Funderingar inför det nya året. Antibiotika

Jag tror att jag någon gång tidigare på bloggen har haft uppe problem med anskaffning av mediciner, och att vi borde ha lokal tillverkning för att inte bli beroende av ett opålitligt utland. Nu är frågan uppe igen, och häromdagen hade Sveriges Radio ett reportage. Det handlar om antibiotika, och en Otto Cars (släkt med gamle Hadar C.?) berättar:

När det gäller tillgången till antibiotika så har en kraftig priskonkurrens lett till att de aktiva substanserna bara tillverkas på några få platser i världen och ett produktionsfel kan då få stor effekt på tillgången i världen.

För några år sedan blev det global brist på en sorts antibiotika som är viktigt på sjukhus för behandling av svåra urinvägsinfektioner, bukinfektioner och lunginflammationer.

Det visade sig bero på att de flesta tillverkare köpte den aktiva substansen från samma fabrik i Kina som börjat brinna i samband med en explosion.

– Det är ju en väldigt bräcklig situation. Vi vet inte säkert var råvaran produceras för det är hemligstämplad information så vi kan inte se riktigt heller från ett politiskt perspektiv hur sårbar situationen är. 

Jaha, det här är ju problem som är kända sedan tidigare, bland annat när just-in-time-tillverkning diskuteras, och naturligtvis när ‘marknaden’ är inblandad i saker som den inte borde tillåtas att peta alltför mycket i.

En fabrik som tillverkar en nyckelkomponent slås ut. Och där står ett antal andra tillverkare och kan inte producera slutprodukten (medicinen) därför att de inte får den där nyckelkomponenten. Just det som varnats för: har du en väldigt snäv tidplan för leveranser till din tillverkning, grejerna måste vara vid din godsmottagning på torsdag 15.00 för att vara ute i produktionen 16.00, men ingen lastbil kommer 15.00 eftersom den kört av vägen och totalkraschat …  ja, då är det bildligt och bokstavligt kört!

”Kraftig priskonkurrens” har gjort att andra producenter har blivit för dyra och slagits ut, så det blir svårt att lägga om beställningarna på nyckelkomponenten till någon fabrik som inte brunnit ner. Det kan väl vara acceptabelt om det gäller tillverkning av plastprylar utan större betydelse, men knappast när vi talar om allvarliga hälsoproblem.

Med andra ord borde det vara ett prio-ärende för ansvariga här i landet att få tillverkningen närmare, och helst inom, landets gränser. Nytt år börjar, sätt det här högt på prio-listan!

GOTT NYTT ÅR!

Min adventskalender – tjugofjärde och sista luckan

DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR MOT REAKTIONÄRERNA! 
(Gamle ordföranden Mao)
Och med denna glada paroll stänger Björnbrum bloggen för några dagar framåt, oklart många.God Jul och Gott nytt år till alla glada (eller mindre glada) klasskämpar därute!

Ja, Tomten tittade fram och ville hälsa också. Men nu utlyser vi stilla julefrid några dagar framåt!

Min adventskalender – tjugotredje luckan

…  socialismen riktas mot ett socialetiskt mål. Vetenskapen kan dock inte skapa ändamål och, än mindre, infoga dem i människor; vetenskapen kan som mest tillhandahålla medel för att uppnå vissa ändamål. Men själva ändamålen tänks av personligheter med höga etiska ideal och – om dessa ändamål inte är dödfödda, utan livsdugliga och kraftfulla – adopteras och vidarebefordras av de många människor som, halvt omedvetet, bestämmer den långsamma utvecklingen i samhället.

Av dessa skäl bör vi vara på vakt för att inte överskatta vetenskap och vetenskapliga metoder när det handlar om mänskliga problem; och vi bör inte anta att experter är de enda som har rätt att uttrycka sig i frågor som påverkar samhällets organisation.

 (Albert Einstein, Why Socialism? 1949)

Min adventskalender – tjugoandra luckan

Ekonomisk politik är inte någon exakt vetenskap. …

Den ekonomiska politiken är alltid en stöpslev av insikter och missuppfattningar, av kompromisser och maktspel, av faktiska och inbillade tekniska samband, av känslotänkande och nödvändig realism.

(Sven Grassman, Makten över våra tankar, 1983)

Min adventskalender – tjugoförsta luckan

Till skillnad mot marxist-leninister som förklarar fullständigt trohet till Stalin som efterträdaren till Lenin, som hävdar att varje revolutionär rörelse som kritiserar Stalin i någon omfattning inte är riktigt ”marxist-leninistisk”, tänker vi maoister att varje positionalitet [se not nedan] inom den kommunistiska rörelsen (också Maos) bör underkastas en konkret och grundlig kritik. Detta är varför vi inte föreställer oss att Stalin är bortom kritik, eller att kritik av Stalin är lika med kontrarevolutionärt beteende som den hoxhaistiska traditionen vill att vi skall tro.

(Josh Moufawad-Paul, Continuity and Rupture, 2016)

Josh himself

Not: Uttrycket ‘positionalitet’, eller i originaltexten ‘positionality’ var fullständigt obekant för mig. Men det visar väl åtminstone att det går att krångla till den politiska analysen långt över gamla marxistiska klassanalyser med få parametrar att ta hänsyn till. Nedanstående, upplockat från nätet, visar att det finns mycket att ta hänsyn till (om man nu har lust med det).

Min adventskalender – tjugonde luckan

Partiet, säger Trotskij, gör inga misstag. Det är fel. Partiet gör inte sällan misstag. Iljitj [Lenin] lärde oss att undervisa partiet, på grunden av dess egna misstag, hur att utöva riktigt ledarskap. Om partiet inte gjorde några misstag skulle det inte finnas något att lära det ifrån. Det är vår uppgift att upptäcka dessa misstag, att klarlägga deras rötter, och visa partiet och arbetarklassen hur det hände att vi gjorde dem och hur vi bör undvika att upprepa dem i framtiden. Partiets utveckling skulle vara omöjligt utan detta.

(Stalin, 27/5 1924)

Min adventskalender – nittonde luckan

Massorna har en skaparkraft som inte känner några gränser. De kan organisera sig och samlas till arbetsplatser och i arbetsgrenar där de kan ge fritt utlopp för sin energi; de kan koncentrera sig på produktion på bredden och djupet och skapa allt flera välfärdsanordningar för sig själva.

(Mao Zedong, 1955)

Egenintresset ljuger inte

Från SR:s hemsida

Kapitalismen vill V (eller åtminstone de som skriver partiets program) ha kvar. Det är ju smart (obs. ironi!) när systemsprickorna och sönderfallet blir allt tydligare och kapitalismens totalitära tendenser alltmer påträngande, samtidigt som de praktiska tekniska förutsättningarna för att bygga nytt är utmärkta.

Och EU vill man vara medlem i och ändra hur EU-samarbetet skall fungera. Tja, ”lycka till med det kan man säga”. Alternativt ”först tog mannen supen, och sedan tog supen mannen”. V har några lönsamma platser i EU-parlamentet att försvara, det är nog det som kommer i första hand. Sedan kan man ju prata om hur man vill att EU egentligen skall vara. Det kostar väl inget, och få lär lyssna.

Fast hedersvåld är man emot. Sitter väl bra när Amineh Kakabaveh åkt ut ur partiet för att hon pratade lite för mycket om … ja just det. Men man kan väl gissa att migrationsaktivisterna i V kommer att se till att fler hedersvåldsutövare välkomnas till Sverige, hur mycket det än pratas.

Det finns en massa trevliga och duktiga och kunniga personer i V. Men politiskt fungerar de som stödjepelare i ett parti som knappt ens kan skällas som reformistiskt socialistiskt längre, utan som bara ännu en försörjningsinrättning för yrkespolitiker. Och deras egenintresse ljuger ju inte.

Personen på bilden överst är Hanna Cederin, sammankallande i Vänsterpartiets programkommission. Undrar om hon tillhör den där generationen av nya V-partister som började komma i början av detta årtusende och som utmärkte sig genom att avfärda ”skäggiga gamla gubbar” (= personer som gav den socialistiska/kommunistiska rörelsen rejäla verktyg i kampen)?

Min adventskalender – artonde luckan

Vad allt skall inte vara min sak! Framför allt den goda saken, sedan Guds sak, mänsklighetens sak, sanningen, friheten, humaniteten, rättfärdigheten; vidare mitt folks sak, min furstes, mitt fädernesland; till sist andens sak och tusen andra saker. Bara min sak får aldrig vara min sak. ”Fy för egoisten som bara tänker på sig själv!”

(Max Stirner, Der Einzige und seine Eigentum)