Vem har gjort det?

Verkar som några tomtar ränt runt i Stockholm och satt upp sådana här banderoller på broar. Vem är ansvarig för mordet på Nemtsov? Kan vi gissa på en ukrainsk länk? I Ryssland tycks hans genomslag som politiker på senare år inte ha varit särskilt stort, vilket kan ha att göra med ett förflutet under Jeltsinåren. Och sådant går knappast hem hos ryssen, med tanke på hur eländigt det var då.

Tummen på tidningen

Här följer min tumme på fram- respektive baksidan av ett par tidningar som ramlat ned i brevlådan de senaste dagarna.

”Marknadskrafterna slår till” – så kan man väl definiera ovanstående. ”Söder om Folkungagatan” – SOFO – drog till sig en massa hippa typer just på grund av den originella miljön, med småbutiker och liknande. Men i och med att de hippa typerna flyttar in så upptäcker fastighetsägarna att det går att göra mer kulor genom att blåsa upp hyrorna på affärslokaler. Och då åker de gamla trivselskapande små rörelserna ut. Jaja, får ”marknadskrafterna” härja ett tag så ser väl snart SOFO ut som alla andra trista likriktade kvarter i stan. Hipsters får stå där med långa näsor och glo på samma butikskedjor som finns över allt. Det verkar som privatägande och privatvinst ibland har svårt att gå ihop med just de faktorer som drar till sig intresserade.

Det här är baksidan på senaste Forskning & Framsteg. Den behärskas av reklam från en firma som säljer kikare och annat för bland annat astronomiintresserade. Om du så att säga följer tummens riktning så hamnar du på en rund företeelse med en röd grej som pekar nedåt. Det är ett radioteleskop för amatörer (med gott om pengar). Hala upp 100.000 så är det ditt!

”Tänk om Galileo haft en sådan grej när han började utforska rymden!” – Äsch, meningslöst, han hade ju ingen ström till datorn i alla fall (datorn som han alltså inte hade och inte hade begripit sig på!). Galileo hade ett teleskop som, enligt vad jag läst någonstans någon gång, inte var mycket starkare än en teaterkikare. Men det räckte för att upptäcka Jupiters månar.

Men att tekniken har hunnit så långt idag att astronomiskt intresserade amatörer kan sitta med egen utrustning och lyssna till ”sfärernas musik” (eller åtminstone brus från rymden), det är ju fantastiskt! Och vill man inte lyssna kan man åtminstone införskaffa ett teleskop, datorstyrt naturligtvis, och sitta och spana ut mot de himmelska objekten. Är man lagd åt andra hållet finns det mikroskop för den som är lagd åt de små föremålen i tillvaron. Det finns alltid saker att upptäcka.

Slutfråga: vad gör de här möjligheterna med oss som människor? Det som förut var omöjligt, och sedan bara möjligt för ett fåtal forskare, kan nu utföras av miljoner människor. Är det möjligen en del av den revolution som, för att tala med Marx, gör att vi kan lämna människans förhistoria och övergå till dess historia?

Samma nävar då som nu?

Bilden ovan är färsk, från Xinhua (Nyhetsbyrån Nya Kina). Den nedre är från kulturrevolutionen i Kina. Idag är kampen mot korruption viktig i Kina. En skog av ljusblå knytnävar skrämmer slag på en person som (för att göra saken tydligare för kinesen i gemen antar jag) har iklätts en huvudbonad av samma sort som kejsartidens mandariner bar. Nedan är det några usla små kulturfiender som får sig en rejäl råsop av en muskulös arbetare.

Jag förstår symboliken, men samtidigt har jag alltid varit tveksam inför bilder av typen ”jättestor arbetare spöar upp liten klassfiende”. Det verkar inte så modigt, även om den sortens bilder väl egentligen tjänar till att få proletariatet att räta på ryggen och inte vara rädd för fiender som verkar oerhört stora och mäktiga, men som i själva verket är svaga och kan falla om de möter beslutsamt motstånd.

Hur som helst: medan Kina travar vidare på den kapitalistiska vägen verkar en del av tänkandet från den socialistiska epoken hänga kvar. Bland annat i form av knutna nävar!

Inga byggnadsarbetare?

I senaste numret av Forskning & Framsteg (nr 3/2016) finns en artikel om hur hela hus kan byggas med 3D-teknik. ”En byggarbetsplats utan byggarbetare” står det som rubrik för en bild där processen beskrivs. Fast helt tomt verkar det inte vara: själva grunden måste gjutas på gammalt vanligt sätt, dessutom måste montering av rör, kablar, tak etc. göras av vanliga knegare. Jag antar att snickare, golvläggare och andra också kan behövas för att få det hela klart.

Tekniken är under utveckling, men vill man ha byggarbetsplatser där det inte springer omkring så mycket folk verkar det hela lovande. Vad som inte framgår av artikeln är hur stor arbetsstyrka det verkligen behövs för att tillverka hus med 3D-skrivare. Det kommer att krävas människor som konstruerar och tillverkar skrivarna, det krävs människor för att ta fram och transportera råmaterialet. Som redan framgått behövs till det ännu en del vanligt manuellt jobb för grundgjutning och installationer, och jag antar att det måste stå några knegare i gula skyddsvästar på byggplatsen för att se att skrivaren gör det den skall göra. Så det är några processer som löper parallellt: det krävs färre människor på bygget, men en del av arbetet flyttas åt annat håll. Och så försvinner vissa arbeten definitivt.

Man kanske kan se det som att hela byggtekniken gör en cirkelrörelse. I begynnelsen skedde det mesta just där huset skulle byggas. Sedan kom modern teknik där byggelement gjordes på fabrik och kördes ut till byggena. Med 3D-tekniken sker en rörelse tillbaka till ursprunget: visserligen kan skrivaren göra standardiserade element, men det sker på plats. Och det verkar som tekniken också tillåter modifieringar, så att det ena elementet inte behöver se ut som det andra. Därmed kan man komma närmare det gamla hantverksmässiga byggandet, fast hantverkaren nu är en programmeringskunnig person utrustad med en datorstyrd skrivare.

En bild från Stockholmskällan. 1952 höll den här mannen på att mura i ett småhusområde.

Om vi funderar vidare på det där med transporter: det blir själva skrivaren, plus råmaterial som står för den stora mängden material till arbetsplatsen. Man får väl tänka sig att det oftast är en lastbil. Men hur blir det med framtida förarlösa fordon? Kanske tusentals chaufförsarbeten försvinner inom något årtionde? – Och vilket behov kommer det att finnas av arkitekter om det blir lättare även för privatpersoner med lite datorvana att snyta fram en egen ritning på det nya fina huset och sedan lägga en beställning hos en 3D-byggfirma?

Om vi tittar på fabriken där skrivaren görs, kommer det möjligen en framtid där skrivarna är så läraktiga att de kan bygga nya skrivare själva, och därmed minska behovet av mänskligt ingripande? En annan fråga är om råmaterialet: om man som en del vill göra tänker använda skogsavfall kanske det kan bli gräl med andra som också vill använda resterna efter skogsavverkningar?

En alternativ term för 3D är ”additiv tillverkning” ser jag. Har för mig att det kallades något annat på svenska tidigare. Ser nu att F&F-artikeln finns på nätet. Bilden nedan kommer därifrån. Skrivaren åker fram på räls och bygger väggarna lager för lager.

Notera på bilden att skrivaren tar fram ett hus med rätt många rundade hörn. Och detta fixat utan ett gäng pilsnerdrickande murare!

Detta är för övrigt inlägg 4444 på denna blogg. Kan någon siffermystik skönjas i detta?

Konstig arkitektur och hemska (?) städer

Enligt en artikel hos BBC har den kinesiska regeringen  ingripit vad det gäller konstig arkitektur:

The Chinese government has issued a new directive banning ”bizarre architecture”, and criticising some of the ”oversized, xenocentric, weird” buildings in the country.

China has seen a number of architectural gems springing up in recent years, including one building shaped like a teapot and another that has been likened to a pair of trousers.

Under the new directive, buildings are to be ”economical, functional, aesthetically pleasing” and ”environmentally friendly”.

Med andra ord verkar inte arkitektur som skall ”sätta [någon plats, välj själv] på kartan” vara uppmuntrad längre. Och det borde väl minska marknaden för icke-kinesiska arkitekter som kommer med konstiga idéer, av typen tekanna eller byxor. Titta gärna på BBC:s sida för dessa och andra underligheter. Kina har ju en egen lång tradition av hur man bygger, och den bör väl kineserna ta vara på?

Jag har klippt en del stadsbilder från nyhetsbyrån Nya Kinas (Xinhua) twitter. Antagligen finner de människor som till varje pris vill bygga tätt och högt mycket av det följande härligt och fantastiskt. Andra torde ha andra synpunkter.

Här är ett hus som liknats vid ett par byxor.

Månen över Beijing är OK, men det andra?

Här får jag närmast en känsla av undergång snarare än framgång.

Pissigt

En bild från nyhetsbyrån Nya Kina, Xinhua. Ny djärv utformning av pissoarer någonstans i Kina. Av någon anledning kom jag att tänka på Paris (där jag aldrig har varit och givetvis inte ämnar sätta min fot i framtiden heller). Där fanns det en sorts offentliga pissoarer som kallades vespasiennes, detta efter den romerske kejsaren Vespasianus. En smart man som kom på att man kunde lägga skatt även på offentliga bekvämlighetsinrättningar. Jag minns att den salige författaren och radiorösten Torsten Ehrenmark (närking) var ute och letade efter de sista vespasiennerna i Paris. De verkar ha varit ungefär av den kinesiska modellen, fast inte i så roliga färger. Både den kinesiska och den franska varianten är avsedda för manspersoner. Hur klarar sig nödiga tanter?

Med Marx i skogen

Här är ett citat från Marx’ Kapitalet II, trettonde kapitlet, i Ivan Bohmans översättning från 1971. Det börjar med att Marx citerar en skriftställare i jordbruksekonomi vid namn Kirchhof:

”Virkesproduktionen skiljer sig från huvuddelen av den övriga produktionen väsentligen därigenom, att naturkraften här verkar självständigt, och att den naturliga förnyelsen inte kräver några insatser av arbete och kapital. T. o. m. när skogarna förnyas genom sådd och plantering, erfordras f. ö. en ringa mängd människo- och kapitalkraft vid sidan av naturkrafternas verkan. Dessutom kan skog växa och trivas även på magra jordar, där det inte lönar sig att odla spannmål. Men ett lönsamt skogsbruk kräver å andra sidan betydligt större arealer än spannmålsodlingen, ty inget rationellt, vetenskapligt bedrivet skogsbruk är möjligt på små skiften, där biprodukterna i regel går till spillo och en effektiv skogsvård är svår att genomföra. Dessutom är produktionsprocessen bunden till så långa tidsperioder, att den spränger gränserna för ett privatföretags affärsmässiga planläggning, som ibland t. o. m. går utöver tiden för ett människoliv. Det kapital, som utlagts för markförvärvet,”

(vid samhällelig produktion bortfaller detta kapitalutlägg, och där gäller frågan endast, hur mycket mark man kan disponera för skogsbruk i stället för att använda den för spannmålsodling och som betesmark)

”ger nämligen återbäring först efter mycket lång tid, och omslagstiden är för vissa trädslag ända upp till 150 år. Dessutom erfordras för ett effektivt skogsbruk ett levande trädbestånd, som omfattar 10-40 gånger så många som den årliga avverkningen. Ingen kan därför bedriva regelbundet skogsbruk, som inte äger en betydande skogsareal och dessutom har andra intäkter till sitt förfogande.” (Kirchhof: a. a. s.58.)

Den långa produktionstiden (som består av arbetstid i relativt ringa omfattning) med därav följande långa omslagstid medför, att skogsbruket är olämpligt som kapitalistiskt privatföretag, och detta gäller i lika hög grad, om ett bolag träder i stället för den enskilde kapitalisten. Kulturens och industrins utveckling överhuvud har i alla tider åstadkommit en så intensiv skogsskövling, att alla åtgärder, som företagits till skogarnas skydd, i jämförelse därmed ter sig ytterst obetydliga.

Det centrala här är att Marx pekar på att vissa typer av ekonomisk verksamhet inte passar för kapitalistisk produktion. Träd växer inte så fort om de får utvecklas i naturlig takt, men kapitalisten (vare sig det är en enskild person eller bolag) skriker hela tiden efter vinst. Och det bådar för otrevliga konsekvenser när det naturliga förloppet ställs åt sidan. Notera att Marx pekar på en generell tendens, ”kulturens och industrins utveckling”, och därmed är det inte bara det kapitalistiska skogs(miss)bruket som får sig en känga. Den klassiskt skolade Marx bör ha känt till den förödelse som drabbade skogarna runt Medelhavet i antiken och ännu tidigare.

Den här bilden är nästan tio år gammal. Förhoppningsvis sätter ingen yxan i den här tallen, särskilt som den råkar stå i en nationalpark. När den faller så bör det vara för väder och vind, inte på grund av mänsklig girighet och dumhet.

Önskas: ordning och reda (?)

Nedanstående bild hittade jag på den här sidan, där det kortfattat berättas om datamaskiner i den sovjetiska planeringen hos GOSPLAN.  Den föreställer några damer som arbetar med maskinen ‘Kiev’. Det var på den gamla goda tiden när datorerna alltså hette datamaskiner och var stora som hus, men ändå prestationssvaga jämfört med en ordinär bordsdator idag!

 
Varför tar jag upp detta ämne? Datorer är bra hjälpmedel för planering, och jag har tidigare skrivit om problemet med att få in modern datakraft i den sovjetiska planeringen. Teknik och kunnigt folk fanns, svårigheten låg på det politiska planet. De höga cheferna i industrin ville inte gärna ge ut de exakta uppgifter som krävdes för att en maskinstyrd planering skulle fungera. De ville vara oberoende kungar i sina egna riken. Inte ens partiets högsta ledare kunde rå på dem. Så det blev inget med den goda idén.
Men det finns ju andra aspekter. Några opinionsundersökningar (vars pålitlighet jag inte går i god för) påstår att majoriteten av ryssar vill återgå till planekonomi
Most Russians favor a return to a Soviet-style planned economy, according to a recent poll by the independent Russian pollster Levada Center, published on its website on 17 February.
Asked whether they would prefer a planned or a free market economy, over half of those polled (52%) opted for the former. About a quarter (26%) preferred the latter, while 22% were not sure.
Det finns en tidigare undersökning också, och om man sammanfattar resultaten väldigt grovt så är minst hälften av ryssarna för planekonomi och en fjärdedel föredrar marknadsekonomi. Resten vet inte. Kan man gissa att det har med ”ordning och reda” att göra? Den planekonomi som de flesta minns av egna  erfarenheter är den stagnation som kännetecknade Bresjnev-epoken, och den är egentligen inte mycket att hurra för. Men jämfört med det kaos som bröt ut när Sovjet avvecklades kan den kanske av många ses som en guldålder. När marknadsekonomi skulle införas på 1990-talet skedde det på ett sätt och med resultat som bör ha vaccinerat många ryssar från att tro att det är ett system som gynnar den lilla människan. Uppskattningen av planekonomi kanske helt enkelt handlar om att man vill ha social rättvisa och ett anständigt samhälle att leva i?
Och det intressanta är ju att med dagens teknik så torde planekonomi inte vara omöjlig att upprätta igen i Ryssland. Det hänger på politisk vilja. Vad vill Putin egentligen? Och vad händer om den fjärdedel av befolkningen som inte kan besluta sig plötsligt ändrar uppfattning och ansluter sig till planeringslaget?