Svårt att bygga broar?

Detta återfanns nyss på Sveriges Radios hemsida:

”… den kanske inte kan bära bilar och bussar.” Festligt. Man skulle ju kunna peka finger åt göteborgarnas förmåga att bygga broar som klarar av lite tyngre belastning. Dessvärre har något liknande hänt förut. När Tvärbanan (en ny spårvagnslinje) byggdes i Stockholm blev det stopp ganska snart efter starten. Varför? Det påstås att de som byggde bron mellan Gröndal och Alvik inte var klara över att det skulle gå spårvagnar där. Så vi hippa stockholmare kan inte slå oss för bröstet i detta fall.

Kan man ändå skratta åt eländet, eller muttra något om Sverige som ett land i förfall? Eller åtminstone som ett land där man inte bygger för evigheten, och knappt ens för att bygget skall hålla under garantitiden? Eller att garantitiden inte ens hinner börja innan det hela avslöjas som fusk?

Kina i rymden

Idag har nyhetsbyrån Nya Kina, Xinhua, skickat ut en massa twitter om uppskjutningen av första byggbiten till en kinesisk rymdstation. Som exempelvis detta, där Xi Jinping gör tummen upp:

En hälsning från Iran?

För några år sedan upptäckte plötsligt israelerna att en drönare, som inte tillhörde dem, flög i trakten av deras kärnvapenanläggning Dimona. Omgivningen började alltså komma ikapp Israel vad det gäller militär teknologi. Men det har hänt mer i dagarna, även om detaljerna är oklara: en raket har slagit ner och exploderat i närheten av Dimona. Och israelernas luftförsvar ”Iron dome” kunde inte hindra den.

Igår kom en kommentar från iranska sidan, som publicerades hos The Saker. Idag behandlas såväl detta bokstavliga bombnedslag som JCPOA-förhandlingarna i Wien, av Pepe Escobar. Om det stämmer att det var en styrbar missil med hög träffsäkerhet som slog ner i trakten av Dimona, utan att luftvärnet kunde hejda den, så är det en rejäl varning från de makter som kämpar mot Israel: vi kan träffa er var vi vill, när vi vill. Nästa gång inte några mil ifrån, utan mitt i Dimona, eller Jerusalem, Tel Aviv, militärflygfält, eller vad som bedöms lämpligast. Att det här var en smäll ute i öknen där skadorna inte bör ha varit så stora kan i så fall ses som raketdiplomati på hög nivå. ”Den här gången stökar vi till i sanden, nästa gång kan det bli värre …” – Förr körde kolonialmakterna med kanonbåtsdiplomati när de tvingade sig på folk jorden runt. Blir raketdiplomati det nya vapnet när kolonialisterna tvingas tillbaka?

Kinesiska notiser

Jag plockade upp ett par twitter från Xinhua, Nyhetsbyrån Nya Kina. De bör ge anledning till vidare funderingar om vad som pågår därborta, särskilt om man går vidare till länkade artiklar. Kvantumkrypterade mobiltelefoner, artificiell intelligens i industriell tillämpning, rymdfarkoster som kan användas för gruvdrift i rymden – inte undra på att den gamla industrivärlden känner sig förbigången! Kvantumtelefoner går inte att avlyssna, och då är det ju klart att avlyssnarna i USA är arga. Redan vanliga kinesiska mobiltelefoner får ju dem att tugga fradga.

Viktiga spelare i Kina är privatföretag, i ett system som leds av Kinas Kommunistiska Parti. Som samhällsexperiment är det mycket intressant. Man kan ju jämföra med den tidiga NEP-perioden i Sovjet på 1920-talet, eller Jugoslaviens självförvaltning efter andra världskriget, men förhållandena i Kina verkar vara rätt olika. Att partiet har den ledande rollen behöver ingen tvivla på, och utvecklingen framöver ser ut att gå i önskad riktning: att kunna utropa Kina till ett någorlunda väl utvecklat socialistiskt land 2049, när hundraårsminnet av folkrepublikens stiftande 1949 firas. Detta är mycket intressant. Mittens Rike är tillbaka!

Lurig bildsättning

I föregående inlägg pekade jag på hur rubriker kan vara missledande: Nej, Ryssland har inte tagit hem någon trupp från Ukraina, däremot har trupper vid gränsen mot Ukraina skickats tillbaka till förläggningarna (eller vart de nu tog vägen, de är i alla fall inte vid gränsen även om de kan återvända dit med expressfart om så bedöms nödvändigt). Men den som bara läste rubriken och inte övrig text blev missledd. Nu tar vi lite bild-resonemang i stället. Den här kommer återigen från Sveriges radio, men är av en typ som ofta ses i exempelvis dags- eller veckotidningar. Här är bilden:

Mannen till höger behöver ingen vidare presentation. Kvinnan till vänster kan vara Estlands statsminister. Hon verkar lägga upp ett överlägset triumferande flin, medan han ser ut som om han svalt något olämpligt.

Vi har alltså nyheten (ännu mer utvisade ryska diplomater, denna gång från Baltikum). Och så bilderna. Frågan är då om dessa hänger ihop med just denna händelse, eller om de plockats för att illustrera en berättelse. Jag tror på det senare. Bilderna vill förmedla berättelsen om att de modiga små baltiska staterna ger Ryssland och elake Vladimir en smocka så han håller på att trilla av pinn’.

Men vi kan ju se vad Putin sade i sitt tal till parlamentet nyligen, angående hur vissa delar av omvärlden uppför sig:

All the while, unfriendly moves towards Russia have also continued unabated. Some countries have taken up an unseemly routine where they pick on Russia for any reason, most often, for no reason at all. It is some kind of new sport of who shouts the loudest.

In this regard, we behave in an extremely restrained manner, I would even say, modestly, and I am saying this without irony. Often, we prefer not to respond at all, not just to unfriendly moves, but even to outright rudeness. We want to maintain good relations with everyone who participates in the international dialogue. But we see what is happening in real life. As I said, every now and then they are picking on Russia, for no reason. And of course, all sorts of petty Tabaquis are running around them like Tabaqui ran around Shere Khan – everything is like in Kipling’s book – howling along in order to make their sovereign happy. Kipling was a great writer.

Det som Putin gör här är att ta ett motiv ur Kiplings Djungelboken, nämligen sjakalen Tabaqui som fjäskar för tigern Shere Khan för att få snaska lite på dennes byten. Putin jämför en del politiker i utlandet med sjakalen-fjäskaren, medan tigern bör motsvara USA. (Vi kan också minnas Maos ord om att visserligen är tigrar farliga och kan döda, men på sikt är de inget annat än pappersfigurer.) Putin må väl ha blivit lite irriterad över att balterna nu larvar sig (förmodligen på uppdrag från Chefen), men inte tar han det som ett slag i veka livet på sig själv. Ryssarna spelar långsiktigt, försiktigt och vinnande, USA och dess underhuggare har bråttom och gör misstag.

Estland förresten, det ligger ju nära Sankt Petersburg. Eller Leningrad som staden hette när Putin föddes där. Under andra världskriget utsattes Leningrad för en ohygglig belägring, med massdöd och lidanden som följd. Men staden höll ut. Vladimir Putins far var soldat då. På senare år har ryssarna gått ut och firat ”de odödligas regemente”, med bilder av hjältarna som kämpade mot den fascistiska invasionen. Jag tror även Putin har varit med där, med ett porträtt a sin far. – Vi kan utgå från att om västmakterna försöker sig på något nytt angrepp mot Sankt Petersburg (som för övrigt ligger i det som ännu kallas Leningrads militärområde) ligger Estland mycket illa till och eventuella hånflin kommer att försvinna blixtsnabbt. – Bildkombinationen som SR lagt upp kanske kan få oss att tro något annat, men någon baltisk triumf mot Ryssland skall varken den flinande damen eller någon annan räkna med.

Varning för luriga rubriker

Den som läser följande rubrik hos Sveriges radio kan lätt få uppfattningen att ryska trupper som varit i Ukraina flyttas hem igen. Dras bort”från Ukraina.” Men det handlar om att ryska trupper i Ryssland flyttas från gränsområdena mot Ukraina, alltså att de hela tiden har varit på den egna sidan gränsen. Den som bara läser rubriken får fel uppfattning om vad som händer. Varning för luriga rubriker och luriga rubriksättare!

Kanske Ryssland har uppnått målet, att skrämma Kievregimen från att göra något dumt mot Donbass eller Krim, och därmed kan dra ner på gränstrupperna. Kanske något annat finns i bakgrunden. I dagsläget finns det folk som funderar på om USA skulle försöka dra igång en bred kampanj mot Ryssland via ombud. Däri skulle ingå Ukraina, försök att störta regeringen i Vitryssland, stödja kravaller i själva Ryssland (och gärna få kalsongmannen Navalny död), kanske nytt försök av Georgien att angripa Abkhazien och Sydossetien. Annat kan man väl tänka sig också, kanske att störtdumma svenska politiker är redo att göra något knasigt mot Ryssland. Eller anar de att Ryssland kör man inte med längre? Putin talar alltmer tydligt om att det finns gränser, och det är säkrast att ta det till sig.

Några klipp från Putins senaste tal

President Putin har hållit sitt årliga tal till parlamentariker och andra viktiga personer i Ryssland. En engelsk version finns att läsa här. En stor del av talet handlar om att fixa till inre ryska förhållanden på olika områden – utrymme för förbättringar torde finnas. Jag har inte mätt spaltdecimetrar, men den del som ägnades åt utrikespolitik var nog mindre. Gissningsvis är medel-ryssen mer intresserad av bättre levnadsbetingelser, så prioriteringen torde vara riktig. Några klipp från talet följer, några speciellt viktiga meningar har kursiverats.

Har bara sett någon enstaka media-reaktion här hemma, men jag tror det mest handlar om att han inte nämnde Navalny och inte pratade om Ukraina. Varför skulle Navalny ens nämnas, utom möjligen att karln verkar vara odödlig? Han har ju överlevt världens värsta nervgift tre gånger (i en kopp te, i en flaska vatten, och slutligen i kalsingarna) och vad kan då skada honom? Och det räcker med att prata om Ukraina indirekt för att omvärlden borde förstå att man inte bör överskrida vissa gränser. Putin verkar inte vara typen som vrålar ut hotelser och förolämpningar till höger och vänster, men slutmeningen i det här citatet bör ses som en mycket skarp varning:

We really want to maintain good relations with all those engaged in international communication, including, by the way, those with whom we have not been getting along lately, to put it mildly. We really do not want to burn bridges. But if someone mistakes our good intentions for indifference or weakness and intends to burn or even blow up these bridges, they must know that Russia’s response will be asymmetrical, swift and tough.

Those behind provocations that threaten the core interests of our security will regret what they have done in a way they have not regretted anything for a long time.

För ett par dagar sedan kom den sensationella uppgiften om ett försök att mörda Vitrysslands president med familj och närstående, och sedan kuppa in en ny regering med hjälp av hjälpsamma vitryska militärer. Jag tror inte detta har uppmärksammats i ”våra” media. Historien låter ju nästan otrolig (Vitryssland är ju ändå ett land i norra Europa, inte en risig stat i Tredje världen!), men Putin talade om detta, nämligen:

 … the recently exposed direct interference in Belarus in an attempt to orchestrate a coup d’état and assassinate the President of that country. At the same time, it is typical that even such flagrant actions have not been condemned by the so-called collective West. Nobody seemed to notice. Everyone pretends nothing is happening.

But listen, you can think whatever you like of, say, Ukrainian President [Viktor] Yanukovych or [Nicolas] Maduro in Venezuela. I repeat, you can like or dislike them, including Yanukovych who almost got killed, too, and removed from power via an armed coup. You can have your own opinion of President of Belarus Alexander Lukashenko’s policy. But the practice of staging coups d’état and planning political assassinations, including those of high-ranking officials – well, this goes too far. This is beyond any limits.

Suffice it to mention the admission made by the detained participants in the conspiracy about a planned siege of Minsk, including plans to block the city infrastructure and communications, and a complete shutdown of the entire power system in the capital of Belarus! This actually means they were preparing a massive cyberattack. What else could it be? You know, you cannot just do it all with one switch.

Clearly, there is a reason why our Western colleagues have been stubbornly rejecting Russia’s numerous proposals to establish an international dialogue on information and cyber security. We have come up with these proposals many times. They avoid even discussing this matter.

What if there had been a real attempt at a coup d’état in Belarus? After all, this was the ultimate goal. How many people would have been hurt? What would have become of Belarus? Nobody is thinking about this.

Just as no one was thinking about the future of Ukraine during the coup in that country.

Mina slutreflexioner: De tilltänkta kuppmakarna verkar ha använt samma manual som misslyckades i Venezuela, nämligen att ta kontakt med militärer som de trodde var villiga att ställa upp och störta Maduro. Men militärerna lurades och kuppen misslyckades totalt. Putin antar att Minsk skulle ha drabbats av ett cyberangrepp mot sin kraftförsörjning. Just den typen av angrepp har USA hotat med, i och för sig mot Ryssland, men det kanske var Vitryssland man tänkte på. – Hur som helst, försöket misslyckades, och det är frågan vad Lukashenka drar för slutsatser av det. Han, åtminstone, kan ju inte låtsas ”som om ingenting har hänt”.

Ännu en av de gamle borta

Det var den 14 april. På eftermiddagen kom jag med pendeltåget och gick av vid Södra station, uppgången mot Rosenlundsgatan. Ovanligt mycket folk verkade det vara där, omkring busshållplatsen. De såg mot något uppåt gatan.

Snart såg jag: mitt på gatans mittlinje arbetade flera sjukvårdare med en människa som låg där. En verkade hålla på med hjärt- och lungräddande. Jag lade märke till en sträng jord utslängd invid kroppen. Undrade om det var någon som handlat en kruka vårblommor i ICA-butiken men sedan blivit nedmejad av en bil. Sedan hördes ambulanssirener, och jag skyndade vidare hemåt. Den stackaren verkade illa däran men kanske skulle kunna räddas.

Igår kväll fick jag veta: Det var en förgrundsfigur inom den svenska anti-imperialistiska rörelsen som mejats ner av en lastbil. Sköld Peter Matthis. Han hade köpt jord och var på väg hemåt.

Och varför inte säga: förgrundsfigur inom den svenska demokratin? Sköld Peter Matthis tidiga insatser i vietnamrörelsen på 1960-talet gjorde att det inte blev så lätt längre för överheten att inskränka demonstrationsfriheten. Och vietnamrörelsen i sig visade ju att det ännu var möjligt att bygga folkrörelseliknande organisationer i Sverige – till och med utanför den då så oerhört dominerande socialdemokratin.

Man kanske kan säga att tack vare Matthis och hans generationskamrater finns det ännu en liten grupp äldre i Sverige som inte låter sig köpas av USA-imperialisterna propaganda. Vila i frid och ära!

Vad hände med ‘Donald Cook’?

En och annan kanske minns de upprörda och (skade)glada kommentarerna för några år sedan: USA-flottans fartyg Donald Cook var i Svarta havet utanför ryska kusten, men drog sig plötsligt tillbaka till hamn i Rumänien. Besättningen påstods vara chockad och många ville mönstra av. – Vad hade hänt? Somliga påstod att ryska flygplan hade svept förbi och med hjälp av elektroniska stridsmedel släckt ut elektroniken på båten. Den var alltså helt försvarslös, dess antirobotsystem var utslagna!

En artikel av Andrei Martyanov ger en rimligare förklaring: Spaningsutrustning på Donald Cook upptäckte att radarn på ryska sjövärnsbatterier hade låsts på båten. Om batteriets missiler hade avfyrats hade det varit ajöss för skutan! Nu hade den inte kört in på ryskt vatten, men om så hade varit så hade förmodligen ryssarna tillämpat en skonsammare men effektiv metod för få bort den: gå ut med egna fartyg som bokstavligen knuffar ut inkräktaren, till priset av några intryckta fartygsplåtar. Har för mig att svenska och sovjetiska fartyg sysslade med sådant i Öresund under kalla kriget också.

Martyanovs artikel innehåller mycket mer (inklusive beteckningar på diverse militära system som man kanske måste vara Carl Bildt för att uppskatta) och bör läsas av den intresserade. En viktig slutsats är att enstaka fartyg som närmar sig ryska kusten knappast kan vara ett hot mot Ryssland, särskilt inte i ett ganska litet vatten som Svarta havet. Skulle det bli skjuta av så kommer de att förorena havsbotten några minuter efter krigsutbrottet. Ryska batterier behärskar hela havsytan med olika typer av missiler och kommer att blåsa bort fientliga fartyg på nolltid. Vid Östersjön är den ryska kusten kortare, men jag antar att det råder liknande förhållanden här.

Hur som helst: en tänkbar slutsats är att om NATO-fartyg stryker nära ryska kusten och försöker se hotfulla ut är det sannolikt inget krig på gång just då och just där. Såvida inte NATO är redo att offra en massa fartyg med besättningar för ingenting förstås. Och ett liknande resonemang kan man dra av NATO-trupper nära ryska gränsen – deras överlevnadschans inför förbannade ryssar torde vara ganska liten, och åtminstone deras chefer bör vara medvetna om det.

Kan staten ösa ut hur mycket MMT-pengar som helst?

För en tid sedan fick jag en fråga via epost vad jag tyckte om vissa yttranden om MMT, Modern Monetary Theory. MMT har jag behandlat tidigare på bloggen. Det som frågeställaren funderade över grundades på en bok av statsvetaren Peo Hansen som hävdade att den stora invandringen till Sverige varit en fördel och inte en kostnad. Argumentet för detta är känt från MMT-argumentationen:

En stats utgifter, påpekar [professor Peo Hansen], kan inte betraktas på samma sätt som ett hushålls utgifter, och inte uttryckas i samma termer. I ett hushåll må spenderade pengar vara förlorade, men när en stat spenderar är detta alltid en inkomst för resten av ekonomin, för kommunerna, företagen och hushållen, eftersom pengarna ju inte försvinner.

Ja, att staten (om den ger ut sina egna pengar och exempelvis inte är beroende av tillförsel av euro utifrån) skiljer sig från ett hushåll instämmer alla MMT-are i. Staten kan skaffa fram så mycket pengar som behövs, och detta utan att det inte kostar något mer än att knappa in summor på datakonton. Men resten kan vara mer tveksamt. Nedan följer en utvidgad version av svaret som jag skickade till min frågeställare. Eftersom jag inte läst Hansens bok är det bäst att klämma in en reservation att han kan ha gett tillfredsställande förklaringar till det som jag funderar över och kritiserar.

Och nu över till svaret på frågan:

Hej,
det är möjligt att Hansen har rätt, men av det korta referatet här och på LIU:s (Linköpings universitet) hemsida får jag mer känsla av björntjänst åt MMT.

Det här påminner om MMT, men i grunden finns den reala ekonomin i form av varor och tjänster. Med hjälp av pengar (gratis framtagna av staten) kan man få fart på resurser i samhället som ligger stilla pga penningbrist, men en väska pengar (eller snarare datorgenererade pengar insatta på ett konto) är inte genast lika med X antal lärare, skolbyggnader, bostäder, sjukhus etc etc. Öser man ut pengar utan att det finns något att köpa för dem är det antingen meningslöst eller just inflationsdrivande.

Läste nyligen en bok av Stephanie Kelton, ledande inom MMT-falangen, och hon varnade för att inflationen är en uppenbar fara om metoden inte sköts rätt. På Hansen låter det, i alla fall enligt referatet, som man bara kan gasa på utan att bry sig om hur vägen framöver ser ut – MMT skulle vara någon sorts trollformel som löser en massa problem utan att man behöver tänka på konsekvenserna. Ju mer pengar staten öser ut, desto bättre. I vulgärversionen låter MMT som om ”pojken med guldbyxorna” är i farten och ständigt kan köpa det han vill utan några problem. Men flaskhalsen i samhällsekonomin är de reella resurserna, inte pengar, och rör man till det där kan man verkligen få ont i halsen! Prishöjningar kan uppstå av olika orsaker, och en är att allt mer pengar skall slåss om resurser som inte växer lika snabbt så att efterfrågan och utbud kan balansera varandra. Det blir ett efterfrågeöverskott som pressar priserna uppåt. Inflation alltså.

Sedan är ju migration en fråga i sig. Jag skulle tro att de italienska metallarbetarna som kom upp till Asea i Västerås i slutet av 40-talet blev lönsamma direkt. En del människor som kommer in i landet idag är betydligt tveksammare i det avseendet. Nu knyts ju i MMT en arbetsgaranti till programmet, så att den som vill ha ett arbete och skall få det. Det kan man klara av med en befolkning som går att överblicka vad det gäller antal, utbildningsnivå med mera, men väller det in folk med förmågor som illa passar till Sveriges förmåga och behov blir det väldigt besvärligt. Och det löses inte automatiskt genom att staten öser in mer pengar på kontona.

Ja, det var min korta kommentar, förutom att jag betraktar MMT som ett bättre alternativ än medborgarlön/basinkomst. Bättre, men inte bra.

Man kan ju skriva volymer i detta ämne, men vem orkar med det när det nu är vår? Här är några nya fräscha tussilago jag mötte på morgonpromenaden!