Cyber- och andra krig – några reflexioner

Marshall McLuhan är ständigt aktuell. Det var inte länge sedan jag körde det här citatet på bloggen, men nu tar vi det igen:

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir ”krig” av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. …
Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]

Och detta med anledning av en understreckare i Svenskan. Rubriken hävdar att ”Morgondagens krig utspelar sig i cyberrymden” vilket stämmer under vissa förutsättningar. En uppenbar förutsättning är att båda sidorna inriktar sig på cyberkrigföring. Men vad händer om cyberkrigaren möter en lätt utrustad och högt motiverad motståndare som kämpar på hemmaplan utan att använda så mycket elektronik? Det kan vara motståndsmän i Afghanistan med automatvapen. Det kan vara indiska gerillamän och -kvinnor ute i djunglerna, ibland inte utrustade med mer än pilbågar, hemmagjorda gevär och enkla vägbomber. De är inte high-tech, men de har en annan viktig tillgång: stöd av övrig lokalbefolkning. (Jodå, den indiska gerillan har häftigare vapen och modern elektronik också i sin armé, men dess milisförband är på den enklare nivån.) Det kan vara upproriska människomassor i framtiden mega-städer, i krig många gånger värre än vad vi sett i Gaza.

En annan aspekt med cyberkrigföring är vad vi kan kalla för lärandekurva. Kriget pågår ju redan, och när ena sidan har något hyss för sig kan den andra utnyttja det. Antag att ett land skickar datavirus för att förstöra industriell utrustning i ett annat land. Kortsiktigt är det en motgång för den drabbade, men långsiktigt kan mycket väl något annat hända. Viruset kan analyseras, kanske utvecklas till en ännu giftigare variant, och skickas tillbaka till avsändaren vid något känsligt tillfälle. Att skicka ut virus på nätet är jäkligt dumt för man vet aldrig var det tar vägen. Man får förmoda att Iran, Ryssland och Kina har minst lika smarta datamänniskor som USA och Israel.

Jag gissar att det också pågår ett ‘lärande’ i Syrien nu också, med en massa elektronisk krigföring, avlyssning, störningar, falska meddelande etc., fram och tillbaka. Och där är inte bara USA/NATO/Israel/Gulfstaterna inblandade mot ett ensamt Syrien, utan man kan nog gissa att Ryssland och Kina samt Iran hjälper till på den syriska sidan. Här är en farlig situation där stormakterna står mot varandra, men utan att direkt skjuta på varandra. Däremot undersöker de vad motståndaren kan göra, och vad man själv kan göra för att slå tillbaka. Så tolkar jag läget i alla fall. Och trots angriparnas enorma övermakt är nyckelfaktorn även här vad det syriska folkets flertal anser. Vill det kämpa kommer nog ingen cyberkrigföring i världen att kunna rädda de splittrade skarorna av Falska Syriska Armén och islamistgrupperna. Den syriska armén är ju faktiskt en ‘medborgarhär’ i och med att den bygger på värnpliktiga trupper, och dessutom förstärks den nu av hemvärnsgrupper.

Dessutom lär den syriska krigsmakten ha tillgång till drönare vilket också betyder en uppgradering av den militära förmågan. För någon tid sedan var en (kanske iranskproducerad?) drönare på en flygtur in över Israel. Det visar hur lärandet ganska snabbt kan ändra maktbalansen. Det tekniska gapet fylls igen. Och det kan göra situationen väldigt farlig under en tid. En makt som känner att den håller på att tappa greppet kan få för sig att göra ett desperat slag, inte med cybervapen utan med riktiga bomber.

Predestination – ingen bra idé?

Predestination är ju inte ett ord man svänger sig med dagligen. Möjligen om man är någon sorts ultrareligiös figur då, kanske främst kalvinistisk kristen. Meningen med predestinationen är att ens öde så att säga är spikat i förväg av den gudomliga makten. Vem som är syndare respektive rättfärdig är alltså klart redan på förhand och det går inte att göra något åt det. Då undrar jag: vad skall man ha religionerna och deras bud till om allt är bestämt i förväg? Om man nu är predestinerad till att vara syndare så verkar det meningslöst att slösa bort dagarna på böner och goda handlingar. Och tvärtom: är man predestinerad till fromhet så kan man busa på utan att behöva befara efterräkningar på Domens Dag! – Det förefaller som om predestination skulle göra religionen meningslös. Det spelar ju ingen roll vad man gör, ens öde är redan bestämt.

Eller alternativ tanke: om nu denna predestination har beslutats av en en påstått allsmäktig gudom så borde denne redan från börjat ha kunnat bestämma att alla skall vara goda och fromma, och ingen får vara elak syndare.

Nä, det verkar inte vara någon god idé med predestination. Egentligen vet vi ju bara en säker sak i livet: vi kommer att lämna det definitivt inom överskådlig tid.

Varför detta mitt grunnande på en religiös term som säkert inte bekymrar så många, åtminstone inte i det sekulariserade Sverige? – Jo, via Mohamed Omars blogg kom jag till en annan blogg, Kristen Opinion, där prästen Annika Borg funderade över vem som kan få ‘syndernas förlåtelse’ efter att ha gjort tokiga saker. Inledningen gjorde mig förvånad:

Det verkar som om en riktigt hård variant av predestinationsläran är på modet inom Svenska kyrkan. Den alltmer calvinistiskt präglade teologin börjar bli påtagligare och synligare. De fördömda ska pekas ut av andra människor redan här i jordelivet.

Förvånad? – Ja, Svenska kyrkan har ju snarare ganska länge varit kritiserad för att vara ganska snäll och profillös. Men kan det ha hänt något när kyrkan skiljdes från staten? Kan andra tendenser ha fått friare spelrum när man är sig själva närmast och inte behöver fundera på vad ecklesiastikministern kan tänkas ha för synpunkter på vad man håller på med?

Den svenska statskyrkan var, i likhet med det socialdemokratiska partiet, en enorm blandning av alla möjliga tendenser. De hölls samman av tämligen nöjda och statligt betalda präster. Men när staten drar sig undan kan tendenserna starkare än tidigare dra åt olika håll och väsnas och skälla på varandra. Uppenbarligen är Kristen Opinion rejält osams med en annan kristen blogg, nämligen Dagens Seglora. Man kan, som författaren till en gammal välkänd väckelsesång, ställa frågan: ”Varför skola mänskor strida?”

Full fart på Grillo(rna)!

Det var som tusan. Redan för fem år sedan skrev jag om Beppe Grillo och hans nätkampanj på denna blogg! Det lär dock inte ha någon större betydelse för utgången av det senaste valet. Det här klippte jag från italienska nyhetsbyrån ANSA nyss:

Drygt en fjärdedel av väljarna, 25,55%, valde alltså Grillos parti. 29,13% lade sin röst på gamle storskojaren Berlusconi. Lägger man ihop siffrorna från vänster till höger så blir det nog i själva verket närmare 100% för skojare av större eller mindre format. Eller för att citera den norske iakttagaren Pål Steigan:

Italienske velgere har vist sinnet sitt i dette valget. De føler at politikerne har sviktet dem, derfor samler de seg om en ikke-politiker. De gir blaffen i diskusjonen om høyre-venstre, siden det knapt er mulig å se forskjell.

I övrigt ser valet ut som en intressant illustration till något jag läste häromdagen, angående de neoklassiska teorierna om ‘rationella förväntningar’. Kritikern (kan ha varit i den här artikeln) påpekade att när människor efter en svår kris fortsätter att rösta på de figurer som orsakat krisen är det ett bevis för att tänkandet inte alltid är rationellt. Eller att somliga är knäppa i roten helt enkelt. Och då kan de fortsätta att rösta på figurer som Berlusconi eller Monti. Alternativt letar man upp en ny pajas att rösta på, som Grillo. Fast vi får nog vänta med omdömet om hans parti. Rörelser av den här typen brukar krascha eller göra bort sig efter ett tag, men det är ju inte omöjligt att hans femstjärninga rörelse har något konstruktivt att komma med. Dock är mitt grundtips att den åker ner i det italienska korruptionsträsket efter ett tag.

Ordning och reda och lönen på freda’!

Enligt Svenskan har denna märkliga episod nyligen inträffat:

Ett skriftligt intyg med förväntat dödsdatum. 
Det var vad Försäkringskassan ville ha för att en 23-årig cancersjuk man skulle få sin sjukpenning. 

Undrar om den/de ansvariga ser ut ungefär så här:

Nej, det här är ju inte roligt. Det är galenskap. Det är skamligt. Det är socialmoderaternas politik. Hur kan man bli av med dem?

Kapitalismkritik från höger

För den som tänker enligt den marxska traditionen är saken inte så svår: den grundläggande teknologiska nivån kommer även att starkt påverka hur det dominerande tänkandet i samhället utformas. När samhället går från en teknologisk fas till en annan kommer det att inverka på den vetenskapliga och kulturella debatten.

Utan att uttalat ha använt en marxistisk modell är det ungefär vad Marshall McLuhan också förespråkade. Han visade på boktryckarkonsten som en seriell process som blev förebilden för industriell serieproduktion. Den skapade en viss sorts tänkande som kom att dominera i västerlandet under några hundra år. Men så kom datamaskinerna och det elektroniska samhället och ställde mycket på huvudet. Som han skrev: Det löpande bandet ersattes av databandet. (Ja, detta var för länge sedan när datamaskiner var jättestora och fick sina data från jättestora rullar med magnetband.)

För att sammanfatta: den industriella modellen med sin förutsebarhet och förutbestämdhet (moment C följer på moment B som följer på moment A) ersätts av en betydligt rörigare modell där många processer löper parallellt, griper in i varandra, utvecklas mer slumpmässigt. Men innan detta modellskifte inträdde var det ingen slump att …

… tankesmedjan Rand (research and development) corporation, ett barn av det kalla krigets militärindustriella komplex, på 50-talet skapade ett monster – en ny version av filosofen John Stuart Mills homo economicus.

Notera det där med industriellt och 50-talet. Det var under den rationella seriella industriproduktionens glansålder. Fabrikerna var fulla av arbetare som utförde noggrannt beskrivna arbetsmoment enligt arbetskorten, och det hela styrdes av jättelika hierarkiska organisationer.

Citatet finns i en kulturartikel i Svenskan som diskuterar kritik mot kapitalismen från höger. Dessutom kommer den från Tyskland. Kan man gissa att den är en uttryck för den ‘sociala kapitalism’ som sägs känneteckna kontinentaleuropa, till skillnad från den anglosaxiska råkapitalismen?

Ännu så länge härskar homo economicus, ‘the economic man’, inom nationalekonomins huvudfåra, men den är under attack. En svensk ekonom som tillhör angriparna är Lars P Syll (blogg här). World Economics Association är en internationell gruppering som också hårt angriper den härskande nationalekonomin.

Kritikerna anser att teorin om en individ som alltid styrs av ‘rationella förväntningar’ helt enkelt inte stämmer med normalt mänskligt beteende. Gör vi vid varje beslut en iskallt logisk kalkyl hur mycket vi kommer att tjäna på olika alternativ? Det är tvivelaktigt. I så fall är matematiska spelteorier av ganska litet värde för att förstå hur folk i gemen agerar i en riktig värld, utanför spel-labbet. (Jag vill inte avfärda spelteorier helt, men de bör betraktas med visst misstroende, särskilt om de spelande är USAmerikanska ekonomistudenter med konstiga ideer.) Det är mer troligt att vi tar oss fram på ett ungefärligt sätt i tillvaron, ofta faktiskt går emot de egna intressena, inte bryr oss om att räkna så noga, tar det som verkar hyggligt bra, etc.

Men åter till artikeln, och kritikern som heter Schirrmacher. Han hävdar att etnologer, litteraturvetare och kulturskribenter har den mest relevanta kritiken av kapitalismen, inte ekonomer eller samhällsvetare. Etnologer (menar han kanske antropologer?) och kulturfolket är ”vana att betrakta påstådda sakförhållanden och det som anses vara givna fakta som berättelse.” Det där låter lite skumt och postmodernistiskt, eller också hänger jag bara upp mig på termen ”berättelse”.

Hur som helst, etnologer med flera ser på samhället som en mänsklig skapelse och inte som något som lyder under naturlagar, säger Schirrmacher. Ekonomerna kommer fortfarande dragande med sin overkliga kalkyleringsmaskin till människa.

Jag tror man kan säga att antalet komponenter i ett samhälle är så många, och så trassligt förbundna med varandra och ibland så svåra att förutsäga, att man inte kan se motsvarigheter till exakta naturlagar i samhället. Däremot kan man ju se mer eller mindre starka tendenser. När Karl Marx kläckte idén om ”lagen om profitkvotens fallande tendens” framgår det ganska klart att han kunde ha gjort det enklare genom att helt enkelt släppa lagen, och i stället skriva ”profitkvotens fallande tendens”. ”Berättelsen om profitkvotens fallande tendens” låter däremot ganska töntigt.

Här finns den ursprungliga tyska artikel, en recension i Süddeutsche Zeitung. Där står det bland annat:

Man muss den Kapitalismus auch zu ”lesen” verstehen.

Man måste också förstå att ”läsa” kapitalismen. Och det är ju svårt att säga emot. Försökte stava mig igenom högtyskan, och där finns fler intressanta reflexioner än vad som fick plats i referatet i Svenskan. Ta det där med skillnaden mellan information och vetande. Ett samhälle där information behandlas som en vara behöver inte vara ett samhälle med högt vetande. För information i sig behöver inte betyda att man vet så mycket. Inte förrän de olika småbitarna sätts samman till förståeliga kunskaper på högre nivå blir de vetande.

Det kan vara så att vetandet, eller om man kallar det ‘bildning’ trängs tillbaka när allt större mängder obearbetad information strömmar runt i samhället. Även vänsterradikala personer suckar över att ‘den bildade borgerligheten’ numera i stort sett verkar vara utdöd. Och därmed kan vi se en orsak varför även ett fåtal personer från den borgerliga sidan kan vara mycket kritiska till dagens kapitalism. Det gamla bildningsidealet faller samman när media skenbart öser ut mer och mer nyheter, fast det i själva verket är en soppa som ofta gör tillvaron mer obegriplig än vad den borde vara.

På tal om det, och obildade muppar. Från en understreckare i Svenskan hämtar jag denna intressanta upplysning:

Vissa av mina studenter blir genuint förvånade när jag berättar att Sverige och Finland utgjorde en stat före 1809.

Denne skribent har alltså drabbats av studenter, personer som lyckats trassla sig genom skolan från ettan och upp till gymnasiets avgångsklass, utan att ha lyckats uppfatta att Sverige och Finland var samma land under sexhundra år! Frågar man dem om något pop-kulturellt skit från USA får man förmodligen veta allt! Detta kanske säger en del om förhållandet mellan information och vetande?

Vår på fel ställe?

Så här arg …
… kan man bli när man får syn på det här!

Just det! Vad är det för misskötsel av vädret egentligen? Vårtemperaturer i Jämtland och Lappland, medan vi stackars huvudkommunsinnevånare fortfarande terroriseras av minusgrader och en massa otrevlig snö och is! Kartan visar läget igår, jag klippte den från SMHI:s hemsida där man kan följa vårens fram- och återmarscher dag för dag om man klickar här.

Nå, viss vårstämning var det ändå på morgonpromenaden. Grönfinkarna bubblade och några vårgalna hackspettar drog häftiga trumsolon. Man får försöka hålla ut …

OPS-an, det blev visst fel!

Ibland går det fort i ekonomins berg- och dalbana:

10:41Tysk framtidstro blomstrar

    10:40Sämre tider för tysk ekonomi

      Fick syn på dessa rubriker ovan till höger om en artikel som berättade att budgeten för bygget av Nya Karolinska spricker så det dånar om det. Det rör sig om något som vettiga människor har varnat länge för, nämligen OPS-modellen. Offenlig-Privat Samverkan. Landstinget började bli nervöst när kostnaderna drog iväg och inkallade konsultfirman McKinsey för att kolla notan. (Undran: vad kostade konsulten då?)

      Enligt McKinsey är det offentlig-privat samverkan-modellen OPS som gör sjukhuset så dyrt:

      Det är ju en lustig slutsats från McKinsey, eftersom jag antar att det viktiga skälet som uppgetts för OPS är att det snarare skall bli billigare och effektivare. Men det var nog bara ideologiskt trams för att underlätta privatföretagens plundring av de offentliga kassorna. Det är en generell tumregel att stora byggen har en tendens att bli kostsammare än enligt planerna, men eftersom man inte kan stoppa ett jätteprojekt mitt under uppförandet så är det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta. Dyrt blir det om projektet utförs under offentlig regi, och inte blir det billigare om man låter vinstjagande privatföretag mer eller mindre ta över. Nåja, här ser det åter ut som om verkligheten punkterat ett företag som motiverats mer av ideologi och mindre av ekonomi med eftertanke i förväg.

      Tydligen har ärendet blivit så besvärande att även grupper som borde vara positiva till OPS blir nervösa och känner att man måste distansera sig.

      Igår kom också kritik från tankesmedjan Timbro som anser att OPS-modellen är olämplig och att Nya Karolinska kommer att förvärra snarare än att lösa vårdkrisen i Stockholm.

      Undrar vad Alliansväljarna i Stockholms län säger om detta? ”Öööh, jag fattar ingenting, allsåå …”

      Förslag på två plakat

      Lars Vilks skall ha utställning i Malmö. Avgående kommunalrådet Reepalu har hoppats att ingen går dit och fått skit för den åsikten. (Ibland undrar jag om inte somliga åsiktsfrihetsprofeter själva har en märklig tendens att racka ner på folk som enligt dem själva råkar ha fel åsikt.)  Jag tycker det räcker att två går dit, dock behöver de inte in i lokalen. De kan vandra fram och åter på trottoaren utanför, bärande var sitt plakat. På det ena står det: ”Rembrandt, HAN kunde teckna han!” På det andra finns ovanstående bild (har haft den tidigare här på bloggen) samt förklarande text: ”Judesugga, tecknad av L. Vilks”.

      Här är Rembrandt själv förresten med ett självporträtt, är det månne konstens förfall som får honom att stirra så förskräckt? Och just det, teckna, det kunde han!

      Fler satellitbilder

      Här är ytterligare ett inslag i min oregelbundet förekommande serie med satellitbilder. Idag tre stycken, varav en har personlig betydelse för mig.

      Det här ser ut som tillknycklat stanniolpapper tycker jag. I själva verket är det vulkanen Beerenberg på ön Jan Mayen mitt i havet mellan Norge och Grönland.

      Nu befinner vi oss väldigt långt österut i Sibirien, på Tjuktjerhalvön. Floderna rinner norrut mot Ishavet.
      Och till slut … här har jag varit. Njakajaure, en bit söder om Abisko vid Torne träsk. Jag har badat i den här sjön. Varmt och skönt fast det var innan midsommar, men det beror av att det är en ganska grund sjö med stenbotten. Några dagars sol och den blir fort varm. Söder om den stora sjön finns ett par mindre dammar, och där häckar det smålom. Sedan flyger smålommarna upp till Torne träsk för att fiska, och skrämmer ibland slag på folk med sina fasansfulla skrin.