Några reflexioner inför nästa vecka

Valrörelsen ligger och flyter, snart går den väl till botten, saknad av få. Tack för det i så fall.

Under kommande vecka blir det kanske inte så mycket gjort på bloggen. Det beror inte bara av bloggtrötthet, utan att jag kommer att ha lite andra saker för mig än att hänga framför datorn och blogga.

Det pågick en hinduisk festival i Kungsan samtidigt som manifestationen mot nassarna. Undrar hur det gick för de stackarna (hinduerna alltså). Det kanske är på tiden att nassarna beordras hålla sina offentliga möten i en avsides belägen grusgrop någonstans ute i skogen, inte mitt i stan. Nu täpptes ju stora delar av centrala Stockholm igen, och det är vansinnigt.

Har inte kommenterat Ukraina på några dagar, men det verkar som de östliga federalisternas motoffensiv går bra, och det är ju bra.

Jag gick innan eventuella slagsmål bröt ut

Behövde sträcka på benen, gick ut en sväng. Flera hade tydligen samma känsla, och samlades under en röd flagga. Jag följde efter.

De passerade Sergels torg. Där pågick en välfärdsmanifestation.

Och i Kungsan var det något som verkade vara en hinduisk festival.

Gick man förbi den så skymtade den röda flaggan igen. Aha, knuten näve: RKU, Revolutionär Kommunistisk Ungdom!

Ridande poliser ger lite taskiga vibbar om man tänker på Malmö … det kan ju bli ‘häst mot folkgrupp’ om något går fel!

De fascist-nazist-anstrukna grupperna försöker knyta an till vad de tror är svenska traditioner. En del svenska traditionella musiker är inte så förtjusta i det. Musik är gränslös. Jag tror alla våra folkdanser kommer utifrån. Namnen tyder på det. En stund senare hörde jag dem spela ‘Gärdebylåten’.

‘Hets mot folkgrupp’ heter det i juridiken, men man kan vända på orden och få det att låta roligare.

Där kommer sjukvårdsdetaljen tror jag.

För den som ville hänga på stängslet fanns det ett kravallstängsel att hänga på.

Tror det var kubanska flaggan där, hoprörd med några andra flaggor.

Några tusen personer mellan Kungsträdgårdsgatan och Jakobs kyrka. Och efter denna sista blick kilade jag ner i tunnelbanan, och slapp därmed uppleva eventuella sammanstötningar mellan polis och kravallartister. – Om nassarna räknar ihop sin egen lilla hop med alla motdemonstranter måste de väl vara nöjda och tycka att de fått ut jäkligt mycket folk på gatorna!

Två korta notiser

Ett kort avbrott i bloggpausen för att notera:

1. Den leende lille mannen som möter den stora fete sure gubben.

https://i1.wp.com/www.segodnia.ru/sites/default/files/pictures/bv9wxg_igaainhu_0.jpg

Den fete surgubben torde vara medveten om att de östukrainska federalisterna gått till motoffensiv och håller på att slå ut hans styrkor, medan motståndet mot hans regim också växer i västra Ukraina … det är faktiskt världshistoria som händer därborta. Undrar om madame Ashton där till vänster har synpunkter på det? Hon kanske utbrister i ett brittisk överklass-‘gosh’! – Den leende lille mannen ser ut som om han har alla kort på hand. Alternativt (det är ju en ryss det handlar om) har han manövrerat sina och motståndarens schackpjäser på ett så finurligt sätt att det nu handlar om schack-matt i det stora spelet.

2. Såg att tecknaren Lars Mortimer avlidit. Han var inte mer än 68 år, så där kan man tala om ‘för tidig bortgång’. Så nu är det slut på Hälge, och vi får inga mer rapporter om vad töntarna … ursäkta, den enkla befolkningen på landsbygden håller på med. Sorgligt! – Vila i frid, Hälge!

Yttrandefrihet? Nassepolisgrisar?

Som kommentar till föregående inlägg fick jag den här kommentaren från läsare Martin med intressanta aspekter på yttrandefrihet:

Nja, frågan är på en helt annan nivå. Det spelar ingen roll vem som slog vem först eller hårdast, vem som fick respektive inte fick slå folk. Det är det vanliga att grotta ned sig i detaljerna. Backa lite.

Det är det här som gäller:

Har man en manifestation på allmän plats, då är alla välkomna. Hela allmänheten är välkomna oavsett vad de tycker om mig. Vill jag att bara speciellt utvalda skall komma till mitt möte, då är det inte det allmänna rummet som det skall hållas i, då skall det hållas som slutet sällskap i lokal eller på någon privata tomt. Vakterna vid det slutna sällskapets tillställning betalar anordnaren själv.

Problemet är att polisen har bestämt sig för att för speciellt nazister, så skall de agera dörrvakter åt en privat tillställning. De står runt platsen timmar innan och garanterar att endast de som är godkända nazister får komma in och se mötet. De kränker då majoritetens yttrandefrihet, mötesfrihet och rörelsefrihet i det offentliga rummet, redan med sättet de visar sin närvaro. Med sättet de agerar har de redan gjort kränkningar på folks demokratiska rättigheter. Yttrandefrihet är som alla vet, rätten att få säga sin åsikt, inte rätten att få höras, inte rätten att få stå oemotsagd, inte rätten att vara fri från alla former av konsekvenser av ens glappande trut.

Utan detta häpnadsväckande agerande för polisens sida, så skulle vi inte ha några som helst problem med nazistiska demonstrationer i Sverige. Vi skulle sannolikt inte ha haft nazister i riksdagen, utan polisens hjälp att kväsa alla som väljer att använda sin yttrandefrihet, mötesfrihet och rörelsefrihet i det offentliga.

Polisen kränkte bort emot 2000 människors demokratiska rättigheter, med, skall tilläggas, häpnadsväckande mycket våld. En 50 åring skadad för livet av polis. För vadå? För att Ordföranden i SvP skulle höras för de 4-5 tillresta funktionärerna. Det är varesig demokratiskt, proportionellt eller rimligt.

Det rör sig om en paramilitär grupp, som förutom när de slösar med skattebetelarnas pengar, ägnar kvällar och helger åt att gå runt på stan och skrämma invandrare, hota oliktänkande och misshandla homosexuella. Det är inte nazister som definierar demokrati, det är inte nazister som definierar nazismen, det är inte rasister som definierar rasism.

På sajten Politism finns den här teckningen av Lisa Ewald (samt en bloggpost med statistik):

Eftersom jag har bloggpaus lägger jag inte några större egna synpunkter på detta just nu. Kan ju bara säga att gatubataljerna var mycket värre i Tyskland på sin tid – och nassarna vann.

Är beridna poliser ‘kavallerister’? Är sd ‘sverigevänner’?

29 mars 1948, Götgatan, Stockholm. De berömda ‘Götgatskravallerna’. Den här bilden hittade jag hos Stockholmskällan.

Angående Malmö: någon från polisen talade enligt intervjuer om att man kallat in ”kavalleriet”. Detta är ett konstigt uttryck när det gäller ridande poliser. Är det uttrycket man använder normalt, eller är det ett utslag av den militarisering av polisen som man kan se under de senaste åren? Något militärt kavalleri finns ju inte numera i Skåne. Jag kollade standardverket i ämnet (Grill: Svenska indelningsverket) och under rusthålleriets forna dagar fanns ett husar- och och ett dragonregemente i Skåne. Men de är som sagt historia, och poliser till häst är inget annat än just poliser till häst, inte kavalleri.

Också från Stockholmskällan, samma dramatiska dag 1948. Biografen ger en film som heter ‘Gentlemannagangster …’ fast det ser ut som ‘Centlemannacancster …’.

Det verkar som det märkliga gänget på Avpixlat helt köpt den tidiga polisversionen av vad som hände i Malmö. Kanske inte så smart på lite sikt, om det framkommer alltför mycket avvikelser mellan vad polisen sade på ett tidigt stadium och vad som sedan kan fastställas verkligen hände. Det är ofta lugnast att just ta det lugnt på ett tidigt stadium och invänta vad som kan ses när röken från slagfältet skingrats.

På tal om Avpixlat (och sd) så har man ju sedan länge gjort en märklig (men på sätt och vis begriplig) tankevurpa vad det gäller Palestina. Rent logiskt borde ju det palestinska motståndet ses som en fullständigt hedervärd handling av ‘palestinavänner’. Israels aktiviteter borde enligt normalt avpixlat språkbruk angripas som övergrepp av multi-kulti PK-elit bidragsjagande kulturberikare, och som ett varnande exempel för alla ‘sverigevänner’. – Men så står det inte. sd har sina bruna rötter av gammaldags judehat, detta sticker upp ibland, men partiledningen kämpar hårt för att hålla en snygg yta. Och det gör man genom att vara så israelstöttande att det är rent otroligt. Taktiken är känd, kanske startade i England med något som hånats som ”neo-nazis for Israel”. Och är det OK att jaga bort ‘palestinavänner’ från sitt land kanske Åkesson & Co. i själva verket tycker att ‘sverigevänner’ (vi som råkar bo och trivas här) lika gärna kan jagas bort. – Jag har svårt att lita på de där mänskorna … .

Dessutom är det dåligt med skrivar-inspiration. Kanske tar bloggpaus ett tag. Vi får se. Och det utesluter ju inte att jag är aktiv på annat håll på nätet.

Tankar mot rötmånadens slut

Tja, kanske ‘nya arbetarpartiets’ politik blir lite roligare med röd näsa?

Rötmånaden ansågs vara från 23 juli till 23 augusti, och är nu med andra ord på väg att avslutas för detta år. Somliga tycker dock att det luktar illa ändå, rent av att det luktar skit: Åsa Linderborg skriver i Aftonlövet om en valrörelse som luktar skit. Några utdrag:

Socialdemokraterna kommer att vinna valet med katastrofalt låga siffror. Regeringsbildningen blir en rysare, men en rysare är också Socialdemokratin i sig själv. Presskonferensen i torsdag var en sorgligt tafflig föreställning, där Löfven försökte återta initiativet genom att skrämma bort sina egna.
En vänstervåg sveper över landet och Stefan Löfven ”sträcker ut en hand” till de borgerliga. Vänsterpartiet nämndes knappt, för dem vill man helst inte ha med att göra.
Socialdemokraternas kärnväljare, det vill säga LO-kollektivet, ser helst ett samarbete med V. De här skiter Löfven i, för han gör samma misstag som Mona Sahlin – han tar arbetarklassen för given. Inte skulle väl de svika mig, jag har ju varit deras fackordförande!
I stället för att bygga allianser för en radikal vänsterpolitik – vilket är enda sättet att stoppa SD – söker han samförstånd med spillrorna av högerregeringen. Med Centerpartiet, som är riksdagens mest antifackliga parti. Med Folkpartiet, som också vill ändra turordningsreglerna. Med Kd (får man anta), vars värdekonservatism tävlar med SD:s.
Det finns ju en möjlighet för Löfven & Co. att upprepa Sahlins bravad: att förvandla en säker valseger till ett nederlag genom att vara maximalt tafflig. För partiledningen är det inget problem, den har sitt på det torra med löner och bonusar. Inga falluckor kommer att öppnas under den av arga medlemmar. (Här är en annan Linderborgare, om ”politikens jag-sägare”. Den säger en del om dagens politiker på högre nivå.)

Redan inför förra valrörelsen var Jan & Jan (Guillou & Myrdal) ute och funderade över att socialdemokraterna inte tog tag i de stora opinioner som finns för att bevara välfärdssamhället. Och själv har jag frågat varför socialdemokraterna inte använder de opinionssiffror som bland annat SOM-institutet har tagit fram för att skapa en vass och vinnande politik. Fast det vore ju mer rimligt att den frågan ställs högt och skarpt inom partiet – men det sker ju inte. I alla fall har jag inte hört något i den vägen sedan Lena Sommestad intrigerades bort.

Den här roliga bilden kan ju illustrera allt möjligt, där fantastiska uträkningar visar hur man når fram till ett lysande resultat … under förutsättning att ett underverk hjälper till. Låt oss fortsätta denna ‘sista-dagen-av-rötmånaden-fundering’ med ett ämne som får en del människor att tappa sans & balans. Och för att uppnå rätt avskräckande effekt lägger jag upp en länk till bloggen

… och då blir det kanske inte så många läsare kvar på den här bloggen. Invandring och mörkläggning drivs av Karl-Olov Arnstberg, pensionerad professor i etnologi vid Stockholms universitet, samt socionomen och journalisten Gunnar Sandelin. För de verkar ses som pestsmittade efter att ha kritiserat just invandringspolitiken. Det får man inte göra. De har jagats ut i marginalen.

Just det, stort tabu. Särskilt om man tycker sig vara vänster. Under sommaren har det utbrutit några debatter (kanske kan kalla dem rötmånadsdebatter) när ett par personer med aktningsvärd ålder inom vänstern har försökt ta upp frågan om invandringen, dess kostnader och problem. Diskussioner har förekommit hos Knut Lindelöf och Stefan Lindgren. Gensvaret har inte alltid varit positivt. Om man ens kan tala om diskussion – jag har fått en känsla av att en del personer bara mal på utan att lyssna och tänka. De är som vänster-motsvarigheter till knasbollarna som kommenterar på Avpixlat.

Vad har ‘den roliga bilden’ att göra med det här resonemanget? – Förslagsvis att den visar på folk som tycker det är bra med stor invandring/flyktingmottagning, och att slutresultatet kommer att bli bra, trots att man inte kan visa varför så kommer att ske. Förra århundradet vandrade invandrarna till arbetsplatserna. Var kommer det här århundradets invandrare att ta vägen?

Nu känns redan vassare höstvindar. Kanske de blåser undan rötmånadsångorna och vi kan få en vettigare diskussion. Eller åtminstone en diskussion där folk kan lyssna på varandra. Jag vill gärna kunna framföra synpunkten att vi bör ha kontroll över vad det är för folk som kommer in utan att därför bli skälld för ‘vidrig’, som hände i en av dessa debatter. – Om flertalet läsare av denna blogg har annan åsikt lägger jag med glädje ned den!

Barnritande och intelligens?

”Hur en fyraåring tecknar kan vara en indikator på intelligens tio år senare” sägs det hos Sveriges Radio. Så här kan det se ut:

Barnteckningar av människor

Då kan vi väl jämföra med hur jag själv ritade redan vid tre års ålder:

Om detta säger något om min intelligens tio år senare har jag dock inte en susning om. Men vi kan väl ändå medge att en viss konstnärlig talang fanns redan hos lille Björnbrum!

Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt

Några rader från Johan Cronemans hårtslående krönika i DN:

Svensk television, svenska nyhetsredaktioner, borde ju vara intresserade av hela sanningen, diskutera flera olika teorier, inte bara den politiska sanning som Carl Bildt ristade i sten bara timmar efter det att MH17 gått i marken. …

… nej, här följer vi den officiella Bildt-linjen, och ingen annan.

Det är slappt, och det är ett svek mot läsare och tittare. …

Jag vill ha hela sanningen – Carl Bildts politiska propagandanummer är jag inte ensam om att ifrågasätta. …

Konsensus råder, tyst det är i husen. Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt.

Är det på detta sätt som västliga media uppträder när de letar efter nyckeln/sanningen?

Om man lägger ihop flygplanshistorien nu med ubåtsspektaklet på åttiotalet borde Bildt med rimligt kritiska media i hälarna, och en opposition på hugget, vara politiskt död vid det här laget. Men han bara seglar vidare. Undrar hur det går för Croneman efter den här attacken? Har han en sådan ställning som äldre erfaren journalist att det här är riskfritt (alternativt: går han i pension snart?), har han stöd från tidningsledningen, eller vad?

En del skäller ju på ‘journalisterna’ för vad media för ut, men i allmänhet torde det vara redaktionsledningarna och mediernas ägare som bestämmer vad som kommer ut till allmänheten. Journalisterna är knegare som sammanställer material, men de har inte sista ordet om vad som publiceras, i alla fall inte när det rör känsliga saker. Och att kritisera Bildt är känsligt, liksom att ifrågasätta den officiella versionen av vad som hände när det malaysiska planet störtade.

Pirater för medborgarlön

För över två år sedan översatte jag några avsnitt från tyska Piratpartiets ekonomiska program, bland annat detta …:

Villkorslös grundinkomst och lägstalön

Vi pirater går in för införande av en villkorslös grundinkomst som uppfyller vårt partiprograms mål om ”rätten till säker existens och socialt liv”. Denna skall:

möjliggöra säkrat uppehälle och social delaktighet, utgöra ett individuellt rättsanspråk och garanteras utan behovsprövning eller tvång till arbete eller andra motprestationer. Vi vet att en villkorslös grundinkomst kommer att avsevärt ändra välfärdsstatens tankemönster. Istället för med klassisk partipolitik måste dess införande ske genom ett brett medborgardeltagande.

Vi märker många hängivna människor som i åratal inom och utom partierna har arbetar för en villkorslös grundinkomst. Vi vill föra detta engagemang till den politiska arenan i Förbundsdagen och med möjligheterna där stödja en bred framför allt väl underbyggd debatt i samhället. Därför vill vi inrätta en undersökningskommission i den tyska Förbundsdagen, vars mål skall vara konkret utveckling och utvärdering av nya liksom befintliga grundinkomst-modeller. För varje koncept skall de förutsebara konsekvenserna liksom för- och nackdelar visas och göras kända för allmänheten. Samtidigt kommer vi i Förbundsdagen att arbeta för att rättsliga grunder för folkomröstningar på förbundsnivå införs innan slutet av mandatperioden.

De skall göra det möjligt för medborgarna att direkt föra undersökningskommissionen framlagda liksom andra grundinkomstmodeller som lagförslag till omröstning. För att då kunna välja mellan ett flertal koncept samtidigt bör folkomröstningar med preferensvalförfarande kunna genomföras.

Fram till införandet av en villkorslös grundinkomst är piratpartiet för en rikstäckande lagstadgad minimilön.

… och jag undrar hur länge det skulle dröja innan det svenska partiet eventuellt tog upp de här tankebanorna. Nu har vi svaret.

Inbäddad bildlänk
Bild kapad från Anna Trobergs Twitterflöde

Bara ytterligare ett mindre tyskt pirat-citat innan jag går vidare till Anna Trobergs besked i ämnet:

Vi pirater är övertygade om att det överväldigande flertalet människor kommer att använda en säker existens som grund för utveckling av sina ekonomiska och sociala möjligheter. Trygg tillvaro skapar fritt utrymme för självbestämd bildning och forskning samt ekonomisk förnyelse. Det underlättar och möjliggör att ta oavlönade förtroendeuppdrag, att ta hand om anhöriga, att vårda barn, oberoende journalistik, politisk verksamhet eller skapandet av konst och fri programvara. Detta gynnar hela samhället.

Piratpartiet har därför inriktat sig på lösningar som individuellt och villkorslöst garanterar en trygg tillvaro och social delaktighet, och därigenom vidmakthåller och möjliggör ekonomisk frihet. Vi vill förhindra fattigdom, inte rikedom.

Nu över till vad Anna Troberg skriver:

Den snabba tekniska utvecklingen har lett till en aldrig tidigare skådad materiell välfärd. Det är bra, men vi har fortfarande inte hämtat ut den tekniska utvecklingens högsta vinst, välfärden bortom arbetslinjen.

Dagens ökade automatisering leder nämligen inte bara till billigare produkter och tjänster. Den leder också till allt färre traditionella arbetstillfällen – och det är bra. Det tvingar oss nämligen att överge en förlegad syn på arbete, samhällsnytta och människovärde.

Redan i dag saknas det traditionella arbeten åt alla. Ungdomar och nya svenskar drabbas hårdast. De som har tur får en projektanställning eller hälls in i en av alla tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder. De som har otur får aldrig in en fot på arbetsmarknaden. Det leder till utslagning, stigmatisering och psykisk ohälsa. Det är oacceptabelt. Samhället måste omdefiniera vad arbete är och sluta mäta samhällsnytta och människovärde i antalet betalda arbetstimmar eller sålda produkter. …

Människor som i dag anses vara en ekonomisk belastning tillför i realiteten oändliga värden till samhället. Några bidrar till Wikipedia, ett verktyg som används gratis av alla svenska skolor. Andra skapar musik, konst och böcker. Några ger äldre den sociala kontakt som samhället inte längre tycker sig ha råd med, andra vårdar anhöriga utan någon ersättning alls. Det är dags att uppmärksamma och uppskatta dessa insatser i samhället.

Och av det dras politiska slutsatser:

  • arbetslösa och bidragstagare ska ges större möjlighet att arbeta ideellt istället för att delta i arbetsmarknadsåtgärder utan att för den skull riskera att förlora sina bidrag.
  • alla arbetsmarknads- och socialförsäkringar snarast möjligt samlas under ett tak. Ett samlat, mer tydligt och rättssäkert system är ett mindre stigmatiserande och mer medmänskligt system där människor inte faller mellan olika stolar eller skickas runt i ett försök att göra kostnaden till någon annan myndighets problem.
  • ett system för medborgarlön sjösätts inom en tioårsperiod. En garanterad grundförsörjning skapar nya möjligheter att förkovra sig och bidra till samhället på alla de kreativa sätt som dagens arbetsmarknadsmodell både hämmar och ofta aktivt motarbetar.

Vad skall man göra/tycka i det här läget? – Jag vet att flera av mina läsare reser ragg vid åhörande av ordet ‘medborgarlön’. Det är borgerligt och farligt, spelar kapitalisterna i händerna enligt deras redan tidigare meddelade synpunkter. Jag tycker fortfarande att det tänkandet är för snävt. Om man i stället ser förslag av den här typen som upplösande element i ett alltmer förstelnat kapitalistiskt samhälle, hur låter det då?

Samhället består av form och innehåll. (Det är ett alternativt sätt att se samhället jämfört med begreppen bas-överbyggnad – båda sätten att tänka finns hos Marx.) Den kapitalistiska formen bestäms av att samhället har ett kapitalistiskt innehåll. Men innehållet befinner sig i upplösning. Det fungerar bra för en del parasitära element i samhället, ungefär gräddan av ‘en-procenten’ och dess närmsta medhjälpare. För övriga blir systemfelen allt mer märkbara. De kräver ändringar i innehållet. När innehållet ändrats tillräckligt mycket kommer det att slå igenom på formen. Och detta utan att det upplevs som speciellt ‘konstigt’ av flertalet människor, eftersom ändringarna kommer att verka logiska med tanke på det tillstånd samhället befinner sig i.

I stället för att bara veva på om hur dåligt det är med medborgarlön, garantiinkomst eller vad det nu kallas borde det vara bättre att ‘ta debatten’, visa på dåliga sidor av förslagen och be förslagsställarna att berätta om/vad de tänker sig göra med dåligheterna.