Snabb fusion – längre emotses

Att bygga den här sortens kärnreaktorer, där man slår ihop i stället för klyver atomer, har varit på gång under många år. ”På gång” alltså, men inte mycket mer. Att hantera temperaturer på uppåt 120 miljoner grader är inte så lätt … men nu har kineserna hållit igång en fusion på nära två minuter. Imponerande. Fast det är alltså en bit kvar till att ha en reaktor som går i kontinuerlig drift. Kan man tro/hoppas att de tekniska problemen löses detta årtionde?

Nytt parti – Socialisterna välfärdspartiet

”Varje steg av verklig rörelse är viktigare än ett dussin program.” Detta kända citat från Karl Marx finns i ett brev han skrev 1875. Då gällde det tyska socialdemokratin. Idag gäller det svensk vänster till vänster om vår socialdemokrati (som väl bara högergalningar kan beteckna som ”vänster”). Jag har väl inte riktigt hängt med, men nu tillkännages det att Socialisterna Välfärdspartiet håller på att ta steget från några lokala grupper till en riksomfattande organisation, alltså ett parti. Frågan om det är ett verkligt steg, eller bara ytterligare ett program.

Enligt en artikel i Expressen finns lokala grupper i Ludvika, Falun, Västervik (det nya partinamnet kommer från den gruppen), Uppsala, Norrköping, Vimmerby, Kalmar, Örebro, Sundsvall, Malmö, Göteborg och Stockholm. (Artikeln är bakom betalvägg, men en vänlig själ lade upp en bild av den på Twitter.) Vad som inte framgår är om Örebro = Örebropartiet, vilket kan vara intressant med tanke på att det redan har representation i kommunalpolitiken. Samma fråga gäller om Malmö = Malmölistan, som dock inte är med i kommunfullmäktige. Borde inte Helsingborg också vara med, med tanke på att avhoppare från KP verkar spela en viktig roll i det nya partiet i flera av de nämnda orterna?

Den sjätte juni skall grupperna mötas och anta ett gemensamt program och välja styrelse – konstituera sig som parti alltså. Aktuellt program från 14 april i år finns här. En hel del bra punkter som man vill göra redan idag räknas upp, men jag saknar banknationalisering och en progressivare penningpolitik.

Det verkar ju vettigt att de lokala partierna och grupperna bildar en övergripande organisation, särskilt när de tänker ställa upp i valet 2022. Det finns ett hål i politikens spektrum som de kan fylla ut, och expandera på andra partiers bekostnad. Hålet avgränsas åt två håll. Dels mot andra grupper/partier som påstår sig vara vänster men kanske i hög grad bör betecknas som liberala, medelklassiga, ointresserade av arbetare men förtjusta i migranter och minoriteter som antas behöva hjälp. Dels mot sverigedemokraterna, som har dragit till sig en mängd arbetare just på grund av fuskvänsterns liberala politik, men som samtidigt står vidöppet för näringslivets knappast arbetarvänliga lobbyister. Ett vänsterparti som på traditionellt sätt slår vakt om arbetarklassens intressen, nu och i framtiden, har förmodligen ett rätt stort fält att arbeta på. De flesta andra finns ju någonstans i det marknadsliberala träsket och strider om en väljarkår där väldigt många kan tänkas vilja ha bättre alternativ.

Det här är ett initiativ jag väntat på. Det är ju logiskt att den del av vänstern som inte sväljer de liberala betena går samman och lägger fram sin egen vision av politiken. Samtidigt får man varna för att det kan gå fel. Det här är ju inte första gången några entusiaster försöker bilda parti.

Svenskar?

Tobias Hübinette skriver på sin blogg om Brås nya utredning om vapenvåldet i Sverige:

Fram tills nyligen tillhörde Sverige ett av de länder i Europa där det dödliga våldet var som allra lägst per capita men numera är det tyvärr inte längre fallet.

Jo, det är ju en otrevlig utveckling vi sett. Knappt en dag utan att någon skjuts eller bomber smäller någonstans i landet. Annat var det när Tumba-Tarzan var bland det värsta man kunde tänka sig som brottsling i Sverige! Hübinette är ju en skärpt forskare, men jag tror inte hans avslut på bloggposten skulle få godkänt av alla iakttagare, eller möjligen utlösa nya vågor av ”hot och hat”. Det är inte bra. Det här är ett viktigt problem och då krävs det en sansad och sakinriktad diskussion.

Varför svenskarna dödar eller försöker döda varandra i så hög utsträckning medelst både skjutvapen och sprängmedel att vi nu ligger i topp i Europa per capita är fortfarande inte helt klart och orsakerna är sannolikt många och stavas bl a extrem fattigdom bland landets invånare med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena och en miniarmé av tonåriga och unga vuxna UVAS/NEET:are som har misslyckats fullständigt i skolan och för vilka brottslighet är den ”enda” karriärvägen.

(UVAS = Unga som Varken Arbetar eller Studerar. NEET är samma men på engelska:)


Andelen unga som varken arbetar eller studerar har varit i stort sett konstant sedan mätningarna började år 2007. Totalt rör det sig om cirka 140–170 000 individer. År 2018 var det 6,5 procent av de unga i åldern 16–24 år som varken arbetade eller studerade, vilket motsvarade cirka 68 095 individer. Av unga vuxna i åldern 25–29 år var 11,2 procent uvas, motsvarande cirka 83 210 individer.

Det som sticker i ögonen är ”varför svenskarna …”. Förvisso kan svenskar ta livet av varandra på olika sätt, ingen tvekan om det, men sedan fortsätter ju stycket med att peka ut utomeuropeiska migranter. Visserligen som att de drivs mot kriminalitet av sociala omständigheter, men det blir ju ett utpekande i alla fall. Personer som förmodligen ofta själva inte betraktar sig som svenskar, även om välvilliga personer vill ha dem till det. Vidare kan det ju finnas en underton av att skuldbelägga svensken i gemen för den här trista utvecklingen, trots att den mest drivits av mindre aktivistgrupper med klena insikter i hur stor migration Sverige klarar av. Med en stramare invandringspolitik skulle inte den grova brottsligheten försvinna – men den skulle vara mindre. Är det fel att säga att Sverige har nog med sina egna brottslingar och inte behöver nya förmågor utifrån?

Hur man skrämmer slag på folk

Den som kastar en blick på Aftonbladets hemsida och får se det här riskerar ju att få en rejäl skrämselattack: är det en jättekris på våra sjukhus nu, och folk dör som flugor!?! 75 procent. Värsta läget. ”Total katastrof” – Sverige är i kriiiis!!!

Men ”landet” som är i ”värsta läget hittills” är Argentina. Och därmed är ”totala katastrofen” mer ett problem för argentinarna än för oss. Fast man måste alltså klicka sig fram till artikeln för att få veta det.

Flygkapning? – Inte alls unikt!

Direkt när larmet utbröt för att Vitryssland tvingat ner ett plan över eget territorium, vilket innehöll en person som uppges ha jobbat för de terroristiska Azov-bataljonerna i Ukraina, kom jag direkt att tänka på att denna händelse inte ”saknade motsvarighet” trots att så påstås. När Bolivias president var på väg hem i flyg över Europa från Ryssland 2013 tvingades planet ner och genomsöktes, för att amerikanerna trodde att Edward Snowden kunde finnas där. Detta var en grov kränkning mot staten Bolivia och dess statschef – men hur mycket hörde vi av skarpa protester då?

Jag trodde att detta fall ändå var ganska unikt. Men på bloggen Moon of Alabama finns en ganska lång lista över tillfällen när stater kapat flygplan för att få tag på personer man inte gillar, eller helt enkelt ta gisslan.

Moon antar att om EU angriper Vitryssland på grund av denna icke-unika händelse så kommer det bara att leda till att vitryssar och ryssar ökar sitt samarbete. Man kan nog lugnt gissa att EU-byråkraterna kör den kontraproduktiva linjen med ännu mer sanktioner, helt enkelt för att de kan inte hitta på något annat.

”Kriget som Israel förlorade”

Här är en länk till en artikel som hävdar att Israel förlorade den senaste omgången mot palestinierna.

Om man talar om ”förlust” så är det dock inte första gången. 2006 försökte ju Israel slå ut motståndet i Libanon, men tvingades till slut dra sig tillbaka. Hetzbollah slogs för bra. Men nu handlar det om det senaste stora våldsutbrottet. Förmodligen inte det sista. Och hur gick det egentligen nu, det kan ge en antydan om hur det kan gå nästa gång.

Först får man tänka på att även om två parter är i krig med varandra så behöver de inte föra samma typ av krig, särskilt om det är en stat som kämpar med en icke-statlig aktör. Staten för konventionellt krig med sina väpnade styrkor. Den andra parten är formellt underlägsen vad det gäller eldkraft – men inte vad det gäller folklig förankring. Det innebär att frågan om vinst eller förlust inte behöver vara så enkel att besvara. Staten kan formellt vinna varenda större strid under kriget men ändå förlora – för den andra parten behöver bara bevara sin förmåga att kämpa och inte bli uttröttad. Men den mäktiga staten tröttnar till slut och drar sig ur. Ett antal kolonialkrig, nationella befrielsekrig, folkkrig, verkar bevisa den idén.

Den principen kan fungera också i Israel/Palestina. Den tidigare oövervinnerliga israeliska krigsmakten kan fortfarande döda folk och förstöra byggnader, men den har under åren som ockupationsstyrka blivit slappare. Redan 2006 skrevs det någonstans om kriget i Libanon som det första post-sionistiska kriget. Den gamla sionistiska övertygelsen höll på att försvinna hos soldaterna. Enligt artikeln idag är det inte bättre, ungdomen har sina egna personliga projekt i stället:

Incitement and populism are taking a heavy toll on Israeli society. Most young Israelis do not enlist in the military anymore. Not because of a political opposition to the actions of the army, but simply out of personal priorities.

Färre vill till armén, samtidigt som arméns allmänna beteende inte får goda omdömen. ”Odisciplinerad arg mobb.” Det kan ju också bero av att man vant sig vid att trakassera mest obeväpnade civilpersoner. Att verkligen göra markangrepp in i Gaza, där små hyggligt beväpnade och motiverade motståndare kan bita ifrån sig ordentligt, är knappast något som israeliska armén vill ge sig in på.

Similarly, the military does not function as an organised army, but as an undisciplined angry mob. The brutal bombing of Gaza was poorlycoordinated and even the quality of propaganda that the Israeli military produces in order to justify the bombing is lower than ever.

On 14 May the Israeli military press unit deceived foreign media, claiming that Israeli ground troops were marching into Gaza in order to get Hamas fighters to take shelter in tunnels, which were promptly bombed. The lie failed, because the military press unit did not send the same misinformation to the Israeli newspapers. Hamas officers saw through the trick and avoided entering the tunnels.

Vidare har kriget lett till större enighet än tidigare mellan israeliska palestinier och de som lever på Västbanken och i Gaza. Den israeliska staten har drivit dem samman och förvandlat potentiella till verkliga fiender, och dessutom skaffat sig än mer dålig publicitet i utlandet.

Den allmänna slutsatsen är följande. Notera hur de stridande sidornas olika beteenden uppmärksammas, enligt gamla kända principer eller oförutsägbart:

On the tactical level, Israeli armed forces have superior weapons, but on the strategic level, they are losing international legitimacy. The Israeli side is completely predictable. Military operations are dictated by the short-term political interests of Netanyahu. Israelis are internally divided, and politically paralysed. Fear of losing face prevents them from seeking compromises.

In contrast, the Palestinian side is united but unpredictable, and has many options for how to proceed. The military operation, dubbed “Guardian of the Walls” by Israel, may have ended with a ceasefire. But it appears that despite the horrifying death toll among Palestinians, the Israeli side has lost.

Den gamle kinesiske militärskribenten Sun Tzu (2400 år sedan), och hans efterföljare Mao Zedong, skulle nog ha en del intressanta kommentarer till detta.

Putin: Hot om tandskador

Nu har läget mellan stormakterna blivit så dåligt att Putin nära nog säger rent ut att ”ställer du till bråk så knackar jag ner gaddarna i halsen på dej”. Med tanke på att Ryssland tidigare under Putins administration varit försiktigt med rena hotelser så är det här en skärpning. Undrar om de på andra sidan fattar hur allvarlig varningen är i den här videon, där just påpekandet om tänderna förekommer. ”Försöker dom bita oss så slår vi ut deras tänder så att de inte kan göra om det.” Även den svenska utrikesförvaltningen bör fundera över utvecklingen, och inte tro att man kan delta i mobbningen av Ryssland och samtidigt försöka låtsas att man är alliansfri.

Myrdal, härskare och schamaner

Det här är en reflexion av Jan Myrdal. Plockade upp den från Twitter, men jag vet att jag läst den tidigare för länge sedan. Kan det ha varit i någon ‘Skriftställning’?

Det finns ingenting så mörkt och så dumt att de härskande klasserna skulle dra sig för att predika det för att säkra sitt herradöme. (Tänk på det tyska ”bildade” storkapitalet och Hitler. Antisemitism och ordensborgar och Tor och Oden och hela rännstensideologin var de beredda att svälja så länge de blott kunde behålla profiten.) Man skall inte hysa några illusioner. Om schamanismen av den härskande klassen antogs vara en räddning skulle de krypa in i djurhamnar, tugga flugsvamp och profetera.

Hur som helst, det här är något att tänka på i dessa dagar när kapitalet och dess politiker och ideologer dånar fram med fördomsfriheter och värdegrunder, etik hit och moral dit – ja allt, så länge det inte handlar om klassmotsättningar, folkliga protester och tilltag som kan tänkas hota vinsterna. Är det omsorg om det icke-vita proletariatet som gör att storföretag i USA pumpar in pengar i Black Lives Matter, att storföretag här dyker upp i Pride-paraderna, etc etc? Eller handlar det om att hålla delar av kundsegmenten lugna och nöjda medan man ställer till det på annat håll (om icke-vita eller gay-flygeln vill bilda fackföreningar är det inte så populärt hos härskarklassen i USA …).

På tal om opportunism: har inte hängt med i alla detaljer i utvecklingen, men USA har ju stoppat alla försök till att få FN:s säkerhetsråd att kräva vapenvila i Palestina. Nu är det en vapenvila utfärdad i alla fall, hur länge den nu håller. Andra krafter har gått in och medlat, USA verkar ha ställts åt sidan. Det kan ses som ytterligare ett led i processen där USA:s inflytande i västra Asien krymper, medan fronten från Iran till Palestina, över Irak, Syrien och Libanon, blir allt starkare. Kommer det att slå igenom framöver så tillvida att den globala ”härskande klassen” i allt mindre grad kommer att fjäska för Israels lokala härskare? Det kan ju faktiskt bli en dålig affär på sikt att binda upp sig till ett gäng politiskt-religiösa extremister och losers! Då är det lönsammare att göra affärer med extremister som inte är losers!

Men ”lögnen har korta ben” säger ett ryskt ordspråk. Sanningen kommer så småningom ikapp, och då står profitsökarna avslöjade i all sin opportunistiska ynklighet.

Stalin vann valet!

Lite lik är han väl sin gamle namne från Georgien?

För den som tror att namnet Stalin bara tillhör historien kommer det kanske som en överraskning att M. K. Stalin (M.K. står för Muthuvel Karunanidhi, i södra Indien kan folk ha väldigt långa namn men parerar det genom att använda initialerna) just vunnit valet. Delstatsvalet i Tamil Nadu i södra Indien alltså, som vanns av någon sorts vänsterallians som han leder. M.K. föddes ungefär när Stalin (han i Sovjet alltså) dog, och M.K.:s far tyckte att det var lämpligt att ge sin son namnet efter Josef S.

Man får hoppas att Tamil Nadu-Stalin sköter sig bättre än Lenin Moreno i Ecuador.

Va, dom vill ha fasta jobb!

Från SR:s hemsida

Om man går tillbaka ungefär 40 år, när nyliberalerna började stöka även i Sverige, så kom det påståenden om att ‘nu vill inte ungdomar ha fasta jobb’ och liknande. De vill förverkliga sig själva (på något liberalt sätt) och fladdra runt i tillvaron. Satsa på dig själv (och skit i andra)!

Nå, på den tiden fanns det möjligheter för den hugade att ta tillfälliga jobb i exempelvis vård eller omsorg, öluffa i Grekland eller Indonesien ett halvår, och sedan komma tillbaka och ta ett nytt tillfälligt påhugg i vård eller omsorg, för att sedan … . Den tiden är över. Vi hade en tid när arbetslösheten nästan var borta i Sverige, och företagen (ja, i bland annat vård och omsorg) hade lediga platser. Det fungerade att lattja omkring i tillvaron ett tag men ändå kunna lita på att uppehälle med jobb, mat och bostad skulle fixa sig. Nu gör det inte det. Arbetslösheten är permanent hög, kön till lediga jobb växer och det är inte säkert att aspiranter på korttidsjobb faller arbetsköparen på läppen. Och då blir reaktionen naturlig hos dagens ungdom: önskan att få fasta trygga pålitliga arbeten tar över önskan att lattja omkring ute i världen.

Sedan kan man väl inte bortse från att även bland ungdomen har det alltid funnits en stor grupp som aldrig haft större ambitioner än att bli vanliga knegare med hyfsad lön och boende. Det kanske till och med är de flesta.