Vilka är farliga? – Kanske en förklaring

En journalist vid namn Fuad Hussein beskriver läget så här:

”Det är inte flyktingarna som har kommit från kriget ni ska vara rädda för. Det är istället första och andra generationens invandrare – de som avskyr vad de ser som det syndiga livet i Europa samtidigt som de hatar västs ingripanden i Mellanöstern”… ”Al-Qaida sade detta redan för tio år sedan; vi hittar våra soldater i Europa, de som är födda i Europa, kan länderna och deras svagheter.”

Citatet kommer från Ledarsidorna, en sajt som går hårt åt nuvarande invandringspolitik. Därmed är väl det hela helt ointressant enligt somliga, men det förklarar en sak som jag funderat över de senaste dagarna.

Som bekant består migrantströmmen i stor utsträckning av vältränade yngre manspersoner i värnpliktsåldern. Sådana som Avpixlat-gänget har sett det stora hotet i att dessa skaror skulle gripa till vapen mot de nya värdländerna. Men attentaten i Europa och Nordamerika på senare tid har begåtts av andra sorters människor. Sådana som är födda eller åtminstone uppväxta här, som är mer eller mindre integrerade i samhället, ibland kriminella och marginaliserade, men inte alltid. Alltså första eller andra (varför inte tredje?) generationens invandrare.

En gemensam nämnare är var de har sina rötter, i muslimska länder, men den gemensamma nämnaren är så bred att den knappast är användbar om man vill hitta exakt vilka personer som är farliga. De flesta muslimer försöker ju inte mörda omgivningen. Vilka de farliga är vet man först när det skett en mordorgie. Och därmed blir det väldigt svårt att förebygga attentat. Kanske inte omöjligt, men det beror av vilka metoder myndigheterna och allmänheten är beredda att ta till. Massrepatriering? Stenhård kontroll av moskéer? Stoppa all finansiering och allt utsändande av predikanter från misstänkta stater?

Möjligen kan man gissa att den nuvarande strömmen av desertörer, kriminella etc. på sikt kan bli farlig som islamistiska fotsoldater, ungefär som Fuad Hussein beskrev det. För närvarande kanske det främst är europeiska kvinnor och flickor som är i riskzonen, men hur det än är med det så borde det flödes stoppas och vändas. Det är som när man resonerar om vissa typer av risker, som kärnkraft: det är väldigt liten risk att något farligt händer, men när det händer är skadeverkningarna så stora att risken ändå bör reduceras så långt det någonsin går. Den som har annan uppfattning får förklara varför.

Självfallet har ”västs” krig och plundring i Afrika och Asien en stor skuld i det här. Att få stopp på krigsanstiftarna är en del av problembekämpningen.

Några övriga reflexioner medan jag ändå är inne på temat folk som flyr från ”svält och förtryck”.

För några veckor sedan hörde jag ett reportage i P1 om människor som försöker ta sig in i EU via de spanska enklaverna i Marocko (Ceuta och Melilla, tror det var den senare som nämndes i det här sammanhanget). Här rör det sig om afrikanska migranter. De fixar att lägga upp 10.000 kronor för att muta marockanska gränsvakter för att komma igenom. Mången svensk fattig, exempelvis fattigpensionär, skulle bli själaglad över att få den summan i handen, medan de antas överleva på småpengar varje månad.

Och så var det den arge chauffören på Öland som anklagades för att spöa upp en migrant. Det framkom senare att de flesta som bor på asylboendena på Öland uppför sig bra, men det finns en otrevlig minoritet som exempelvis kräver att bussen skall stanna där de står, inte där hållplatsen är. Luktar inte det överklass som tagit med sig överklassmaneren hit, och som förväntar sig att svennebananerna (eller, som det så trevligt heter om kvinnor/flickor: ”svennehororna”) skall betjäna överklassen även när den kommer hit som asylsökande?

Ännu en av de gamle går bort

Den som gick med i Sveriges Kommunistiska Parti år 1941, när det nazistiska Tyskland stod på toppen och kunde slå till mot Sverige när som helst, saknade inte mod. Det kan man konstatera så här 75 år senare, och fråga hur många av C-H Hermanssons borgerliga belackare  som skulle ha visat samma mod. (Det fanns ju socialistiska/kommunistiska belackare också, som dock var av en annan kaliber.) Hur som helst, ännu en av de gamla har gått bort, med ett politiskt arv som går att diskutera. Men C-H Hermanssons böcker finns kvar för den som vill veta mer om svensk storfinans.

Favorit i repris: Björnbrum dissar ‘värdegrunden’

Här nedan ser du en bloggpost som jag lade upp redan 2009. Oj vad tiden går! Finns det något jag så här sju år senare beklagar (det är ju så vanligt att folk ‘pudlar’, ‘tar avstånd från …’ etc etc)? Javisst: den usla grafiska kvalitén på teckningarna. Egentligen skulle de ju göras om så att texterna går att läsa ordentligt. Det ser ut som om jag tecknat ganska tunt med blyerts, och det blev ju inte så tydligt. Men budskapet kanske går fram i alla fall?  Här finns åtminstone en person som har svårt att svälja den alltmer kommersialiserade och offentligkontrollerade soppa som prideparaden utgör. Jag alltså. Och jag misstänker att det kan finnas två, tre stycken till!

Nå, här kommer mitt gamla inlägg, långt från värdegrunder, allas (?) lika värde, och åsiktskorridorer, och klickar man upp bilderna i större format blir de läsbarare:

*************

Jag bryr mig inte om att gå och titta på Pride-paraden. Har sett den två gånger. Det torde räcka. Men betänk: en rörelse kan skapa en motrörelse. Tänk om de trista gråa och anonyma massorna börjar röra på sig och skapa en egen parad… .

En dag kanske vi här, mitt i Kgl. hufvudstaden, får bevittna några tappra människor med en okynnig & småfräck banderoll:

Eller en man med plakat och glimten i ögat!
Eller skall vi tänka oss en aktivist med djup personlig ideologisk uppfattning som drar upp en stenhård politisk kamplinje:

Naturligtvis blir det motstånd i början, men så småningom kanske opinionen svänger och toleransen för de avvikande ökar …

Grattis, Janne!

Idag fyller Jan Myrdal 89 år. Gratulationer! Hoppas du kan fortsätta att bidra med din ojämförliga utblick och kunskaper, och med din förmåga att vara de alltför välkammade till förargelse. Nu ändrar sig mycket i världen, och fort, och då behövs grundkunskaper och någon som kan förmedla dessa.  (Ur den synvinkeln är det inte konstigt att Myrdal utsätts för allehanda konstiga påhopp, han är ju klart störande för många i ankdammen.)

Tror jag redan tidigare har talat om att Myrdals bok från 1960 om Afghanistan, Kulturens korsväg hette den i första upplagan, var bland de första böckerna jag lånade när jag fick tillträde till vuxenbiblioteket – det bör ha varit 1965. Och det har satt sina spår i min världsbild också.

1978 – Myrdal talar i Kungsträdgården, Stockholm

Det går utför

Inget snack om saken: Sverige är på väg utför. Ganska länge har bekymrade människor frågat vad följderna blir av att räddningspersonal måste ha polisskydd för att ta sig in i vissa områden. Man har bekymrat frågat om inte ”orosungarna” förstår att även deras egna familjer kan bli drabbade om ambulansen eller brandbilen inte vågar köra fram direkt när det kommer larm. Frågan är inte längre hypotetisk. Ungdjävlarna, och väl deras lite äldre ledarfigurer, är beredda att gå över lik för att hävda territoriell kontroll. Vad är den svenska statsapparaten, som ju är uppdragsgivare för den räddningspersonal som hamnar i sten- och bombregn, beredd att göra för att vända utvecklingen?

För många år sedan, bör ha varit över 40 år sedan, frågade en gammal tant var jag arbetade. ”På L M” svarade jag. (Vad L M betydde var naturligtvis självklart.) ”Jaha, det är ju ett gammal stabilt företag” sa tanten. – Jojo, så var det då. Hur är det nu? ”Tveksamma siffror”.

Det verkar spricka överallt. Fisken ruttnar både från huvudet och från stjärten som det verkar.

Poetiskt tips till historiker

Här är två rader från Bodil Malmstens diktsvit Nefertiti i Berlin:

Det finns bara ett sätt att tolka historien
                bli den

Ett rimligt tips, men väldigt svårt att göra i verkligheten. Hur blir man historia? Kan man lägga undan sitt eget medvetande, sin egen historia, och i stället förstå hur andra människor i andra tider och under mycket annorlunda betingelser tänkte? Vad hade den vackra egyptiska drottningen Nefertiti för tankar, hur såg hon på världen? – Vad hade killen som körde lastbilen in i folkmassan i Nice på Rivieran i huvudet? Det kan vi bara gissa.

Eller blir man historia genom att göra något som folk minns, ungefär som Herostrates’ bedrift att sätta eld på ett tempel? – Efter det blev han ju känd! Detta liksom den mordiske chauffören i Nice den 14 juli. Men han lär snart vara bortglömd i raden av alla andra som tycker sig ha en mission här i världen, och måste demonstrera det på ett våldsamt sätt. De börjar bli rätt många vid det här laget.

En konstig kupp i Turkiet, den konstgjorda staten Sydsudan är i konstant och våldsamt kaos, det eländiga kriget i Jemen, några fler poliser skjutna i USA etc. etc. och fortsättning i all evighet. Det syriska kriget kanske nu vinns av regeringsstyrkorna i Aleppo. Genast träder propagandan in och meddelar att det är synd om civilbefolkningen i östra Aleppo där de så kallade rebellerna har förskansat sig. Att det finns många fler människor i västra Aleppo verkar inte intressant att meddela, trots att de drabbas av bombardemang från ”rebellerna”. Ja, ja, historien rullar på. Om jag fick skulle jag välja mig en annan historia att leva. Men utan tvivel har historiker som är inriktade på vår samtid mycket att gräva i och tolka nu, och de lever ju mitt i denna smet.

Klio – historieskrivningens musa. Tydligen skriver hon inte bara historia, utan tutar i någon sorts lur också.

Kris för ‘tyska banken’?

För en vecka sedan lade jag upp den här bilden av ”Bank of Germany” här på bloggen. Detta med en antydan om att dagens Deutsche Bank inte är i så god form. Idag kommer det nya uppgifter om bankeländet, via Pål Steigans blogg. Aktievärdet ligger på 8% av vad det var år 2007, och DB lär inte ha klarat av ett så kallat stress test.

Skulle det skaka till i den europeiska ekonomin finns det risk att såväl DB som italienska banker faller, och då är krisen över oss igen. Fast jag tycker det har varit permanent kris nu i rätt många år, sedan 2008 åtminstone. Skillnaden är bara att det ibland är det mer, ibland mindre kris. En massa småfolk lever faktiskt i permanent kris. Det var därför brittiska arbetare röstade mot EU medan de bättre bemedlade röstade för att stanna kvar. Drar krisen in även i ‘medelklassen’ kan stämningarna bli annorlunda. Det blir intressant att se hur den tyska regeringen reagerar om stora banker i det egna landet riskerar att krascha.

Samtidigt är det märkligt att EU:s centrala makt har problem av den här typen. Annars kunde man ju tänka sig att tyskarna, just på grund av sin enorma styrka, kunde tvinga de andra medlemsstaterna att betala så att hela Tyskland alltid går på plus, men det kan finnas annat här också: styrka och sunt förnuft kanske inte alltid går ihop. Det är samma sak som jag funderat på vad det gäller USA: USAmerikanerna har kunnat plundra i stort sett hela den här planeten, men ändå är landets ekonomi usel. Är det månne så att usel ledning ger usel ekonomi? Kan det ha något med förruttnande kapitalism att göra?