Världens första 3D-villa?

Det här påstås vara världens första 3D-tillverkade villa, i Beijing. Alltså gjord mer med maskineri än jobberi. Jag skrev om den här tekniken att bygga tidigare i år, i februari. Det kinesiska huset skall tåla jätte-jordbävningar. Bygger man i Sverige kan man spara åtminstone på det. Här räcker det med att tåla små jordstötar och tråkigt vinterväder.

Den kinesiska utvecklingen av robotiserad tillverkning och robotar i andra tillämpningar, är intressant. Hur kommer det att se ut om några tiotal år? Den tekniska revolutionen kommer att ändra det omgivande samhället, det är säkert. Men hur mycket, och vad betyder det för planet Jorden? Mittens Rike blir världens centrum?

Småplock om ‘Brexit’ och angränsande ämnen

När till och med regimmedia i Storbritannien erkänner att det är något skumt med den påstådda namninsamlingen som kräver nytt EU-val så kan vi lugnt utgå från att hela historien är en bluff. Vad är väl mer regim- än BBC, jag bara frågar! Detta, och annat som kan vara del av en kampanj à la ‘färgrevolution’ för att oskadliggöra folkomröstningen, beskrivs här.

Ett citat från Stefan Lindgren, som slut på en artikel som handlar om panikbluffen på börsen efter UK-EU-exit:

Vad får egentligen Sverige för sina 40 miljarder i medlemsavgift till EU mer än en tiggande rumän eller bulgar framför varje Lidl-butik?

Det sägs att vi får 10 miljarder tillbaka i olika bidrag, men varför dessa måste ta omvägen över Bryssel är svårt att förstå. Mellanskillnaden når uppenbarligen inte de länder som inte klarar försörjningen av sin egen befolkning. 

Som väl många inser är EU-elitens svar på folkliga protester mot superstaten att införa ännu mer superstat. Pål Steigans oundgängliga blogg berättar om att tyska och franska utrikesministrarna har lagt fram en plan som: 

… tar sikte på å ta fra medlemslanda retten til å ha egen hær, egen straffelov, eget skattesystem og sentralbank, og at de skal overføre kontrollen over alt dette til Brussel.

Jisses Amalia! En före detta självständig europeisk stat, medlem i EU, skulle enligt det här infallet inte ha mycket mer att säga till om än ett svenskt län! Eller som Steigan skriver:

Man må jo lure på hva de er lagd av ledere som kan skrive sånt etter det folkeopprøret som nettopp fant sted i Storbritannia. Motstanden mot sentralismen i EU vokser i hele unionen. EU-kommisjonen er upopulær, og er det noe stadig flere EU-borgere vil ha, så er det mindre EU og mer nasjonal kontroll.

Kanske dags att ‘EU-positiva’ till slut inser att det är sådan politik de röstar för, och sedan funderar på hur ‘positiva’ de egentligen är till den här processen.

Steigan har dessutom ett längre gästinlägg i två delar (del ett, del två) om ”systemförståelse”. Det handlar inte om England, utan om Norge, men ändå finns mycket intressant som är användbart utanför Norge. Ta den här reflexionen:

Målstyrte systemer sentraliserer makt og kontroll, og desentraliserer plikt og ansvar i en klassisk føydal struktur. En deregulert finanskapitalisme projiserer automatisk tilsvarende parasittiske  pyramidale strukturer. Begge tolker virkeligheten med sekundære måltall, og begge forsøker å kontrollere virkeligheten med det nedarvede imperialistiske motivet om overordnet, sentralisert og standardisert system.

Målstyrte systemer er over hele verden notoriske for sin fryktkultur og tilsvarende manglende evne til å lære av erfaringen og tilpasse seg endrede betingelser og ny kunnskap. Ideen er at frykt og usikkerhet skal skremme medarbeiderne til å yte mer og kritisere mindre. Dette samsvarer perfekt med nyliberalistisk ideologi og menneskesyn. Den heterodokse økonomifaglige kritikken av finanskapitalismen og frihandelsekstremismen  forklarer altså også den snikende fryktkulturen som gjennomsyrer Stoltenberg og Støres målstyrte og markedsorienterte «modernisering av offentlig sektor» – og hvorfor alle som inngår politiske allianser med Stoltenberg og Støre blir demoralisert.

Till sist (ämnet ‘Brexit’ börjar redan nästan kännas uttjatat) har allas vår Slavoj Zizek funderat över saken. Det blir ganska negativt, men på slutet ser han dock i alla fall några möjligheter i den rådande oordningen:

Recall Mao Ze Dong’s old motto: “Everything under heaven is in utter chaos; the situation is excellent.” A crisis is to be taken seriously, without illusions, but also as a chance to be fully exploited. Although crises are painful and dangerous, they are the terrain on which battles have to be waged and won. Is there not a struggle also in heaven, is the heaven also not divided – and does the ongoing confusion not offer a unique chance to react to the need for a radical change in a more appropriate way, with a project that will break the vicious cycle of EU technocracy and nationalist populism? The true division of our heaven is not between anemic technocracy and nationalist passions, but between their vicious cycle and a new pan-European project which will addresses the true challenges that humanity confronts today.

Tysk poetisk läsövning och lite samtida själskval

Den här dikten hittade jag på den ofta intressanta sajten The American Conservative, bland kommentarerna till detta inlägg:

Nach dem Aufstand des 23. Juni
Ließ ein Denkstückschriftsteller des Neu-York Zeitung
Im Internet Flugblätter verteilen
Auf denen zu lesen war, daß das Volk
Das Vertrauen der Regierung verscherzt habe
Und es nur durch verdoppelte Arbeit
zurückerobern könne. Wäre es da
Nicht doch einfacher, die Regierung
Löste das Volk auf und
Wählte ein anderes?

Bakgrunden är att någon upprörd engländare skrivit en knasig artikel i New York Times angående EU-omröstningen 23 juni i Storbritannien, och öst galla över sin lilla hemstad på landet där folk är otrevliga och röstar fel (på utträde alltså).

Ovanstående tyskövning är en omarbetning av detta, som Berthold Brecht skrev 1953 i samband med arbetarprotester i Östberlin:

Nach dem Aufstand des 17. Juni
Ließ der Sekretär des Schriftstellerverbands
In der Stalinallee Flugblätter verteilen
Auf denen zu lesen war, daß das Volk
Das Vertrauen der Regierung verscherzt habe
Und es nur durch verdoppelte Arbeit
Zurückerobern könne. Wäre es da
Nicht doch einfacher, die Regierung
Löste das Volk auf und
Wählte ein anderes?

– Varför är det så fel och krångligt med allting!?

Nå, det skall bli intressant att se hur saker och ting utvecklas framöver. Antar att man i det liberala idealsamhället inte kommer att tillåta några folkomröstningar. Och tänk efter: om man anser att EU-frågan är för svår för vanliga töntar att förstå och rösta rätt om, då lär väl de vanliga töntarna inte förstå hur de skall rösta i vanliga nationella val heller! Så rösträtten kan hänga rätt löst framöver! Folk kan väl få rösta på Eurovisionsschlagern (under förutsättning att de inte röstar på länder som USA har sanktioner emot)!

Det kan ju verka obehagligt när en del människor plötsligt öser ur sig hat mot tidigare erkända principer för demokrati, eller förakt mot hela folkgrupper som inte förstår sitt eget bästa (… eller kanske rättare: inte förstår elitens bästa) men det är ju faktiskt bra att man får veta var de står. Eliten och dess underhuggare i ‘medelklassen’ är knappast demokratins ståndaktigaste stöttepelare, och det är bara bra att de visar det så ingen behöver vara osäker om den saken.

Jaha, så blev det! Men hur blir det sedan?

Jag tar mig ett bad på midsommardagens morgon. (Du har väl hört skämtet: ”Jag tvättar mig till jul och midsommar, vare sig det behövs eller inte!”) Ja, nu är det alltså midsommaraftonsmorgon (vilket ord!) fastän den riktiga midsommaren redan passerat. Hur som helst, ett uppfriskande bad, och sedan på med morgonfikat. Läget: oklart. Jag slår mig ner vid datorn, jag slår på datorn … kommer in på Twitter och ser något konstigt om brittiska EU-omröstningen … vad har hänt!? Har det verkligen … JO! Åh, vad skönt med en god nyhet, samtidigt som sommaren är som vackrast.

Klippet överst kommer från BBC. Det visar sig att valdeltagandet har varit högt, och att ‘lämna-sidan’ har vunnit med en marginal på 3,8 procentenheter. Grovt räknat har landsbygden slagit eliten i London. Kollar Sveriges radios hemsida. Diverse personer yttrar sig. EU-slavarna fortsätter predika Jordens undergång. Nja, det är väl snarare EU som hänger på gärsgårn!

Vad sker framåt? Dels försöker säkert den sårade, i eget tycke oumbärliga eliten att hämnas på engelsmännen. Dels försöker den säkert att manövrera så att det inte blir något utträde. Skurkar får man inte underskatta, det finns inget fult som de inte kan hitta på. Men det bör kunna motverkas om anti-EU-rörelserna i andra länder samlar kraft och inspiration. Frankrike och Italien kanske ligger långt framme i det avseendet, men andra kan ju följa efter.

Och så får jag väl sluta snacka skit om engelsmän åtminstone några dagar!

Glad Midsommar!

Dagsvers 1941-1945

Det var alltså idag för 75 år sedan som Tyskland med allierade angrep Sovjet, operation Barbarossa. Världskriget gick in i sin avgörande fas. Under sommaren och hösten 1941 var Tyskland ännu krigets segrare. När det drog mot vinter vid Leningrad och Moskva var det inte så säkert längre …

Stalingrad
Min dagsvers, 75 år senare:

Tyskland hade fått segerfrossa:
”Sovjet skall krossas med Barbarossa!”
Men Stalin styrde med bister min
och Röda Armén rensa’ upp i Berlin!

Berlin, slutet

Man kanske bör notera den lömska historierevisionism som konsekvent försöker förneka Sovjets avgörande roll i segern över Tyskland. Förspelet till Andra världskriget utsätts också för förfalskningar och förvrängningar, detta till den grad att det blir obegripligt hur Sovjet kunde slå ut dåtidens starkaste militärmakt. (Notera hur tyskarna på bara några veckor tvingade Frankrike att kapitulera och jagade engelsmännen över Engelska kanalen!) Detta fifflande med historien har föranlett en debatt i Historisk Tidskrift, med artiklar som jag läst där tidigare i år. Nu finns ett par av inläggen publicerade på Nyhetsbanken. Finns också på Anders Romelsjös blogg, med första delen här.

Notera ordvalet!

Vilka ord man väljer för att beskriva olika saker kan vara viktigt. Det kan bland annat vara ett sätt att försöka styra andra människors tänkande och världsuppfattning. Ta det här exemplet från rännstensblaskan (obs! nedsättande värdeuttryck!) Aftonbladet:

Notera att det står ”slår”. En mer neutral beskrivning skulle kunna vara ”Så påverkar …”. Men nu ”slår” det, och dessutom ”hårt”. Det är klart att rubriken kan ha satts av en person med dåliga kunskaper i svenska språkets ordvalörer, men det tvivlar jag på. Av någon anledning försöker man övertyga svenskar om att inte rösta för Brexit (eller vad man nu vill med det här).

Men varför samtidigt visa en bild som motverkar intrycket av att Sverige har något att säga i frågan: Löfven ser ju helfjantig (eller åtminstone halv-) ut, och Cameron verkar mest som han snabbast möjligt vill bli av med den där svenske dumflinande byfånen! Eller har jag tolkat det fel?

Dystra blickar

Detta är alltså kinesiskt mode. Jag tycker man om detta kan säga: ”Ni ser ut som ni sålt smöret och tappat pengarna!”.

Vet inte om de här modellerna ser gladare ut, men kläderna är åtminstone prydligare:

Svenska grejor på Månen!

Och hur kommer Sverige in i det här? Jo, med ett speciellt instrument:

The instrument, developed by Martin Wieser and colleagues in Kiruna, is the Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN), a detector for energetic neutral atoms.
It will reveal how solar wind interacts with the lunar surface and perhaps even the process behind the formation of lunar water. An earlier version of the instrument flew on India’s Chandrayaan I orbiter which launched in 2008.

Här är Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN) som byggts av Swedish Institute of Space Physics (IRF) i Kiruna. En ganska liten låda, men säkert mycket finurligt utformad.

The experiment will measure radiation on the Moon in preparation for future manned missions and could also measure the water content of the ground beneath the landing unit.
This, together with the choice of Kiruna’s ASAN detector, suggests that water on the Moon is of great interest to China, hinting that the Chang’e-4 mission has an eye on future human exploration and utilisation of the Moon.

Den här expeditionen går till Månens sydpol, på himlakroppens mörka baksida. Killen på Twitterklippet pekar på Aitken-sänkan där landningen skall ske. Det är en landare och en månfarkost som skall placeras där. Fast först om ett par år, i slutet av 2018. Hur som helst, spännande!

Det är en månfarkost av den här typen, Jadekaninen eller Yutu, som skall transportera ASAN-lådan

Och så hoppas vi att inget går fel. Det värsta är väl ofta den så kallade mänskliga faktorn. Någon som gör ett dunderfel med andra ord. Tänk själv, plötsligt dundrar det till i isen neråt Sydpolen och förvånade pingviner ser hur någon konstig sak börjar åka omkring. Samtidigt, i Kina, vrålar en rasande projektledare till sina underhuggare: ”Vad har ni gjort, era lökar*!?!? Det var ju Sydpolen på Månen grejorna skulle till, inte Sydpolen på Jorden. Hur i h-e har ni räknat egentligen!?!”

*lök, äldre kinesiskt skällsord. Har sett det i den gamla romanen Träskmarkerna. Begriper inte varför det skulle vara för fel med lökar, men det finns säkert någon motivering till det också!

Twittertips: Soviet Visuals

Twittertips: bilder, målningar, fotografier från Ryssland och Sovjet, med betoning på Sovjet hittar man på det här flödet, Soviet Visuals. Ibland blir man extra förvånad, som när gamla svenska tetran dyker upp:

Eller vad sägs om sovjetisk korvreklam:

Eller uppmaning till en givande näring: kaninuppfödning!

 

Till slut, ett foto av ett par klassiska sovjetiska konståkare:

Så ser det ut vid Lop Nor

För mer än hundra år sedan for Sven Hedin runt i Asien och ägnade sig åt ‘upptäcktsresande’. Fast August Strindberg skällde på honom för att Hedin bara var på ställen som andra redan upptäckt. Jag tar inte ställning i det bråket, men minns att den mystiska saltsjön Lop Nor var ett av de platser som Hedin beskrev. Den hade inget avlopp, och flyttade sig hit och dit i öknen i det inre av Kina. Jag tror aldrig jag sett bilder därifrån tidigare, men här kommer några:

Finns det ‘upptäcktsresande’ numera? – Om man går tillbaka till femtiotalet, och kanske tidigt sextiotal, så hade vi Sten Bergman som var känd för sina expeditioner till Nya Guinéa. Så fanns det Rolf Blomberg och någon till som tog sig fram i Amazonas djungler. Men de var väl de sista som möjligen kunde hitta någon ‘vit fläck’ på kartan. Numera är det bara vitt där det finns snö eller is, eller kanske vita saltkristaller som i Lop Nor.