recession’ möjligen samma sak som tidigare kallades ‘lågkonjunktur’ eller ‘depression’? Försöker man mildra språkbruket för att inte jaga upp folk, på samma sätt som när ‘fattigvård’ blev ‘socialvård?)

Kanske hänger det nya deppandet samman med antalet varsel om uppsägningar som ökar, och om rubriker av den här sorten:

Lägre lön accepteras av SSAB-facket.  Fackklubben Metall går med på sänkt lön på SSAB i Luleå.

Lönesänkningsoffensiven börjar ta fart på allvar, fler företag hoppar på trenden. Arbetslösheten har bitit sig fast, den privata skuldsättningen i Sverige betraktas som farligt hög. Alltså finns det anledning att oroa sig för framtiden, åtminstone om man är osäker om jobbet och har bostadslån upp över öronen, eller bara råkar vara lågavlönad helt enkelt. För att citera KI:

… hushållens syn på ekonomin är mer negativ än normalt. Framför allt är hushållens syn på svensk ekonomi och utvecklingen på arbetsmarknaden betydligt mer negativ än normalt.

Här är en intressant notering angående byggsektorn:

Byggkonjunkturen har försämrats betydligt de senaste månaderna. I november sjönk konfidensindikatorn ytterligare ett par enheter och såväl orderingång som byggproduktion och sysselsättning har minskat. Byggföretagen är pessimistiska inför de närmast kommande månaderna och räknar med att såväl orderingång som byggande och sysselsättning fortsätter att minska. Dessutom aviseras ytterligare prissänkningar.

Annorlunda uttryckt: det uppstår utrymme för snabba insatser exempelvis vad det gäller bostadsbyggande. För det är ju så att det som är problem ur en synvinkel är lösningar ur en annan. Men om det finns oanvända resurser som borde användas, samtidigt som man tror att pengarna tagit slut, kommer man att få svårt med problemlösningen.

Ännu en syrien-skrift

Det kommer mer i skriftlig form om Syrien (se föregående inlägg). Fick just följande information:

Syriensolidaritet säljer från och med idag en broschyr ”Vad händer i Syrien”, som täcker litet fler områden. 55 sidor, 20 kr. Kan beställas från solidaritetsyrien@gmail.com. Den behandlar i denna första version historia, USA:s agenda, FN-stadgan, FN:s insatser, massakrer, den utländska inblandningen, massmediarapporteringe, de internationella organisationernas agerande, oppositionens olika delar, ställningstaganden av den svenska regeringen och de politiska partierna.

Så här ser den ut:

Ny syrien-skrift

En ny skrift om Syrien är ute, författad av Mohamed Omar, skarp motståndare till islamisterna som nu försöker störta den sista någorlunda sekulära staten i arabvärlden.

Lite info från författaren:

Min nya bok, Den syriska tragedin, har gått till tryck. Den beräknas utkomma i början av december i år. Du kan beställa den redan nu genom att sätta in 100 kr på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Vi bjuder på porto inom Sverige!

Lite mer info: bilden på framsidan, den som du ser några centimeter upp här, tog jag vid demonstrationen för Syrien den 4 november.

I den klassiska teatern betydde ‘komedi’ respektive ‘tragedi’ inte att det var mycket eller lite humor och skoj, eller gråt och tandagnisslan, utan om slutet på pjäsen var lyckligt eller inte. Dantes ‘gudomliga komedi’ överflödade ju inte av gapskratt men slutade i himlen och räknades därför som – ja just det, komedi. Låt oss hoppas att den syriska tragedin ändå slutar som komedi.

Onager som lämpligt motmedel mot regeringen?

Senaste inlägg som mer eller mindre löst baseras på nedanstående broschyr …

hittar du här.

Det finns några problem i broschyren som rör hur man samlar ihop en revolutionär armé och utrustar den innan revolutionen utbrutit (jag tror att åtalspunkten för detta kallas ‘olaglig kårverksamhet’). Vi kan också lägga till en fundering som författaren har om olika typer av anslutning till rörelsen. Det finns pigga ungdomar och mindre pigga äldre personer. Hur kombinerar man det?

Men kanske vi kan se en lösning ändå. Jag föreställer mig denna scen:

Plats: regeringskansliet Rosenbad i Stockholm. Ondskefullt flinande regeringsledamöter skall till att ta beslut om nya attacker mot folket. Då slås dörren upp och en vakt sticker in huvudet.

– Öh, uschäkta, men det är bråk på gatan. En massa arga pensionärer, det är Kampgruppen Röda Rullatorn …

– Äh, det skiter vi i, snäser den skallige statsministern. Pensionärer gullar man med när det är val, annars kan dom hålla käften.

– Å så kommer Proletära Elopeder i mängder längs Drottninggatan, å dom har en onager med sej också, på släp efter elopederna!

– Va, va e de?

– Hm, jo, enligt vad underrättelsetjänsten utrönt så har ett antal panchonärsgubbar gått på ABF-kurs i hur man bygger antika vapen, och där har man byggt en onager, det är en jäkligt farlig romersk kastmaskin som …

Krasch!

… som just skickade in en sten genom det där pansarglaset. Vad var det mera … jo, några tusen från Socialistiska Stavgångare är på väg över Riksbron, och så är det en jävla massa panchonärer som kan gå alldeles själva och som verkar helförbannade …

Arga pensionärer förbereder ett skott med onagern

– Fan också, det är ju inte illegalt att bygga kastmaskiner, fräser justitieministern. Det har vi missat. Vi skulle ha förbjudit allt!

Krasch igen!

Nu visar statsministern sin välkända blixtsnabba beslutsförmåga:

– Lystring, alla ner i garaget omedelbart. Det här klarar vi inte av. Samling igen på Arlanda om 45 minuter och så snabbt som fan ur landet! – Nej Göran, du hinner inte hämta din bibel, nu brinner det i knutarna!

– Bokstavligen, muttrar vakten. Dom har börjat skjuta eldpilar också…

Spridda funderingar fredag kväll

Joakim Pirinens profetiska klassiker Socker-Conny

Om det nu var tänkt att filmerna med rörsvingande och fulpratande sverigedemokrater skulle skicka partiet över stupet så ser man knappast något av det ännu. Det behövs nog fler opinionsundersökningar för att bekräfta om tendensen går åt något håll alls. Den senaste har väl bara siffror för alla partier som ligger inom felmarginalerna, om jag minns rätt. Men det är möjligen så att mina pessimistiska funderingar är riktiga (igen): skandaler av den här typen kommer inte att skada sd så mycket. Det är möjligt att en skicklig partiledning kan vända hela historien till sin fördel. Det kan också vara så att intellektuella funderingar över om sd är fascistiskt etc. helt enkelt inte når ut till folk i gemen och kanske (om de når ut) verkar långsökta, svårbegripliga eller orättvisa. Det blir verkningslöst eller i värsta fall kontraproduktivt.

För att ta itu med den tendens som sd företräder behövs helt enkelt rak och hård vänsterpolitik där sd ställs åt sidan och udden riktas mot kapitalet, men var finns det parti som har vilja och förmåga att ta den uppmaningen? Det handlar om klasskamp, men vem tror väl att Löfven eller Sjöstedt skulle ens nämna klasskampens möjligheter? Nej, det måste bli andra som tar upp kampen.

***

Nåja, allt är ju inte nattsvart. Jag såg, tror det var hos Sveriges Radio, en notering om att en del nu levande människor förmodligen kommer att få uppleva eländet när klimatförändringarna slår igenom på allvar. Notera vad det betyder: en massa nu levande människor, däribland jag, kommer att hinna lägga näsan i vädret innan katastrofen kommer med full kraft! Det är positivt, ett ljus i mörkret! Ännu några år kan man lulla ut och granska stockrosornas skönhet, och vad som kommer efter … det är inget jag kan göra något åt och som jag inte behöver bekymra mig så mycket om även om det känns sorgligt. Det skulle ju bli så bra …

Stockros på Söder, sommaren 2012. 

Poliser mot slutet av 1970-talet

På tal om ‘militär urbanism’ och poliser som ser ut som och som agerar som militärer (som jag skrev senast om här) så kan vi som jämförelseobjekt ta den här bilden som jag hittade nyss. Jag tog den någon gång i slutet av sjuttiotalet när det var demonstrationer utanför Sovjets ambassad mot ockupationen av Tjeckoslovakien. Notera en lätt sommarklädsel, inte något som påminner om en svart robot som i dagsläget, och batonger som främsta beväpning. Det var väl snarast en nedgradering jämfört med de korta sablar som poliserna hade tidigare. Undrar om de hade pistoler, möjligen killen som står närmast men jag är inte säker.

(Jodå, det fanns en solidaritetsrörelse för Tjeckoslovakien då, med marxist-leninister som ledande grupp. Jag har tidigare publicerat några bilder från den tiden. Folk var nere i Tjeckoslovakien och spelade in en LP i hemlighet med diverse förföljda artister, den kom ut på SKP:s musikförlag. En motsvarighet till en LP som kom tidigare, när det i hemlighet spelades in en LP med förbjuden musik under Franco-diktaturen i Spanien.)

Nu skall jag försöka hitta de bilder jag egentligen är ute efter.