Ett par klipp

Ja, det är väl en lite sur anmärkning, men termen ”aktivitetsbaserat arbetssätt” låter ganska underlig. Ungefär som ”mumbo jumbo”. Har lite svårt att hålla isär ”aktivitet” och ”arbetssätt”. Såvida inte det ena avser vad som skall göras, och det andra hur man gör det.

”Vad är det för lappar till skor det handlar om?” undrade jag. Ordet kan läsas som ”sko-lappar” eller ”skol-appar”. Ibland är det bra att klämma in bindestreck i sammansatta ord för att klara upp vad det handlar om. Fast nutidens kids vet det naturligtvis direkt.

Har som möjligen någon märkt inte varit så mycket uppdaterat på bloggen på senaste tiden. Inspirationen har inte varit på topp direkt, även om det finns mycket att skriva om. Kinas rymd- och astronomiprogram verkar intressant. Tendenserna till sammanbrott i det svenska rättssamhället är också intressant. Den nya världsordningen som träder fram. Och en massa andra saker.

Ryssland: koordinera mera!

Russia and Jordan agreed to create a coordination center in Amman, which will be used by the two countries to share information on the counter-terrorism operations, Russian Foreign Minister Sergey Lavrov said.
Russia is already in touch with Iran, Iraq and Syria through a Baghdad-based center used for the same purpose. 
Det var Lavrov det, och ett meddelande om ännu ett steg framåt för den ryska utrikespolitiken. Jänkarna trycks tillbaka (intresset bland regeringarna i Mellanöstern för att samarbeta med USA verkar sjunka raskt), israelernas manöverutrymme minskas och även de dras in i den ryska sfären. – Vi lever i intressanta tider. Kunde ryssarna bidra till att få slut på det fruktansvärda kriget i Jemen vore det ännu en fjäder i hatten.

Här finns för övrigt en karta över var USA:s hangarfartygsgrupper fanns den 23 oktober.  Notera att fartygsgruppen i Persiska viken har åkt iväg. De flesta fartygen ligger dessutom i hamn i Nordamerika. Utom räckhåll för kryssningsrobotar avskjutna från ryska krigsfartyg i Kaspiska havet, alltså. Kanske hangarfartygens tid närmar sig slutet.

Låt oss nu höra lite på vad presidenten Putin har att säga om Mellanösterns historiska öde:
 We see what is happening in the Middle East. For decades, maybe even centuries, inter-ethnic, religious and political conflicts and acute social issues have been accumulating here. In a word, a storm was brewing there, while attempts to forcefully rearrange the region became the match that lead to a real blast, to the destruction of statehood, an outbreak of terrorism and, finally, to growing global risks. …

I want to remind you that throughout its history, the Middle East has often been an arena for clashes between various empires and powers. They redrew boundaries and reshaped the region’s political structure to suit their tastes and interests. And the consequences were not always good or beneficial for the people living there. Actually, no one even asked their opinion. The last people to find out what was happening in their own nations were the people living in the Middle East.
Of course, this begs the question: isn’t it time for the international community to coordinate all its actions with the people who live in these territories? I think that it’s long overdue; these people – like any people – should be treated with respect.

 Vlad hade några synpunkter på vår västeuropeiska kris också:

Today hundreds of thousands of migrants are trying to integrate into a different society without a profession and without any knowledge of the language, traditions and culture of the countries they are moving to. Meanwhile, the residents of those countries – and we should openly speak about this, without trying to polish things up – the residents are irritated by the dominance of strangers, rising crime rate, money spent on refugees from the budgets of their countries.
Many people sympathise with the refugees, of course, and would like to help them. The question is how to do it without infringing on the interests of the residents of the countries where the refugees are moving. Meanwhile, a massive uncontrolled shocking clash of different lifestyles can lead, and already is leading to growing nationalism and intolerance, to the emergence of a permanent conflict in society.

Statsmannaord.

" … inte ställa grupper mot varandra"

Måne i nedan samt Venus där ovan

Ibland förmanas vi att ”inte ställa grupper mot varandra”. Det är ofta en bra uppmaning. Om det gäller människor som i grunden har gemensamma intressen bör de givetvis kämpa för dessa – förmodligen mot en fientlig tredje part som försöker splittra dem – i stället för att gräla inbördes. Exempelvis bör arbetare kämpa tillsammans oavsett nationalitet, religion, kön eller andra särskiljande uppfattningar, i stället för att slåss inbördes. Tänk på katolska och protestantiska arbetare på Nordirland exempelvis. Men ibland slår det fel. Innan jag övergår till det aktuella exempel jag vill dra så hänvisar jag till kön: det finns klasskämpar som tycker att klasskampen är så viktig att kvinnliga arbetare måste stå tillbaka med eventuella speciella krav. De där problemen kommer att lösas när klasskampen avslutats segerrikt för proletariatets räkning. Det är en tveksam slutsats. Man kan kalla den linjen för ”svek” också.

Men över till det aktuella jag tänkte på. Som jag uppfattat saken (har hört det många gånger det senaste året) finns det drygt sexhundra äldreboenden i Stockholm som står tomma. Det är inte brist på människor som vill dit. Äldre som börjar känna sig osäkra på tillvaron, ensamma, sjukliga, rädda att råka ut för olyckor i hemmet … många vill gärna in på ett äldreboende i stället för att hemtjänstpersonal skall springa som skållade råttor hos dem och ge snabbhjälp då och då. Går man hemma och är rädd för att falla torde risken öka att man verkligen faller. Men det tidigare styret i Stockholm har hållit emot. ”Folk vill vara hemma” har det predikats, och tjänstemännen har haft direktiv att i det längsta neka behövande att komma in på ett anpassat äldreboende. (Resultatet av detta är för övrigt att de som verkligen får en plats är i sådant skick att de i genomsnitt dör efter några månader. Borde inte det lära oss något om borgerlig människovänlighet?)

Nu har dock ett nytt styre tillträtt i Stockholm, och det har visat en del positiva sidor. Bort med skumma hemtjänstfirmor, bättre personaltäthet på äldreboende … och bättre möjligheter att verkligen få en plats på äldreboendet!

Fast nu inträder ett aber. Jag vet inte hur stort det är, men i och med att bostadsutrymmen står tomma så kommer åtminstone en del av dem att göras om till migrantboenden. (Obs: jag skriver inte ”flyktingar” när det ofta gäller människor vars rätta identitet är okänd.) Den som berättade detta för mig trodde att det var tillfälligt. Jag tvivlar starkt på det. För var skall de personer som ”tillfälligt” placeras på äldreboenden sedan ta vägen? Det står ju inte några mängder av lediga vanliga lägenheter och väntar!

Då kommer vi in på det här att ”ställa människor mot varandra”. Eftersom de äldre ofta är tysta, försynta och tåliga kommer de inte själva att ge hals, utan andra får hjälpa dem att höras. Jag misstänker att anklagelsen om att ”ställa människor mot varandra” kommer att dras fram om någon påpekar det orimliga i att äldre svenskar med omsorgsbehov får stå tillbaka för unga pigga personer som tagit sig genom hela Europa. De som vågar kritisera skall slås ned, tystas, förnedras, hånas! Och sedan kan man leka ”humanitär stormakt” och glömma de där löjliga gamlingarna som ändå snart skall dö!

Slutdialog:

”Hur kan du ställa människor mot varandra på det sättet?”

”Jo, bland annat för att vi å ena sidan har vårdbehövande äldre som byggt upp det här landet och nu förtjänar en trygg ålderdom – så trygg man nu kan vara på ålderns höst – och å andra sidan okända människor med tvivelaktig bakgrund och avsikter och som knappast kommer att gå med i någon kamp mot svensk överklass.”

”Och varför skulle de inte gå med i någon kamp då? Är dom inte arbetare [tror det där med ”arbetare” kan vara populärt i vissa vänsterkretsar] som vi ska förena oss med?”

”Varför skulle migranter förena sig med svenska arbetare i kamp mot den svenska överklass som låter dem komma in i landet? De kan ju kasta sten på ambulanser och brandkår, men då är det ju en annan klass som drabbas. Och nu gäller ju kampen att varenda plats på äldreboenden i Stockholm används för det som de är avsedda för. Om man i det här läget tjoar om att ”ställa människor mot varandra” betyder det ett konkret: ”håll käft, stick och brinn” till en massa äldre människor som väl inte har gjort dej något ont (snarare tvärtom) men som du rent ut sagt skiter i. Du har själv ställt två grupper mot varandra och talat om vilken det är som gäller.”

Födelsedagsfyrverkeri

7 oktober, idag alltså, fyller Rysslands kände president Vladimir Vladmirsson Putin 63 år. Även så unga grabbar kan gå långt med lite ansträngningar! Grattis säger vi, samtidigt som vi konstaterar att ett rejält födelsedagsfyrverkeri skedde i natt på Kaspiska havet. En laddning kryssningsmissiler sköts iväg i riktning mot islamistiska skurkar i Syrien. Missilerna verkar ha passerat iranskt och irakiskt territorium, i samförstånd med berörda regeringar. En näsknäpp för USA igen.

Förutom att förhoppningsvis ett antal halshuggningsartister har sprängts i bitar finns det andra intressanta aspekter av det här. Raketerna har en så omfattande räckvidd att de vid behov förmodligen skulle kunna slå ut mål i Persiska viken, Röda havet och östra Medelhavet. Kombinerat med ökande rysk (och kanske kinesisk) närvaro i dessa vatten, samt ökad rysk militär landkapacitet i Syrien, skapas en situation där argumenten för andra länder att hålla sig lugna ökar. Den turkiska regeringen är nog ganska nervös vid det här laget. Nu har man ett flertal mäktiga krafter emot sig, helt onödigt.

Regionalt torde Ryssland betraktas som en pålitligare part i kampen mot islamismen än de underliga amerikanerna och deras underhuggare. Man vet ju aldrig förrän i efterhand, men kanske Ryssland skruvade upp sin insats i Västasien i just rätt ögonblick när man kan få maximalt positiv effekt.Tråkigt bara vilka oerhörda lidanden för folk som det har varit fram till nu.

En fråga är hur diktaturerna på Arabiska halvön påverkas, och om detta finns med i ”Vlad the Hammers” kalkyler. När saudierna går på pumpen både i Syrien och Jemen kan det bli besvärligt för den härskande gruppen att förklara och försvara sig. Finns det någon kraft som kan ersätta huset Saud och fortsätta driva staten, eller blir det kaos och att Saudiarabien går i bitar? Det är klart att om Saudi och de mindre oljestaterna vid Persiska viken mer eller mindre slås ut under en tid så kan det bli glada tider för ryska och iranska oljeexportörer. Det skulle ju kunna vara en del av kalkylen, men jag undrar om Vlad spelar så högt. Saudisk olja är ju viktig för Kina också, och jag antar att kineserna har synpunkter på vad som bör göras.

Och sitter Kreml och funderar på en lösning vad det gäller Israel? Förbindelserna mellan Ryssland och Israel har vad jag förstått varit ganska bra på senare år. Ur rysk (och inte bara ur rysk) synpunkt vore det väl bra om knäppisar och etniska rensare som Netanyaho försvann och ersattes av folk med rimligare politik. Kanske ett militärt mer kringskuret Israel (att hoppa på araber är en sak, ryssar är inte att leka med!) tvingas till kursändringar. Vi får se. Vi får se. Om ett tag kanske vi får se ett helt nytt ”Mellersta Östern”, men inte det nya tillstånd som neo-cons i USA drömt om. Situationen är samtidigt mycket farlig och försiktigt hoppfull.

Om igen, grattis Vladde!

Idrottsförvaltningen meddelar

Här kommer en meddelande som gäller Stockholms kommun:

På grund av rådande situation med flyktingar i Stockholmsområdet åligger det idrottsförvaltningen att med tre timmars varsel ställa anläggningar till förfogande för människor i nöd. Det här kan innebära sena avbokningar. Vi ber om överseende med detta. 

Låter detta som en situation som är under kontroll? Eller snarare panik?

Det är höst i Sverige. Nåja, uppåt landet är det vinter eller vintertemperaturer enligt SMHI:s årstidskarta, och på sina håll söderut är det sommaren som ännu gäller. Men det sistnämnda går över. Löven kommer att falla från träden och bli god näring för nästa års växtlighet. Men vad händer när den svenska staten går igenom höstens och vinterns prövningar, hur närande blir dess lämningar? Det verkar ju vara ett tillstånd av förfall nu, att somliga kan härja som de vill utan åtgärder (gäller såväl svensk elit som utländska migranter), och det är inte ett gott tecken. Ibland gäller lagar och sunt förnuft, ibland kastas de åt sidan. Galningar och kriminella får styra. Vad leder det fram till? – Kanske till otäcka våldsutbrott som hade kunnat undvikas om eftertanken hade fått styra i  förväg. Tar man hand om små orosungar på ett tidigt stadium kan problemen ofta lösas ganska lätt på samtalsnivå. Men om orosungarna får växa upp?

Statistik: 1 av 3, 1 av 2

Inbäddad bildlänk
Bilden kommer från UNICEF:s Twitterflöde. Min reflexion över detta: se till att få slut på kriget och att läkarna snarast möjligt kan åka hem igen. Att försöka värva syriska läkare och annan vårdkunnig personal att permanent stanna och arbeta exempelvis i Sverige är omoraliskt. Kan de inte arbeta i själva Syrien, se till att de får resurser så att de kan göra det bland syriska flyktingar i närområdet. Att få slut på kriget … ja, vi får väl hålla tummarna för att koalitionen av Ryssland, Iran, Iraq, Syrien och Hitzbollah knäcker de så kallade rebellerna.

Underverk?

Jesus fixade så att fem tusen man kunde äta sig mätta på fem bröd och två fiskar. Ett underverk, i alla fall enligt Markusevangeliet, sjätte kapitlet. Utan gudomlig hjälp hade det inte gått.

Jag har till och från funderat över resursfrågor här på bloggen, detta orsakat av nationalekonomiska överväganden. Pengar är inget problem för svenska staten, oanvända men användbara resurser kan alltid köpas upp och användas. Men om resurserna inte finns är det meningslöst att locka med betalning. Om vi bara har fem bröd och två fiskar går det inte att ur tomma intet trolla fram en brakmiddag för fem tusen man.

Det är den sortens överväganden som gjort mig fundersam över inströmningen av migranter (sådana som i Sverige generellt kallas ‘flyktingar’ även om deras ursprung och status kan vara väldigt tveksamma). Ju fler som kommer, desto hårdare blir trycket på boende, sjukvård, skolor etc. Och så småningom nås ett läge där trycket blir för hårt. Följande säger ansvarige ministern Morgan Johansson om:

… den allt svårare situationen för den svenska flyktingmottagningen. Under september kom 24.000 asylsökande till Sverige, dubbelt så många som under augusti. Migrationsministern började presskonferensen med att säga att alla Sveriges system nu är under mycket hård press. Sverige upplever just nu den svåraste flyktingsituationen i modern tid. Vi har sedan länge överstigit de antalet flyktingar som kom under Balkankriget 1992, uppger ministern.

Det här är intressant ur flera aspekter. Tidigare har hävdats av den nuvarande vågen är mindre än inflödet under Balkankriget, men det stämmer tydligen inte längre. I samband med flyktvågen från Balkan har också hävdats att den fungerade bra att komma in i det svenska samhället. Jag undrar hur det är med det – hur är det med alla balkangäng i diverse förorter, med kriminalitet och grovt våld? Inte så välintegrerat, väl? Och tror någon att det slutar komma folk bara för att Europa börjar släppa in dem?

Det råder en akut brist på förläggningsplatser och Migrationsverket uppger att man behöver tusen nya boendeplatser per dag. Det kan göra att man nu måste ta evakueringsplatser i anspråk – platser som gymnastiksalar och stora salar där som används vid krislägen som till exempel översvämningar, då folk tvingas lämna sitt hem.

– Vi börjar närma oss vägs ände, säger Anders Danielsson. 

Danielsson är Migrationsverkets generaldirektör.  – Här sägs ju rent ut att det börjar ta slut på ordinarie boende – tusen nya boendeplatser per dag. Det är klart att en del migranter som lockats av människosmugglarnas tjusiga projekt nobbar gymnastiksalarna och sticker åt annat håll, man nobbar ju slitna kåkar ute i skogsbygden redan, men många lär vara kvar. Och då har vi frågan om Sverige med råge och i mycket värre form skall få tillbaka den slum som byggdes bort under folkhemseran, med kåkstäder och uteliggare i mängder och områden som i praktiken ligger utanför den svenska statens kontroll.

För att inte tala om alla andra resurser. Med en försiktig invandringspolitik har vi råd att ta väl hand om alla och se till att det inte byggs trasproletära parallellsamhällen runtom i landet. Med inställningen att ”vi har råd med alla” kommer vi snabbt att upptäcka att det är just det vi inte har. Då blir frågan om Sverige ens har råd med sina egna, de som med sina insatser i samhället sett till att vi åtminstone ett tag låg i världstopp. Eller kan ”vi har råd med alla”-entusiasterna i Jesu anda genomföra någon sorts underverk där det bara ramlar fram bostäder, skolor, sjukhus, arbeten, sekulariserade fridsamma invandrare etc, och där inte den nödvändiga sammanhållningen i samhället bryter samman? – Bevisbördan ligger på de människor som vill att den här trafiken skall fortsätta, och då bör de ha starkare argument än vad de kan prestera idag.

Kinesisk jagare var det

Här är ett tillägg till gårdagens inlägg, där det kinesiska flottbesöket i Stockholm omnämndes. Hittade följande på Twitter:

Jaha, det stora fartyget var alltså en jagare. Undrar vad de två mindre fartygen var för något. Så här såg de ut när jag plåtade dem:

—————

Tillägg: här är ytterligare en twitterpost, med namn på alla tre fartygen. Undrar om den här flottiljen kommer att placeras vid syriska kusten lite längre fram?