Gula västar, akt 50 och program

Så här såg det ut i Paris den 26 oktober 2019. Det var deras 50:e demonstration. En hel del folk, och uppslutningen är inte dålig för en ”död rörelse”, skriver Pål Steigan. För följande bloggpost har jag i stor utsträckning använt Steigans artikel.

Västen nedan innehåller rörelsens program. Det är uppdelade på fyra huvudgrupper, nämligen Ekonomi/arbete, politik, hälsa/miljö samt geopolitik. Dessa består i sin tur av totalt 25 punkter för att få slut på krisen. Med andra ord ett program som täcker en stor del av det politiska fältet. Här är min ganska fria återgivning av texten på den gula västen. Ibland har jag lagt till extra kommentarer, det är de kursiva textsnuttarna.

Punkt 1: kräver skattetak max 25%. Det påminner om kravet på platt skatt (alla betalar samma skatt) som en del borgerliga personer kräver. Annars brukar ju radikaler åt vänster vilja ha progressiv skatt, alltså att man betalar mer ju större inkomster man har.
 
Punkt 2: kraftigt höjd grundpension (40%) och sociala förmåner.

Punkt 3: ökad anställning i offentliga sektorn för att säkra dess tjänster. Påminner lite om den arbetsgaranti som MMT-are (Modern Monetary Theory) förespråkar.

Punkt 4: ökat byggande av lägenheter med hyreskontroll, straff för politiker som låter folk leva på gatan. Bör också betyda fler arbeten.

Punkt 5: avskaffat bankmonopol, bryt upp banker som är ”för stora för att få gå i konkurs”. 
skattepengar skall inte användas för att rädda krisande banker. Bör vara impopulärt hos bankkapitalet som har vant sig vid att ha ett strupgrepp på våra samhällen.

Punkt 6: skulder mot ockerräntor avskrivs. Normalt är väl ocker redan olagligt?

Punkt 7: en folklig författning och folkomröstningar.

Punkt 8: slut med lobbying och ut med kriminella politiker på livstid.

Punkt 9: Frankrike ut ur EU! Svårsmält för den franska globalistiska borgerligheten.

Punkt 10: stopp för skatteflykt. Får de rika inte smita från skatten blir de väldigt sura. Även om det är en låg skatt på 25% kommer de förmodligen att vilja fortsätta smita.

Punkt 11: Stoppa privatiseringar och åternationalisera!

Punkt 12: Verkar vara riktade mot trafikövervakning med radar och kameror som syftar till att driva in skatter (avses fortkörningsböter etc.?)

Punkt 13: Någon slags anti-ideologisk uppstädning av undervisningsväsendet. Skulle i praktiken nog betyda att en ideologi byts mot en annan. 
 
Punkt 14: Mer resurser till rättsväsendet, påskynda rättsprocedurer.

Punkt 15: Bryt upp mediamonopolen och deras inblandning i politiken.

Punkt 16: Garantera medborgarnas frihet genom att förbjuda statlig inblandning i deras beslut om hälsovård, undervisning och familjefrågor. Man kan se problem här, som när vissa inte vill att barnen vaccineras mot mässling, eller vill hemundervisa för att hålla barnen borta från vanliga skolan, eller om polygamister kommer dragande med sina familjer.

Punkt 17: Garantier från tillverkare att deras produkter skall hålla minst tio år, och att reservdelar skall vara tillgängliga. ag tror ‘right to repair’ är en fråga i USA, där även lagstiftning diskuteras, så saken är aktuell på flera håll. Jag bodde en gång tillsammans med ett kylskåp som höll bra i 55 år. Var hittar man den kvalitén numera?

Punkt 18: Förbjud plastprodukter som kan slängas bort och skräpa ner.

Punkt 19: Minska läkemedelsindustrins inflytande på hälsovård i allmänhet och sjukhus i synnerhet.

Punkt 20: Förbjud genmanipulerade grödor, cancerframkallande bekämpningsmedel, monokultur.

Punkt 21: Återindustrialisera Frankrike för att minska import och nedsmutsning. Åter en åtgärd som kan ge fler jobb, men kanske inte så många – tillverkningen blir ju alltmer mekaniserad och datoriserad och kräver mindre folk.

Punkt 22: Lämna NATO och sluta delta i dess krig. Punkt 22, 23 och 25 skulle, om de genomförs, kunna betyda slutet för den franska imperialismen.

Punkt 23: Sluta plundra och blanda sig in i Afrikas angelägenheter. Bygg nya relationer på jämlikhet.

Punkt 24: Stoppa migrationsflöden som vi inte kan ta hand om. Detta måste gillas särskilt i delar av arbetarklassen som gått till le Pens parti.

Punkt 25: Respektera internationell lag och påskrivna fördrag.

Man skulle kunna skriva mycket mer om det här, men då måste man veta mer om den franska diskussionen om de här kraven för att kunna säga något vettigt – och den kunskapen har jag inte.

I stället går vi till geografen Christopher Guilluy som väckte stor uppmärksamhet 2014 med sin studie av La France périphérique – det perifera Frankrike. Den visade hur de arbetande klasserna i Frankrike, som i stort sett bor utanför storstäderna, är uteslutna från det ekonomiska, kulturella och politiska livet. Den satte sökljuset på de sociale betingelserna som senare skulle skapa fenomenet de gule västarna. Guilluy har senare fördjupat detta tema i böckerna No Society och The Twilight of the Elite: Prosperity, the Periphery and the Future of France.

Nättidningen spiked har gjort en intressant intervju med Guilluy, där han fördjupar några av sina iakttagelser. Här är några huvudpunkter:

De arbetande klasserna utanför städerna

France périphérique handlar om den geografiska fördelningen av arbetarklasserna över hela Frankrike. För femton år sedan lade jag märke till att flertalet av arbetarklassen faktiskt bor väldigt långt bort från de stora globaliserade städerna – långt från Paris, Lyon och Toulouse, och även väldigt långt från London och New York.

Tekniskt sett fungerar vår globaliserade ekonomiska modell bra. Den ger mycket rikedom. Men den behöver inte folkets flertal för att fungera. Den har inte något verkligt behov av de manuella arbetarna eller annat arbetsfolk, eller till och med småföretagarna utanför storstäderna. Paris skapar nog rikedom för hela Frankrike, och London gör samma i Storbritannien. Men du kan inte bygga ett samhälle på detta. De gula västarna är ett uppror av de arbetande klasserna som bor på dessa ställen.

De arbetar, men de tjänar väldigt lite, mellan 1000 och 2000 euro i månaden. Några av dem är väldigt fattiga och arbetslösa. Några var en gång medelklass. Det de har gemensamt är att där de bor finns knappt några arbeten kvar. De vet att även om de har ett jobb idag kan de mista det i morgon och de kommer inte att finna ett nytt.

Den kulturella klyftan
De gula västarnas rörelse är verkligen ett fenomen för det 21:a århundradet. Det är en rörelse som är både kulturell och politisk. Kulturella värden är viktiga i vår tid.
En illustration till denna kulturella klyfta är att de flesta moderna, progressiva och sociala rörelser idag blir så fort assimilerade av berömdheter, skådespelare, medierna och de intellektuella. Men ingen av dem godkänner de gula västarna. De gula västarnas framväxt har skapat en psykologisk chock för det kulturella etablissemanget. Det är samma chock som den brittiska eliten upplevde genom Brexitomröstningen och som de fortsätter att uppleva efter snart tre år.

 Brexitomröstningen hade också mycket med kultur att göra tror jag. Det handlade om mer än att lämna EU. Många väljare ville påminna den politiska klassen om sin existens. Det är detta det franska folket använder de gula västarna till – för att säga att vi existerar. Vi ser samma fenomen i populistiska uppror runt om i världen.

 De moderna städerna blir som städer under medeltiden

All tillväxt och dynamik finns i storstäderna, men folk kan inte flytta dit. Städerna är otillgängliga för dem, särskilt på grund av de höga boendekostnaderna. De stora städerna är idag som medeltida citadell. Det är som om vi återvänder till stadsstaterna under medeltiden. Lustigt nog har Paris att börja beskatta folk för att få komma in i staden, alldeles som folk under medeltiden måste betala en skatt för att få komma in i staden.

Det kalla borgerskapet

Vi har ett ny sorts borgerskap, för de är väldigt coola och progressiva, och de skapar ett intryck av att det inte finns någon klasskonflikt längre. Det är väldigt svårt att gå emot hipsters när de säger att de bryr sig om de fattiga och minoriteterna. Men i verkligheten är de i högsta grad medskyldiga till att hänvisa arbetarklassen till kulisserna. De har inte bara enorma fördelar av den globaliserade ekonomin, men de har också producerat ett dominerande kulturellt tänkesätt som utestänger arbetarklassen. Tänk på Hillary Clintons utsaga om ”the deplorables”. Samma syn på arbetarklassen finns i Frankrike och Storbritannien. Den betraktas som om den vore en stam i Amazonas. Problemet för eliten är att detta är en väldigt stor stam.

Medelklassen har avslöjat sig själv

Medelklassens reaktion på de gula västarna har varit mycket talande. De kallades omedelbart främlingsfientliga, antisemitiska och homofoba. Eliterna presenterar sig som antifascister och antirasister, men det är bara ett sätt att försvara deras klassintressen. Det är det enda argumentet de kan mönstra för att försvara sin status, men det verkar inte längre.

Författare: bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s