När staten inte är som ett hushåll

(Några noteringar nedskrivna för eget bruk, och som fortsättning av föregående inlägg.)

Ett knep för att få folk att acceptera nedskärningar, ”besparingar”, i offentligt finansierade program, är att dra jämförelsen mellan staten och ett hushåll. ”Det finns inga pengar, var ska du få pengar ifrån?” Då förs diskussionen bort från de problem som ska lösas i skola, vård, omsorg etc., och i förvandlas i stället till någon sorts budgetförhandling.

Men hur är det – är stat och hushåll jämförbara enheter? De flesta vet ju att ett hushåll inte har obegränsade resurser. Man måste se till att utgifter och inkomster balanseras. Det går inte att leva över sina tillgångar i all evighet om man är en vanlig lönearbetare. Men vi måste se den viktiga skillnaden mot staten. När den hånfulla frågan kommer: ”var ska duuu få pengar ifrån?” är det lätt att göra följande anmärkning: ”Om jag är en stat som har sin egen valuta är svaret lätt. Staten kan skapa de pengar som behövs”. (De EU-stater som gått över till € har inte den möjligheten att parera ekonomiska kriser med hjälp av egna pengar, de måste göra som ett hushåll och få in pengar utifrån.)

Notera alltså att stater som Sverige, Norge, USA, Japan, med flera har sina egna kronor, $, yen etc., och därmed har möjligheten att skaka fram pengar utan att behöva springa och låna, höja skatter och avgifter etc. (Notera att pengarna inte behöver baseras på något, exempelvis guld. Fram till ungefär första världskriget hade många stater en bas av värdemetallersom skulle garantera den egna valutans värde. ) Låt oss också slippa tjatet om att ”trycka pengar”. Numera trycker man på tangenterna på datorns tangentbord, och vips! så är nya miljarder skapade i ett konto. Inte fasen står det en tryckpress och sprutar ut färska sedlar!

Nu börjar vi förstå varifrån pengarna kommer som staten ger ut. ”Jamen, staten tar ju in skatter från oss” ropar väl en misslynt kör. ”Titta vad staten slösar med våra surt förvärvade slantar!”

Men skattebetalarna är ”bara” en mellanstation. Staten skapar pengarna som sedan skickas ut till folket, och en del av den summan går tillbaka till utfärdaren i form av skatter, avgifter och liknande. Den stat som gratis kan plocka fram nya pengar kan träda in i händelse av ekonomiska kriser och direkt betala insatser för att anställa folk på olika arbeten eller hyra andra resurser som är nyttiga på något sätt men som ligger oanvända. Därmed är ett svårt ekonomiskt problem löst: ”vem betalar, och hur?”

Vad det gäller pengar kan man säga att statens uppgift är (eller borde vara) att se till att det finns tillräckligt med pengar för att samhällets ekonomiska transaktioner skall fungera smidigt. Inte för mycket och på fel ställe (det kan orsaka inflation), inte för lite (det kan få olika verksamheter att upphöra eller åtminstone fungera sämre än vad som är rimligt. (Frågan om inflation är alltså viktig, vilket kan bli ett problem om det här missköts, men jag tar den kanske separat någon gång – vad än kritikerna säger så är inflationsbekämpningen med i MMT-arnas funderingar.)

Jag har väl tidigare skrivit att MMT:s penninghantering inte löser de grundläggande samhälleliga problemen, men det kan innebära lättnader under kriser och att folk får en känsla av att saker kan ändras till deras fördel. MMT med sin arbetsgaranti är smakligare än den formellt kravlösa medborgarlönen, men problemet med en döende kapitalism rår man inte på. Där krävs det handgripligare politiska insatser. Jag skulle dock tro att staternas ingripanden för att rädda vacklande ekonomier under 2000-talet (när bankchefer börjar erkänna att de faktiskt kan plocka fram pengar genom att peta på en dator) gör att det allmänna motståndet mot att ta ”pengar ur tomma luften” bör minska. Vad som saknas i denna borgerliga version är trovärdig inflationsbekämpning och arbetsgaranti, och möjligen något annat som jag inte kommer på just nu.

Men, för att göra en avslutning, kan man få folk att inse att staten med rätt att ge ut pengar är något helt annat än ett hushåll som får sina pengar utifrån, då har man kommit en bit på vägen.

Författare: bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.

4 reaktioner till “När staten inte är som ett hushåll”

  1. Nja, staten ger inte ut några pengar längre det har man bankerna till som via sina datorer ”skapar” pengar och nya skulder när det behövs! Det är lättsinne att tro att man bara kan skapa nya pengar om de gamla tar slut för det skapar inflation vilket gör pengarna mindre värda! Som du märker när man åker utomlands, svenska kronor har inte mycket värde där p g a inflation och misstro mot den svenska ekonomin som misskötts av regimen i åratal!

    Gilla

    1. Staten ansvar för valutan. Bankernas tillstånd att ge ut egna sedlar avskaffades under 1800-talet, både här och annorstädes.
      Angående inflation föreslår jag att du läser exempelvis Stephanie Keltons bok Underskottsmyten. Det framgår att detta är något man noggrant observerar under en MMT-regim. Personligen gissar jag att faran för en inflatorisk rekyl är betydligt värre idag, när en uppsättning mer eller mindre neoklassiska ekonomer, blandade med lite keynesianer, försöker stå för en penningpolitik som lindrar de pågående kriserna, men inte kan ta steget fullt ut.
      Keynes själv har jag för mig hävdade att en krispolitik inte behöver leda till inflation så länge det finns lediga resurser (arbetslöshet). Och MMT-arna vill ju rikta sina ansträngningar just mot arbetslöshet och sociala brister.
      Var det inte klagomål nyligen om att kronan var för stark (i alla fall för exportindustrins smak).

      Gilla

      1. Banker ger inte ut sedlar utan ”skapar” nya pengar genom utlåning! Trodde inte det gick att missförstå! Och ökad utlåning till konsumtion ger ökad inflation…Finansministern aviserar skattehöjningar för Sveriges ”ekonomi” är i mycket dåligt skick kanske bortom räddning..Tyvärr ger ökade skatteuttag fattigare befolkning och mindre aktivitet i ekonomin då folk konumerar mindre! Sparka alla statliga politruker och se till att migrantinvasionen minskar så sparar man pengar!

        Gilla

  2. Jag har varken behandlat bankkrediter, växlar, obligationer eller aktier här även om de i viss utsträckning kan användas som betalningsmedel. Det jag skrivit om just här är problemet med att se staten som ett vanligt hushåll. ”Quantitative easing” kommer från staten/dess riksbank från krisen 2008 och framåt, vilket diverse bankchefer har medgivit de senaste åren och har väckt intresse hos MMT-förespråkarna. Staterna har gjort det man påstod sig inte kunna göra. Men eftersom det sker inom befintligt ekonomiskt system blir det en halvmesyr, vilket är just ett problem för MMT-are som vill göra en ”ny Keynes” och rädda kapitalismen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s