Vad betyder robotar för arbete och inkomst? undrar Michael Roberts

Den marxistiske ekonomen Michael Roberts har skrivit en artikel Vad betyder robotar för arbete och inkomst? Jag har översatt delar av den, samt lägger till en del egna kommentarer och funderingar. Ämnet blir ju mer och mer aktuellt, och det är sorgligt att ”vänstern” i stort inte är särskilt intresserad.

Över till Michel Roberts artikel:

Amazons öppnande nyligen av en butik i källaren till sitt högkvarter i Seattles har framprovocerat mer prat om att tillväxten av robotar och AI kommer att utplåna mänskligt arbete. I butiken, som klart är en ”pilotanläggning”, går kunderna in, skannar sina telefoner, plockar vad de önskar från hyllorna och går ut igen. Det finns inga utcheckning eller kassörer. Istället laddar kunderna först ner en app på sina telefoner och sedan känner maskiner i butiken vilken kund som är vem och vad de plockar av hyllorna. Inom en minut eller två efter att kunden lämnar butiken kommer ett kvitto för artiklarna de köpt upp i deras telefoner. Denna utveckling i ”automatisk” detaljhandel motsvarar annan automatisering: på kontor, förarlösa bilar, omvårdnad och beslutsfattande.

Så det innebär också att människor snart kommer att ersättas av intelligenta lärande maskiner och algoritmer?
I tidigare inlägg har jag skissat upp prognoserna för antalet arbetstillfällen som kommer att förloras till robotar under det närmaste årtiondet eller mer. Det verkar vara enormt, och inte bara i manuella arbeten i fabriker utan även i så kallade tjänstemannaarbeten som journalistik, banker och till och med ekonomer!


Techno-futuristerna tror att robotar snart kommer att ersätta människor. Men jag tror att de springer innan de kan gå – eller mer exakt, hittills kan robotar knappast springa och fånga jämfört med människor. Detta är ”Moravecs paradox”, nämligen att ”
det är relativt lätt att få robotar att visa upp ett vuxet beteende i intelligenstest eller att spela spel, och svårt eller omöjligt att ge dem en ettårings förmåga vad det gäller uppfattning och rörlighet.” Så algoritmer kan rösta på att investera eller inte investera i hedgefonder eller banker, men en robot kan inte ens slå en tennisboll. I själva verket är robotutveckling på väg mer mot ‘cobots’, som fungerar som förlängning av fabriksarbetare med tungt arbete och på sjukhus och omsorg för diagnoser. Detta ersätter inte arbetstagaren direkt.

[Björnbrums kommentar: den här hundroboten som trots motstånd från en besvärlig föräldratyp (?) lyckas öppna en dörr är väl ändå på väg mot ettåringsnivån? Utvecklingen går fort inom robottekniken.]

Den allmänna ekonomiska debatten är huruvida ”teknologin” kommer att skapa fler jobb än den förstör. När allt kommer omkring, går argumentet, kan ny teknik ta bort vissa arbeten (handvävare i början av 1800-talet) men skapa nya (textilfabriker). […]
Historien om bankkassörer gentemot bankomater är ett annat exempel på en mänsklig resurs där en teknologisk innovation fullständigt ersätter mänskligt arbete för en speciell uppgift. Ledde detta till ett massivt fall i antalet bankkassörer? Mellan 1970-talet (när Amerikas första bankomater installerades) och 2010 fördubblades antalet bankkassörer. Minskandet av antalet kassörer per filial gjorde den billigare att driva, så bankerna utvidgade sitt nät av kontor. Och rollen utvecklades gradvis bort från kontanthantering och mer mot relationsbank. 
[Björnbrums anmärkning: Så ser det väl inte riktigt ut här? Visserligen slänger bankerna ut kunder som vill ha reda pengar, och omvandlar sig till ”rådgivare” och ”personliga bankmän”, men mängden kontor har väl knappast ökats? Men om man tar någon annan bransch kanske det håller bättre?]

Det är den optimistiska uppfattningen. Men även då, som Marx påpekade med ökningen av maskiner på 1800-talet, är förlusten av arbetstillfällen inom en sektor och deras återskapande i en annan ingen smidig förändringsprocess. Som Marx uttryckte det: ”De verkliga fakta, som den ekonomiska optimismen endast ger en vrångbild av, ser ut så här: De av maskineriet utträngda arbetarna kastas ut från verkstaden och ut på arbetsmarknaden, där de ökar antalet av de arbetskrafter, som utgör reserven för den kapitalistiska exploateringen. Denna följd av att maskineriet införes framställer ekonomerna som en fördel för arbetarklassen. I vårt arbetes sjunde avsnitt skall vi visa, att maskinerna tvärtom av denna orsak drabbar arbetaren som ett fruktansvärt gissel. Här nöjer vi oss med att slå fast: De arbetare, som kastas ut från en industrigren, kan visserligen söka arbete i en annan gren. Om de finner en sådan och bandet därmed återknytes mellan dem och de samtidigt med dem ”frigjorda” existensmedlen, så sker detta med hjälp av ett nytillkommet kapital, som söker placering, men ingalunda medelst det förut fungerande kapitalet, som nu har förvandlats till maskineri.

Men deras utsikter att reda sig är mycket små t.o.m. i detta fall. Förkrympta genom arbetsdelningen är dessa arma satar så litet värda utanför sitt gamla arbetsområde, att de bara kan få sysselsättning i några få lågt stående och på grund av sin enkla beskaffenhet alltid överfyllda och underbetalda branscher.

Dessutom drar alla industrigrenar årligen till sig en ström av människor, som levererar de rekryter som behövs för den regelbundna ersättningen och tillväxten. Så snart maskineriet frigör en del av de arbetare, som förut var sysselsatta i en bestämd industrigren, tar också den ström av nya arbetare, som skulle ha sökt sig till denna industrigren, en annan riktning och hamnar i andra industrier, medan de ursprungliga offren till största delen går under eller förslummas under övergångstiden. 

[Citatet är från Kapitalet I, kap. 10, avd. 6, sid 383-384 i Ivan Bohmans översättning. Roberts hänvisar till Marx’ anteckningsböcker som kallas Grundrisse, men jag tycker hans angivna citat stämmer bättre med Kapitalet som ju dessutom är vad Marx själv velat publicera.]

Och så finns lönsamheten hos tekniken. Robotar kommer inte att användas om de inte kan leverera mer vinst för ägare och investerare i robottillämpningar. Men fler robotar och relativt mindre mänskligt arbete kommer att betyda relativt mindre värde skapat per enhet kapital investerat, eftersom vi från Marx värdelag vet att värde (innefattat i försäljning för vinst) skapas endast av mänsklig arbetskraft. Och om den sjunker relativt till använt kapital så finns det en tendens till lönsamheten att falla. Så ökningen av robotar och AI ökar sannolikheten och storleken på lönsamhetskriserna. Så det är mycket troligt att nedgångar i kapitalistisk produktion kommer att intensifieras, eftersom maskinerna i allt högre grad ersätter arbetskraften. Detta är kapitalismens stora motsägelse: Om man ökar produktiviteten av arbetskraft genom fler maskiner minskar kapitalets lönsamhet.
[Det som Roberts här lägger fram är det som Marx något knöligt kallade ”lagen om profitkvotens fallande tendens”. Den finns beskriven i Kapitalet III, kapitel 13-15 som publicerades långt efter att Marx dött. Enligt Marx’ uppfattning om värde så är det bara levande mänskligt arbete som skapar nya värden. Det som händer med maskiner och annan utrustning är att under arbetsprocessen så överförs en del av deras värde till de nya produkterna, maskinen i sig skapar däremot inga nya värden. Det sker en förslitning, och det är ju något som bekräftas i bokföringen där en del av maskinparkens värde skrivs ned varje år.]
Huvudströmningen inom nationalekonomin förnekar antingen värdelagen eller ignorerar den. 1898 presenterade den neo-Ricardianske ekonomen Vladimir Dmitriev, för att motbevisa Marx värdeteori, en hypotetisk ekonomi där maskiner (robotar) gjorde allt och det inte fanns någon mänsklig arbetskraft. Han hävdade att det ändå fanns ett stort överskott tillverkat utan arbetskraft, så Marx värdeteori var fel.
Men Dmitrievs tankexperiment är irrelevant eftersom han och andra ortodoxa ekonomer inte förstår värde i det kapitalistiska produktionssättet. Värdet i en vara till försäljning är dubbelt: det finns fysiskt ”bruksvärde” i den sålda varan eller tjänsten, men det finns också ”bytesvärde” i pengar och vinst som måste realiseras i försäljningen. Utan den sistnämnda sker ingen kapitalistisk produktion. Och bara arbetskraft skapar sådant värde. Maskiner skapar inget värde (vinst) utan att människor sätter igång maskinerna. Faktum är att Dmitrievs superöverflödande robotekonomi inte längre skulle vara kapitalistisk eftersom det inte skulle bli någon vinst för enskilda kapitalister.
Och här är kapitalismens stora motsägelse. När maskiner ersätter den mänskliga arbetskraften, under kapitalismen, faller lönsamheten även om arbetets produktivitet stiger (fler saker och tjänster produceras). Och fallande lönsamhet kommer periodiskt att störa produktionen för enskilda kapitalister eftersom de bara använder arbete och maskiner för att göra vinster. Så kriserna förvärras långt innan vi kommer till Dmitrievs hypotetiska robotvärld.
[Att tala om ”lagen om profitkvotens fallande tendens” låter rätt oskyldigt, men i själva verket kan detta ses som en av flera kristeorier som marxister kan arbeta med. Och till skillnad från tillfälliga kriser som kan övervinnas och till och med stärka kapitalismen så är det här ett långvarigt och möjligen dödligt gift som äter sönder systemets möjligheter att fungera. Kanske samtidens våldsamma spekulationer i kapital som inte sysslar med ren produktion kan ses som ett tecken på att systemet närmar sig slutet?

Robotar och vad de kan innebära: det är inget nytt ämne på min blogg. Den här manicken hade jag med i ett inlägg i maj 2009:

Den skulle vara bra på att plocka saker. Andra robotar svetsar, monterar etc. Ännu så länge är väl människan den enda verkligt mångsidiga bio-roboten. Men det jobbas säkert på det också.]

Men vad gör man när jobb förloras till robotar? Några liberala ekonomer pratar om en ”robotskatt”. Men allt detta skulle göra är att sakta automationen – knappast ett progressivt drag för att minska trälandet. Idén om universell grundinkomst (UBI, universal basic income) fortsätter att få fart bland ekonomer, både vänster och huvudströms-. Jag har diskuterat UBIs förtjänster och begränsningar tidigare. UBI förespråkas av många neoliberala ekonomiska strateger som ett sätt att ersätta ”välfärdsstaten” med fri hälsovård, utbildning och anständiga pensioner med en grundinkomst. Och detta är tänkt för att hålla ner lönerna för dem som arbetar. En anständig nivå av grundinkomst skulle vara för kostsam för kapitalismen att ha råd med. Och även om UBI vanns i kamp av kämpande arbetare skulle det inte lösa frågan om vem som äger robotarna och produktionsmedlen i allmänhet.
[Medborgarlön, eller vad man kallar det, är en bra idé i rätta händer. I nyliberala händer kan den bli ett fruktansvärt vapen.]
Ett mer spännande alternativ, som jag ser det, är idén ‘universella grundtjänster’ [UBS, universal basic services], d.v.s. vad som kallas offentliga varor och tjänster, gratis att använda. Ett rikligt överflödssamhälle är definitionsmässigt ett där våra behov uppfylls utan arbete och exploatering, d.v.s. ett socialistiskt samhälle. Men övergången till ett sådant samhälle kan börja med att ägna socialt nödvändigt arbete till produktion av grundläggande sociala behov som utbildning, hälsa, boende, transporter och grundläggande matvaror och utrustning.
Varför använda resurser till att ge alla en grundinkomst för att köpa dessa sociala behov? Varför inte göra dem gratis vid användning? Istället för att skära av människor som inte arbetar från dem som arbetar med inkomst behöver vi bygga enhet vid arbetet genom att skära ner arbetstiden och utvidga (avgiftsfritt) offentliga tjänster och varor för alla.
Detta skulle naturligtvis kräva att de många äger och kontrollerar produktionsmedlen och planerar tillämpningen av dessa resurser för sociala behov, inte vinster för de få. Robotar och AI skulle då bli del av de teknologiska framstegen som skulle göra ett överflödssamhälle möjligt.

[Det här skulle ju kunna utvecklas och framhållas som en ”välfärds- och frihetsrevolution”. Men just nu är det glest med krafter som vill verka åt det hållet.]

En vinstmaskin

En flitig & engagerad läsare skickade mig den här bilden. Den passar rätt bra till en notering jag stoppade in i föregående bloggpost, nämligen vapenindustrins intresse av att sälja sina mordredskap till kreti & pleti. Ju mer vapen, ju mer skjutande, desto större vinster för industrin.

Masskjutningarnas bakgrund

Här är utdrag och några tillägg av mig till en artikel från norska maoistiska gruppen Tjen Folket, med anledning av den senaste skolmassakern i USA. Det listar tänkbara orsaker och pekar på att problemet är mycket större. Det finns folk som fått för sig att det bara skjuts på skolor. Men det har masskjutits i kyrkor, köpcenter, militära installationer (!), civila arbetsplatser, utomhuskonserter, biografer, politiska möten … . Slutsatsen är att detta inte är ett skolproblem, det är ett samhällsproblem. ”Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor” är författarens förmodligen helt riktiga slutsats. Så när det skrivs ”skolskjutningar” så kan man gott tänka ”skjutningar” i allmänhet. Mina reflexioner står inom hakparenteser [].

Ordet till vår anonyme norske vän:

Skolskjutningarna i USA är inte resultatet av enbart psykiatri eller vapenlagar. Inte ens av dessa två kombinerade. De är i högre grad ett resultat av ett samhälle som är sjukt på en mycket grundläggande nivå. USA skiljer ut sig som landet med väldigt många massakrer. Vilka överordnade förhållanden skiljer USA från andra västliga samhällen?

  • Det finns många skjutvapen i privat ägo, och det är ganska lätt att skaffa vapen för de flesta. [Sverige och Schweiz är länder med mycket vapen för jägare, militär, hemvärn etc., men det innebär inte att folk skjuter varandra på samma sätt som i USA. I Finland är det lite värre, men det verkar vara så att ju lägre den allmänna våldsnivån är i ett samhälle, desto sällsyntare är masskjutningar. Och det är lite mer våld generellt i Finland. På 1800-talet kunde man, i likhet med August Strindberg, gå in i en svensk butik och köpa en pistol direkt över disk, men det ledde inte till överdriven blodspillan. Industrins propaganda och köp av politiker för att kunna sälja dyra militärvapen till vanliga civilister i USA måste också tas med i beräkningen. Vinst för bolagen, utmärkta redskap för missnöjda medborgare.]
  • USA är ett samhälle som odlar individualism. Folk skall klara sig själva, och det genomsyrar alt, från kulturens gemensamma myter (”the american dream”) till stadsplaneringen som bygger på att alla skall köra överallt i sin egen bil. [Så finns ju myten om ”vilda västern” också, med sina ensamma hjältar och ständigt våld.]
  • Denna militarisering är också en del av kulturen och civilsamhället. Polisen, som rutinmässingt dödar svarta ungdomar, är väpnad till tänderna. Och överallt i samhället ser man reklam och propaganda för polis, militär, USA:s krig o.s.v. [Den vanliga polisen har militariserats genom att den fått överta militär utrustning. Inrikesspionaget verkar betrakta hela befolkningen som potentiella motståndare. Den nuvarande yrkeskrigsmakten hyllas på ett sätt som knappast bestods värnpliktsarmén. ”Support our troops.” Se också en av mina gamla bloggposter om ”militär urbanism”.]
  • Den amerikanska fascismen och chauvinismen. USA är en bosättarstat – det vill säga att den är upprättade på ockuperad och koloniserad mark. Med vapenmakt tog europeerna över Nordamerika, utrotade nästan urbefolkningen och upprättade sin egen stat med våld. Och en internt undertryckt svart nation blev upprättad genom slaveriet. Den våldsamma chauvinismen mot urfolk och svarta har sin rot i samhällsstrukturen. Och den är inte svag idag. Den amerikanska staten utöver inte bara fascism och terror mot ockuperade folk i andra land, men en rad inre nationaliteter upplever ett våldsamt förtryck i getton som praktiskt taget är krigszoner där militariserad polis hanterar lagen helt godtyckligt – och på ett sätt som systematiskt diskriminerar och är brutalt. [Det är knappast en tillfällighet att våldsamma israeliska ockupanter i Palestina kallar sig ”settlers”, alltså jämförbara med USAmerikanska bosättare på indianernas land. Det slår an i USA. Även fredliga protester är farliga mot en stat och polis som uppträder på det sättet. Om det finns ”en svart nation” i USA är tveksamt, men den svarte USAmerikanske kommunisten Harry Haywood pläderade i alla fall för att en sådan fanns i södra USA (”the black belt”) och hade rätt att kräva självständighet.]
  • Man ser en galopperande heroinepidemi i USA idag. Narkotikamissbruket brer ut sig. Väldigt många människor är extremt missnöjda med sina egna liv, och självmedicinerar mot ensamhet, depression och ångest. Dessa förhållanden är inte bara något som kommer från individernas biologi eller egna personliga val, de har en samhällelig sida. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor.

Jag tror att dessa faktorer präglar USA uppifrån och ned – tillsammans med andra, så klart. Och jag tror inte de är tillfälliga. Jag tror de är nära förbundna med USA:s position som världens störste imperialist. Marxismens analys av kapitalismen är att den leder till imperialism och krig, och därmed att den förutsätter både militarisering och chauvinism. Det är omöjligt att avlägsna chauvinismen i ett system som i grunden bygger på att enskilda människor och nationer förtrycks, hålls nere och systematiskt utplundras. Det är också omöjligt att avlägsna militarismen i ett samhälle som måste upprätthållas med våld, ockupation, värvning till krigsmakten och legitimering av krig över hela planeten.

Det är en ”killer kombo”, en dödlig kombination, när man i ett samhälle odlar individualism, militarism och chauvinism. Tillsammans med en växande fascism, automatvapen, missbruk, ensamhet och upplöst gemenskap är resultatet av dessa förhållanden inte överraskande – även om det är tragiskt.

Bakteriologisk krigföring i Korea

Varför ogillar koreaner USA? Varför har regeringen i norr en stenhård attityd mot USA?

Att deras land ödelades under kriget 1950-1953 är en sak, men det hände mer än ‘bara’ konventionella bombningar och blodbad. Bakteriologisk krigföring. Här är en bloggpost av Pål Steigan som pekar på detta hemska. Det här har varit känt ända sedan tidigt 1950-talet, men förövarna har varit ganska skickliga i att dölja vad de höll på med. Så är det när man kontrollerar stora delar av media och har en enorm propagandamaskin till sitt förfogande. Men i Korea finns det nog en del som minns … . – Den svenska delegat som nämns i bloggposten var läkaren doktor Andrea Andreen, 1888-1972.

Och nu över till Pål Steigan:

Under Koreakriget hävdades det att USA använde bakteriologiska vapen mot Nordkorea. En av Storbritanniens allra främsta forskare den gången, Sir Joseph Needham, ledde en grupp forskare från bland annat Sverige, Frankrike, Italien, Sovjetunionen och Brasilien i ett försök att reda ut vad som hade skett. International Scientific Commissionåkte till Nordkorea 1952 för att samla data och information. De publicerade en rapport på 60 sidor, men med 600 sidor dokumentation.

För detta arbete blev Needham svartlistad i USA till långt in på sjuttiotalet, och det påstods att han hade manipulerats av kineserna och ryssarna, men någon dokumentation om detta lades aldrig fram.

Rapporten drog slutsatsen att USA hade använt en serie biologiske vapen, inklusive mjältbrandsbakterier (anthrax), pest och kolera. Dessa ämnen spreds på olika sätt, genom besprutning, porslinsbomber, självförstörande pappersbehållare och pappersflygblad.

Denna rapport har sedan hållits hemlig, men forskaren Jeffrey S. Kaye har nu publicerat den på InsurgeIntelligence.

Tills nyligen har Needhams material inte varit tillgänligt för andra forskare. Men nu föreligger det alltså skannat och sökbart, så att andra forskare kan göra kritiska studier av den dokumentation som Needham och hans grupp lade fram 1952.

Ett viktigt avsnitt i rapporten är det som omtalar USA:s samarbete med det kejserliga Japans avdelning för biologisk krigföring. 1952 var detta samarbete med kända krigsförbrytare helt okänt och topphemligt. Men idag är detta godtaget som historiska fakta också av historiker i USA. Justitiedepartementet i USA har officiellt bekräftat detta. [Department of Justice Official Releases Letter Admitting U.S. Amnesty of Japan’s Unit 731 War Criminals, Björnbrums tillägg.]

USA gjorde aldrig någon allvarlig undersökning av påståendena om användning av biologiska vapen. Det blev bara karakteriserat som en del av propagandan under det kalla kriget. Men nu finns Needhams rapport tillgänglig för alla, och seriösa forskare kan gå igenom och värdera dokumentationen.

Missade ett jubileum

Jo, jag glömde bort ett föga betydelsefullt datum i mediehistorien med specialavdelning bloggar: den 21 februari 2007 skrevs första inlägget på den här bloggen! I förrgår alltså. Det var på en onsdag både då och nu. Inte fasen hade jag tänkt mig att bloggen skulle leva elva år senare.

Den dagen för elva år sedan skrev jag två inlägg, och lyckades till och med få in en bild på nummer två. Då, liksom idag, låg det is på Riddarfjärden i Stockholm. Uppenbarligen en vacker vinterdag med knallblå himmel.

Det ligger lite konstiga saker ute på isen, någon sorts flottar. Jag tror att det var rörläggningsarbeten som pågick. Något med fjärrvärme kanske?

I går eftermiddag såg jag två havsörnar som slagit sig ned på isen nära Kungsholmssidan. Det händer lite saker här såväl vad det gäller natur som kultur.

Köp & sälj, muta & kör

Sverige har ju rätt länge ansetts som ett land med låg korruptionsnivå, men nu har vi inte toppositionen bland de ”hederliga” länderna längre. Visserligen är vi inte så långt från den moraliska toppen, men det går utför. Och varför? I det här klippet från SvD idag får vi uppenbara ledtrådar: privatföretag i offentliga upphandlingar som dessutom sker utan insyn. Jag antar att om ”näringslivsvänliga” politiker är inblandade – alltså personer med tvivelaktig moral eller en barnsligt naiv inställning till privatlirarna – gör det inte saken bättre.

Ja, köp & sälj, det är ju kapitalismens livsluft. Och då köps/säljs inte bara hederliga varor & tjänster. Säljaren kan också köpa köparen – underlätta affären genom mutor alltså.

Ulla Andrén som uttalar sig är ordförande för något som heter Transparency International Sverige. Sverige ligger på sjätte plats, minst korrupt skall Nya Zeeland vara. Tvåan är Danmark, på delad tredje plats hittar vi Finland,Schweiz och Norge. Dock ligger vi (ännu så länge) skyhögt över Somalia som intar en föga hedrande bottennotering.

1901 – fallbila (giljotin) OK enligt länsstyrelsen

Från Svenska Dagbladet 28 augusti1901. Fast det blev inte så många som avrättades med den franska giljotinen i Sverige. Minns jag rätt var det bara en person, en viss Andersson Ander.

Annars hade väl exempelvis medlemmarna i den hemska Salaligan från 1930-talet varit några att knipsa huvudet av? Jag läste en bok om deras framfart för några år sedan. De stoppades in i fängelse, och ledaren på hispan, men släpptes så småningom och kunde fortsätta ett civilt liv utan några mer brott. Det kan man väl lära sig något av också?