Det är OK att datorn tar ditt jobb!

Dator- och robotrevolutionen som löfte eller ett hot? Här är en kille som heter Federico Pistono som pratar om ämnet och gör reklam för en bok.

Jag tror inte han framför en enda tanke som är särskilt originell, men det gör inget. En marxist skulle lägga till klasskampen eftersom det knappast lär vara möjligt att uppnå de fina målen utan kamp, men i övrigt är innehållet OK ur marxistisk synvinkel tror jag.

Den teknologiska revolution som nyss börjat i samhällets bas kommer att tvinga fram enorma förändringar i hur vi lever våra liv. Det behöver inte vara till det sämre under förutsättning att vi tar tillvara möjligheterna och anpassar våra liv till vad den här planeten orkar med.

Att en kille som Pistono föreläser om detta inför en medelklasspublik i Wien kanske isolerat är en obetydlig händelse. Men när detta sker på många ställen, och den här sortens tänkande blir allt vanligare, kan något intressant hända: Som Marx påpekat är de dominerande tankarna den härskande klassens tänkande. Men när de dominerande tankarna bryter ihop inför en förändrad verklighet kan andra ideer bli dominerande och göra att samhällets överbyggnad (politik, lagar, kultur etc.) förändras. Det är i en sådan situation, när kampen mellan olika tankeskolor blir akut, som  den härskande klassen kan vältas överända.

Frågan är vad som händer sedan. På många håll är nog härskarna beredda till extrema åtgärder för att behålla makten, men hur länge kan de hålla emot om samhällets grundvalar bara glider iväg under deras fötter utan att de kan göra något? Den tekniska revolutionen kan användas för att slå ner folk (och ta deras tråkiga arbeten ifrån dem), men den kan också innebära att mänskligheten för första gången får möjligheten att befria sig från kroppsligt och själsligt nedbrytande arbeten och bli … ja, vadå? Riktiga människor kanske, vad det nu kan innebära.

Deflation?

Kopierat från Statistiska Centralbyråns hemsida idag:

Om inte detta är deflation, vad är då deflation?

Detta diagram är också kopierat från SCB …

Inflationstakten enligt KPI

Återhämtningen efter den stora krisen 2008/2009 har inte varit så stark att nivåerna från före krisen har uppnåtts. Det kan ju betyda att fallet blir mindre nu, eller att det är en mer långsiktig nedgång vi ser.

Kortvariga ryck upp eller ned i priserna är en sak, långvariga långsamma förändringar en annan. Orsakerna kan vara väldigt olika. Det kan vara tillfälliga störningar i utbud och/eller efterfrågan av viktiga varor. Det kan också vara långsiktiga förändringar som hänger samman med hur samhället i stort utvecklar sig. Ett exempel: Minskar möjligheterna att handla på kredit kommer den kreditdrivna konsumtionen naturligtvis att minska, och därmed kan sänkt efterfrågan slå igenom i form av obefintlig inflation eller till och med deflation. Ett annat exempel: om stora grupper av arbetande rationaliseras bort från hyggligt betalda arbeten och sedan blir arbetslösa, eller kommer tillbaka till sämre betalda arbeten, kommer det att slå igenom på konsumtionen också. Det senare kan bero av datorisering, eller att vissa industrier flyttar ur landet.

Men det här är nog som väder och klimat: vädret är det vi ser varje dag och det är lätt att förstå varför det är som det är, medan klimatet är långsiktigt och inte alltid kan sättas i relation till dagens väder.

I dårarnas rike … repris

Apoteken har blivit sämre på recept, påstår det förmodligen extremist-infiltrerade Statskontoret i en ny rapport.

En majoritet av de anställda tycker att möjligheterna till kompetensutveckling har försämrats. På sikt kan det innebära en risk för patientsäkerheten, enligt Statskontoret.
– Vi tycker att det här är lite bekymmersamt. Personalens kunskap om läkemedel och läkemedelsanvändning är en grundförutsättning för en säker och fungerande verksamhet, säger Thomas Ringbom, utredare på Statskontoret …

Nja, med risk för att låta tjatig … vi har ju det här med vinstdrivna företag. Ett vinstdrivet företag har eventuell god service, tjänster och produkter, kundtillfredsställelse, samhällsnytta och liknande inte som mål i sig, utan som medel för att uppnå just den där vinsten. I liberalens ljusblåa värld kommer mål och medel att hänga ihop och göra att allt blir så bra som det kan bli. Många liberaler verkar uppfatta alla företag som om de vore småskuttar på en marknad som fullständigt kryllar av konkurrenter, och där varje företag är utlämnat helt till kundernas nycker. I verkligheten ser det ju något annorlunda ut …

Såväl den kallhamrade räknenissen som den marknadskritiske marxisten kommer att peka på att driften att gå direkt på vinsten är obetvinglig. Kan man dra ned god service, tjänster och produkter, kundtillfredsställelse, samhällsnytta och liknande och därmed få bättre vinst, ja då är ju valet lätt för vinstjägaren. Eller man kan ta pengarna och sticka, något som nu verkar hända i ökande grad bland så kallade friskolor. Har man dessutom politisk uppbackning för de här påhitten är det bara att ropa ”bingo”!

Det hoppar många grodor i dagens politik. Den här ser dessutom något moloken ut, och skulle dessutom behöva en massa hudvård som det verkar.

I dårarnas rike …

… är det svårt med självklarheter:

Socialdemokraterna och Miljöpartiet är överens om att införa en lag som tvingar skolbolag att ha utbildning som huvudsyfte i stället för vinst.

Och den som trodde att utbildning skulle vara skolans huvudsyfte kan klia sig i skallen och undra ”va i hela friden tänker dom?” Tror de här partierna att vinstdrivna bolag skulle sluta vara vinstdrivna när de börjar driva skolor (vårdcentraler, sjukhus, äldreboende, apotek etc etc)?

Jaja, de sitter ju i Riksdagen, och redan för mer än 150 år sedan föreslog humoristen, skribenten och radikalen Palmaer följande överskrift till Riksdagen: Här fattas visa beslut. (Notera att den lilla meningen kan läsas och tolkas på flera sätt!)

Ugglor är symbol för vishet. Av någon anledning har inget av riksdagspartierna ugglan som symbol – kan det bero av någon sorts självinsikt?

Se upp för mammuten därborta!

Ja, ännu har vi inte kommit så långt att mammutar åter kan trampa fram på de sibiriska slätterna, men det kanske kommer? Bilden ovan hade jag i ett blogginlägg från 2008 där det spekulerades om att man skulle kunna återskapa mammuten med hjälp av bevarad DNA.

Nu har förhoppningarna ökat igen, i och med att en ovanligt välbevarad mammut där blod fanns kvar, har hittats på Nysibiriska öarna norr om Sibirien. Blodet tycks ha bevarats i nedfruset skick under tiotusen år. En sensation om det stämmer.

mammoth blood
Detta påstås vara mammutblod
Här ligger Nysibiriska öarna, vid A-et

När jag zoomade in på öarna upptäckte jag något intressant på den största. Det finns inte många platsnamn där, men i alla fall ett som betecknar en stor vik med en massa is: Zaliv Gedensthroma. Ryskan har ju inget H, utan det ersätts av G. Kan detta vara Hedenshtroma, med andra ord Hedenström? 

Förarlösa tåg – och färre jobb, eller …?

Vad är det som är bra med förarlösa tåg?

-Det kan bli lägre driftskostnad, det vill säga personalkostnad. Eller möjlighet att införa mer kundnära personal bland resenärer i tåg och på stationer. Det blir lättare att förstärka trafiken och vara flexibel om man inte behöver hitta en förare. Vi kan köra fler tåg än i dag, i lågtrafik kan vi köra halva tåg med fem minuters mellanrum i stället för ett långt tåg var tionde minut, eftersom det då inte behövs dubbelt så många förare.

– Det behövs också färre tåg. Röda linjen har fyra ändstationer, och vid varje vändning måste föraren gå hela vägen till andra änden av tåget. Det tror man inte, men det tar mycket tid. Kan vi spara in den tiden behövs fyra tåg färre, som vi hade behövt köpa in omkring 2020, och ändå klara målet för turtäthet. Då sparar vi 500 miljoner kronor.

Förarlösa tunnelbanelinjer finns redan i Köpenhamn, Paris, Lyon, Barcelona, Milano, São Paolo och Dubai. Singapore öppnar en ny tunnelbanelinje i slutet av året. Utvecklingen är intressant på flera sätt: tunnelbane- och tågföraren, liksom bilchauffören, är grupper som ersätts av teknik. Detta liksom i en massa andra funktioner som affärs- och bankkassörer, bibliotekarier, telefonister, sekreterare etc. Ibland försvinner funktionen helt, ibland förenklas den och flyttas till andra utförare. Fordonsföraren försvinner, du är din egen kassör i butiken, exempelvis, eller skriver själv de affärsbrev som sekreteraren förut ordnade åt dig.

”Lägre driftskostnad” anger projektledaren som ett argument för förarlösa tåg. Men samtidigt som en kostnad minskar ökar andra. Det måste ju byggas en massa säkerhet runt det nya systemet och det är inte gratis. Dessutom bör det finnas personal som vandrar runt i och omkring tågen och håller ordning och ser till att det är snyggt och rent. Varför inte jämföra med Tvärbanan i Stockholm som har konduktörer som hela tiden går i vagnarna, och där det alltid (så vitt jag vet) är bra ordning, ingen nedskräpning, och ofta rätt trivsamt.

Jobb försvinner inte bara, en del ersätts, men trenden är att datorstyrd teknik tar över mer och mer i alla möjliga områden. Då är frågan: ser vi det som ett problem … eller en möjlighet!? Ser vi massarbetslöshet, eller ser vi det möjliga språnget in i Frihetens rike där vi, som lord Keynes en gång trodde, kan nöja oss med ett par timmars arbete per dag?

Jaha, det finns ett sådant förbund också

Klippt från Kyrkans tidning:

Svenska kyrkans mångårige generalsekreterare Sören Ekström avtackades som ordförande för Sveriges kyrkogård- och krematorieförbund i måndags. Ny ordförande är riksdagsdirektör Kahtrin Flossing tidigare hovrättspresident och begravningsutredare. 

Det känns tryggt att veta att krematorierna är ordentligt organiserade, man lär ju passera ett sådant någon gång framöver och då vill man ju att det är ordning och reda!

För övrigt kan jag, med tanke på senaste tidens störningar, rekommendera en artikel i samma tidning som visar hur olika myndigheter kan ta ifrån människor deras värdighet. Man kan skoja om ”kränkthetskulturen”, men ibland blir människor verkligen kränkta.

Ett par bilder som jag tog på Skogskyrkogården i Stockholm förra året, det är nog krematorieavdelningen där bland annat. ”Vi skall alla den vägen vandra”, ”sic transit gloria mundi”, etc. etc.

Så här såg det ut i augusti

Och så här i november, strax innan vintern slog till

Dumt klotter, eller bara amerikanskt?

Det här fotograferade jag söndag morgon, vid Södertäljevägen. Jag funderar över om budskapet är tänkvärt, smart … eller om det bara är amerikanskt! Nu är det ju skrivet på engelska till att börja med, och det är underligt när vi befinner oss i ett område där ett annat germanskt språk är klart dominerande.

Men om vi tar budskapet och granskar det. Att en lögn som upprepas tillräckligt ofta kan bli sanning vet vi, men blir den automatiskt politik? Jag undrar. Jag får en vision av övergödda amrisar som bräker om att ”politiker bara ljuger”. Och vips har de gjort sig själva maktlösa, för om de försöker göra något åt samhällets problem så blir det ju politik som redan är utpekad som lögn!

Ibland/till och med ofta, kommer det lögner, halvsanningar och förtiganden från politiker, och vad de säger bör betraktas kritiskt. Men när kritiken blir ett slappt gnällande om att ”politiker bara ljuger” är jag inte med. Då öppnar man dörren för listiga figurer som hävdar att de inte är politiker, men som lik förbaskat har en agenda … och den kanske inte är så kul alla dagar. Det är inte politiker som ”bara ljuger”, det är amerikaner … eller?

Anschluss?

Delstaten Brandenburg som är aktuellt i den här texten ligger däruppe vid tyska östgränsen. Och mitt i Brandenburg ligger Berlin som en egen delstat.

Det tyska ordet ‘Anschluss’, anslutning, har en dålig klang åtminstone sedan 1938 när Österrike anslöts till Tyskland. (Man brukar glömma att de protyska och pro-nazistiska stämningarna var starka i Österrike vid anslutningen, så påståendet att Österrike var Hitlers första offer håller inte helt.)  Som bekant slogs de två tyska staterna ihop 1990, men vad skall man kalla denna händelse? Ett ord bannlystes i sammanhanget, nämligen ‘Anschluss’. Här är en översättning från tyska tidningen Junge Welt, tack till trogne läsare Sixten för den här texten:

Den 13 februari 1990 förklarade förbundskansler Helmut Kohl för en DDR-regeringsdelegation att han inte ville höra ordet Anschluss. DDR-ministern Wolfgang Ullmann (Demokrati Nu) hade nämligen så betecknat Kohls plan att med hjälp av en valutaplan uppnå att förbundstysk samhälls- och rättsordning snabbt skulle föras över på DDR.  

Många utländska och östtyska historiker använder idag begreppet för den så kallade enandeprocessen. För västtyska vetenskapsmän och journalister är det ett tabuord. I slutet av augusti 2010 talade ministerpresidenten i Brandenburg Matthias Platzeck i Spiegel om en ”västtysk Anschluss-hållning”. Upprördheten blev stor. Men Platzeck vidhåller. ”Jag har aldrig fått så många mail. De var mycket olika: från väst elaka, från öst uteslutande positiva.” [Den socialdemokratiske veteranen Egon Bahr stödde dock Platzeck.]

Det stärkte honom i hans uppfattning. Som representant för de Gröna 1990 vände han sig mot att DDR skulle ingå i Förbundsrepubliken. Han gör nu en resumé av 20 års Anschluss. Utan större ansträngning kunde man ha övertagit från Östtyskland ett par värden, symboler eller strukturer t ex inom hälsovården. Där införs nu en del av vad som avskaffades då. Tumregeln var: Allt bra kommer från väst, från öst allt dåligt.

När 80% av östtyskarna fick lära ett nytt yrke och varannan familj fick känna på arbetslöshet, då kan inte alla jubla. Brandenburgs förvaltning och näringsliv regeras nu till 80% av västtyskar. Den samlade rättskipningen är västtysk, det mesta av ledningen inom polis och Bundeswehr. Också chefredaktörerna i medievärlden. Enligt Bild har 20 nya Stasiangivare avslöjats i Linkes Brandenburgsfraktion. I verkligheten var det två. Så här har Ossis det. De smädas till och med av den fria pressen.

Säga vad man vill, men snyggt statsvapen hade DDR. Hammaren och skäran var utbytt mot hammare och passare, vilket väl passade landets tekniska nivå bättre. Bönderna representerades i stället av sädesaxen som bildar ramen.