Vad händer i Chile?

Av rapporteringen från Chile kan man notera att protester mot höjda biljettpriser i lokaltrafiken fått människor att gå så hårt åt tunnelbanan att den inte går att köra. Det låter ju märkligt om man bara har dessa uppgifter att gå efter. Nu höjs ju SL-taxan i Stockholm igen, men inte slår den rasande befolkningen sönder tunnelbanan för det. Då kan det ju bli knepigt att ta sig till jobbet … Här är ett par artiklar som från olika utgångspunkt behandlar krisen i Chile.

Naked Capitalism har en artikel som utifrån en positiv syn på protesterna vill ge mer av bakgrunden. Bland annat detta:

In a country where the minimum wage of 70% of the population barely reaches $700 USD per month, the news from Chilean president Piñera last week that the fare for a metro ticket in Santiago would rise from 800 Chilean Pesos to 830 ($1.15 USD) hit hard.

Det tycks alltså finnas andra grupper än några arga studenter och vänsteraktivister att titta på, en allmän syn på att man ligger illa till när alla räkningar skall betalas.

I SvD 24/10 skriver Mauricio Rojas, efter att ha utgjutit sig länge om hur dåliga och impopulära protesterna mot regeringen i Chile är, att …

… Presidenten svarade på tisdag kväll med ett mycket omfattande paket av sociala reformer, som bland mycket annat innebär en betydande höjning av ålderspensionen, en garanterad minimiinkomst över minimilönerna för dem som arbetar, billigare mediciner och ett kostnadstak för vårdkostnader. Dessutom stoppas en betydande höjning av eltaxorna och skatterna höjs för dem som har de högsta inkomsterna.

För mig låter det som onödiga eftergifter ifall det bara var mindre grupper som bråkar och att större delen av befolkningen inte stödjer dem.

Nu är det Chile, nyss var det en framgångsrik folkmobilisering i Ecuador. Det är oroligt i Peru och Bolivia – kan man klämma till med frasen ‘Anderna brinner’, eller som ingressen till artikeln i Naked Capitalism se ett nytt 1848? – Med tanke på att 1848 slutade med nederlag kunde man väl önska något mer positivt?

Författare: bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s