Nyårsmeditationer i ett stort (simulerat?) universum

Det här är någonstans långt borta i universum, ett par galaxer på 2,4 miljarder ljusårs avstånd från Jorden. Det uppges på Hubbleteleskopets hemsida att de är på väg att förenas. Det går åtminstone att se i den riktning galaxerna befinner sig om man befinner sig i Norden: de ligger i Karlavagnen. Men för att se dem själva krävs det ett rejält rymdteleskop!

Inte har jag lust med någon översikt över ”årets händelser”, tycker sådana är rätt tråkiga och mest upprepning av saker man redan vet. Sedd i kosmiska sammanhang är de största händelser på Jorden fullständigt ointressanta antar jag. Finns det någon därute som bryr sig om vad vi håller på med?

Någon …? – Jag såg för någon vecka sedan funderingar över Universum som en datasimulering. Att vi skulle vara delar av en enorm datakörning. Det lär ju vara svårt att bevisa vare sig för eller emot (och faller därmed inom ramen för närmast religiösa överväganden) men någon tyckte att man kan leta efter felprogrammeringar. Är Universum datorsimulerat kan det finnas fel i programmen. En trött medborgare kan anmärka att vår art av människa (Homo sapiens, den visa människan) inte verkar så bra hopkommen. Men man kan ju tänka sig att arter av vår typ simuleras in i systemet för att få det att lokalt bryta samman då och då, och att felen är helt medvetna. Kan man veta att en handling alltid är fel om man inte vet vad den handlande tänker?

Och i detta sammanhang dyker andra klassiska frågor upp: vem har skapat/hur har uppkomsten skett av datasimuleraren själv? (Alltså: vem har skapat Gud?) Finns det i själva verket en oändlig serie av Universa där man inte vet vad nummer ett kan vara, medan två är en simulering skapad av ettan, och när tvåan blivit tillräckligt avancerad kommer de simulerade varelserna där att skapa trean, som skapar fyran, som skapar femman … Ja, där har man ju något att fundera över … och sedan kan man antingen bli tokig eller kosmolog.

Multiversum, en struktur som bara växer och växer, som en fraktal med oändligt många och ständigt och ständigt fler lokala universa? Kan det vara ett alternativ?.

Men storskaliga (för jordiska förhållanden) simuleringar och tester görs redan i våra datasystem. Man kan gräva fram mycket information på olika typer av sociala sajter, i spel på nätet med mängder av deltagare. Ett spel med några tusen deltagare kan ju ses som ett stort sociologiskt experiment. För flera år sedan förvånade jag mig här på bloggen över att vänstern inte intresserade sig för de möjligheterna (och att det mesta av de trötta trasor som skall vara vänster i Sverige idag verkar ha givit upp helt vad vetenskapliga fakta beträffar). Men jag orkar inte förvåna mig längre. Nu sätter jag på en kopp kaffe och vill bara säga

Gott Nytt År

till min lilla trogna läsarskara!

August – inget vidare vad det gällde vänskap

Det var ju meningen att jag inte skulle skriva mer om Strindberg i år, men nu har något (Makterna?) ändå fått mig dithän i alla fall.

Jobbig dj-l i ständig motvind!

Att August var en jobbig dj-l som hade svårt att hålla sams med folk är känt och gärna trampade vänner och välgörare på tårna är känt. Här är ett dagbokscitat från 1908 som kanske förklarar något:

Vänner! De hörde till livets kompromisser! Man kan ju inte vara ensam! Då alla människor äga stridiga intressen, kan man ju inte vara vänner! får inte! Alltid skär det sig på något intresse. Nils Andersson var min trognaste, och jag hans. Kanske mest därför, att vi icke gingo samma bana!

Jaja, livet är en kamp, de flesta är emot en och försöker bestjäla en på vad man gjort, vänner måste man se upp med …  Den kursiverade meningen är ett senare tillskott i Strindbergs text (han använde dagboken som arbetsmaterial och gick ibland tillbaka och gjorde tillägg). Nils Andersson var stadsnotarie i Lund och sysslade i övrigt med folkmusik, samt vän med Strindberg från 1890-talet. Därmed konkurrerade han väl inte så mycket med August, vilket densamme så småningom själv kom på och gjorde tillägget.

Föregående inlägg i denna serie hittar du här. Citatet kommer från Ockulta dagboken sid. 299, Samlade verk del 59:1

Shoppare som läskiga insekter?

Shopparna är som kackerlackor – ungefär något i den här stilen alltså:

Jämförelsen mellan kackerlackor och häftigt konsumerande personer som professorn på handelshögskolan gjorde kan verka märklig, men om vi helt rimligt antar att människan är ett grupplevande djur blir det mindre konstigt. Man kunde lika gärna ha jämfört med en flock på tiotusen gnuer, där alla springer åt samma håll samtidigt. Det kan ha med överlevnad att göra, att se till att man inte sticker ut så att elaka rovdjur får syn på en. En nyttig social instinkt som höjer livschanserna.

Men sociala instinkter kan ju gå till överdrift och bli skadliga om många får för sig att uppträda tokigt samtidigt. Och där är ju människan framstående får man tyvärr säga. Ett gäng storskarvar som bokstavligen skiter ihjäl växtligheten på sina boplatser kan ursäktas med klent förstånd (och att de gödslar för framtiden), men den ursäkten passar sämre för människor som bör begripa vad man håller på med. Men i stället för att begripa gör man ”som alla andra” och sågar flitigt på den gren vi sitter på.

August – jagade fel fruntimmer?

Titta här fick jag med den billiga gamla humor-klichén ”arg tant med brödkavel hotar förskräckt gubbe”!

Det är väl knappast oförtjänt att säga att August Strindberg till och från var en jobbig fan med konstiga idéer och en klar tendens att trampa folk på tårna helt i onödan. Hans syn på ”kvinnan” borde orsaka en och annan besvärad suck, exempelvis. Men var låg felet? August var ju inte mer kvinnofiende än att han var gift tre gånger vilket kan verka något förvirrande. Varför släppa fienden in på livet så där, om nu ”kvinnan” i allmänhet är fiende?

Kan det vara så att han jagade fel sorts brudar helt enkelt: medel- och överklassbönor med mer eller mindre lyckade kulturella ambitioner men med sämre handlag för livets dagliga frågor? (Och dessutom var tanterna från utländerna Finland, Tyskland och Norge.) Är det inte så att August skulle ha behövt en rejäl svensk husmorstyp med hårda nypor som höll honom hårt i kragen när han fick för sig att virra iväg? Tänk denna scen i det Strindbergska hushållet, med just ”rejäl svensk husmorstyp” vid rodret i stället för en virrig teater-apa:

August sitter vid skrivbordet och funderar på nya guldmakeri-försök samt bästa sättet att hänga ut några bekanta i en elak nyckelroman så att de känner sig ordentligt sårade. Då öppnas dörren – eller slås snarare in – och ett fruntimmer med bestämt utseende kliver in.

– Jaså, här sitter du och skriver … får jag se!

– Nej men …

– Äsch hit me’t … VAD! Hur tror du att det där guldfjanteriet gör att vi får mat på bordet och tak över huvudet va! Och att skriva elakheter om sina snälla syskon och bekanta, SÅDANT GÖR MAN INTE! Nu får du ta och skriva ordentliga saker som håller hushållet igång!

– Men snälla …

– Håll mun gubbskrälle! Nu gör du som jag säger! Först skriver du en samling sagor som den snälle Bonnier kan ge ut utan att skämmas, skriv om söta små kaniner och prinsar och prinsessor och sånt som barn tycker om och som alla föräldrar måste köpa. Kaninerna jagas av en elak räv som bättrar sig och blir vegetarian i stället. Och så skriver du en broschyr till förmån för rösträttskvinnornas kampanj, och alla bra argument måste vara med och alla dumma inskränkta gubbar sablas ner så det visslar om’et. 

– Men, men …

– Inga men, sätt fart, och bli gärna färdig innan du hamnar med huvet före i torrdasset!

– Jaja lilla gumman, det skall ordnas …

– Tänkte väl det, min lilla rara gubbe! Nu går jag och pysslar med middagen!

Alla likheter med den verklige August Strindberg är rena tillfälligheter. Föregående inslag i denna serie om August var här. Blir det något mer så blir det nog inte förrän nästa år!

Konkurrens för KP?

Jag trodde att det här inlägget skulle var det sista i den lilla serien med utgångspunkt från en broschyr med kritiska synpunkter på Kommunistiska Partiet. Men så kom under helgen ett par kommentarer (återigen från kamrat Anonym) som säger:

KSG:s sida har legat nere sedan den 21 oktober. Oktoberrörelsens likaså. Lika stendöd är Röd Aktion. Hur kan ni spekulera kring dessa tre stendöda hemsidor och kalla det fö den största splittringen inom KP på 30 år? (Till det här inlägget.)

Och detta:

Ksg: konto är inte uppdaterat sedan den 21 oktober. Hela gruppen är stendöd. Skriv om något intressantare. (Till det här inlägget.)

Det här är märkligt eftersom jag inte lagd någon särskild vikt vid utbrytarnas/de uteslutnas aktiviteter på nätet utan varit mer inriktad på diskussion utifrån en broschyr – en broschyr med mycket kritik mot Kommunistiska Partiet KP. En del har jag instämt i, en del inte, i viss mån har jag överlåtit till läsaren att själv bestämma vad som kan vara riktigt. Invändningarna från Anonym som citeras ovan är hur som helst inte relevanta i den här diskussionen, kritiken mot vissa inslag i KP är inte kopplad till i vilken grad kritikerna uppdaterar olika sidor på nätet. Förebråelser om exempelvis ett ”kronprinssystem” inom KP är inte beroende av hur ofta kritikern uppdaterar en hemsida. Jag ser Anonyms invändningar ovan som antingen ogenomtänkta eller som försök att avleda debatten åt ett ofarligt håll.

***

Vad som händer bakom kulisserna vet jag inte mycket om, några ideer har jag fått från diskussionstrådar på sajten socialism.nu, men utifrån ser det ut som kritikerna av KP har ett organisationschema enligt ovan:

Oktoberrörelsen är den partibildande organisationen
Röd Aktion är ungdomsrörelsen
Kommunistiska StudieGruppen är studentorganisationen

Sedan kan det tillkomma ytterligare frontorganisationer, men de tre ovan torde utgöra kärnan i ett partibygge. Med tanke på att antalet aktiva/medlemmar ännu torde vara begränsat gör det hela ett (över?-)ambitiöst intryck. Men läget kan ju ändras snabbt, bland annat beroende av hur den internationella kapitalistiska krisen utvecklas.

Frågan är om man från KP skall betrakta det här som konkurrens, eller ett sätt att bli av med stökiga medlemmar som övertar ett politiskt utrymme som KP ändå övergivit? Det kanske känns som en lättnad? Medan vänstern i KP bildar eget kanske KP i sin tur kan vädja till vänstern inom vänsterpartiet och dra till sig nytt folk från det hållet?

Ödelagda jultraditioner?

Medan jag ägnar mig åt julaftonförmiddagens (lustig sammanställning, va: afton/förmiddag!) småpyssel kan den som inte har något annat för sig läsa en upplysande artikel i DN, skriven av en historiekunnig person. Julen var ödelagd redan för länge sedan och gamla fina traditioner bortkastade till förmån för dumma nya påfund får vi veta!

Det är inte utan att man funderar på hur gamla jullekar som ”Myssla sko”, ”Tämja stutar”, ”Torka malt”, ”Spänna kyrka” och ”Markus, vill du ha dask” såg ut när det begav sig!

Och sedan kan man ju undra hur de ser ut i skallen som tycker att när USAmerikanska Disney klipper lite i en gammal film så ödeläggs svenska jultraditioner. Kanske ser de ut så här:

Nej, snart är det dags att sätta kurs mot julbordet. Avslutningsvis vill jag upprepa denna lilla dikt som jag författade för några år sedan, men som ju blir aktuell en gång om året:

Skämtan med herr Nilsson

Här går herr Nilsson med fjärrstyrd blick:
julbordet är i sikte
med Jansson och skinka och inlagd sill,
och därför hans främsta plikt e’
att äta och dricka med måtta och sans
så kroppen inte far ur sin balans –
det räcker med blott en nubbe
för julfrid åt denne gubbe!

God Jul!

Björntjänst – liten språkpredikan

Idag kan man väl nästan skriva vad som helst utan att någon reagerar. Verkar som aktiviteten på nätet av någon anledning är på nedgående för närvarande. Då kör jag en liten språkpredikan.

För en stund sedan fick jag anledning att fundera över ordet ”björntjänst”. Det användes i ett sammanhang där det var klart att den som skrev ordet inte förstod dess riktiga betydelse. Jämför ordet ”syndabock” som också ofta används felaktigt och blandas ihop med ”skyldig” eller ”ansvarig”. Det speciella med syndabocken är ju att denne straffas utan att var skyldig till något ont, men för att andra skall komma undan med sina otäcka synder!

Nå åter till björntjänsten. Den är avsedd till hjälp, men skadar den som skall hjälpas. Enligt Östergrens ‘Nusvensk ordbok’ handlar det om:

… fabeln om björnen som kastade en sten i famnen på den sovande mannen för att driva bort en fluga o. så dödade mannen …”

Bakgrunden är att en kommentator till detta inlägg hos Lindelöf använde ordet ”björntjänst” på ett sätt som fick mig att harmset rynka pannan. Om Aftonbladet gör sverigedemokraterna en ”björntjänst” genom sin granskning av näthatet skulle det ju betyda att tidningen vill hjälpa sd men oavsiktligt slår ihjäl partiet – och så tror jag nog inte tidningen har tänkt sig det hela!

Från Svenska Akademins Ordbok på nätet har vi detta:

– BJÖRN-TJÄNST ~².[BJÖRN-TJÄNST.ssg 1]
1)[jfr d. bjørnetjeneste; syftar på La Fontaines fabel om björnen som för att drifva bort en fluga från en sofvande mans panna kastade en sten på flugan o. därmed dödade mannen på samma gång som flugan]
tjänst l. hjälp som blir till skada för den som den var afsedd för; otjänst. ARLBERG Tonbildn. 119 (1891). GHT 1894nr 60 s. 2.Det förefaller, som om hr H:s vänner i stället för att gagna honom, göra honom en björntjänst med denna agitation. VL 1906nr 35 s. 3.

Jag lovar försöka att inte göra några björntjänster!

FN-oro för Syrien

När sådana här bilder dyker upp i gammelmedia blir man lite undrande …

Inbördeskriget i Syrien förvärras av en växande närvar av utländska krigare, många med anknytning till extremistgrupper.

… särskilt om de illustrerar en artikel om en FN-rapport om läget i Syrien. Kriget blir alltmer sekteristiskt och våldsamt, grupp ställs mot grupp, landet kan falla i bitar. Om man är misstänksam kan man gissa att FN fått OK från ”högre ort” att släppa en utredning där det bland annat sägs:

Utredningsgruppen ser med växande oro på närvaron av utländska krigare i Syrien, många med anknytning till extremistgrupper.

– Detta är farligt, och blir ännu farligare efter kriget när president Assad inte längre har makten och ett regimskifte ska till. Man kan undra varför rebellgrupperna har velat åtföljas av dessa legosoldater – kanske för att dessa har bättre krigstaktik än de själva och vet hur man ska uppnå sina mål. När kriget är slut kommer de inte bara lämna Syrien.

Just det, gudskrigarna kommer inte bara att försvinna. (Notera att de kallas ”legosoldater”). De har en vision, och den handlar inte om någon mesig demokrati, eller ens att tacka dem som stått för pengar, utrustning och träning. De är religiösa extremister.

Förmodligen är stödet för dessa legoknektar splittrat inom USA/NATO och staterna på Arabiska halvön. En del är säkert rejält oroade vid det här laget för vad som kan hända med ett islamiststött Syrien, medan andra vill blåsa på med hjälp som tidigare. I det läget, när det gäller att modifiera stödet till den tvivelaktiga oppositionen i Syrien, kan det vara lämpligt att publicera kritiska artiklar illustrerade av skäggiga skrikande galningar som man helst inte vill ha att göra med.

Ryske utrikesministern Lavrov har också påpekat det olämpliga i att dela in terrorister i acceptabla respektive dåliga sådana. Det har han rätt i. Folk som spränger bilbomber i stadskvarter är ytterst sällan acceptabla.

Världsklass?

Vintermörker råder. Mörkret är tydligen besvärande även på utbildningsfronten, hela vägen från första klass upp till högskolenivån. Den här bilden tog jag i morse, innan soluppgången.

I stället för att se till att skolorna generellt är bra jönsar man med skolval, och inte blir kunskaperna (men möjligen betygen) bättre av det. Notera fråga och svar: ”Vilken klass ska du gå i?” – ”Världsklass!” Men nu är det så att det där förledande ordet ”världsklass” har två betydelser, vilket bland annat har påpekats när det handlar om arkitektur och stadsbyggnad. En plats med arkitektur i påstådd ”världsklass” kan ju bestå av byggen som är enastående, men det kan lika väl avse byggnader som är av samma trista och utslätade typ som man ser runtom i världen. Och samma sak med undervisning: en svensk skola i ”världsklass” kan var högpresterande, men det kan lika gärna avse en skola som på sin höjd orkar med att spotta ut elever med elementära kunskaper i läsning, skrivning, matematik och andra nyttigheter.

När det blir dags att göra upp med den nyliberala politiken i Sverige bör undervisningspolitiken ligga högt på prioritetslistan. Och man kanske skulle kunna tänka sig att en erfaren pedagog vore bättre som skolminister än en avdankad militär?

Något ruttet i Danmark?

Att danskar är konstiga har vi alltid misstänkt. Nu kommer verkligt skakande nyheter från Dagens N. Det är inte bara så att det INTE klipps bort/etniskt rensas disneyfigurer av olämpligt (stereotypt) utseende i filmen från tomteverkstaden – det är faktiskt så dj-t att man inte ens VISAR den filmen i Danmarks TV. Det är verkligen något ruttet i det landet …!

(Har jag uppfyllt min trams-kvot på den här bloggen för i år? Förresten, har inte den där tomten ett otrevligt stereotypt tomte-utseende som kan vara diskriminerande?)