Till minnet av Frank Baude

Det är väldigt så mycket folk som dör numera, namn som man känt till under tiotals år, kanske ett halv århundrade eller mer, drar sitt sista andetag på denna jord. Det blir tommare på något sätt. Jag tänker på min framlidna mor som mot slutet av livet tittade på gamla svenska filmer på TV och kommenterade rollistan: ”Han är död, hon är död, den är död …” Jo, så är det. Den värld man känner till glesnar ut.

Bland de namn som varit mig bekanta sedan dryga halvseklet finns Frank Baude. Jag funderar på om jag sett honom en eller två gånger. En gång minns jag hyfsat klart: det var i Boden 1970. Jag var där för värnplikten (varför man annars skulle åka just till Boden övergår mitt förstånd, det finns trevligare ställen norrut), och en kväll hade dåvarande KFML valmöte i staden och Frank Baude var huvudtalare. Jag har för mig att det var rätt mycket folk där, och Baude var en bra talare.

Själva valet gick inte så bra för KFML, det fanns sprickor i organisationen sedan den stora gruvstrejken men ännu var de dolda. Som utanförstående kände jag inte till dem förrän sprickorna ledde till den stora splittringen, när det som kom att skällas som ”Baudeklicken” bildade sin egen organisation KFMLr. Det blev mycket av ultravänster av det hela, med väldigt mycket kamp på programmet. Jan Guillou antydde ett par gånger i sina Hamilton-böcker att SÄPO (om jag minns rätt) var insyltade i splittringen.

Hur som helst: det finns en tendens bland kommunister att se bakåt i historien. Förenklar man resonemanget så hamnade KFMLr i den epok av Kommunistiska Internationalen på 1920-talet när man ännu sysslade med misslyckade uppror och kamp mot de socialdemokratiska socialfascisterna. KFML var mer inriktad på politik à la Komintern under 1930-talet, med försök att upprätta enhetsfronter (samt att man naturligtvis var inspirerade av hur kineserna under Mao byggde breda fronter för att slå fienden). Vietnamrörelsen var också ett exempel där KFML var starkt engagerad i en bred front utan att därför också försöka göra den till en kommunistisk organisation. KFMLr följde inte den linjen utan ville ha sin egen solidaritetsgrupp. Det blev mer av ”enhet” som i stort omfattade bara den egna gruppen.

En annan motsättning som var mycket viktig var hur KFML respektive KFMLr såg på det fackliga arbetet. ”Gör facket till en kamporganisation” manade KFML, medan r-arna utropade ”leve de vilda strejkerna”. Den senare parollen innebar att man ville ställa facket åt sidan, vilket kunde lyckas under speciella omständigheter men som för det mesta misslyckades. Det fanns r-are på många stora arbetsplatser under 1970-talet, men de slösade nog bort sina möjligheter att utnyttja även de fackliga organisationerna.

På senare år tyckte Baude att KFMLr:s efterträdare, Kommunistiska Partiet, hade spårat ur, och han lämnade den skapelse som i stor utsträckning var just hans skapelse (se avskedsbrevet här).

På KP:s hemsida finns en vänlig dödsruna -” om de döda inget ont” – men det fanns alltså en hel del som man kan klandra det tidiga r-partiet för, och ibland Baude själv. r-arna utvecklade under sina tidiga år en oerhörd kraft och aktivitet, och det är synd att inte den kunde växa vidare tillsammans med ”akademikerklicken” i KFML. Men ingen är felfri. 1970 såg det ju ut som om världsrevolutionen var på väg och den svenska arbetarklassen på väg att resa sig. Det var nog lite för tidigt, och entusiasmen kunde få många att bortse från hur starka motståndarna verkligen var. I den stämningen kunde Baude bygga sitt parti, men i längden var det inte hållbart.

Samtidigt är det snudd på ett under att partiet finns kvar, trampar på år efter år, och kanske på något sätt bär arvet efter Frank Baude vidare. Detta allt medan övrig vänster i stort sett har upphört, blivit ”vänster” och drunknat i identitetspolitikens träskmarker.

(Förresten, när var andra gången jag möjligen såg Baude? Kan det ha varit på ett r-möte i Stockholm, kanske 1971, där Sven Wollter (också död, suck) uppträdde med någon slags scenversion av Leo Hubermans ‘Människans rikedomar’? Det var i en skola som låg nära Skatteskrapan. Talade han där också? – Den som vet kan ju höra av sig.)

Författare: bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.

En tanke på “Till minnet av Frank Baude”

  1. ”..1970 såg det ju ut som om världsrevolutionen var på väg..”
    Jo men 1917 så det ut som om det ryska folket störtade en tyrann
    Men i båda fallen låg det anglosaxiska imperiet bakom.
    68-upproret i Frankrike var understött av CIA det erkände Cohn-Bendit.
    Det var en bestraffning för Frankrikes självständiga hållning.
    Svaret på Franska studenters CIA-understödda uppror blev här att studenter ockuperade sitt eget Kårhus. Vilket larv.
    Tongivande delar av dem som fortfarande kallar sig vänster har ställt sig sympatiska till Usas avsikter att störta vad dom kallar onda diktatorer i MÖ och i Ryssland mfl ställen.

    Problemet med all vänster i stort sett är att dom är omisstänksamma.
    Och det som känns bra för dom känslomässigt är vad imperiet vill utnyttja för att splittra nationalstater.
    Den verkliga makten finns ju utanför Sverige och ska man förändra något här hemma har man inte råd att splittra ett litet folks sammanhållning.

    Kinas utveckling innebär att man där kastat av sig den tvångströja som utgjordes av det från väst erhållna ideologiska ramverket och övergått till att använda rationellt tänkande tillämpat för det allmänna bästa.

    I väst är det den oligarkiska eliten som tänker rationellt i snäv bemärkelse för att eliminera all konkurrens.

    Och vårt etablissemang tänker inte självständigt och informerar sig inte allsidigt.
    Och vänster av alla shatteringar undviker att befatta sig med sanningen om kommunismens verkliga ursprung.
    Det gör också att dom ignorerar att mycket som klassas som progressivt inklusive postmodernism inte associeras med de oligarkiska krafter som ligger bakom och som har agerat i den stilen i århundraden.

    Och det är tex, verkar det, hädelse i vänsterkretsar, att berätta sanningen om att både Kuba och Nicaragua erhöll kommunistregimer med Usas hjälp.

    Och att det finns en rätt stark parallell mellan hur väst nyligen försökte störta Syriens sekulära ledarskap och nu(?) fortsätter plundra landet på dess naturtillgångar och hur Usa före internettiden behandlade Kubas och Nicaraguas borgerliga ledare.
    De falska ryktena och saboterandet har likheter, men på den tiden fanns mindre tillgång till alternativa medier.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s