En försvinner, två frågetecken kvar

I ett inlägg för några år sedan nämnde jag att möjligen hela fyra nordiska bosättningar, eller åtminstone ställen där nordbor haft något för sig, kan ha hittats i Kanada. Det fanns den helt säkra i nordligaste Newfoundland, ytterligare två osäkra på denna ö, samt en uppe i Arktis. Den helt säkra bosättningen, L’anse aux meadows, är markerat med ett stort rött X. De osäkra är markerade med små röda frågetecken.

Det som hänt nu är att grundligare utredningar gjort att det nedersta frågetecknet försvinner helt och hållet. Tanken var att nordbor varit vid Point Rosee på sydvästra Newfoundland och utvunnit myrmalm, men detta har inte kunnat bekräftats utan har kunnat avfärdats.

Återstår alltså en säker och två frågetecken. Vid det andra frågetecknet på Newfoundland (Sop’s arm på östkusten) kan det ha rört sig om jaktexpeditioner, men i den mån det finns exempelvis fångstgropar kanske det är andra än skandinaver som gjort dem.

En sak att tänka på är att den bekräftade bosättningen på Newfoundland inte varade så länge och inte innehöll så många människor. Dess möjligheter att expandera till nya områden bör ha varit rätt liten. I den mån de var ute och spanade i nya områden kan de inte ha lämnat några större synbara spår efter sig. Själv tror jag lite mer på spåren längre i norr, på Baffin island. De är senare än vikingatiden och skulle kunna ha varit en bas för handel där grönlänningar hämtade upp lyxvaror för vidaretransport till Europa.

Ingen hjälp

Varför får han ingen hjälp? ”Flera svenska medborgare hindras att resa hem av turkiska myndigheter” står det, men någonstans i det finstilta senare framkommer det vad som är problemet: dubbelt medborgarskap!

Som medborgare i ett land bör åtminstone ideellt staten där ge dig 100% stöd och hjälp om du  råkar i svårigheter utomlands. Hur blir det om du är medborgare i två stater då? Blir det 200% stöd och hjälp, eller devalveras hela upplägget så nästan inget finns kvar i skarpt läge?

Det finns specialfall som Iran, som inte tillåter sina medborgare att byta medborgarskap. Som jag ser det skulle detta kunna vara en förhandlingspunkt mellan Europa och Iran i samband med kampen mot USA:s nya sanktionsregim. ”Vi fixar till lite grejor med sanktionerna, och ni släpper det där med medborgarskap …”

Dubbelt medborgarskap är ett otyg. Mot vilken stat är den dubble medborgaren lojal, det är ju också en fråga man kan ställa sig. Och i praktiken verkar det alltså som om skyddet, de svenska myndigheternas förmåga (och kanske vilja) att ställa upp för den här sortens människor ganska raskt sjunker i botten.

Ibland blir det lite förvirrat …

… som omkring slutet av Aftonblads-Hanssons analys (?) av vad som hände med en avhoppad rysk journalist i Ukraina:

Slutsatsen av den här historien kan ju vara att det är rimligt att Ryssland tvärnekar om både det ena och det andra. ”Det-är-Putins-fel”-journalistiken borde få det lite besvärligare framöver.

Vi kan väl, för nöjes skull, ta inledningen på Hanssons artikel också:

Än finns inga bevis för saken. Ändå är det svårt att inte tro att mordet på den regimkritiske ryske journalisten Arkadij Babtjenko är en del i Rysslands krigföring både mot regimkritiker och Ukraina. Kreml skickar en signal att ingen går säker samtidigt som man destabiliserar en granne man är i krig med.

Ja, längre ner i texten håller Hansson det öppet att det kan vara andra som (inte) mördade Babtjenko, men det verkar vara sekundärt när han vevar igång mot Ryssland, Kreml, Putin. Fy på dem!

Själv säger jag bara 😁

Jimmies nacke…

Jag förutskickade att det eventuellt kunde komma något tyngre inlägg om sverigedemokraternas vårmöte på Långholmen den femte maj. Om det följande är så tungt vet jag inte, men …

… jag kom dit med en ny kamera som jag inte riktigt behärskade än, och så var plötsligt Jimmie Å. bara en meter från mig, och jag fumlade med kameran och fick inte till något förrän han nästan försvunnit – man kan möjligen se hans nacke på bilden ovan nedanför hakan på den skäggige mannen, jag gjorde en förstoring så det syns bättre nedan! Ja, ja, man kan ju inte lyckas jämt!

Så småningom syntes JÅ i alla fall bra när han eldade massorna från scenen. Något överraskande var att han i början av talet tog upp en lokal fråga, nämligen planerna på att hugga ner de sköna träden och ta bort båtbryggorna längs Pålsundskanalen för att få till bättre cykelbanor. Men det är tydligen något sverigedemokraterna just i Stockholm vill ha fram. Det är träden och båtarna på högra sidan i fotot nedan som riskerar att försvinna.

Så här såg det ut i vintras när solen höll på att försvinna bakom Västerbron, och isen låg. Jag tänkte att det kan ju vara bra att visa att ibland är det kala träd och inga båtar här, bara en trist vinter.

Här är ett flygfoto över området också. Det röda B:et är där bilden med banderollen togs, V:et är där vinterfotot togs:

Nu har Jimmies parti avancerat från en liten grupp utan framtidsutsikter, till ett av Sveriges största partier. Detta har skett trots en enorm motvind under många år. Ibland undrar jag om inte just motvindens karaktär har bidragit till det. De rättfärdiga har skrikit ”rasist”, ”brun”, ”nazistiska rötter”, och ibland inte bara nöjt sig med att skrika utan gjort värre saker. Kritikerna verkade länge tro att sd kunde bemötas på samma sätt som 1990-talets heil-brölande skinnskallar. Det har inte fungerat. Sd bara växer.

Ibland sägs det att ”taket är snart nått”, men när sd når upp till det taket lyfts det bara en bit. Polemiken, och ibland förföljelserna, har inte hjälpt – varför? De verkar snarare ha varit kontraproduktiva. En allt större del av det svenska proletariatet, som borde vara till vänster enligt kartan, har mer eller mindre öppet gått över till sd. Det förefaller som om dessa människor ser andra problem som viktiga än de som skriker ”rasist”. Möjligen ser det också otrevlig mobbning.

Samtidigt finns det ju kritiska frågor som kan ställas om sd, dess politik och organisation. Sd är inte ett proletärt parti, det kan antas driva vissa frågor som faktiskt inte är bra för folkets flertal (eftersom mycket av den påfyllning av sd-partifunktionärer som sker kan antas komma från moderaterna och de lär inte byta åsikt för att de byter parti), men det går inte fram. Kan det möjligen bero av att kritikerna själva inte upplevs som särskilt pålitliga, eller som folk som driver konstiga frågor som bara angår smågrupper? Kan det bero av att löften som tidigare utställts om den välgörande invandringen till Sverige inte har hållit?

Hur som helst, ”skandaler” biter inte på sd. Teflonpartiet bara växer. Ibland kan man misstänka att ”skandaler” fungerar som positiv reklam. Detta särskilt om de som larmar om ”skandal” själva kanske inte uppfattas som särskilt bra personer medan sd-are ses som rätt normala med sina fel och brister. Som någon påpekade så är sd-are vanligen inte politiska broilers, utan har haft ett vanligt liv innan de kom in i politiken. – Det torde krävas att Åkesson kör kattungar i torktumlaren för att folk skall backa från sd. Det lär inte ske.

Man kan ju också hävda att sd ännu är organisatoriskt ganska svagt, med brist på kvalificerat folk, samt att en del företrädare kan avfärdas som kufar, karriärister, korrupta, eller fullständigt inkompetenta för politiska uppdrag.. Toppstyrning (= svag interndemokrati) och att particentret plundrar lokalorganisationerna är en annan sak. Att folk utesluts i mängder på ibland svaga grunder är en sak – men att olika normer verkar gälla för partiledningens kompisar respektive det vanliga fotfolket borde sticka många i ögonen.

Det som hjälper sd framåt verkar vara ett par saker: dels att man i politiken ligger relativt väl i förhållande till den så kallade verkligheten och de andra större partierna tvingas backa och anpassa sig på ett sent stadium när det inte verkar trovärdigt. Dels att partiet trots starkt uttalat migrationsmotstånd förefaller ganska vagt i en del andra frågor, som EU och NATO. Det innebär att sd kan få mängder av röster från människor som bara har en förhoppning om att det gamla motståndet mot EU och NATO skall hålla, med risk att sd-ledningen plötsligt kan byta fot för att kunna bilda allians med moderaterna. Man kanske kan lägga till att sd är mer lantligt än fina stockholmspartier, och rätt mycket folk bor ju ännu kvar på landsbygden.

Om de före detta proletära partierna ryckte upp sig skulle vi få se nacken på JÅ när han åker hem till Sölvesborg för att övergå till annan verksamhet. Detta kommer knappast att ske. De före detta proletära partierna fortsätter ner i avgrunden. Jimmie kan se framtiden an med ett stort smil. Riksdagspensionen är väl fixad även om han avgår efter valet?

Blir AI slutet för kapitalismen?

Feng Xiang, juridikprofessor vid Tsinghua-universitetet i Kina, har skrivit en artikel som hävdar att artificiell intelligens, AI, betyder slutet för kapitalismen. För den som funderat över hur teknologi kan förändra samhället är detta ingen överraskning (Marx skulle inte bli överraskad). Om detta är en verklig fingervisning om vart Kina är på väg så är det mycket intressant. Inte bara teori, utan handfasta verkliga åtgärder också!
Nedan följer en sammanfattning av professor Fengs artikel, och så har jag lagt in en del kommentarer. 

AI är den största utmaningen för dagens socio-ekonomiska system. Om AI kontrolleras av marknadskrafterna resulterar det oundvikligen i en superrik oligarki av datamiljardärer. Den skördar rikedomen som skapas av robotar som driver bort mänskligt arbete och skapar stor arbetslöshet.

[Min anm: För att komma undan problemet med massarbetslöshet förespråkar somliga medborgarlön, andra arbetsgaranti. Jag föredrar det senare alternativet.

Om massarbetslöshet sänker inkomstnivån i samhället bör det påverka de vinster som oligarkerna kan ta ut genom försäljning av varor och tjänster. I marxistisk ekonomi antas dessutom att det endast är levande arbete som kan skapa nya värden, och med mindre levande arbete i förhållande till hela det använda kapitalet kan vinstnivåerna därmed falla.]

Skatteflykt och trixande med användardata är exempel på dessa företags asociala metoder. De slipper undan eftersom det västliga juridiska systemet skyddar privata intressen över allt annat. I Kina finns det stora privatägda internetbolag som Alibaba och Tencent. Men till skillnad från i väst är de övervakade av staten och står inte över social kontroll.

[Min anm: I en artikel i Svenska Dagbladet 20180526 beskrivs den kinesiska modellen så här:  ”Det som sedan har växt fram i Kina under de senaste 30 åren kan tyckas vara en ohämmad kapitalism i en diktatur som bara till namnet är kommunistisk. Men det är inte riktigt sant. Oavsett om vi talar med politiska experter, ekonomer eller företag så blir det uppenbart att kommunistpartiet också styr näringslivet, vid behov in i minsta detalj. På sätt och vis kan man säga att kommunism med kinesiska förtecken helt enkelt är socialism där det styrande partiet har  outsourcat driften av företagen på privata entreprenörer.” 

Jag har sett olika redogörelser för det här, positiva och negativa. När partiet har celler i alla företag, och den centrala partiledningen styr med fast hand och slår hårt mot korruption och oönskade investeringar, verkar det dock som om staten har god kontroll över vad privatföretagen har för sig.]

Ju mer AI tränger in överallt, ju mindre förnuftigt är det att det förblir i privata händer och tjänar de få i stället för de många. Massarbetslösheten och kraven på allmän välfärd kommer att driva på för att socialisera AI. Marknaden fungerar någorlunda om arbete skapas för de flesta människor. Men när industrin bara skapar arbetslöshet genom att robotar tar över mer och mer finns det inget annat alternativ för staten än att gå in. När AI invaderar ekonomiskt och socialt liv kommer alla privata lagrelaterade frågor att bli offentliga. Det blir  nödvändigt att reglera privatföretag för att upprätthålla någon stabilitet i samhällen som skakas av oavbruten förändring. Denna historiska process är ett steg närmare en planerad marknadsekonomi.
[Min anm: Detta ligger nära Marx uppfattning om hur tekniska förändringar i samhällets bas driver på hur hela samhället utvecklas. De tekniska möjligheterna, i kombination med de problem de kan orsaka, kommer att driva fram nya sätt att organisera samhället. Det gamla sättet kommer att uppfattas som oförnuftigt, och då kommer det att ”dåna i förnuftets krater” om inte ansvariga politiker reagerar och agerar.

Den nuvarande ledningen i Kina verkar vara inställd på att agera. Man får anta att professor Feng anser att att det här övertagandet, som alltså i praktiken redan har skett genom att staten kontrollerar privatföretagen, skall ske lugnt och städat. Ingen ny kulturrevolution alltså. Men hur blir det i länder där det snarare är privatföretagen som äger staten?]
Av samhälleliga välfärds- och säkerhetsskäl bör inte individer och privata bolag tillåtas att ha exklusiv tillgång till avancerad AI-teknologi.Om vi inte nationaliserar AI skulle vi kunna sjunka ner i en dystopi påminnande om den tidiga industrialismens misär.

[Min anm. Det finns alltså alternativa vägar som inte är så trevliga, kanske också i Kina som professorn måste varna för? ”Socialism eller barbari!”]
Om staten kontrollerar marknaden, i stället för att den digitala kapitalismen kontrollerar staten, kommer de kommunistiska målen att vara uppnåeliga. Eftersom AI gör det möjligt att styra komplexa system genom att behandla stora mängder information i återkopplingsloopar finns det för första gången ett verkligt alternativ till marknadssignalerna som länge har berättigat laissezfaire-ideologin – och alla problem som kommer med den.
[Min anm: med ”marknadssignaler” avses att de priser som konsumenterna är beredda att betala också bestämmer vad som kommer att produceras och säljas. Efterfrågan, inte behov, bestämmer. Någon gör ett köp, och det sänder marknadssignalen till producenten. Ett behov som inte kan betala för sig finns inte på den ordinarie marknaden i den liberala ekonomin. Möjligen finns det som välgörenhet vid sidan av.

”Looparna” som Feng skriver om är antagligen samma sak som beskrevs i termen av cybernetik, alltså styrteori, i mitten av 1900-talet när datorer var ganska nya. Ju bättre informationsbehandling, och naturligtvis ju bättre indata till datorerna, desto snabbare kommer det att gå att kunna reagera på förändringar i flödet mellan produktion och konsument och göra lämpliga justeringar.
Tillåt mig i detta sammanhang att påminna om min gamla klassiker om morotspåsen och streckkoden!]
 

Det som fattas här (artikeln är ju inte så lång och täcker egentligen bara problemet när datoriseringen slår ut folk) är lite mer tankar om hur systemet skall styras. Här får vi de tekniska möjligheterna, men hur skall behov definieras och värdesättas – och av vem? I ett kinesiskt sammanhang torde det ännu så länge vara Kinas Kommunistiska Parti, men då är frågan vilka som kontrollerar partiet idag och framöver. Det finns ju en del rikt affärsfolk även i partiet. Hur mycket inflytande kommer de att ha? Med en proletär klasståndpunkt skulle ju arbetarnas och de fattigare böndernas intressen alltid sättas först, men jag är inte säker på att den kinesiska ledningen har just den ståndpunkten alla dagar.

Generellt om det sorgliga ämnet ”dagens vänster och tekniken” så avslutar jag med ett citat från min blogg, daterat 29 juli 2007:

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från ”nödvändighetens till frihetens rike”. Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?

Jag minns med visst vemod den gång jag försökte prata med en ganska uppsatt dam i Vänsterpartiet om datorernas möjligheter. Hon stirrade på mig och utbrast: ”Men jag är ju humanist!” – Tja, det var väl Marx också?

Tur att kineserna kanske gör något praktiskt i alla fall.

Vad är viktigt i Sverige idag?

Det finns enstaka utländska läsare (svenskar i förskingringen kan man kalla dem) av den här bloggen. De kanske undrar vad som är det viktiga i den svenska politiska samhälleliga diskursen idag. Låt oss studera dagens löpsedlar för Stockholms kvällspress för att se om det finns några ledtrådar:

Så mycket mer än så här orkar jag inte meddela, p.g.a. rådande värmen …

Det har jag sett!

SVT har nyheten om insektsinvasionen som förbryllar experterna. Det tycker jag är en usel kvällstidningsrubrik, allrahelst som det sedan kommer en expert som talar om att det här är fjädermygg som brukar hålla på att bilda rökliknande formationer så här. Inget konstigt alltså.

På länken ovan finns också rörliga bilder av insekterna som bildar något som ser ut som rökpelare. Det var något jag också trodde när jag 9 maj var vid Säbysjön i Jakobsberg och såg en märklig rök som svängde fram och tillbaka, ibland verkade upplösa sig och ibland bli mer samlad. Först trodde jag det var något som brann på andra sidan sjön, eller eventuellt en tromb, men sedan var det klart att det var insekter som rörde sig.

Här är en bild jag tog vid det tillfället:

En sista intressant upplysning i SVT-artikeln är att om man har riktigt många fjädermygg till hands kan man pressa ihop dem och göra biffar av dem. Bra att veta ifall det skulle bli matbrist!

Hur många dåd av den här typen tål Sverige?

Här är ett par klipp från Sveriges Radio, Radio Västerbotten. Ett mord, och dom har avkunnats. Vad som inte står här kan man hitta i en av de spretiga trådarna på Flashback. Nämligen att offret sparkades och stampades till döds. Synnerligen rå misshandel alltså. Vad som nu kommer fram även i ”gammelmedia” är att mördaren har ett utvisningsbeslut på sig sedan tjugo år. Iranier. Medan polisen försökt få ut honom har sociala myndigheter hjälpt honom och därmed underlättat hans kamp för att hålla sig kvar i Sverige. Nu försvåras det ju av att det inte går att lasta av folk hur som helst i Iran, och vore jag ansvarig myndighetsperson i Iran skulle jag nog inte vilja ha tillbaka den här gossen, men betalar vi inte våra egna myndigheter för att de skall hitta på lösningar även på knepiga problem?

Om man nu räknar med offren för IKEA/Västerås-mördaren, samt lastbilsartisten på Drottninggatan, är antalet dödsoffer för personer med utvisningsbeslut 2+5+1=8 under bara några år. Kan man befara att det blir fler? Hur många brott över huvud taget begås av den här kategorin människor, sådana som fått sina asylansökningar avslagna eller helt enkelt bara håller sig dolda utan att ens låtsas att de har asylskäl?

Sedan är det ju inte så bra alla gånger ens med dem som har uppehållstillstånd: det var ju en sådan (afghan) som hjältemodigt lyckas ta livet av en säkert mycket farlig och aggressiv 89-årig kvinna utanför Skellefteå förra året. – Solidariteten med gamla tanter i Sverige verkar rätt begränsad, för jag tror att det bara var en liten notis i tidningen om ett dödsfall och sedan försvann rapporteringen. Inga protestmarscher, tända ljus, kärleksbombningar eller så. Folk på Flashback höll dock koll på den historien.

https://sverigesradio.se/vasterbotten/#