Nyhetstorka – eller käftsmäll?

NATTENS NYHETSDRAMA utropar Aftonlövet. Vilket drama? kan man undra. Har kungen rymt med Lill-Babs? Hade någon femtonminuters-kändis från TV en ”dödlig sjukdom” (förmodligen vanlig bondförkylning) för fem år sedan? Nja, något så viktigt verkar inte ha hänt för då hade man väl slängt upp det på löpet. Jag misstänker att ”nattens nyhetsdrama” är en synonym för ‘nyhetstorka’.

Men här är en nyhet – jag har klippt ut och lagt ihop två twittringar från herr Trump i Vita Huset:

The joint statement of former presidential candidates John McCain & Lindsey Graham is wrong – they are sadly weak on immigration. The two Senators should focus their energies on ISIS, illegal immigration and border security instead of always looking to start World War III.

Det här är ju en käftsmäll som heter duga! USA:s nye överkucku anklagar två ledande parlamentariker för att dels missköta viktiga säkerhetsärenden … för att i stället ständigt försöka starta tredje världskriget!  Trumpen må vara en otrevlig buffel med ibland lite kufisk framtoning, men här verkar han ha hittat en svag punkt att slå emot, och upprördheten bland krigstörstande neocons och demokrater lär inte minska av det. Kommer de att försöka driva fram en så kallad färgrevolution i USA för att bli av med honom, skicka ut någon lämplig galning för att utföra ett mord, eller något annat? Det är väl ganska små kretsar i USA och världen i övrigt som vill ha ett tredje världskrig, så här bör Donald få några pluspoäng. På andra områden är det fortfarande mest frågetecken som gäller, och en del minuspoäng, men det vore fel att avvisa bra saker bara för att det kommer från fel person.

Vandaler med tendens

När islamistiska vandaler förstör mänsklighetens kulturarv i Palmyra, Syrien, kan det verka extremt över alla gränser. Men det är det inte. För inte så länge sedan var de i farten i världsarvet Timbuktu i Mali, och på många andra håll har de förstört kulturminnesmärken och gravar. Palmyra är inte en isolerad händelse, det finns ett mönster och en tendens med urskiljbart ursprung.

2012 hade jag en bloggpost som handlade om hur huvudinspiratörerna till extremislamismen uppträder på hemmaplan. Man skulle ju kunna tro att de som basar över islam i Saudiarabien skulle vara angelägna att byggnader och annat som finns kvar sedan Mohammeds tid skulle vårdas speciellt för att visa upp för alla religiösa turister. Så är inte fallet. Här rivs det utan hämningar om något står i vägen för landets pilgrimsindustri.

Jag såg en notis för några  dagar sedan om att tre moskéer skall byggas på Järvafältet i Stockholm. En av den finansieras från Saudiarabien. Vilka läror kommer att predikas där? Vilken betydelse kommer de att ha för att separata och isolerade grupper kommer att bli ännu mer isolerade men också kommer att upprätta territoriell kontroll och placera sig utanför Sverige vad det gäller lag och rättskipning? Kommer folk som inte delar den officiella saudiska versionen av islam ens att kunna bo kvar på Järvafältet?

Och så är det prat om en moské i Borlänge – Mohamed Omar tar itu med Göran Greider som hamnat på fel sida i den här frågan. Varför måste självdefinierad vänster och feminister uppträda som islamisternas ombud? Förväntar man sig ett ”tack”? – Då får man nog vänta.

Att ge fienden en utväg – bra taktik?

Den kinesiske militärteoretikern (och dito praktikern) Sun Tzi nedtecknade ett antal regler för ungefär 2500 år sedan. En kan vara intressant när man ser hur olika makter bedriver krig idag:

Lämna alltid en utväg när du omringar en fiende. Pressa inte en desperat fiende för hårt.

Är det inte en taktik i denna stil som gör bland annat kriget i Syrien ganska udda? Gång efter gång isolerar och belägrar regeringsstyrkorna sina motståndare (inte bara i Aleppo, utan på många andra ställen). Men i stället för att rikta ett förintelseslag så sluts överenskommelser och rebeller, jihadister, terrorister eller vad man vill kalla dem, tillåts dra iväg till en annan plats, eller att ge upp och återgå till civilt liv om de är syrier och lovar att sköta sig i fortsättningen. ”En annan plats” verkar i allmänhet vara Idlib-provinsen. Där kan de åtminstone för tillfället härja, slåss inbördes, eller försöka smita över gränsen till Turkiet och ta sig vidare som ”flyktingar” till Europa. (Hrm, ”refugees welcome …”)

Den som tänker låt oss säga europeiskt eller amerikanskt militärt undrar förmodligen varför detta händer. Varför utrotas inte den islamistiska ohyran rätt av? Tar den syriska regeringen dessa beslut om evakueringar på egen hand, eller drar ryssarna i några tåtar i bakgrunden? Vad finns det för motiv för att låta mängder av tvivelaktiga figurer kliva på bussar och åka iväg? – (Man kan ju också fråga varför inte västerländska media rapporterar mer om dessa evakueringar. Det kanske inte stämmer med propagandan om ”diktatorn som massakrerar sitt eget folk”?)

Jag tror man kan se flera fördelar med att tillämpa Sun Tzis råd. Ju snabbare man kan få slut på striderna i ett område desto mindre förstörelse av människor och material. När det är slutkämpat på ett område kan trupperna flyttas till besvärligare frontavsnitt där strider ännu pågår. Är motståndarna någon lokal milisgrupp är det bra om de lovar sluta slåss och i stället kan dra igång med lokal återuppbyggnad så fort som möjligt. Är det utlänningar så är det bra att få iväg dem till något ställe där man kan ta hand om dem vid något senare tillfälle.

Samt: det ser helt enkelt bättre ut att vara mild i behandlingen av motståndare som funderar på att ge upp. Det är förmodligen en bättre taktik än att proklamera utrotningskrig som inte ger motståndarna något annat val än att slåss till slutet. Dessutom lär det leda till splittringar mellan stenhårda islamister som ingen vänlighet biter på, och andra mindre ideologiska grupper och individer. På sikt kan det hjälpa till i en försoningspolitik som ändå förmodligen blir ganska svår efter åratal av krig och grymheter.

😔

Vart går EU-ropa?

Så här säger Ungerns premiärminister Orbán:

Vi har fått tillåtelse från, om man så vill, högsta instansen i världen att prioritera våra egna intressen … 

 … och det är ju en intressant effekt av Trump-regimens tillträde i USA. Politiska riktningar i Europa som sätter oberoende nationella prioriteringar högt känner sig förmodligen uppmuntrade av det nya styret i Washington. Andra som ställt in sig på en tillvaro som lakejer och tjänstehjon och ja-sägare utan egen vilja lär få det besvärligare. Det verkar inte inte gå att springa till USA och få en klapp på axeln och lite understöd längre.

En annan effekt är tänkbara framtida omdirigeringar av världshandeln, och vilka intressenter som deltar, och hur. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström säger:

EU kommer att vända sig mot andra länder, framförallt i Asien, när USA stänger dörren och blickar inåt. − Länderna står redan på kö. De ringer och undrar om vi kan vi skynda på nu när USA inte längre vill. Vi har Mexiko, Japan och Mercosur som vill ha bilaterala och multilaterala avtal med EU. Vår popularitet har faktiskt ökat. Det är bra.

Och vad betyder det med länderna i Asien?  Kan det innebära en glidning mot det euroasiatiska ekonomiska samarbetet med Kina och Ryssland som tyngsta medlemmar? Kineserna köper redan in sig i EU-området i stor skala. Med ekonomisk makt följer så småningom politisk, och kanske militär makt. Rimligen måste EU-topparna diskutera sådana frågor nu. ”Hur blir västra Europa en stark partner i det Euroasiatiska samarbetet?” – det måste vara den stora frågan idag.

Och då måste rimligen folk i USA ställa frågan vad följderna blir om ”America first” styr bort allt mer av världshandeln från det egna landet och dollarns värde som internationell valuta krymper.

Kapitalets logik i handeln

Intresseorganisationen Svensk Handel har tänkt till och kommit med en prognos för utvecklingen fram till år 2025.   Först lite källkritiskt tröskande: detta är en partsinlaga, och att göra några verkligt hållbara prognoser nästan tio år framåt är svårt. Prognos = mer eller mindre bra gissning, eller kanske inte ens det utan bara ett sätt att propagera för något man gillar. Men man kan ju åtminstone fundera över om angiven riktning verkar rimlig, och det kanske den är.

Här är några av de viktigaste punkterna som Svensk Handel vill framhålla:

  • E-handeln växer från 50 miljarder år 2015 till 192-288 miljarder och utgör 20-30 procent av handelns försäljning år 2025.
  • Handeln blir internationellt konkurrensutsatt och utländska företags försäljning till svenska konsumenter ökar kraftfullt. Den utländska handeln uppgår till 48-96 miljarder kronor och utgör en andel av handeln på 5-10 procent och 25-33 procent av e-handeln år 2025.
  • I sällanköpsvaruhandeln väntas 5 000-10 000 butiker stänga till och med år 2025 och antalet anställda sjunka med 20 000-40 000. 
  • Priser och marginaler sjunker i takt med att digitaliseringen möjliggör nya affärsmodeller.
  • Handeln koncentreras till färre men större aktörer.

Den tekniska utvecklingen driver alltså på omvandlingen, tillsammans med de krav som kapitalet kräver vad det gäller förräntning. ”Färre men större aktörer” är alltså den kapitalkoncentration som Marx skrev om. De stora kapitalen slår ut och ibland tar över de små. Koncentrationen gör att sjunkande priser och marginaler ofta kompenseras mer än väl genom större försäljningsvolymer. Och det blir fler och fler stora köpcentra som ser i stort sett likadana ut, med samma affärskedjor överallt. De små handlarna trängs ut. Den antagna kapitalistiska mångfalden har en tendens att förbytas i enfald i enlighet med sin inneboende logik.

Rätt namn för Trump?

Donald betyder ”världshärskare” eller ”stor hövding”.

Nja, världshärskare är väl lite väl häftigt, även om USAmerikaner ibland har en tendens till storhetsvansinne. Men stor hövding kan man väl gå med på? I alla fall vad det gäller kroppshyddan till att börja med. Om eftermälet för herr Trump blir ‘stor president’ vågar jag verkligen inte sia om.

I det här sammanhanget kan det ju vara intressant att veta vad Vladimir betyder.

Vlad betyder härska. Mir betyder värld( ryskt ) och fred ( serbiskt ) och kan därför ha två olika betydelser: den som härskar över jorden ( ryskt ) och den som härskar över freden ( även ”må det vara fred på jorden).

Nå, låt oss hoppas att ‘världshärskarna’ i fortsättningen härskar under fredliga och sympatiska former.

Löper Golfströmmen AMOC?

Ursäkta, rubriken låter väl lite väl ansträngt rolig (och det stavas ‘amok’) men vad det handlar om är Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC). Om den krånglar blir det inte så roligt, utan snarare kanske en ny istid i våra trakter. AMOC beskrivs som ett transportband som låter kallvatten sjunka till botten i norra Atlanten och föras söderut, medan varmt ytvatten förs norrut. En del av detta flöde kallas Golfströmmen. Det är dess varma ytvatten som gör att klimatet i norra Skandinavien är betydligt vänligare än på jämförbara breddgrader i Nordamerika och att hamnarna är isfria ända bort på Kolahalvön. Det finns en balans mellan dessa flöden, men den kanske är störd nu.

Om AMOC blir svagare, eller till och med stannar av, så kan följaktligen återverkningarna bli betydligt allvarligare än att herr Trump blivit president i USA. Nu diskuterar forskarna hur det står till med AMOC – ser vi redan tecken på ett svagare ‘transportband’? – men de är försiktiga med slutsatserna. Vad tillgängliga data för några årtionden visar är att det finns stora naturliga variationer i AMOC. En annan fråga är hur stor betydelse växthusgaser i atmosfären har för just den här processen. Det gäller alltså att skilja ut vad som är naturens egna påhitt och vad som kan vara mänsklig inverkan på ‘transportbandet’.

Min reflexion är: hur stor betydelse har avsmältningen på Grönland? Om stora mängder smältvatten, dessutom i form av sötvatten, under kort tid åker ut i norra Atlanten borde väl det ha åtminstone någon inverkan på ‘transportbandet’? För något år sedan upptäcktes ett ‘köldhål’ i havet söder om Island. Kan det indikera att något händer med vattenflödet? – Och skulle det bli en ny istid, eller åtminstone rejält kallare, i Skandinavien blir det jobbigt vare sig processen är helt naturlig eller har stora inslag av mänskliga aktiviteter.

PS: Svaret på rubrikens fråga är nog ‘nej’. Det verkar inte vara så att Golfströmmen kommer att slå vilt omkring sig, möjligen lägger den sig ner och vilar och tar det lugnt ett tag.

Tåget är framme nu

I början av månaden nämnde jag att kineserna på 18 dagar får ett godståg att gå från hemlandet och ända till England. Tåget är framme nu. Tidtabellen höll.

Om detta är en ganska isolerad händelse, eller första dropparna i en mäktig flod, det får framtiden utvisa. Men kineserna vet nog vad de vill. Samtidigt är det lite lustigt att president Xi Jinping står i Schweiz och talar sig varm för globalisering samtidigt som detta tåg anländer till Brexit-landet.

Propaganda

”Den mest obehagliga boken jag läst” är Svenskans Lyri Kolis recensionsomdöme om Lars Noréns senaste opus. Jaha, då vet jag en sak, den boken kommer jag inte att befatta sig med. Varför plåga sig själv i onödan?

Men det finns annan läsning (och andra media) som man knappast kommer undan och där det gäller att försöka förstå, godta eller förkasta. Det är ju det där med propaganda, och de lömska små orden som smyger sig in i meddelandena från (tja, vem är det egentligen som talar …?). I samma tidningsblad handlar det om igen om rysk propaganda, i en i övrigt vettig artikel om att man inte kan beskylla vem som helst hur som helst för att vara ‘Kreml-propagandist’. Finns det inte andra som propagerar betydligt mer och med mycket större resurser? Vi tar bort ett ord och kommer till en slutsats:

Om man tänker sig någon aspekt av psykologiskt försvar här så är det rimligen propaganda som bör avslöjas, oavsett avsändare. Eller är det så att det finns folk som sitter på viktiga positioner i eller i förhållande till svenska media som vill dra uppmärksamheten från vad i första hand en del stater i NATO har för sig på propagandaområdet? För de människorna torde gammal hederlig källkritik som riskerar att sticka hål på fejkat nyhetsmaterial närmast vara en skrämmande upplevelse. Fundera lite på vad media förmedlat angående krigen i Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien exempelvis – varl de påstådda orsakerna om krigsorsaker och krigsmål verkligen sanna? Är det möjligen påverkansmaterial från angriparstaten som körs ut under journalistisk täckmantel?

Det kan vara så att anglosaxisk propaganda är så inarbetad i Sverige att den knappast märks – alla är ju vana vid flödet från det hållet att det tas för givet. Däremot är en större rysk mediaoffensiv något nytt och oväntat, och den märks. Detta trots att ryssarna inte jobbat sig upp på västlig nivå vare sig vad det gäller resurser eller praktisk formgivning av vad de vill ha ut. Och generellt kan man väl säga att stater som misshagar ”väst” har väldigt svårt att nå fram med sina egna synpunkter eftersom de definitionsmässigt anses vara falska, lögnaktiga och rent löjliga. Men jag undrar vad som händer när Kina växt ytterligare några snäpp, då kanske kappvändarna får kolla åt vilket håll vindflöjlarna visar! Och det kanske inte heller blir så kul för den sanningstörstande mediekonsumenten!

Från Aftonlövet, klippt från engelska media antar jag. Finns det ingen gräns för vilka pinsamheter som slinker igenom fakta- och rimlighetskontrollen???