På ett fantasilöst stickspår?

Här är ett citat från den stålhårda bloggen Järnbastionen, i form av en not till ett inlägg som handlar om tågstrejken och kapitalets offensiv.

Not: Observera också att konceptet ”medborgarlön” och ”arbetskritik”, som vi behandlat tidigare här på bloggen, först dök upp hos borgerliga ideologer och ekonomer som en del av det projekt som beskrivs här ovan; som en metod för att ”avskaffa normalarbetsdagen”, d.v.s. avskaffa arbetarnas trygghet och rättigheter, utan att företagen skulle behöva ”bära större kostnader” för effekterna av det. Detta koncept marknadsförs idag även av den borgerliga s.k. ”vänstern”.

Jag känner igen en del av de här argumenten efter diskussioner på min egen blogg. Men är det inte något som saknas här? Om vi säger så här: en grundsats i marxismen är att idéer inte ramlar ner från himlen utan skapas i samhällets praktik. Detta gäller även idéerna om socialism och kommunism som uppstod under första hälften av 1800-talet. I början som ganska oklara och orealistiska tankar, och dessutom var en del av dem förmodligen avsedda att hålla arbetarna lugna just genom vissa reformer. Marx’ och Engels’ insats var att de tog tag i röran av oklara förslag, förkastade det som inte var bra och ställde resten på en grund som de ansåg vara verklighetsanpassad, vetenskaplig och med sikte på byte av samhällssystem. I klassamhället är den härskande klassens tankar de härskande tankarna, men det finns andra tankar, och när de möts uppstår den ideologiska klasskampen.

Det bör vara möjligt att behandla uppslagen om exempelvis medborgarlön på samma sätt om man har lite fantasi och kan kombinera olika idéer. Påminner inte medborgarlön/inkomst- och arbetsgaranti om den kommunistiska principen ‘av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov’? De är inte samma sak, men den ursprungliga tanken kan utvecklas så att de sammanfaller. Man tar helt enkelt bort de element som är dåliga, är det så svårt? Man kan ställa borgarna mot deras egna förslag och fråga: ”Är ni villiga att löpa linan ut, att ta de logiska konsekvenserna av vad ni själva föreslår?” – Jag kanske har fel, men jag misstänker att om man avstår från att tänka kreativt även vad det gäller förslag med mindre bra sidor riskerar man att hamna på fantasilöshetens stickspår långt borta från den arena där politiken verkligen utspelas. För vilka förslag har garanterat bara positiva sidor?

***

En annan sak som diskuteras på några ställen på nätet handlar om ‘den nationella frågan’, ett klassiskt ämne inom marxismen ända från Marx själv och fram i vår tid. Det finns flera aspekter: dels handlar det om invandringen (inklusive det ökande tiggeriet) och vad den gör med Sverige. Dels är det en fråga som man (jag) vulgärt kan formulera så här: ”Skall vi vara så dj-a rädda för att hjälpa den svenska kapitalistklassen att vi utan anmärkningar låter utländsk kapital ta över allt som är värt att ta över i Sverige?” – Skall man över huvud taget behöva föra en sådan diskussion? Blir inte detta att ödsla sin tid på att försöka prata med några som låst in sig i vagnarna på stickspåret och vägrar komma ut? Själv har jag blivit så trött på det här att jag inte lägger upp några länkar. Antar att rätt många av läsarna av den här bloggen ändå har koll på vilka som avses med ‘några ställen’. Annars får du väl skriva en kommentar och fråga.

På scenen just nu …

… om ‘just nu’ är februari 1838 i Stockholm. ‘I morgon’ var den 18 februari. På den tiden hade tydligen pjäserna alltid dubbla titlar, vilket kanske kittlade publiken nyfikenhet ytterligare. ‘Hedvig’ låter ju rätt stillsamt, men klämmer man till med ‘BanditBruden’ blir det häftigare! Undrar vad ‘Den Amerikanska Apan’ handlade om? – Månne en amerikansk apa?

Klippte detta från Det fjortonde Aftonbladet. Kungliga Biblioteket håller på att lägga upp gamla dagstidningar läsbart på nätet, och det tycker jag är trevligt. ‘Det fjortonde’ kommer ju sig av att Aftonbladet gång efter annan förbjöds utkomma på grund av att man sårade konungens känsliga sinne. Men då bytte man namn och fortsatte att komma ut, fast under lätt förändrat namn. Andra Aftonbladet, Tredje Aftonbladet …  Minns inte vilket nummer man hann upp till innan kungen gav upp.

Mekanisering

Texten lyder ‘låt oss mekanisera Donbass’. En sovjetisk affisch från 1930 som uppmanade till mekanisering av kolgruvorna i detta område i Ryssland nära Uralbergen. Gubbarna ovanför texten är uppenbarligen gruvarbetare, vad han därunder håller på med är jag inte klar över. Tömmer en vagn med brutet kol kanske? Året var 1930 och konstnären hette Deineka.

Poster #403

Första gången jag såg bilden var nog när den fungerade som framsida på en volym av E.H. Carrs monumentala verk om den ryska revolutionen (Foundations of a planned economy, del 2, Pelican 1976). I förordet gör Carr en intressant observation:

The main beneficiaries of an historical process are seldom or never those on whom the costs have fallen; and the model of the balance-sheet dissolves into an irreconcilable conflict of interests and purposes between different groups – a challenge to the illusion that every problem has a solution which will be free from ambiguity, free from suffering, free from injustice, free from tragedy.

Men om man just tar situationen i de nya sovjetiska industrierna så verkar det som en del elitarbetare faktiskt kunde tjäna bra på slitet. Jag läste om en mäster-smältare i Magnitogorsk som åkte omkring i egen bil på trettiotalet, vilket måste ha varit nära nog oerhört om man jämför hur villkoren var för outbildade arbetare som just kommit in från landet. (Detta i en bok som, om jag minns rätt, heter Magnetic Mountain och är en historisk genomgång av uppbygget av järn- och stålkombinatet i Magnitogorsk.)

För 73 år sedan

För 73 år sedan, vid midsommar 1941, började världskriget på riktigt. Några dagar efter Tysklands angrepp mot Sovjet 22 juni (som ju inte var oväntat, frågan var bara ‘när’) verkade den tyska krigsmakten ännu vara oövervinnerlig. Tyskarna hade ju slagit alla motståndare i väst och syd, och nu rullade de mot öster. Sovjet var stort, dess trupper gjorde segt motstånd, men man kan misstänka att mången ‘god borgare’ gnuggade händerna i förtjusning över att snart skulle den hemska bolsjevismen vara förintad. Ett halvår senare var framryckningen stoppad vid Leningrad och Moskva. Tyskland var inte längre oövervinnerligt. En viktig roll i kampen mot angriparna spelade partisanerna, och ‘partisansången’ i filmen ovan ger ett mäktigt intryck av en mäktig rörelse.

Den sjunde november 1941, när tyskarna ännu rullade framåt, höll Stalin ett tal på Röda torget i Moskva. Det var den 24 årsdagen av Oktoberrevolutionen. Han berättade att läget var mycket värre under den första årsdagen, 1918. Läget var besvärligt men inte hopplöst.

Det tog längre tid än Stalin trodde att segra (om han verkligen sade vad han trodde), och tyskarna reste sig aldrig mot Hitler trots katastrofen, men seger blev det till slut. De ‘goda borgarna’ fick se sig snuvade. En anledning till deras falska optimism kanske var underskattning av Sovjets styrka. Bara någon månad innan kriget bröt ut 1939 hade sovjetiska styrkor i Mongoliet slagit ut invaderande japaner så grundligt att Japan sedan aldrig vågade ge sig på Sovjet igen. Röda armén var en kraft att räkna med, och teorierna om att den brutits sönder av de sovjetiska utrensningarna på 1930-talet visade sig falska.

Demografisk biomassa

The banksters are at liberty to subvert, invade and expropriate across the world forever. A key condition for the IMF’s extension of its $18 billion loan to Ukraine is “territorial integrity” – in their war on Novorossiya, nationalists act as the foot soldiers of predatory multinationals. They march not for their fatherland, but for the greater glory of Exxon-Mobil, Monsanto, and Lady Gaga; they are expendable, and so is Ukraine. … the parochial nihilism of Bandera’s disciples represents only a transitory stage toward universal enslavement and the dissolution of all peoples.

Globalist elites design their policies according to the classical maxim of divide et impera, yet its esoteric corollary is solve et coagula, the alchemical process applied to entire societies. Behind inane sloganeering on freedom, democracy and human rights lies a relentless desire to destroy. Sovereignty must be ended, sex and the family distorted unto grotesquery, and God usurped by Mammon. The nation – the great extended family – must be annihilated. What the Brave New World needs are neither Russians nor Ukrainians, but demographic biomass engineered for exploitation. 

Det var det där med  demographic biomass engineered for exploitation som fick mig att reagera på det här, en gästpost på bloggen The Vineyard of the Saker. Det låter verkligen obehagligt. Är det ens människor det handlar om längre? Kanske det där ‘fläskberget’ som någon obehaglig socialdemokrat svamlade om? –  Skribenten verkar vara någon sorts neokonservativ med religiösa böjelser. Somliga må stötas bort av det, men vill man ha skarpa uppslagsrika kommentarer på dagsläget är det mer troligt att de kommer från det hållet än det liberala politiska mittfältet med dess trista håglöshet och ryggradslösa anpassning till den alltmer parasitära och sönderfallande kapitalismen.

Marginaliserade grupper och personer till höger och vänster kan faktiskt se problemen klarare ibland, vilket kanske underlättas av att till skillnad mot den liberala intelligentsian oftast inte har betalt för att inte se problemen. Åtminstone motviljan mot det nuvarande eländet förenar en medveten vänster och en dito höger. Däremot kan deras förslag till lösningar att variera kraftigt och ibland vara rent kontraproduktiva/avskräckande/orealistiska. Man kan som marxist förespråka att ta ett kliv framåt och skaka av sig det nuvarande systemet, eller som konservativ vilja ta klivet bakåt till ett äldre samhälle som antas ha varit anständigare. Frågan i båda fallen blir: var hamnar man när klivet är taget? (Det finns faktiskt en passus i Kommunistiska Manifestet som kastar ett visst positivt ljus över den feodalism som kapitalismen krossade.)

Den där hemska ‘demografiska biomassan’ torde omfatta mer än bara ryssar och ukrainare. Det rör sig nog om bortåt 80-90 procent av världens befolkning som exploateras av den härskande promillegruppen (med tyngdpunkten i USA) med hjälp av ett mellanskikt på 10-20 procent. Därför är frågan intressant även i Sverige.

– Vi går framåt! – Nej, bakåt tycker jag är bättre!

Mot det nya Irak-kriget

Inte var det världens bästa väder för möte i Stockholm idag, med regn till och från och kallt i luften …

… men en ganska stor skara hade mött upp för att påtala att de inte gillar vad islamisterna håller på med i Irak. Jag antar att de flesta mötesdeltagarna var från området.

De här killarna har inte riktig rutin ännu för hur man viker lakan.

Är det ännu folk som ställer upp för Saddam Hussein?

Bra med varm huvudbonad i det kalla vädret. Hoppas den motstod regnet också.

Kan det vara en hyllning till det libanesiska motståndet mot Israel?

Som synes bra med folk.

Mordutredarna – lyssningstips

Det är inte bara mumlande tjocka professorer på TV som berättar om kriminalitet. Här är ett radiotips, podradioserien Mordutredarna. Har ägnat en god del av helgen att lyssna igenom de sju programmen. Olika aspekter av polisarbete och brottsutredningar tas upp, kända och okända, och personer inom rättsväsendet får berätta. Hur man gör brottsplatsundersökningar, driver förhör, problemen med gängkriminalitet, profilering, med mera.

En reflexion om mördaren Mangs i Malmö: killen kan inte ha varit något större geni (lyckligtvis) eftersom han drog omkring och sköt på folk med vapen som var registrerade på honom. Polisen hittade kulor och patronhylsor och kom fram till vilka vapentyper som använts vid flera skjutningar, körde registren och hittade en figur som hade just två vapen av denna typ. Och så åkte han in.

Nationaldag?

Somliga tycker att midsommarafton skulle vara svensk nationaldag i stället för sjätte juni. Det har jag ingen djupare åsikt om (förutom mitt påpekande tidigare att för varje svensk är givetvis varje dag nationaldag) men … tänk efter litegrann. Skulle detta vara trevligt att få sig till livs från media:

Årets nationaldag firades med sedvanlig fylla, slagsmål, misshandel, mordbränder och olyckor över hela landet. Polisen har gjort otaliga ingripanden och fyllecellerna är fyllda till sista plats från Smygehuk till Treriksröset. Vuxna människor har skämt ut sig, betett sig som kompletta idioter, men ursäktar detta med ”men jag var ju full” …

Nu vänder året, de mörka kvällarna är inte långt borta, fågelsången dör ut … eller hörs inte på grund av fylleskrålen. Det är klart, kunde man göra ett utbyte och flytta upptågen till sjätte juni och få den här tiden till stilla eftertanke i stället … ?