Reklam för kvantdatorn?

Här är några teckningar som nyhetsbyrån Nya Kina (Xinhua) hade i sitt twitterflöde för några dagar sedan. Man börjar med att tala om vad ”kvantum” inte kan göra.

OK, det här var struntprat och bluffar, nu övergår vi till vad kvantdatorn verkligen skulle kunna bidra till:
Är det Schrödingers katt som tittar upp ur lådan?

Att kineserna jobbar framgångsrikt med kvanttekniken är väl känt. Tekniken och fysiken förstår jag mig inte på, men det finns en viktig sak att notera: en kvantdator lär vara oerhört snabb med att arbeta med mängder av operationer samtidigt. Det leder till tanken att det här är den maskin som kommer att göra en modern planekonomi hanterbar: uppgifter om vad som händer i ekonomin kommer att vara tillgängliga i realtid, vilket möjliggör snabba beslut om korrigeringar. – Jag undrar om det är en tillfällighet att de här roliga teckningarna kommer just nu, eller om det är ett nytt genombrott på väg i kvantdatorkonstruktionen och man gör lite reklam i förväg för det?

I det sammanhanget vill jag hänvisa till en gammal bloggpost om planekonomi. Den är från 2015 men, tycker jag, fortfarande läsvärd. Jag nämner kvantdatorn där i förbigående, men annars handlar det mest om hur man köper morötter (och annat) inom ramen för en planerad ekonomi. Jag hävdar att det inte är fråga om vi skall ha en sådan eller inte – frågan är vem som bestämmer över planeringen. Dagens ”vänster” verkar vara ointresserad av frågan.

En ljugande ambassadör

Är detta en lögn, är det sant, eller är det ett sätt att försöka slingra sig förbi en obehaglig sanning? Detta uttalande av Polens ambassadör i Sverige aktualiserar frågorna:

Polen samarbetade aldrig med tyskarna och förlorade 5,5 miljoner av sina medborgare under kriget.

Det här är två påståenden: dels att en mängd polska medborgare dog under kriget, men också att Polen aldrig samarbetade med tyskarna. Det första är sant, det andra är det inte. Tyskland var inte ensamt i att stycka Tjeckoslovakien 1938 – Ungern och Polen deltog i slakten. Och Polen spelade den avgörande rollen. Sovjet var berett att sända trupper till Tjeckoslovakiens försvar. För detta måste man passera polskt område. Polackerna sa nej. – De två orden ”under kriget” används för att dölja detta skurkstreck, för Tjeckoslovakien krossades ju ett år innan kriget bröt ut. Inte snyggt, vill jag hävda.

Varför inte säga så här i stället: Polen samarbetade med tyskarna 1938, och förlorade som resultat av detta 5,5 miljoner av sina medborgare under kriget.

Ambassadörens påstående är inte sant. Det är ett försök att smita undan obehagliga frågor från det förflutna, att ta på offerkoftan, att dölja den egna skulden.

Men historien försvinner inte bara för att man önskar bort den, förtiger, ljuger. Det är nog ingen tillfällighet att just Polen och Ungern har blivit favoritländer hos svensk höger av den ”sverigevänliga” modellen. De polska och ungerska politikerna av idag trampar fram i fotspår som skapats av tidigare generationer. (Kanske bör tilläggas att Ungern var på den förlorande sidan i andra världskriget, vilket kan dras fram om någon skulle klaga över att landet ockuperades av Sovjet mot slutet av kriget.)

Allt detta borde ambassadören vara väl medveten om, så jag lutar åt domen: en listigt hopkommen lögn.

Utlokaliserat Stockholm?

När det händer något i världen, eller bara för att det är roligt att kolla på kart- och satellitbilder, så brukar jag använda en karttjänst som följde med datorn. Nu är det ju bekymmersamt i Etiopien, bland annat i Tigrayprovinsen, med påföljande strider, flyktingströmmar och elände. Huvudstaden i provinsen heter Mekele (eller Meqele med annan stavning), och ovan är en satellitbild. Stan ser rätt gråbrun och trist ut. – Men så upptäckte jag något intressant …:

Någon etiopier som varit i exil i Sverige, åkt hem och startat hotell, eller bara någon hotellägare som tyckte att ”Stockholm” låter exotiskt och häftigt?

Kina och dansande bord

Om man tittar i Ivan Bomans översättning av Marx Kapitalet I, utgiven av Clarté och Cavefors 1969, och fotnot 25 på sidan 62, så står det följande:

Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå still …

Det här krävs nog lite ytterligare förklaringar, och det hittar vi på sidan 687 tack vare tidigare utgivare av Kapitalet:

Efter nederlaget för 1848/49 års revolution hamnade Europa i en period av den svartaste politiska reaktion. Under det att Europas aristokratiska och även borgerliga kretsar tjusades av spiritismen, i synnerhet borddans, uppstod i Kina en mäktig antifeodal befrielserörelse, i synnerhet bland bönderna, en rörelse som gått till historien under namnet Tai-ping-revolutionen.

Just det. Medan Europa degar ned sig i pessimism, intellektuell och kulturell träskvandring, vidskepelse, religion, högerextremism … så jobbar Östasien och Kina vidare utan att förtröttas. Ett färskt twitter meddelar följande:

President #XiJinping: China will ”favorably consider” joining Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP). #APEC2020

Alltså: det räcker inte med att Kina fått 14 andra stater – de tio i ASEAN och fyra till – att skriva på det enorma frihandelsavtalet RCEP, man är beredd att utveckla sitt medlemskap i APEC också. APEC betyder ”Asia-Pacific Economic Cooperation” och omfattar ett stort antal stater runt Stilla havet.

Som synes av den här kartan (hämtad härifrån) är det ingen liten samling stater som är med i APEC.

I Sydamerika är Chile och Peru med. Kinas handel överhuvud taget med kontinenten utvecklas starkt. USA och Kanada kanske får betraktas som mer tveksamma medlemmar, särskilt med tanke på att den ena alltid vill bestämma allt, och den andra är mer eller mindre vasall till bestämmaren. USA släpar efter Kina, och det man kan göra nu verkar mest att försöka lägga krokben för en framgångsrik konkurrent.

Hur som helst: Sverige ligger ju vid fel hav och kan inte ansluta sig till något av dessa handelsblock, men man får hoppas att vår utrikesförvaltning inte bara sitter och väntar på order från Washington, utan självständigt granskar utvecklingen omkring Stilla havet och vad den kan betyda för Sverige. Eller sitter man i palatset vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm och ägnar sig åt spiritism, borddans och annan vidskepelse, alltmedan smarta kineser hela tiden går framåt med raska steg?

Som jag citerat tidigare: ”Hundarna skäller, men karavanen drar vidare.” Jag såg att Ericssons VD är oroad för utvecklingen. Det borde han vara. Hur oroade är våra ansvariga politiker och tjänstemän?

Blir det något anfall?

Det här är en betraktelse över dagsläget omkring Iran, men jag kan inte låta bli att göra en kringgående rörelse för att komma dit.

Alltså:

Det finns inte bara krig, utan det finns människor som av olika skäl studerar krig och drar slutsatser av dem. – Varför gick det bra för ena parten, och dåligt för den andra? En förklaring kan ju vara beväpning. I SvD idag 20/11 skriver Ehrenkrona på ledarsidan en betraktelse över kriget mellan Azerbaijan och Armenien. Rubriken är ”De azeriska drönarnas triumf”. Det säger ju vad artikeln går ut på, men på slutet kommer en vidare intressant reflexion för svensk del:

Detta är en del av kriget som kommer att studeras noga i andra länder. Så bör ske även i Sverige. Luftvärn av det slag som vi nyss har köpt från USA är inga lämpliga motmedel mot drönare som svärmar, inte minst av kostnadsskäl. En renässans för det klassiska luftvärnet ligger i korten.

Såväl proffs som skrivbordsstrateger som vapenhandlare och krigs- och fredsaktivister bedriver alltid studier av krig: alltid kan man lära sig något nytt! Att de så kallade patriotrobotarna från USA skulle vara ett bra vapen mot drönare har väl betvivlats redan tidigare, som när jemeniterna skickade små luftfartyg mot saudiska oljeanläggningar. Det blev en jemenitisk framgång av stora mått. Och man kan undra om dessa gamla patriotbatterier (även om de säkert är uppdaterade mycket vad det gäller tekniken) skulle fungera så bra mot moderna stora robotar heller.

Samtidigt kan ju fel slutsatser dras av lyckade resultat på slagfältet. Ett feltänk som jag minns är från kriget mellan Irak och Iran 1980-1990. Bakgrunden fanns i kriget 1982 mellan Storbritannien och Argentina om Falklandsöarna. Argentina förlorade, men dess flygvapen lyckades sänka två brittiska fartyg. Detta genom att använda franska Super étendard-flygplan utrustade med en robot som kallades exozet. Nu var det dock kriget i Persiska viken det handlade om, och Iran och Irak försökte störa motsidans oljetankers. Irakierna skickade ut sina super-plan med exozet för att sänka tankfartygen på fiendesidan, men nu uppträdde ett tydligen förbisett problem: exozet var en bra grej för att skjuta sönder kraftigt bepansrade krigsfartyg. Roboten exploderar när den slår in i tjockt pansar. Men en oljetanker är i princip en balja av tunn plåt, inte pansar, så exozet-en tyckte inte det kändes som den skulle explodera – den gjorde bara ett hål i tankerns skrov och flög vidare. Och tankern fortsatte ut ur viken. Lärdom av detta: köper du vapen måste du noga överväga vad de verkligen kan användas till i ”skarpt läge”, inte om de gör sig bra på försäljarens reklamfilmer eller fungerat bra i ett annat sammanhang.

Eftersom jag nu kommit ner till Persiska viken kan vi ta en blick på dagsläget. Frågan är ju om galne Donald tänker utsätta Iran för luftangrepp eller inte. Han har ju två månader på sig att ge order om det. Nu är ju Donald (”det stabila geniet”) lite oförutsägbar i sitt agerande, ena dagen vill han bomba bort dig från jordens yta och den andra tycker han att du är jättebra, och det försvårar analysen. Eller om man säger att det gör det lättare för oss som vill göra vilda gissningar åt olika håll. Slänger man upp alla tänkbara alternativ på bordet så måste väl något av dem stämma åtminstone litegrann! Men nu spekulerar jag vidare:

Det måste vara angrepp från luften, det kan vi vara rimligt säkra på. Att skicka in marktrupper låter ogenomförbart, i alla fall om man vill ha ut dem levande igen. USA har inte marktrupper för ett stort krig över stora delar av Iran, det måste bli någon kommandoliknande operation mot ett fåtal mål. Iranierna är nog klara över vilka dessa mål är, och har vidtagit lämpliga åtgärder.

Vad det gäller angrepp från fartyg i Persiska viken eller Arabiska havet finns också uppenbara problem för USA. En hög iranier (minns inte vem, kanske hög militär) uttryckte det så här angående USA:s hangarfartyg: ”Vi ser dem inte som hot, vi ser dem som mål.” Det bör gälla alla typer av krigsfartyg som deltar i angrepp mot Iran (även en norsk båt som är i eller kommer att skickas till Persiska viken). Sjömålsrobotar, drönare, styrbara minor, torpeder, snabba ytfartyg – det finns en mängd resurser för att förvandla fientliga fartyg från hot till mål, och till skrothögar på havsbotten. Är det krigströtta USA redo att ta förlusten av några fartyg och mängder av dränkta sjömän? Vad tycker världen i stort, och världsekonomin, om att Hormuzsundet blockeras, åtminstone för en tid? (Det är klart: om ”det stabila geniet” är tillräckligt hänsynslöst kanske han ger en order som orsakar stora förluster för de egna styrkorna, men knallar ut från Vita huset och låter flinande gamle Joe Biden ta över ärendet.)

Alltså, förmodligen ingen mark- eller sjöoperation. Notera att Trump vill ha bort USA-militär från Irak och Afghanistan. Det kan vara sista försöket att vara ”fredspresident”. Det kan också vara motiverat av att ju färre marksoldater man har i fientliga områden omkring Iran, desto mindre blir förlusterna om Iran eller Irans vänner slår till och hämnas. Det kan röra sig om lokala miliser som är emot USA, men det kan också röra sig om pricksäkra iranska robotattacker mot USA:s baser. Iran har vad jag vet inte sagt att man glömt mordet på general Soleimani, men i det sammanhanget visade man ju vilken kapacitet och träffsäkerhet som finns. (På tal om robotar som jag skrev lite om ovan, så kunde ju USA:s luftvärn inte avstyra den iranska attacken mot basen i norra Irak.)

Så då har vi luftangrepp kvar att fundera över. Skickar USA in flygplan riskerar sådana att bli nedskjutna, piloterna hoppar och tillfångatas, och det blir dålig PR igen. Det som återstår är drönare eller kryssningsrobotar. Då uppstår, ur USA:s synvinkel, en idealisk situation där alla lik är iranska.

Dock har iranierna visat sig kapabla att plocka ner drönare, och flera episoder under kriget i Syrien har visat att det går att ta hand om kryssningsrobotar innan de kommer fram till målet om försvararen har ett någorlunda kompetent luftvärn. Och runt de anläggningar där iranierna har sin atomverksamhet lär det finnas kompetenta krafter, och själva anläggningarna är nog rätt bra befästa och inne i berg. – Undrar om Iran har fått leveranser av ryskt luftvärn förresten?

Ja, vad skall vi tro? – Jag hoppas att det inte blir något bombande och fler människooffer. Och jag undrar om ”den djupa staten” i USA låter Trump trycka på knappen för angrepp ifall den ser för stora problem med det. Man kanske till och med säger åt israelerna att ”glöm det, det blir inget”. – Men det vet vi ju inte mycket om.

Utanför är det svart …

Man kanske kan se det symboliskt: det skiner om området i östra Asien och västra Oceanien som gått samman i det nya frihandelsblocken RCEP. Skiner av energi och framtidstro, månntro? Men utanför är det svart, nästan rena natta’, vad det nu kan bero av.

Tillägg: Pepe Escobar har satt in RCEP i ett större euro-asiatiskt sammanhang. Och så slutar han med en lite förändrad version av det där med hundar och karavaner som jag citerade i föregående bloggpost: ”While the dogs of dystopia bark, the Asian – and Eurasian – caravan – keeps marching on.”

Några intressanta nyheter

Jag börjar med en nyhet som knappast uppmärksammats i svenska media vad jag vet, samt en som det varit tyst om någon dag men som uppmärksammats idag.

Första:

För 50 år sedan seglade Sovjets flotta (seglade? de hade väl motorer?) på de varma haven, långt från hemmakusterna. Det var en avvikelse från tidigare marinstrategi som just handlade om kustförsvar i närområdet. Men sedan avvecklades Sovjet, och amiral Gorsjkovs stolta flotta förföll å det värsta. Nu har den dock putsats upp, och häromdagen kom nyheten om att den skall få en ny bas i utlandet: Port Sudan, som ligger i …? – just det, i Sudan, vid landets kust mot Röda havet. På sätt och vis en överraskning: de flesta andra marinbaser, tillhörande vare sig det är kineser, japaner, fransmän och kanske andra, ligger ju samlade i Djibouti.

Det stora i det här är inte bara att Ryssland förstärker sin marina närvaro i en globalt känslig zon, det är att man över huvud taget upprättar en bas utomlands. USA gödslar detta klot med baser, antalet är okänt men torde vara 700-800. Ryssland har, om jag minns rätt, bara en marinbas utrikes, nämligen Tartus i Syrien. Sedan finns några utlandsbaser för mark- och flygstridskrafter, men de är inte många.

Andra:

Nu tar även svenska media (Sveriges Radio, SvD) upp det enorma frihandelsavtalet RCEP som slutits om frihandel i östra Asien och Oceanien. Deltagarlistan är intressant, både när det gäller deltagare och frånvarande. Kina, Japan, Sydkorea och Australien är med, liksom det äldre ASEAN-blocket (Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Thailand, Brunei, Kambodja, Laos, Burma, Vietnam). En imponerande samling, med bortåt 2,2 miljarder invånare och 30% av den globala ekonomin.

Avtalet, som förväntas vara i full kraft om ett par år, beskrivs som ett bakslag för USA. Samt omvänt som en enorm framgång för Kina. Det kommande RCEP-blocket innehåller en del gamla allierade till USA, men de verkar nu anse att de ekonomiska förbindelserna med Kina är viktigare än USA:s klagomål över icke inträffade störningar av sjöfarten i Sydkinesiska sjön.

Frånvarande är avhopparen Indien. Bhadrakumar skriver om det i en kritisk artikel. Om Modi-regimen i Indien tänker sig vara kompis med USA, men i övrigt mer eller mindre fientlig till andra stater i närområdet (Kina, Pakistan och Iran ligger väl högst på listan över ovänner) kan man få det besvärligt framöver. USA är knappast en pålitlig bundsförvant. Och USA:s gamla vänner sätter inte riktigt den vänskapen högst längre. – Undrar om svenska utrikesförvaltningen följer den här utvecklingen? Det bör den göra.

Minkarnas hämnd?

Så här avslutas en debattartikel i SvD idag 11/11 2020. Professorerna i infektionssjukdomar, Gisslén och Olsen skriver:

Spridning av coronavirus bland minkar utgör ett varnande exempel inte bara för minknäringen, utan för djurhållningen generellt. Industriell djurhållning där ett stort antal individer trängs samman på små ytor kan fungera som reservoarer för andra virus och bli grogrund för nya epidemier eller i värsta fall pandemier. Det finns ett flertal historiska exempel på detta, till exempel där i grunden ofarliga influensavirus från vilda fåglar introducerats till tamdjur varefter de förändrats så mycket att de kunnat smitta vidare till människa.

Det är nu hög tid att dra lärdom och inse att de industriella djurfabriker vi har byggt upp i vårt moderna samhälle inte bara är problematiska ur ett djurskyddsperspektiv utan också innebär ett stort reellt hot mot folkhälsan.

Att djurhållning i stor skala kan medföra att sjukdomar förs mellan människor och djur är väl ingen nyhet, men det förtjänar nog att påpekas igen.

Sedan kan man ju notera, i samband med minkar, det förskönande uttrycket ”avpälsning”. Det låter ju trevligare än att säga att man dödar minkarna och drar av skinnet, men i sak är det samma sak. Vad gör man med den ”avpälsade” minken – eldas den upp, blir hund- och kattmat, eller något annat? Om virus hoppar från människa till mink, och minken därmed bidrar till att skapa ett ännu kraftfullare virus som återgår till människan, skulle man ju kunna kalla det för minkarnas hämnd.

Jag undrar i detta sammanhang: är det så många som går i minkpäls numera?

Hundarna skäller, men karavanen drar vidare

Nu bråkas det om 5G i Sverige. Kommer Huawei, ledande företag på det här området, att tillåtas sälja sin utrustning här? Hu så hemskt, de kan ju spionera (vilket ju ingen annan gör, naturligtvis!).

Jag begriper ärligt talat inte mycket av den här tekniken, men trodde fram till för ett par dagar sedan att 5G är det modernaste som finns. Men sedan fick jag syn på ett twitter från Xinhua, Nyhetsbyrån Nya Kina, och följer man länken till  en större artikel hos byrån får man veta följande:

TAIYUAN, Nov. 6 (Xinhua) — China successfully sent 13 satellites into orbit from the Taiyuan Satellite Launch Center in north China’s Shanxi Province on Friday.

The satellites, including 10 commercial remote sensing satellites developed by Argentine company Satellogic, blasted off atop a Long March-6 carrier rocket at 11:19 a.m. (Beijing Time).

Each weighing about 41 kg and with a design life of three years, the 10 satellites will be used to provide commercial remote sensing services with their multispectral and hyperspectral loads.

Also on board the rocket were three satellites developed by Chinese high-tech companies and research institutes for remote-sensing observation, science experiments, and science popularization.

One of the three is a 6G test satellite, weighing 70 kg and named after one its developers, University of Electronic Science and Technology of China. The satellite, carrying a terahertz satellite communication load, will establish a transceiver link on the satellite platform and carry out terahertz load tests.

The launch of the 6G test satellite marks a breakthrough in the exploration of terahertz space communication technologies in China’s space field, said Xu Yangsheng, an academician of the Chinese Academy of Engineering.

The satellite will be used in smart city construction, disaster prevention and mitigation, land planning, environmental protection, and the monitoring of major infrastructure construction.

Alltså: Argentina har rymdteknik, och så håller kineserna nu på med 6G. Jag kan inte tekniken, men 6G låter mer avancerat än 5G! Detta medan 5G verkar vara viktigast av allt här hemma!

Just på tal om Huawei-konflikten i Sverige gjorde jag en kommentar till en post hos Global Politics i detta ämne för några dagar sedan. Min kommentar avslutades med detta:

5G förresten – utvecklingen rasar på, och jag såg att häromdagen skickade Kina upp en satellit utrustad med 6G.

Signaturen Karl W lade en del ytterligare data och reflexioner till min kommentar, han bekräftar att utveckling av 6G pågår medan det är full fart på 5G. Slutklämmen på hans första inlägg tycker jag låter ungefär som min rubrik på det här inlägget, fast uttryckt med andra ord:

Sverige måste bestämma sig, sjunka i avgrunden med USA som sänke, eller stiga mot morgondagens samhälle med Kina. Åsikter och fejknyheter om ”nationell säkerhet” sätter inte mat på bordet till barnen.

Alltså: det gäller att bestämma sig. Inte vara som några skällande byrackor som inte kan göra annat än just skälla, medan den avancerade teknikens karavan inte bryr sig utan bara drar vidare. Jag antar att det är rätt hårda diskussioner bakom de svenska kulisserna om vad som skall göras. Diplomatiskt blir det svårt att hantera, men Karl W resonerar också om en livlina som Kinas regering slänger ut till svenskarna:

Överklagandet är en livkrans och räddningslina kastad till Sverige. Domstolen kan beordra att Huawei förbudet upphävs, Sverige räddar ansiktet och ekonomin och USA får svårt att agera mot ett domstolsbeslut, men dom kommer att föröka på andra sätt. Därför har man i Kina officiellt varit mycket försiktig i uttalanden och kommentarer för att inte stänga vägen för Sverige att backa med respekten i behåll. På folkmedia i Kina, sociala, alternativa, bloggar, har tonen varit det motsatta. Släng ut Ericsson, riv ut deras installationer, stäng av Sverige, stäng Sveriges ambassad och handelsdelegation i Kina, stäng Kinas ambassad i Sverige, osv. Nog är nog.

Det där med ”räddar ansiktet” och ”respekten i behåll” kanske är väldigt viktigt ur en asiatisk synpunkt. Stämmer Karl W:s resonemang får Sverige en utväg, samtidigt som Kina inte förlorar på det. Det låter som en ganska ”asiatisk” lösning, där man hellre försöker få motståndaren att ge upp utan blodbad, till skillnad mot en USA-lösning där just blodbadet är något som man kan frukta. Alltså win-win, inte nollsummespel där någon måste vara den obestridde segraren.

Men för närvarande är det väl mest hundskallen som hörs. Kan man misstänka att det sitter några kinesiska ljushuvuden och funderar på G7 redan? Karavanen drar vidare!