Den förtidigt bortgångne …

Kan man säga ”den förtidigt bortgångne” om en 93-åring som väl borde ha levt sitt liv och lite mer än det? – Ja, med Myrdal kan man säga det. Han hade saker kvar att säga, som han dessutom vågade säga. Hans kunskaper och erfarenheter var oerhörda – och omkring honom hoppade små byrackor och skällde i stället för att ta en diskussion. De klarade inte av en intellektuell på hans nivå.

Nå, en av de första böcker jag lånade på vuxenavdelningen på biblioteket på Hornsgatan var hans klassiska skildring från Afghanistan, och sedan har det fortsatt. Skriftställningarna i Aftonbladet och bokledes, spalterna i FIB/k, franska karikatyrtecknare, Asien, romaner, litteraturkritik etc. etc. Och alltid var det någon fjantliberal som gnällde. Man kan inte ha absolut rätt om allting, men Myrdal hade åtminstone ungefär rätt. Och han har lämnat hyllmetrar efter sig. Det är ett storverk som nu avslutats.

Ännu en kråkvinkelsreformator?

I SvD:s ekonomibilaga i lördags (24/10 2020) fanns en artikel betitlad Nordström: Vi kommer att dela allt i framtiden. ‘Nordström’ är ekonomidoktorn Kjell A Nordström, och brödtexten nedanför denna fantastiska rubrik visar att vi tydligen inte skall gå hela vägen ut till det fulländade delningssamhället. Man kan dela hundar, bilar, redskap, semesterhus etc. 2015 uppges delningsekonomin ha omsatt 15 miljarder dollar, och enligt en prognos som verkar komma från konsultfirman Price Waterhouse skall det bli 335 miljarder år 2025. (Själv är jag lite skeptisk mot prognoser, särskilt om de vill säga något om framtiden.)

En viktig sak fattas, jag återkommer till detta.

I stället klämmer jag in ett stycke från Marx & Engels klassiker Det kommunistiska partiets manifest. Närmare ett stycke från slutet där olika socialistiska strömningar från 1840-talet beskrivs. Man kan ju tro att mer än 180-åriga idéer inte skulle ha så stor betydelse i vår tid, men jag undrar …

2. Den konservativa eller borgerliga socialismen
En del av bourgeoisin önskar avhjälpa de sociala missförhållandena för att trygga det borgerliga samhällets bestånd.

Dit hör: ekonomer, filantroper, humanister, förbättrare av de arbetande klassernas läge, välgörenhetsorganisatörer, djurskyddsvänner, måttlighetsivrare, kråkvinkelreformatorer av brokigaste slag. Och denna borgerliga socialism har även utformats till hela system.

Den borgerliga socialismen vill bibehålla det moderna samhällets levnadsbetingelser utan de nödvändigt därur framgående striderna och farorna. Den vill behålla det bestående samhället med undantag av de element, som revolutionerar och upplöser det. Den önskar en bourgeoisi utan proletariat. Bourgeoisin föreställer sig naturligtvis den värld, vari den härskar, som den bästa av världar. Den borgerliga socialismen utarbetar denna trösterika föreställning till ett halvt eller helt system. När denna uppmanar proletariatet att förverkliga detta system och draga in i det nya Jerusalem, så begär den i grunden blott att det skall kvarstanna i det nuvarande samhället men avstå från sin föreställning om detsamma som någonting förhatligt.

En annan, mindre systematisk men mer praktisk form av socialismen sökte avhålla arbetarklassen från varje revolutionär rörelse genom att hävda, att inte den eller den politiska förändringen utan blott en förändring av de materiella levnadsförhållandena, de ekonomiska förhållandena, kunde vara av nytta för densamma. Men med förändring av de materiella levnadsförhållandena menar denna socialism ingalunda avskaffande av de borgerliga produktionsförhållandena, vilket blott är möjligt på revolutionär väg, utan administrativa förbättringar, som kan gå för sig på dessa produktionsförhållandens mark och alltså ingenting ändrar i förhållandet mellan kapital och lönearbete, utan i bästa fall blott minskar bourgeoisins kostnader för dess herravälde och förenklar dess statshushållning.

Vi tackar Karl och Fritz för denna överblick, och fortsätter med vårt eget resonemang och granskning av Nordströms argument.

Jag undrar om ”delningsekonomi” är ett argument för den medelklass som å ena sidan känner sig pressad av sämre tider, men samtidigt är för intellektuellt lat för att sätta sig in i hur andra universalmediciner av typ medborgarlön/basinkomst eller MMT fungerar. Läser man mer i artikeln framgår det att det är en idé för folk som är lata inte bara i tänkandet, utan att göra ett handtag själva – samt tycks ha gott om pengar. Mer från artikeln:

I ett större perspektiv, bortom … delade hundar, lyfter [Nordström] länder som Schweiz och Luxemburg som exempel. Rika länder som har kommit långt i sitt delande.
-”Rikingar” är en möjlig för­klaring till utvecklingen. De vill inte ha en massa problem. Du vill ha ett hus uppe i Åre och till­gång till det, men vill inte hålla på att spika på det. Då är de i huset på Mauritius på somma­ren och har inte tid att under­hålla ett vinterhus. Kjell A Nordströms syn på delningsekonomins framfart är att människor vill ha service men inte ägarskapet.
– Problemet med ägande är att du ska reparera gräsklipparen och fixa taket. Det där vill man bort ifrån.

Tja, behöver man säga så mycket mer? Vad har vi här? De stackars proletärerna som har råd med andel i vinterhus i Åre och sommarhus på Mauritius men som tycker att någon annan får göra det praktiska jobbet med att underhålla dem? RUT&ROT-generationen antar jag, och en flora av folk som betjänar dem och väl också kan dela ett ock annat, men då på en blygsammare nivå. Kanske Nordström klämde till med ett dåligt exempel, men jag tycker detta låter som ett projekt för den så kallade övre medelklassen (= bättre betalda knegare) så att den kan hålla skenet uppe och näsan i vädret ett tag till.

Naturligtvis är delningsidén som idé och även praktik inte dum. Idéer uppstår ur samhällets praktik. Den materiella verkligheten skapar tankar som olika grupper kan ta till sig och försöka genomföra (det blir kampen i överbyggnaden som Marx skrev om). Men bygger man delningsekonomi, medborgarlön eller MMT till stödjepelare i ett vacklande ekonomiskt system kommer man förmodligen att få problem framöver. För det finns uppenbarligen en sak som inte skall delas: kontrollen över produktionsmedlen. På 1970-talet uttrycktes det i Sverige ungefär som att ”demokratin gör halt vid fabriksgrindarna”. Och det gör väl kråkvinkelsreformisterna också.

I det tyska originalet heter för övrig ”kråkvinkelreformatorer av brokigaste slag” Winkelreformer der buntscheckigsten Art. De är roliga, de där tyskarna!

För Assange (och Armenien)

Jag gick till en manifestation i Stockholm idag, till stöd för Julian Assange. Den skulle vara på Mynttorget i Gamla stan, nedanför kgl. slottet. När jag kom dit var platsen dock upptagen av något eller några hundra armenier som demonstrerade för Nagorno Karabakh, mot Turkiet och Azerbaijan etc. Behjärtansvärt, fast platsen egentligen redan var reserverad för demonstrationen till förmån för Julian Assange. Först några bilder från den armeniska demonstrationen, sedan går vi över till frågan om Assange:

Till slut drog armenierna dock iväg. Då hade Assange-mötet flyttat sig en bit, upp på Slottsbacken. Det var (som väntat) ingen stor uppslutning. De som borde vara där, nämligen den stora skaran av journalister, syntes inte till. Ändå är Assange-saken något som angår varje journalist som anser sig vara ”undersökande” och vill pilla i känsliga ämnen utan att riskera livstids fängelse i USA. Hur många sådana det finns vet jag inte, och en inte oväsentlig del av Journalistförbundet består väl snarare av så kallade ”kommunikatörer” och liknande folk, som definitivt inte är envisa ”muckrakers” utan betalda brödskrivare som gör vad de blir tillsagda och inte går utanför gränserna för det.

Samtidigt som man kan klaga på just journalisterna skulle jag vilja peka på ägarna av media. Om de vore intresserade av de djupa avslöjandena skulle de ju kunna säga åt sina skrivträlar att göra ordentliga grävande journalistjobb. Men nu är de inte intresserade, vilket torde bero av att de ingår i den härskande klassens ideologiska propagandaapparat. I det sammanhanget ingår visserligen feta avslöjanden ibland, men aldrig något systemhotande.

Men det Assange, Manning och Snowden grävt fram är potentiellt systemhotande. Och låt oss se några bilder från mötet på Slottsbacken:

Risken med att mobba

Risken med att vara en småtting i ett gäng av mobbare, en som står långt bak i massan och skriker och bär sig åt … men så visar det sig att mobboffret reser sig, börjar se hotande ut (= ungefär antyder att ”jag kan, och kommer att, försvara mig om ni inte lugnar ner er”), och plötsligt tittar på just dig!

Det är väl ungefär det som händer när Sverige (kan vi gissa efter påbud av högre makter) utestänger Huawei och ZTE från budgivning om 5G-utrustning. Men rimligen bör någon ha tänkt efter före, och insett att det kan bli konsekvenser. På Ericsson har man förmodligen gjort det.

Klipp från SvD 2020-10-22.

Notera vad Ekholm säger i klippet: Kina ligger vida före oss.

Här finns flera aspekter. Dels att Sverige är en liten marknad för Kina, men Kina är en stor marknad för Sverige/Ericsson. När femton procent av Ericssons försäljning går på Kina är det inte småpengar vi talar om. Kina står i stort sett för hela tillväxten i Ericsson just nu. Lägg till detta att det finns tillverkning, forskning och utveckling i Kina, och kineserna kan klämma till där också på något smart sätt om de känner för det. Kina ligger i framkanten är ungefär vad Ekholm säger, och då gäller det att hänga med om man inte vill halka efter.

Ericsson är ju ett producerande bolag, och vi kanske borde ta mer hand om sådana i en värld där det annars är finansmanipulationer som råder. Det är min reflexion, men åter till artikeln i SvD och vad Ericssons VD Börje Ekholm säger:

– Kina bygger ut 5G-näten extremt snabbt med en långsiktig strategi att bygga applikationer ovanpå dem. För oss är det oerhört viktigt att vi kan vara del av den utvecklingen…

Problemet för Sverige och Europa, enligt Börje Ekholm, är att medan vi i Sverige knappt hunnit börja nosa på 5G har Kina världens kanske mest ambitiösa plan för att bygga ut de nya supersnabba nätverken. Tack vare att de kommer att vara först med näten skapar de också förutsättningarna att driva teknikutvecklingen som utnyttjar 5G.

… precis som Sverige kunde vara med och driva utvecklingen av mobilappar för 4G, med företag som Spotify och Izettle, är det nu kinesiska och amerikanska företag som har en fördel när det gäller att utveckla applikationer för 5G.– Värdet av applikationer är mångdubbelt större än nätet i sig. Det ser Kina och de kommer att driva den här utvecklingen, säger han. Gång på gång under intervjun lyfter Börje Ekholm fram innovativa kinesiska företag som Alipay, som inte bara håller jämna steg med sina västerländska motsvarigheter, utan ofta är steget före.

Om man nu funderar lite på säkerhetsaspekten, som alltså inte tas upp i intervjun med Ekholm, kan frågan ställas: är det bättre med en motpart som avlyssnar dig och hotar dig även i ogjort väder, än en som avlyssnar dig men inte blir hotfull förrän du trampat denne på tårna?

Hur som helst: Ekholm ser Huawei både som konkurrent och samarbetspartner.

Huawei inte bara är en tuff konkurrent utan också Ericssons kanske viktigaste partner för att driva utvecklingen av 5G.

Det blir alltså både kamp och enighet, om vi skall ta upp ett begrepp som gamle ordföranden Mao använde. Dagens marknadskineser skulle kanske tala om en ”win-win-situation”. Visserligen kan Kina förlora en del på blockader från vissa västländer, men förlusten drabbar även de blockerande makterna. Mobbning lönar sig inte i längden. Inte om det är den kinesiska draken man larvar sig med.

Nord Stream 2 fullföljs?

Den indiske veteran-diplomaten Bhadrakumar twittrar att Tyskland kommer att fullfölja Nord Stream 2-projektet, trots Navalny-affären och USA:s allt grövre påtryckningar. Bhadrakumar hänvisar till något som verkar vara en rysk engelskpråkig nättidning, Сталкер Zone, vilket kunde orsaka frågetecken. Men denna Stalker Zone hänvisar i sin tur till en tysk nättidning, Telepolis, som 15/10 skriver att ”Bundesregierung schließt Baustopp für Nord Stream 2 aus”. Förbundsregeringen utesluter byggstopp för Nord Stream 2.”

Gegenüber Telepolis begrüßte der Vorsitzende des Wirtschaftsausschusses im Bundestag, Klaus Ernst, dass die Bundesregierung die Frage nach einem Baustopp der Pipeline als rein hypothetisch bezeichnet und deshalb Möglichkeiten dazu auch nicht prüft. Damit sollte dieses Thema vom Tisch sein, sagte der Linken-Politiker …

Är inte så bra på tyska, men jag får detta till att Klaus Ernst, ordförande i Förbundsdagens Näringsutskott, hälsar Telepolis att förbundsregeringen betraktar frågan om byggstopp som rent hypotetisk och därför inte prövar möjligheter därtill. Därmed skulle detta tema vara borta från bordet, säger vänsterpolitikern …

Vi får väl se hur det går med detta. En annan artikel i Stalker Zone hävdar att Rysslands utrikesminister Lavrov har gett Merkel ett ultimatum: välj mellan Navalny eller Ryssland! Med tanke på hur konstig Navalnyhistorien verkar å ena sidan, och vad tyska industriintressen vill ha å den andra, kanske inte valet borde vara så svårt.

Under tiden kan vi glädja oss åt att MAS vann valet i Bolivia, och hoppas att segrarna kan förvalta segern väl. Kuppmakarna finns kvar, deras utländska understödjare finns kvar, mycket otrevligt kan hända.

Lam ursäkt och sabbad historia!

Det var ett tag sedan det var någon större uppdatering av denna blogg. Jag beklagar. Men ärligt talat: när du går ut i skogen vid den här tiden, hur ofta ser du björnar (Ursus arctos) som sitter i blåbärsriset och bloggar, twittrar, fejsbokar, tiktokar, instagrammar etc. etc.? Aldrig, vågar jag satsa en tia på. Så här års är vi björnar fullt upptagna med att äta årets sista blåbär, eller vad man nu kan få tag på, och sedan uppsöka ett trevligt hålrum i terrängen och sova bort vintern. Inte att fåna sig på så kallade sociala medier.

Och så kan man sticka ut nosen när det blir snösmältning och vår nästa år! Härligt. Min gamla mor, som inte var särskilt förtjust i vintern, tyckte att människan var felkonstruerad eftersom hen inte kan gå i ide när denna mörka och is- och snödrabbade årstid inträffar.

Det ska vara tokiga renar som springer omkring på snö och is i stället för att ta det lugnt och sova bort det vintriga eländet!

Nå, någon synpunkt på dagspolitiken får jag väl ge, och väljer då en nyhetsartikel på Sveriges radios hemsida, nämligen den här om ryssen Navalny. Vad har karln ställt till med nu då?

Vi bör inte titta för mycket på artikelrubriken som påstår att Navalnys tillgångar i hemlandet beslagtagits. Det verkligt märkliga är påståendet längre ner i texten: meningen var inte att han skulle mördas, men att han skulle skrämmas bort från Ryssland! Det framgår inte om Navalny sagt detta själv, men artikeln hänvisar till ”uppgifter från europeiska säkerhetstjänster” som sedan körts ut i pressen.

Den kritiske mediekonsumenten frågar sig då hur detta går ihop med de sanktioner som diverse stater vill ha, och som uttryckligen rör ett mordförsök. För mig låter det tveksamt alltihop. Jag antar att denna då inte livsfarliga förgiftning (om den alltså ens ägt rum) skulle förklara varför Navalny inte dog i Ryssland, utan kunde transporteras till Tyskland. Det skulle ju kunna vara en listig konspiration mot Navalny – sjuk ett tag, men inte riktig fara för livet utan snarare ett skrämskott – men ju knepigare konspiration så riskerar man också att någon detalj i planen kan misslyckas. Karln kunde ju ha dött på flygplanet eller lite senare på sjukhuset, fast meningen bara var att han skulle skickas i exil. – Det ger ett lite tveksamt (lite?) intryck när en så här allvarlig berättelse ändras på väsentliga punkter.

Sedan har vi ju den detaljen att det påstådda (men nu tydligen avskrivna) mordförsöket kom som en gåva till de som vill stoppa gasledningen från Ryssland till Tyskland. Eftersom vår man i Kreml inte är dum så borde han ha insett i förväg att det skulle bli konsekvensen. Nu har USAmerikanerna uppträtt mycket hotfullt mot tyska politiker och tjänstemän på lokal- och delstatsnivå där ledningen skall ha sin tyska terminal, och Merkel borde rimligen ha gått in stenhårt till deras försvar och sett till att projektet fullföljs.

Vad jag förstår vill tyskarna ha den ryska gasen, från en leverantör som förmodligen är bra mycket pålitligare (och säljer till ett bra pris) än de dyra och kroniskt opålitliga USAmerikanerna. Men när nu elake Putin försökte mörda (eller vad det nu var han ville) en ädel oppositionsman så kan ju Merkel åtminstone lägga gasledningsproblematiken på hyllan ett tag. Fast de aggressiva senatorerna som hotar tyskarna kommer att vara kvar även om Trump förlorar, så fristen kommer inte att vara så länge. Det tyska näringslivet vill vad jag förstår ha gasen. USA vill kontrollera energiflödet till Europa. Det går inte ihop.

Kanske VVP (Vladimir Vladimirsson Putin) sitter i Kreml och skrattar åt allt ihop, och tänker att det är lika bra att tokarna i väst fixar repet som de sedan kan hänga sig själva i. Då slipper han anstränga sig.

Ny Bhadrakumar

Nu får jag göra lite propaganda för indiske veteran-diplomaten Bhadrakumars skriverier. Han har författat tre artiklar om den pågående situationen i Kaukasus, varav den första är publicerad idag – läs här! Det handlar ju inte bara om att armenier och azarer skjuter på varandra. Regionala och globala makter är i högsta grad inblandade.

En intressant ”detalj” är att en stor del av artikeln berör Israels manövrer i Kaukasus. Vad Bhadrakumar dock inte skriver om i sin översikt är att israelerna kan ha haft en hand med i Georgiens misslyckade angrepp på Abkhazien och Sydossetien 2008. Där åkte ju georgierna, och deras uppbackare, på pumpen, och deras planer på att använda de kaukasiska republikerna som baser för angrepp på Iran gick i stå. Men nu kanske de försöker igen!

Hur som helst, det skall bli intressant att följa den här serien artiklar.