Afghanska synpunkter från vänster

Det här är en text från en sällan hörd (ärligt talat: aldrig i stormedia) röst från Afghanistan. Kommunistiska (Maoistiska) Partiet i Afghanistan. Hur mycket aktivitet de har i landet har jag ingen aning om, det som sker bör lämpligen oftast ske i tysthet antar jag, men det finns ju en kommunistisk tradition där sedan gammalt, så även en maoistisk gruppering bör vara möjlig även om den knappast är så stor. Nåväl, så här ser hemsidans framsida ut …

… och nu över till texten som försöker ge en överblick över det aktuella läget.

Talibanernas återkomst och dess konsekvenser för Afghanistan

Kabuls fall till talibanerna markerar slutet på en tragedi och början på en annan för Afghanistans folk, som om Afghanistan vore ett land med återkommande katastrofer, och dess folk är dömt till oändligt lidande. Rädsla, osäkerhet och förvirring genomsyrar samhället. Oron för den dystra framtiden har tagit bort allt hopp och entusiasm från folket. De flesta människor lider av extrem fattigdom, och även människor som fördrivits av kriget svälter. Många unga har lämnat sina skolor, gymnasier och universitet och åkt till Iran i hopp om att nå Europa via Turkiet. Många familjer är strandade vid gränsen mellan Pakistan och Afghanistan, och de som har nått pakistanska städer campar i moskéer, bröllopssalar, hotell och utomhus.

Imperialismen och reaktionen, som har orsakat denna stora tragedi för folket i Afghanistan, är själva upptagna med att reparera sina nederlag eller samla sina segrar. Talibanerna är berusade av sin seger och erövring av makt och är upptagna i en intern kamp om krigsbyten och delning av politisk makt. Många dagar efter erövringen av Kabul har talibanerna inte kunnat upprätta sin regering. Detta indikerar att de står inför allvarliga politiska utmaningar. Resterna av marionettregimens väpnade styrkor försöker främst rädda sina liv och gömmer sig, några har lämnat landet och några har samlats i Panjshir (den enda provinsen som inte har erövrats av talibanerna). Några, som följer Abdullah och Karzai, drar nytta av talibanernas amnesti och hoppas att de själva kan hitta en plats i talibanernas islamiska emirat.

Marionettregimen kollapsade inom några veckor och avslöjade den historiska farsen i det imperialistiska nationbyggande projektet. Marionettregimens kollaps är inte bara ett nederlag för de imperialistiska satraperna, utan också ett stort politiskt, militärt och ideologiskt nederlag för den amerikanska imperialismen och dess allierade. För att frikänna sig från förnedring skyller de borgerliga politikerna i de imperialistiska länderna på varandra och på inkompetens hos sina satraper i Afghanistan för detta. Men dessa desperata ansträngningar kommer inte att leda någonstans, och det tunga moraliska, ideologiska och politiska nederlaget för de amerikanska imperialisterna kan inte repareras. Många marionettregimer har kollapsat när deras herrar har dragit tillbaka sitt stöd, men marionettregimens snabba kollaps i Afghanistan var dramatisk och oväntad. Denna händelse följdes tragiskt av en explosion på Kabul flygplats, som dödade minst 150 människor och skadade 200 andra, inklusive 13 amerikanska marinsoldater och 28 medlemmar i talibanerna.

Nederlaget för den amerikanska imperialismen i Afghanistan är som Sovjetunionens och Storbritanniens nederlag i detta land, och precis som Ashraf Ghanis öde är som Najibullah och Shah Shujahs öde.

De amerikanska imperialisterna försöker behålla sin närvaro på Kabuls flygplats för underrättelse- och spionageändamål. Kabuls flygplats och Afghanistan luftrum är fortfarande ockuperade av de amerikanska imperialisterna och deras allierade. Bakom kulisserna pågår samarbete mellan talibanerna och de amerikanska imperialisterna. Mötet mellan talibanernas vice ledare Mullah Baradar och chefen för CIA är ett tecken på detta. Tillbakadragandet av USA:s säkerhets-, underrättelse- och politiska personal från Kabul innebär slutet på den militära ockupationen i Afghanistan, men det betyder inte slutet på inflytandet från den amerikanska imperialismen och andra imperialister i Afghanistan. Detta kommer att fortsätta med att talibanerna lockar till sig tidigare tjänstemän i marionettregimen som Abdullah Abdullah och Hamid Karzai och genom att återupprätta den tidigare regimens militära och administrativa institutioner.

Talibanernas snabba och överraskande seger chockade folket i landet. Chockerande scener med människor som flockades mot flygplatsen, flyende till Iran, Pakistan och centralasiatiska länder, visar alla folkets rädsla för talibanerna. Folket i Afghanistan hade inga illusioner den här gången eftersom de visste essensen hos talibanerna. Det är därför som talibanerna försöker verka försonande för att få folkets samtycke och minska deras rädsla. Talibanernas ”allmänna amnesti” och löftet att bilda en ”inkluderande” regering har inte dämpat rädslan hos medelklassen, intellektuella och anställda i den tidigare regimen. Kvinnor och nationella minoriteter har uteslutits från den politiska arenan, och mediefriheten har begränsats ytterligare. Åttio procent av medierna har stängts av. Kvinnor har blivit avskräckta från att arbeta utom hemmet, utom på vårdinrättningarna. Trots allt detta har talibanernas löften lockat de reaktionära borgerligt-feodala kompradorklasserna och några tjänstemän i den tidigare regimen. Talibanerna försöker inte bara attrahera tjänstemän från den tidigare regimen, de försöker också få stöd från de amerikanska imperialisterna och dess allierade och framställa sig som acceptabla, men inget i charmoffensiven kommer att dölja deras fula ansikte för massorna.

Vissa teknokrater som tidigare tillhörde marionettregimen har visat vilja att arbeta med talibanregimen. De pashtunska chauvinistiska elementen är mer entusiastiska när det gäller att ge stöd till talibanerna. Enligt deras uppfattning kommer talibanernas islamiska emirat att stödja pashtunschauvinismen och dess dominans över staten. Men de icke-pashtuniska elementen i marionettregimen är mer rädda och främmande för talibanerna. Men de skulle motvilligt arbeta med talibanregimen, om talibanerna ger dem en plats. Dessa bedragare, som påstår sig ”representera” de förtryckta nationaliteterna, bryr sig bara om sin andel i regeringen, oavsett om det är i den tidigare marionettregimen eller talibanernas islamiska emirat.

Talibanerna talar om att bilda en ”inkluderande” regering, som under de senaste 20 åren utlovats också av Karzais och Ashraf Ghanis marionettregimer. Vissa har tolkat detta som ett tecken på att talibanerna har förändrats. Det råder ingen tvekan att under de senaste tio åren har talibanerna gjort ändringar i sin diplomati med de imperialistiska länderna och länderna i regionen, och på det sättet hanterar de den interna oppositionen och befolkningen i Afghanistan. Men som Zabihullah Mujahid, talibanernas talesman sa, har det inte skett någon förändring i talibanernas ideologi och grundläggande tro, även om talibanerna under det senaste decenniet har etablerat förbindelser med de imperialistiska och reaktionära makterna och har fått erfarenhet inom detta område. Särskilt efter att ha öppnat sitt kontor i Qatar och upprättat förbindelser med världens länder har de förvärvat diplomatins kompetens och vaksamhet. Å andra sidan har urbaniseringen under denna period ökat och arbetarnas och den utbildade befolkningens storlek ökat. Talibanerna tvingas moderera sitt beteende för att upprätthålla förbindelserna med dessa länder och för att locka till sig imperialistiskt bistånd, och å andra sidan, och för att förhindra en ‘brain drain’ av politiska och administrativa kadrer från landet. Talibanerna, liksom den tidigare regimen, kan inte ändra tillståndet i landets ekonomi, och, som ett resultat stärka den ekonomiska grunden för deras regering. De har ärvt en ekonomi som är beroende av imperialistiskt bistånd och en korrupt byråkrati från den tidigare regimen. En annan orsak till talibanernas beroende av utländskt bistånd är bristen på tillräckliga inhemska inkomster och förstörelsen av jordbruk och industri. Talibanerna kan inte förlita sig på massornas innovation och kreativitet, och därför kommer de inte att skilja sig väsentligt från den tidigare regimen.

Under de senaste tjugo åren var talibanernas främsta paroll att avsluta den utländska ockupationen och skapa en regering baserad på islamisk sharialag. Nu när de har möjlighet kommer de att konstruera en chauvinistisk teokrati, baserad på en trångsynt och extremistisk läsning av islam, som kommer att anta religiösa lagar som i hög grad skulle begränsa individuella, sociala, politiska och kulturella friheter.

Kvinnor, arbetare, socialpolitiska aktivister, politiska partier och grupper och kommunister kommer att undertryckas. Talibanerna försöker påtvinga samhället politisk och kulturell förlamning. De söker full lydnad för sitt styre. Mullorna kommer att fungera som samhällets intellektuella, moraliska och politiska vägledning för en klagande befolkning. Sekulära partier kommer inte att få verka, inte heller de andra islamiska och jihadiska partierna kommer att få verka. Förtryck och undertryckande av rättigheter och frihet kommer att leda till motstånd mot talibanerna. Talibanerna har ett motsägelsefullt förhållningssätt när de möter ungdomar och intellektuella arbetare,. Å ena sidan behöver de deras förmåga och expertis inom de administrativ-politiska områdena, och å andra sidan kommer talibanernas trångsynthet att skapa allvarliga hinder och undertrycka dem.

Etnisk chauvinism kommer att vara en annan grundläggande egenskap hos talibanregimen. I sken av islamisk enhet avvisar talibanerna kraven från de förtryckta nationaliteterna och kallar det emot islam. Även om talibanerna denna gång har några uzbekiska, tajikiska och hazariska sunnimuslimer i sina led, hindrar inte detta talibanerna från att koncentrera politisk makt i händerna på de pashtunska härskande klasserna, vilket följaktligen kommer att leda till fler sociala motsättningar och etniska splittringar.

En annan utmaning för talibanerna är de interna klyftorna mellan de olika fraktionerna, som också har en etnisk dimension. Ashraf Ghanis regim hade koncentrerat makten i händerna på de östra Ghaljaipashtunerna, vilket var en faktor för dess inre friktioner.

Det finns flera fraktioner inom talibanerna, de två huvudsakliga fraktionerna är Quetta Shura som leds av Mullah Haibatullah och Peshawar Shura under ledning av Sirajuddin Haqqani. Men de fraktioner som leds av Mullah Mansour och Mullah Yaqub nämns också. Därför är talibanernas mest omedelbara utmaning skillnaderna mellan de olika talibangrupperna å ena sidan och skillnaderna mellan fotfolket och ledningen å andra sidan. Den främsta fraktionen som leds av Mullah Haibatullah är Durrani och deras skillnader med Haqqanifraktionen som leds av Sirajuddin Haqqani och Khalil Haqqani, som är Ghaljai, är uppenbara. Därför handlar innebörden av ”inkluderande” regering i första hand om en maktdelning mellan olika talibanska fraktioner, eftersom talibanledningens huvudsakliga del är från de tre provinserna Kandahar, Helmand och Uruzgan.

Andra utmaningar som talibanerna står inför är att dela makt med andra etniska grupper och nationaliteter. Några väpnade styrkor från den tidigare regimen har samlats i Panjshir under ledning av Ahmad Masoud (son till avlidne Ahmad Shah Masoud) som vill ha del i den politiska makten. Några andra väpnade styrkor inom marionettregimen är utspridda över landet tillsammans med deras utrustning. Att avväpna dessa krafter är ett annat problem som talibanerna står inför. Den fruktansvärda explosionen på Kabul flygplats har avslöjat talibanernas oförmåga att tillhandahålla säkerhet.

Externt är talibanregeringen pressad av de imperialistiska och reaktionära makterna, och frågan om deras erkännande av talibanregimen är fortfarande oklar. Den pakistanska utrikesministern söker vid sina besök i länder i Centralasien och Iran samtycke från dessa länder för att erkänna talibanregeringen. Världens erkännande av talibanregeringen skulle inte förändra dess väsen. Oavsett vad så kommer talibanregimen att vara teokratisk och människofientlig och gå emot intressena hos de arbetande massorna i Afghanistan. Befrielsen av massorna kommer bara uppnås genom en nydemokratisk revolution, som skulle störta imperialism och borgerliga feodala kompradorklasser.

Kort sagt, nederlaget för de amerikanska imperialisterna i Afghanistan visade dess militära, politiska, ideologiska och moraliska konkurs och farsen för det imperialistiska pålagda nationbyggande projektet. Detta kommer att hjälpa till att kasta bort illusioner och utveckla och förstärka andan av motstånd och kamp hos massorna. Talibanregeringens teokratiska och våldsamma karaktär kommer oundvikligen att få massor av människor till att oundvikligen gå med i den politiska kampen mot dem. Därför måste vi korrekt identifiera och analysera de möjligheter och utmaningar som partiet och den revolutionära kampen står inför och förbereda oss därefter för att möta de nya utmaningarna och kanalisera massornas anti-talibanstämning för att stärka den revolutionära kampen.

Författare: bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.

5 reaktioner till “Afghanska synpunkter från vänster”

  1. Vad som händer i Afghanistan beror inte endast av vad diverse aktörer där vill utan även av hur imperiet ämnar agera. Thierry Meyssan’s analys på voltairenet för fram att Usa dragit sig tillbaka från ockupation till en mer lönsam verksamhet. Utpressning. Racketeering. Han påminner om Smedley Butlers War is a racket.
    Och tycks misstänka att Usa kommer att begära beskyddarpengar av Kina för att hålla tillbaka Usas egna terrorister som dom låtsas bekämpa.
    Sidenvägen får kanske byggas upp under förutsättning att Kina lämnar ifrån sig vinsterna av den. Som när gangsters idkar utpressning mot vanliga småföretagare.
    Till skillnad från de flesta altmedier har Meyssan ständigt belyst hur Usas egna uttalanden gör tydligt att det är just den sortens dystra motiv bakom Usas taktik speciellt sen 9/11.
    Du Björn är väl medveten om såna aspekter men jag finner det intressant att Meyssan en landsflyktig Fransman i MÖ verkar vara mer uppmärksam på Usa än de flesta.
    https://www.voltairenet.org/article213820.html
    Att kräva tribut av andra länders vinster tillämpades av britterna med sin starka flotta som både tvingade till sig tull och tvingade andra att frakta brittiskt gods vilket framgick på sin tid av Reventlovs bok ‘kontinentens vampyr’.
    Usa har sen länge varit designat i britternas intresse.
    Det framgår av americans4innovation.com som är en av de få källor som inte tiger ihjäl detta.
    Tankesmedjor och medier i Usa är dominerade av britternas inflytande enligt dom amerikanerna. Det tog fart 1909 och efter WW2 var infiltrationen mkt utbredd.
    Detta som bakgrund till Usas dystra utrkespolitik.
    Hoppas att Meyssan inte blir sannspådd.

    Gilla

    1. USA:s militär har aldrig varit tillräckligt stark eller kompetent för att klara av alla åtaganden man har som självutnämnd ”världspolis” för den egna agendan så man kopierade helt enkelt britternas söndra och härska-politik! Britterna var i samma situation när de var ”imperiet” och deras ränkspel har kostat miljoner människor livet precis som USA:s nutida ränkspel och skapande av krig och konflikter. Det viktigaste för USA numera är alltså att hålla krigen och konflikterna levande så man kan sälja sin enda större exportprodukt d v s vapen och annan militär utrustning. Afghanerna kommer att använda vapnen som lämnades kvar så länge de fungerar eller säljer man vidare till terrorgrupper osv. Detta är ju också ett sätt för USA att hålla grytan kokande i regionen och man kan inte låta bli att undra om det var helt medvetet beslut?

      Gilla

      1. Vet inte om det finns en enhetlig ”amerikansk” politik. I Syrien skulle ju USA:s krigsmakt bekämpa grupper som arbetade med och för al Qaida, medan CIA understödde samma grupper. Just nu verkar det som om somliga USA-enheter samarbetar med talibanerna medan andra arbetar mot dem, och naturligtvis försöker hålla det eviga kriget vid liv.

        Gilla

    2. Det känns lite tveksamt att försöka utpressa Kina numera … men att britterna fortfarande försöker spela världsmakt och dirigera trögtänkta USAmerikaner kan jag gott tro på.

      Gilla

      1. Med utpressning syftade Meyssan nog på att Usa tänkes (fortsätta) understödja terror och oroligheter utan att längre behöva ockupera. Jag pratade som ung pojke med en av Sven Hedins forna medarbetare och han berättade och visade mig arsenalen av vapen som Afghanerna hade. Jättelånga bössor minns jag bland annat.
        Geografin möjliggör antagligen rätt mycket bakhåll gissar jag.
        Jag vet inte vad Usa kommer att göra men sidenvägen har många möjliga angreppspunkter.
        William Engdahl tycker jag har en delvis annorlunda betoning på att Usa nu styrs att montera ner sig själv av Davos-gänget som han äger.
        Men min egen reflektion är att Usa lämnar hela sin vapenarsenal åt Talibanerna för att minska Kinas fördelar av att sälja vapnen.
        Kanske rent av som reklam åt den egna militärtekniska sektorn.
        Men överhuvudtaget tror jag Usa(s MIC) ser positivt på militära satsningar överallt. Business

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s