Driftkucku

Ja, nu är läget inte så bra för gänget i Washington. Längre och längre näsor får de, och när Vlad känner för det drar han dem lite till. Och då skriker de och är uppjagade, trots att det var de som började bråket. USA var inte inbjudet till uppgörelsen om eldupphör i Syrien (och, i och för sig, ju mindre inblandning från den sidan, desto större möjlighet att uppgörelsen kan fungera någorlunda), och det var ju en nesa och ett redigt ryck i USA-hövdingarnas näsor.

Nu skulle USA försöka hämnas, men det går nog inte så bra. Det här twittret från Rysslands ambassad i Storbritannien visar vem som är driftkucku:

Detta är en ”halt anka”, inte som det ofta översätts ”lam anka”. Intressant nog är detta rätt återgivet i Aftonbladet. Kanske känner man behov av att skärpa sig när big bad Vlad kanske smyger i farstun, han kanske inte gillar översättningsslarv? Det kan vara anledning att framöver granska inte bara vad, utan också hur, media beskriver olika händelser. Alldeles nyss bombarderades Putin av (verbala, lyckligtvis) ruttna ägg och tomater. Han var inte vatten värd, allt han gjorde var fel. Hur ser det ut om ett år? Hur beskrivs Rysslands politik då? ”Äääh, ursäkta Vladde, vi skämtade ju bara, hoppas du inte blir arg … snälla”.

Putins motdrag diskuteras också hos Moon of Alabama, som citerar TASS:

MOSCOW, December 30. /TASS/. Russian President Vladimir Putin has made a decision not to expel any US diplomats from Russia in retaliation for Washington’s latest sanctions against Moscow.
Putin also said that Russia would not prevent the families and children (of diplomats) from using the customary rest and leisure facilities and sites during the New Year holidays.
”Moreover, I am inviting all children of US diplomats accredited in Russia to the New Year and Christmas parties in the Kremlin,” Putin said.

Ryssland bjuder på fest för USAmerikanska barn, USA stänger anläggningar för ryska barn. Man kan väl säga att det är lätt för vinnaren att vara storsint, men måste det innebära att förloraren måste vara småsint? Eller är det kanske småsinthet och bakslughet, kopplad till arrogans, som skapar förloraren? – Hur som helst: något mer spännande och pampigt än en nyårsfest i Kreml är väl svårt att tänka sig?

En avslutande fundering: notera det där EXTRA högst upp på klippet. Vad har det för mening numera? Förr, när tidningarna bara fanns på papper, kunde extra-upplagor tryckas när det hände något extraordinärt. Men i dagens elektroniska medievärld? Allt är ju ”extra” hela tiden.

Och därmed stänger Björnbrum idet för året och säger:

GOTT NYTT ÅR!

Piff & Puff firar jul (rättare: krigar) med Kalle Anka

Tryck på bilden nedan, eller kör den här länken (med bättre bildkvalitet och några sekunder mer i början)  och fundera på vad Dag Sandahl skriver om filmen ifråga. Vi som är lite äldre minns med sorg hur TV för väldigt länge sedan rensade bort den bildande Disneyfilm där Kalle Anka och Piff & Puff hade krig runt julgranen. (Det där med ”firar jul”är ju ett märkligt sätt att uttrycka det! När Sandahl skriver ”julestrid” känns det närmare sanningen! )

Detta var naturligtvis ett svårt ingrepp som fick de sanna diggarna att vända ryggen åt TV:s disney-jul, men varför hände det? – Nu ordet över till pensionerade ölandsprelaten Sandahl, som egentligen skriver om en ny kyrkohandboks produktionsplågor, men illustrerar det hela med hjälp av den gamla våldsfilmen med Kalle och korrarna:

Vi som har varit med ett tag, minns inte bara teologer som uppträder först som tragedi och sedan som komedi. Vi minns också vår barndoms jular innan Kalle Anka kl 15 censurerades. Jag är sålunda så gammal att jag tydligt minns tiden före också. Klart och tydligt till och med. Jag var politiskt medveten när censuren av Kalle satte in. Det skedde när den US-amerikanska krigföringen i Vietnam började gå illa. …

Det var denna amerikanska exportprodukt, Piff och Puff och Kalle i förberedelser för julfirandet, som illustrerade kriget i Vietnam. När det började gå illa, skulle förstås inte filmen, där de små ekorrarna tvingade den store till kapitulation, visas i oklippt skick. Tekniken var inte att ta bort filmen utan falsifikatet. Förändringar sker i små steg, folk ska inte märka. Filmen snöptes och blev utan budskap. Barnen skulle se ekorrar, en anka och lite nötter. Varför den ene ekorren skulle ha bandage om huvudet, förblev oklart. Vi som visste, kunde begripa. Inget stoppar folkens flodvåg. Vi går mot seger! Men vi lärde oss då och där att uppfatta det stora i de små förändringarna. Sådant sitter i.

Jo, det är sådant som kallas ‘korvsnuttstaktik’ alternativt ‘osthyvelstaktik. I stället för att knycka hela korven eller osten i ett svep så tar de onda makterna en liten bit i taget. En liten bit är ju inget att bråka om, eller hur? Den är ju så liten så den knappt syns! – Men till slut finns det på sin höjd kvar en bit som är så liten att den knappt syns! Det kan man säga om många fenomen, du kanske kan komma på några själv.

Sociala medier inte så sociala (?)

… en generell effekt av att ägna mycket tid i sociala medier [tycks] vara att man frikopplas från det politiska och det gemensamma medan intresset för det egna jaget och privatlivet förstärks. En hög användning av sociala medier bidrar till att förstärka egenfokusering och hedonistiska värderingar samtidigt som de negativt påverkar utvecklingen av humanistiska och demokratiska värderingar. De sociala medierna förefaller inte vara så sociala. 

Citatet om ungdomar och politiskt intresse, och konsekvenserna av sociala media, kommer härifrån. Slutsatsen verkar motsäga vad entusiaster har sagt tidigare. Men jag antar att slutsatsen beror väldigt mycket av utgångspunkten för resonemanget. För några årtionden sedan verkade dörrarna slås upp till en enorm global gemenskap, förmedlad via ny teknik. Men sedan har ju en del hänt, och i ett inlägg i förrgår pekade jag ju på hur väldigt skumma intressen försöker använda dessa sociala media för sina egna skumma intressen, med falsk humanism och anti-demokrati.

Den här bilden hör inte direkt ihop med ovanstående text, men kanske ändå på något sätt ger en bild av ödsligheten i det moderna samhället. Sergels torg (”Plattan”) i Stockholm en gråtrist morgon när det är två dagar kvar till julafton. När denna bloggpost skrivs och skickas har det säkert blivit fullt med desperata konsumenter därnere.

"Från mörkret stiga vi mot ljuset"

Det är väl en lämplig rubrik för denna dag av mellansvensk grådaskig vinter? Idag är det ju vintersolståndet, nu vänder det, om några dagar är mörkrets reträtt i full gång, nyåret närmar sig och snart skall talgoxarnas och grönfinkarnas drillar möta det kommande ljuset! Tänk en januaridag med en grönfink högt i en björk, livligt drillande mot den knallblå himlen!

Jag vet inte hur det är söderut, men här i stockholmstrakten bör de första flyttfåglarna (ring- och skogsduvor) dyka upp om ungefär två månader, i slutet av februari. Vid den tiden kanske tofsvipor och sånglärkor redan är inne och spanar i de sydligare landskapen. Ser det bra ut stannar de, är det uselt före så drar de söderut ett tag igen.

Utan framtidstro är det svårt att klara sig i livet. Att införskaffa en almanacka för nästa år måste väl vara ett bevis just för framtidstro:

Jojomen, det kommer ett år nästa år också!

Lite mediefunderingar, propaganda, "ryska hackare" etc

Anders Romelsjö skriver på sin blogg:

Ingen upplyst i väst tror på att propagandan från dess egna ”mainstream media” – sedan lögnerna från kriget mot Jugoslavien.
Men den skeva rapporteringen av nyheterna i Syrien är extrem. Västvärlden har praktiskt taget inga journalister på marken och förlitar sig på extremisternas versioner av sanningen skickas ut av okända personer på deras iPhones. 

För en djupare förklaring av Anders’ sista mening, se Moon of Alabama. Väldigt kort: oberoende journalister dödas eller skräms bort/hindras att verka i krigsområden där ”västvärlden” vill äga berättelsen om vad som sker. I stället skapas flöden på sociala medier, och de som skriver där kontrolleras av ”västvärlden” eller lokala spelare (som kan vara ”västvärldens” folk). – Den taktiken bör vara viktigt att känna till när nya konflikter uppstår. Man kan ju också fundera över konflikter där det inte finns av ‘gammelmedia’ omhuldade twittrare, fejsbokare, etc. Varför är det tyst där? För att inga i lokalbefolkningen finns på sociala media, eller för att någon utanför har bestämt att deras historier inte är intressanta?

En och annan kanske med rörelse minns inte bara ”Vita hjälmarna”, utan en liten flicka som twittrade på god engelska från östra Aleppo. Det passar bra in i bilden med bortjagade faktasökande journalister som ersätts av dimmiga figurer som det skall tyckas synd om. Journalister finns alltså inte på plats, men gammelmedia i ”västvärlden” kan förmedla twitter-påståendena. Det är ju hjärteknipande, särskilt om man kan illustrera det hela med ett näpet barn, och passar mycket väl i propagandakriget. Faktakoll kan man strunta i. Det luktar illa om hela historien, men pressen kan inte släppa den godbiten även om den som sagt luktar:

”Twitter-Bana”, jaha, enligt det som Arne Anka kallade Aftonsjakalen i något sammanhang (om jag minns rätt). En film visas, men barnet säger inte ett ord på något språk utan det är modern (?) som pratar, och någon förklaring till uppkopplingen från ett ställe med förmodligen rätt dåliga nätanknytningar förklaras inte. En grundligare undersökning av varför den där damen befunnit sig i östra Aleppo kanske också kunde ge intressanta insikter: hon såg inte ut som kvinnorna i de sekulära delarna av Syrien tror jag. Islamist?

Är det inte tomtar, de röda figurerna nedan? Färskt från (den ointressanta?) delen av Aleppo:

Är det för djärvt att misstänka att den här historien (och ”Vita hjälmarna”) är bortglömda rätt snart, när de inte är användbara längre? Det kommer ju nya historier i så kallade gammelmedia, men av lika tveksam kvalitet.

Härvidlag kom jag att tänka på skillnader i pressmaterial: en ledare (med åsikter) bör inte vara samma som en nyhetsartikel (med förhoppningsvis faktagranskade uppgifter). Kan man ha samma attityd mot ‘falska nyheter’ på nyhetsplats som ‘falska nyheter’ på ledarsidan? En ny drapa av Aftonbladets Anders Lindberg skall vara ledare (den finns på ledaravdelningen) men ser ut som ett reportage. Vad är det egentligen, åsikter eller fakta?  Han har varit hos NATO:s cybercentrum i Tallinn och fått veta den hemska sanningen (?):

Ryska hackare påverkade valet till Donald Trumps fördel, troligen på direkt order från Kreml. I går valdes han formellt till Förenta staternas 45:e president.

– Om Ryssland vill påverka inrikespolitiken i andra länder så kommer de att göra det, jag tror det är något ni måste vara medvetna om, säger Sven Mikser, utrikesminister i Estland.

Annars är väl den rimligare förklaringen till vad som hände i USA att det ena partiet ställde upp med en hopplös kandidat, med ett känt farligt förflutet och tvivelaktig moral, som inte klarade av att vinna de viktigaste delstaterna. Det är löjligt om varje nederlag för gamla elitgrupper som klamrar sig fast vid makten, men som får sig en smäll av nya upproriska opinioner, skall skyllas på ”ryska hackare”. Det är visserligen bekvämt om man inte vill ändra sig, men den taktiken är inte hållbar hur länge som helst. För att ta ett citat från Abraham Lincoln och ändra det lite grann: ”Du kan skrämma hela folket för ”ryska hackare” en tid, men du kan inte skrämma hela folket för ”ryska hackare” hela tiden.” – Nej, en växande mängd kommer att bli alltmer skeptiska till ”ryska hackare”, twitter-barn etc.

En sista reflexion: Om Ryssland på bara några år har blivit så mäktigt att det klarar av att utse president i USA så är det uppenbarligen ett land som vi definitivt inte bör stöta oss med. Hör du det, Margot Wallström?

Portad – än sen?

Den här porten fanns åtminstone för tio år sedan när jag tog bilden. Finns på Klara kyrkogård har jag för mig.

För en fridsam person som jag känns det rätt märkligt att bli portad av ilskna nät-kämpar. Nyligen räknade jag igenom vilka som inte vill se kommentarer från mig, och kom till att det är mellan ett och fyra beroende av hur man bedömer läget.

En är definitiv (det hoppar upp en ruta om att jag är portad). På ett ställe åkte jag ut men vet inte om det är tillfälligt och beroende av en knäpp moderator eller om det är för evigt. En har uttryckligen blockerat mig av personliga skäl som inte har med kommentarernas innehåll att göra, och en misstänker jag helt enkelt raderar mina kommentarer utan att säga något. Åsiktsspridningen är intressant: en trotskist, en vänsterpartist, en som möjligen var socialdemokrat tidigare men numera verkar vara agent för någon imperialistfraktion i USA. Samt slutligen en sverigedemokraterna närstående slasktratt av ofta låg intellektuell kvalitet. Kanske man vill hålla kvar den nivån för att inte störa de ordinarie läsarna och kommentarsfältskämparna!

Men det finns ju andra trevliga höger- och vänsterbloggar som tar emot kommentarer och till och med kan bidra med intressanta diskussioner.

Bildkommentar

Nyss berättade radion att Cecilia Uddén har hivats ut från Syrien. Det är nog inte så farligt. Det finns ju mängder av andra mediafigurer som kan göra jobbet enligt nedan (sprida jihadistpropaganda alltså). Normalt folk är väl glada att jihadisterna jagas bort från Aleppo, men hos andra är det sura miner. Nu kanske det kommer trista frågor om var ”de vita hjälmarna” har gömt sig, och hur det är med de människor i östra Aleppo som hade sådan god tillgång till internetuppkopplingar samtidigt som stället skulle vara helt sönderbombat. Men då är det bara för mediafolket att hålla händerna för öronen och ropa ”la  la la”. De har ju ännu höga beskyddare.

atrocities
Bilden hittad hos ryska Sputnik News.

Det är bra att bli angripen

Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.

Det där citatet från gamle ordföranden Mao (det var i ett tal 1939) kan tjäna som uppmuntran i dessa dagar. Fienden bryr sig om oss!  Annars kanske Gandhi duger:

Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan kämpar de mot dig, sedan vinner du!

De som driver oppositionella åsikter på nätet är under eld. Det är ju ingen enhetlig grupp, det är höger, vänster, religiösa, helt obegripliga, knasbollar, kunniga, dyngskvättar etc. etc. Men det gemensamma är (gissar jag) att mycket av kritik och fakta som de för fram är besvärande för  de marknadsliberala globalisterna. Olika egna ståndpunkter men samma fiende, kan man säga.

Den här massan har växt till sig så kraftigt att det inte går att ignorera eller skratta åt den, nu är det kamp som gäller! Alternativmedia måste utmålas som helsvarta och utan ett enda försonande drag! Och inte nog med det, alternativarnas falska nyheter måste förbjudas (förmodligen särskilt de falska nyheter som råkar vara sanna)! Att gamla media sprutat ut lögner, förvrängningar och propaganda i massiv skala spelar ingen roll, det är alternativen som måste slås ned innan de uppnår alltför mycket i sitt arbete! Med andra ord när alternativen är så starka att de stör och ibland till och med överröstar officiellt godkända sanningar som gammelmedia sprider.

Den marknadsliberala globalistiska härskarklassen närmar sig liberalismens kanske logiska slutpunkt: censur och diktatur! Förberedelser till detta kan anas i dels kampanjerna mot ”falska nyheter”, dels publicerade listor på nätsajter som påstås gå ”Putins” ärenden. Det verkar som om ”Putin” i dessa dagar fått ersätta den gamle styggingen Djefvulen som källan till allt ont. Globalisterna verkar vara rädda för ”Putin”, och det har de nog skäl att vara. Det är svårt att argumentera med ord om motståndaren har starkare argument som får allt större uppmärksamhet och gillande. Alternativmedia verkar till och med vinna. Då får man ta till våldsammare medel.

Häromdagen såg vi ett svenskt exempel på kampen mot alternativmedia, närmare bestämt i Aftonbladet (en förmodligen döende medie-dinosaurie som behöver hjälp med livsuppehållande åtgärder).  Bland andra bloggkollegan Anders Romelsjö blev angripen i en rätt förvirrande kanonad där allt möjligt blandades samman, men det hela handlade möjligen om gammal socialdemokratisk ovana att vara USA-imperialisterna till lags. Detta dolt under tjoande om sverigedemokraterna och att syrierna inte själva skall få välja sin president. Andemeningen med det inlägget var väl att skrämma folk från att kritisera, för annars var man ihop med sverigedemokraterna, eller till och med ”Putin”. Kan man tänka sig något hemskare! Första steget är att skrämma folk från att vara kritiska (självcensur), och hjälper inte det så får det bli andra metoder!

På tal om Aftonbladet så hade det bladet en gång i tiden en slogan: ”Aftonbladet behövs om sanningen ska komma fram.” En skämtare ändrade detta till: ”Om sanningen ska fram så behövs inte Aftonbladet.”