Mer på annat håll

Den här gynnaren ser ju sk*tf*rb*nn*d ut! Bäst att se upp!

På senaste tiden har jag inte skrivit så mycket eget, men gjort desto fler översättningar. Som den här på Global politics, angående situationen för kvinnor i Ukraina.

Kombinationen av ekonomisk kris, korruption, politiskt kaos och krig är verkligen inte nyttig. Och vilka är det som råkar värst ut i det läget? – Kanske de som redan har det jobbigt i tillvaron? De ukrainska oligarkerna har nog väskorna packade och är redo att med kort varsel dra iväg till sina fina våningar i London, Wien och på annat håll. Många andra ukrainare, särskilt om de har åtminstone någon nyttig yrkesutbildning, kan nog fly iväg till något annat land och klara sig någorlunda bra. Men så finns det massan som inte har de möjligheterna. Vad händer med dem? Vem bryr sig?

Nytt på annat håll

Denna havsörn gjorde en flygtur över isen mitt i Stockholm. Den, och en till, satt på isen på Riddarfjärden en stund onsdag förmiddag.

Jaha, nu var det ännu ett litet aktstycke översatt av mig som publicerats på den ambitiösa bloggen/nättidningen Global politics. Det handlar om Ukrainas sönderfallande ekonomi.

I en ideal värld borde Ukraina vara ett framstående land i olika avseenden. Goda möjligheter för jordbruk, mineral- och vattenresurser, industrier, välutbildade människor, en förbindelselänk mellan östra och västra Europa, mellan Europa och Asien. Men icke.

Utan den sovjetiska nationalitetspolitiken som bolsjevikerna började utforma redan innan första världskriget hade Ukraina som stat förmodligen aldrig funnits. Det kunde ha förblivit ett par guvernement, om den tsarryska administrativa indelningen hade behållits. Men nu ville bolsjevikerna befria nationaliteterna från storryssarnas förtryck, och olika delstater bildades. Problemet med Ukraina var att området inte bara kom att omfatta ukrainare och en del mindre nationaliteter, utan också en stor rysk befolkning.

Nu vet vi inte hur det går med detta illa åtgångna land. Från ryskt håll har en del spekulerat i åratal om fullständigt ekonomiskt sammanbrott, utan att något sådant har skett. Å andra sidan har inte ekonomin utvecklats positivt heller, särskilt inte för vanligt folk. Om ”väst” tappar intresset för Ukraina och inte kör in mer lån är det nog så att säga ”kört”, annars kanske landet åtminstone hålls någorlunda flytande.

På tal om ”vanligt folk”: när människor i stora mängder lämnar Ukraina (ryssar till Ryssland och ukrainare till Polen och västra Europa) så är det som en blodförlust. Kortsiktigt inte så farligt, men när det rinner och rinner, och de unga och utbildade sticker iväg till bättre möjligheter – då blir det problem framöver.

Så var det en insats på annat håll igen …

Fiskare under Sankt Eriksbron i Stockholm, sent 1970-tal

Ny översättning av mig är publicerad på Global politics. Jag kan meddela att det inte är mycket lättare att översätta en artikel än att författa den helt själv, om nu någon skulle tro det.

Kampen om opinionen rasar allt hårdare, inga knep är för fula, vilket framgår av denna artikel och andra avslöjanden på senare tid – men kommer ärligheten att vara längst, som man fick höra förr i tiden? Det är inte avgjort ännu. Det är i alla fall intressant att notera att gårdagens liberala frihetsapostlar (- Sovjet, hu så hemskt! DDR Stasi, vidrigt … men här i väst får vi säga vad vi vill!) idag uppträder på ett sätt som gör att somliga börjar prata om George Orwell och 1984. Eller man kan säga att de uppträder som liberaler förmodligen måste uppträda i ett liberalt system på gränsen till sammanbrott.

Möjligen kan vi påminna oss om något annat som uttalades förr men som knappast hörs numera: ”Brott lönar sig inte.” Den tråkiga sanningen är att brott är en högst lönsam industri. Hur som helst, det är inte ‘alternativmedia’ i största allmänhet som är lösningen på desinformation, det är somliga alternativmedia som står i spetsen för kampen mot falsk propaganda.

Nytt publicerat på annat håll

Jobbiga typer – storskarvar – men i alla fall inte imperialister!

En ny översättning av mig finns på Global Politics, denna gång av en artikel som vill besvara frågan om Ryssland är imperialistiskt. Författaren utgår från Lenins definitioner på imperialism och finner att Ryssland svarar rätt dåligt mot dessa.

Lenin skrev under första världskriget boken Imperialismen. Kapitalismens högsta stadium. Notera det där med högsta. Inte sista, fast jag har sett uppgifter om att han först tänkte använda det ordet. Om detta stämmer, så måste han ha tänkt till. Kanske något i stil med att ”efter att uppgången slutat så högt som det går att komma, måste det sedan gå utför, med en alltmer sönderfallande kapitalism. Därför kan inte min tids imperialism var kapitalismens sista suck – tyvärr”.

Vad vi kan se idag är i alla fall en permanent kris i den västliga kapitalismen, medan Kina kommer med styrka och självförtroende, och en modell för samhället som inte liknar den västliga. Ryssland är väl någonstans mitt emellan. Företräder de någonting som kommer efter den imperialism som Lenin undersökte? Och hur skall progressiva människor i Sverige hantera en kapitalism på nedåtgående?

En annan aspekt: om man tänker tillbaka till 1960-talets senare år och ungefär 20 år framåt så var tanken om ‘sovjetisk socialimperialism’ populär bland marxist-leninister som inspirerades av Kina. Somliga försökte också bevisa att Sovjet redan då var kapitalistiskt – det torde finnas en hel del litteratur om ‘sovjetkapitalismen’. Jag kände redan då att den förklaringen till Sovjets agerande internt och externt var ganska tunn. Och man kan ju fråga om ett samhälle drabbat av stagnation kommer att falla framåt – in i ett nytt system, kapitalism – eller bakåt, därifrån man kom. Sovjet växte ju fram ur ett feodalt system, och de tendenserna kan ha varit rätt starka under ytan trots kommunistiskt parti och röda fanor.

God fortsättning!

Jag tänkte bara säga ”god fortsättning på det nya året” innan bloggen återgår till vinteridet.

Ovanstående teckning visar väl ganska väl vilka det är som verkligen har haft goda år i det förflutna, och som man kan misstänka kommer att klara sig rätt bra även 2019.

Och så kan det ju vara värt meddela att 150 miljoner indiska fackanslutna människor är ute i strejk. Det är ganska många det! Mer än var tionde indier strejkar!