Nyttig länk för glömda ord

En del tycker Twitter bara är skrutt, men understundom kan man upptäcka nyttigheter via denna mikroblogg, vilket jag gör ibland. Ta exempelvis bloggen Glömda ord, som presenteras sålunda:

Om Glömda ord

Det här är en blogg som vill värna och uppmuntra användandet av gamla ord så de inte glöms bort. Varje dag publicerar vi ett nästan bortglömt ord och din utmaning är att använda det ordet på ett naturligt sätt under dagen.

Dagens ord är karbas. Hoppas att ingen berättar om erfarenheter av att använda eller bli utsatt för karbasen själv under dagen!

Karbas

Dagens ord är:
Karbas – flätad läder- eller rottingpiska att aga med.
Berätta gärna hur du använt ordet under dagen.

Den 24/10 var ordet lurk. Jag tycker det är användbart på många skumma figurer:

Lurk

Dagens ord är:
Lurk – tölp, slyngel, usling

Undrar hur länge det dröjer tills ‘blogg’ och ‘mikroblogg’ blir totalt mossiga och bortglömda och måste räddas?

(Glömda ord finns alltså även twittrade.)

USA och världen som schackbräde

Det borde … inte längre förvåna någon att en stat som planerade för samexistens med Nazityskland – om inte Storbritannien lämnade över nycklarna till sitt imperium – i dag avlyssnar andra allierade staters mobiltelefoner. 

Det handlar alltså om USA enligt historikern Tomas Pettersson.  Men det finns mer intressant i artikeln, särskilt om USA:s (misslyckade) kamp för att hålla ner de växande ekonomiska stormakterna Västtyskland och Japan på 1970-talet.

Att den tyska förbundskanslern blir avlyssnad av Förenta staterna är inte alls överraskande om man tolkar världen som ledande amerikanska säkerhetspolitiker: som ett schackbräde, där olika regler gäller för de olika spelarna. 

Att se världen som ett schackbräde kanske är OK, men om det är olika regler och en part tror att det är den som bestämmer reglerna är det upplagt för bråk. Ordentligt med bråk, särskilt hos de som inte fått vara med och skriva reglerna men börjar känna sig starka nog för att kunna kräva att få vara med. Och det är den situationen vi har nu. Stalin förutsåg den i viss mån i början av 1950-talet. De besegrade och underordnade makterna kommer i längden inte att finna sig i sin ställning. Ju fler svaghetstecken den ledande makten uppvisar, desto mer kommer de underordnade att slita i kopplen för att komma loss. Detta kan ju innefatta även sådana som Saudiarabien där den härskande gruppen känner sig akterseglad av USA:s korrigeringar av sin politik vad det gäller Syrien och Iran och förmodligen är ganska desperat vid det här laget. USA har ändrat några regler, och vad kan Huset Saud göra åt det? Hitta nya beskyddare?

Fast man kan ju vända på resonemanget åtminstone vad det gäller EU-Europa och säga att där har vi en samling stater som varit märkligt eftergivna mot USA ännu på en sent stadium. Motståndet har ju varit större på annat håll, med BRICS-staterna som en viktig komponent. Kan det vara så att ett svagt Europa hänger om halsen på ett svagt USA? Men när hela FN utom USA själv och Israel röstade mot USA:s blockad av Cuba måste ju hela EU ha varit med i motståndsgruppen? – En diskret markering mot storebror i Washington kanske?

Nu syns de lite mer!

Här är en tidningsframsida med påståendet: Du, vi syns inte på stan:

Och det måste ju medföra åtgärder, som jag noterade på Långholmsgatan tisdag förmiddag:

Marx, Lenin och Mao, gamla kända ansikten. Men som alltid klagar jag över att min favorit Engels inte är med, och ändå är Engels vad jag tror minst lika viktig som Marx. – Nå, man kan ju inte få allt. Och nu är Oktoberrörelsen lite mer synlig på stan, även om själva affischen är undertecknad av Kommunistiska Arbetarkommunen. Tankarna bakom kampanjen beskrivs här. Bra attityd kallade jag det.

Som man ser på översta bilden ställs även frågan Tänkande eller ”-ism”? Det handlar om det som tidigare kallades ”Mao Tsetungs tänkande” (eller ”Maotsetungtänkandet”, och med olika stavningsvarianter av namnet Mao) och som numera kallas ”maoism”. Jag tänker inte referera artikeln, jag antar att innehållet är så pass grundläggande att det bör komma på hemsidan. Nöjer med mig med att klippa in en bild från just den artikeln:

Ja, här har vi upphovsmannen själv, gamle ordföranden Mao. Och bildtexten meddelar att ”Mao var en munter person som rökte mycket cigaretter”. Av någon anledning väckte detta min ådra som amatörpoet, och jag skaldade:

Hans skinn var gult
Hans hjärta rött –
Men lungan den blev svart!

Mindre lustig tycker jag en annan artikel i samma nummer är, betitlat Den tragiske Shibbye. Artikeln i sig utstrålar militans, men jag undrar om den är så vettig. Någon klok person i redaktionen borde ha ifrågasatt den.

Martin Shibbye gjorde med livet som insats en expedition för att undersöka de otäcka ryktena om vad som händer i Ogaden i Etiopien. Han höll på att förlora. Vem som helst skulle vara knäckt efter en sådan upplevelse. Om han nu är ”affischnamn för Europarådets Demokrativecka” så kan han väl få vara det, även om Europarådet på sin höjd förespråkar en begränsad och villkorad borgerlig demokrati? Om man nu skall kritisera detta så borde det ske på ett mer återhållsamt och principiellt sätt, utan att gå in på personens moraliska halt. Han har ju ändå riskerat en hel del som jag antar att de flesta av oss andra på vänstra kanten aldrig skulle ställa upp på. (Av någon anledning kommer jag att tänka på den gamle svenske kommunisten Karl Staf som dömdes till döden av tyskarna under Andra världskriget, men klarade sig.) Visserligen är det sant som det står i artikeln att Shibbye inte har någon skuld till den svenska staten – man kan misstänka att Bildt inte var särskilt engagerad i frigivningen – men när artikelförfattaren ställer frågan till Shibbye ”har de förtrollat dig med mediernas strålkastarljus?” är det inte smakligt.

Nåja, under artikeln finns i alla fall en bild som talar om att det är roligt att vara med i Oktoberrörelsen. Det tvivlar jag inte på. Fast alla medlemmar som är avbildade blir av någon anledning väldigt suddiga i nyllet. Konstigt.

Det där med ideologi och -ism är intressant. Jag kanske återkommer i ämnet. Stalltips: jag hävdar en uppfattning snarlik vad gamle Engels hade vad det gäller ideologi …

Konstig plugg

Jag trodde att den journalistiska kategorin som vi kan kalla ‘konstiga växter, i synnerhet potatis, som meddelats till redaktionen’ var utdöd för länge sedan. Minns att man drev med saken på svartvita TV:ns tid, i saligen ihågkomna Mosebacke Monarki. Och det var ju minst fyrtio år sedan.

Men, men, i dessa papperspressens yttersta dagar får man ta till vilka grepp som helst för att hålla sig flytande ett tag till. Undrar om Aftonlövet kommer med ett uppföljningsreportage: ”Så gick det för monsterpotatisen”?

(Plugg = potatis på äldre stockholmska, för den som funderar.) Och nu över till huvudpersonen … förlåt, huvudpotatisen:

Tillägg om indianernas "europeiska" anor

Här finns mer information om forskarnas tankar om den stora mängden ”europeisk” arvsmassa hos de amerikanska indianerna. Nu gäller antagandet att även den europeiska arvsmassan följde med människor som kommit från de västligare delarna av den Eurasiska kontinenten och som sedan gått över det torrlagda Berings sund till Amerika. Inte att det var människor som tagit sig över Atlanten under istiden som jag gissade igår. Men forskningen och diskussionerna lär fortsätta. Spännande!

Figure
Till vänster på bilden, vid Bajkalsjön finns en suddig röd prick och så står det Mal’ta. Där hittade man det skelett vars avsmassa visade på härstämning från västra Asien eller Europa. På kartan ser man hur mycket fastland det fanns mellan Asien och Amerika under senaste istiden. Beringia lär ha varit en stor arktisk slätt full med nyttiga villebråd.

"Europeisk" arvsmassa i Amerika

Mer bekräftelser kommer på en sak jag haft uppe på bloggen tidigare:

Minst en tredjedel av indianernas arvsmassa kommer från Europa eller möjligtvis västra Asien, medan resten kommer från östra Asien.

Fast Svenskans rubrik är missvisande: Indianerna kommer från Europa är att ta till i överkant, men det rättas ju till i citatet ovan. En del  människor på den amerikanska kontinenten härstammar tydligen från grupper som kunde ta sig över Atlanten under senaste istiden. Det de kom för kallas Europa idag men hade nog inget namn på den tiden. Men andra kom alltså från östra Asien.

Dock: om så mycket som minst tredjedelen av arvsmassan är från Europa/Västasien kan det betyda att migrationen över Atlanten var större än vad man tidigare kunnat lista ut. Spännande.

Stormvarning!

Helgus alces est

Passar väl bra idag? ”Tempestas praedicta!”, det vill säga ‘stormvarning’.  Helgus är givetvis en latinsk upplaga av kulturpublikationen Hälge som vi hippa storstadsbor alltid läser (i svensk utgåva) för att hålla oss informerade om vad det enkla folket på landsbygden håller på med!

"Vi ser också ett Libyen i sönderfall"

Östra Libyen, det som kallas Cyrenaica, har brutit sig loss för att bilda eget, enligt denna artikel på Nyhetsbanken. Var inte detta en av de saker som det varnades för när libyenkriget drog igång? Libyen är inte stabilt, tar man bort de sammanhållande krafterna kommer hela bygget att rasa samman. Stammar, klaner, islamister och imperialister kommer att ta över och spränga landet i småbitar. Dessutom kan det bli ett kaos som sprider sig till grannländerna. Sådana saker framfördes.

Bland de ivrigaste att slå dövörat till för varningarna var en del trotskister. Jag noterade dock för några dagar sedan att Socialistiska Partiet officiellt säger att ”Vi ser också ett Libyen i sönderfall …” vilket måste betraktas som en praktfull underdrift. Men så mycket mer verkar SP:s ledning inte se, utan fortsätter att slå på trumman för den obefintliga revolutionen i Syrien. Något Syrien i sönderfall verkar de inte se. Och de uppjagade bloggarna Kildén och Åsman är inte nöjda med vad styrelsen sett:

… partistyrelsens användande av ordet ”sönderfall” om situationen i Libyen inte är det mest adekvata begreppet för att beskriva det extremt komplicerade läge som råder efter att hela den gamla statsapparaten föll samman för exakt två år sedan. 

Denna reservation mot styrelsen, samt styrelsen uttalande, finns här.  ”Extremt komplicerade läget …”. Tja? Säg aldrig att ni inte blev varnade i förväg.

Det kanske inte blir något varaktigt av den här utbrytningen. Det torde bero av vad omvärlden tycker. Jämför Sudan där yttre krafter lyckades dela landet i en nordlig och en sydlig stat, och kanske lyckas bryta loss ytterligare ett område med begärliga oljetillgångar (Darfur). Vill Egypten ha en granne med i väster med kraftiga islamistiska inslag samtidigt som militärjuntan slåss med inhemska islamister? Vad säger de gamla kolonialisterna i London och Paris? Är Washington över huvud taget längre intresserat? – En hel del intressanta frågetecken. Skulle dock tro att denna nya stat kan få svårt att bli internationellt erkänd.

Lite självberöm på förmiddagen

När jag letade efter en annan sak hittade jag detta som jag skrev på bloggen för snart fem år sedan, i november 2008:

Själv har jag varit skeptisk till de hysteriska glädjescenerna som utbröt efter Obamas valseger. Folk som borde vetat bättre har applåderat med båda händerna. Ännu så länge borde det räcka med en hand. Han har rätt mycket att bevisa, om vi säger så.

Hade jag inte rätt va! Nu har den där karln bevisat en hel del, och det var inte saker som hejaklacken hade väntat sig. Visserligen hade jag inte väntat mig att det skulle bli så illa som det blivit, men jag har i alla fall haft mer rätt än alla tokar som hade fel!

Jag såg nyligen att den så kallade säkerhetsindustrin pytsat in mer pengar i demokratiska partiet i USA än till republikanerna, och vi får förutsätta att det militärindustriella komplexet vill ha återbäring på detta. Och det får de. Liksom storkapitalet och de extremt rika. Och då blir det inte så mycket över till övriga, om man säger så.

Har man rätt kan man vara så här avspänd. Titta, jag kan klappa mig på nosen med ena ramen och vifta i luften med den andra – samtidigt!