Kapitalistiska cykler

1978 var toppåret för välfärd och sedan har det bara gått utför, hävdar några ekonomer enligt en artikel i DN. Mycket hänger ju på vilka mått som används. De flesta är nog numera på det klara med att BNP är ett klumpigt och oexakt mått för att värdera hur bra det går för olika länder. I det här aktuella fallet har ekonomerna tittat på något som kallas Genuine Progress Index (GPI). Det är fortfarande BNP i botten, men man räknar också in bland annat inkomstfördelning, hushålls- och frivilligarbete samt drar av för kostnader för föroreningar, resursuttömning, pendling och brott. Och sett ur den synvinkeln var alltså 1978 ett toppår, och sedan har det stadigt försämrats. (Undrar om svartarbete räknas in, det borde höja index betydligt för vissa länder.)

Jag undrar om det här kan läggas samman med de olika kapitalistiska cykler som nämns i den här artikeln av den marxistiske ekonomen Michael Roberts. Mest känd är ju den vanliga konjunkturcykeln, med ‘goda’ och ‘dåliga’ tider med några års mellanrum. En företeelse som gemene man uppfattar ganska fort. Sedan finns ju diverse andra cykler som ekonomer och ekonomhistoriker har tänkt ut. Ofta hänger de samman med teknologiska förändringar, som när ånga, elektricitet och förbränningsmotorer blev förhärskande, ersatte äldre teknik och höjde produktionsnivåerna. Roberts själv verkar tro mycket på en vinst-cykel, även om det handlar en del om investeringscykler i just den här artikeln. Då och då måste ju företagen ersätta sina maskiner och redskap, och kanske man kan se en periodicitet där.

Den försämring som spåras via GPI behöver inte vara saker som alltid direkt uppfattas i det dagliga livet. Somliga saker förändras dolt och smygande, och först när det gått ganska lång tid blir det tydligt att något allvarligt har hänt. För några årtionden sedan hade vi perioder när det knappast fanns arbetslöshet i Sverige, exempelvis, och privatpersoners skulder var inte så uppdrivna. Nu är arbetslösheten permanentad och privatskulderna häftigt uppblåsta. Det skedde inte från en dag till en annan. Däremot kan verkningarna ibland ses som en häftig kris som kan börja i en enskild sektor, som fastigheter, men sedan med våldsam kraft spridas över hela ekonomin. Det var kriser i mitten av 1970-talet, men stämmer GPI-beräkningarna visste vi helt enkelt inte hur bra vi hade det då!

En intressant fråga är: kan kapitalismen som system överleva om flera av de ekonomiska cyklerna går nedåt samtidigt? Om vinstnivåerna sjunker och den effektiva efterfrågan på både kapital- och konsumtionsvaror också minskar samtidigt och under ganska lång tid, vad händer då om inte det politiska systemet klarar av att lägga fast vettiga åtgärder? Lägg till det hot om kriser som kommer från faktorer utanför ekonomin, som resursbrister, kulturkrascher, klimatförändringar, folkvandringar eller pandemier, så kan det bli verkligt oroligt framöver.

Författare: bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.

7 reaktioner till “Kapitalistiska cykler”

  1. Förutom de i det kapitalistiska systemet inneboende cyklerna . kända sedan gammalt – har vi också cykler i medvetandet hos människomassorna arbetande och beroende av kapitalismen och dess cykler. Syftar revolutioner och kontrarevolutioner. Hur massor av människor tänker revolutionärt eller motsatsen, det tycks också gå i cykler. För Europas del revolutionärt efter Marx` tid fram till WWI, sen kontrarevolution utom i Ryssland, revolutionärt efter WWII med stora framsteg för massorna. Kontrarevolutionärt tänkande hade sen övertaget från 1980-talet till våra dagar, där det segt håller sig kvar. För hur länge?

    Gilla

  2. Om vi antar att medvetandet bestäms av varat, och varat blir kris, kan folk bli mer motvilliga mot att stödja systemet framöver. Överklassen förbereder sig på det.

    Gilla

  3. Jag tycker det mest intressanta är hur folkliga mobiliseringar påverkar de här cyklerna. Det kan inte vara en tillfällighet att vi har fått en övergång från steril spekulation till välståndsskapande produktion omedelbart efter starka folkliga mobiliseringar som franska revolutionen, chartismen/revolutionerna 1848, fackföreningsrörelsens uppbyggnad i slutet av 1800-talet, samt de antikoloniala rörelserna på 30-40-talen.Jag har funderat om detta på http://www.folkrorelser.org/blogg/2011/12/10/hur-folkrorelser-tvingar-makten-att-bli-serios/

    Gilla

  4. Vissa tänkare menar att det är skillnad på \”cykler\” och \”vågor\”. Cyklernas uppåtperioder orsakas av systeminterna faktorer som uppstår under nedgångsperioderna. Och vice versa. Konjunkturcyklerna tycks vara äkta cykler, medan de längre kondratieffperioderna kanske beror på externa faktorer som stora tekniska genombrott. Man kan ju fråga sig om \”folk-cyklerna\” är äkta cykler eller bara vågor. Eller en kombination: ekonomiska kriser som utlöser aktivitet, som sedan leder till utmattning och passivitet.

    Gilla

  5. Hannu: Givetvis är det kriser som får folk att engagera sig så mycket att det blir systemingripande. Normalt ägnar man sig ju åt mer lokala saker.Och i de här fallen är det väl de djupt destruktiva följderna av den spekulation som utbryter när produktionsvågor har resulterat i allt för mycket kapital som bara ligger och skvalpar. Således ett äkta cyklist fenomen: spekulation -> folklig mobilisering -> systemet skärper sig och ägnar sig åt produktion -> kapitaluppbyggnad -> svårt att få vinst på allt kapital -> spekulation -> folklig mobilisering etc etc.

    Gilla

  6. I mina spekulationer tänkte jag utgångspunkten vara att det är folken, massorna som är subjekt i historien. Även när de varit tungt förtryckta. När digerdöden hade decimerat befolkningarna flyttade bönderna fram sina positioner-rättigheter. Adeln fick göra eftergifter för att få ödegårdarna brukade mm. Uppror och bondekrig på 1400-talet ledde inte till fullständig seger men ändå vissa förbättringar. Allmänna meningen är att den tekniska utvecklingen är historiens motor, men människor måste utveckla den och ytterst är det folken-massorna som bestämmer genom att använda ny teknik. Om den inte är användbar av dem går den direkt till museerna. Tänker bl a på bakmaskinen som häromåret var årets julklapp och present.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: