En kula i huvudet

Nu när det är så vanligt att folk får en kula (eller flera) i skallen kan det vara intressant (eller så kallat onödigt vetande) att få veta att en gång i tiden kunde detta ge upphov till adlande och plats på Riddarhuset. När jag häromdagen tittade efter annat råkade jag få syn på ätt nr. 415 Hufvudskått. En viss Bertil Jakobsson var ryttare vid Västgöta kavalleriregemente från 1630-talet och framåt. Det var mycket krig då, han avancerade i graderna, fick en kula (alltså icke dödande) i nyllet, och adlades för sina tjänster 1647. Och den nya adelsätten fick alltså heta Hufvudskått. Påhittigt!

Ätten Hufvudskått varade dock inte så länge, i början av 1700-talet var den utdöd. Intressant att notera är dock att den siste med det släktnamnet var gift med en kvinna från en annan kortlivad adelsätt med märkligt släktnamn. Vad hon hette i förnamn är inte känt men hon tillhörde släkten Papegoja (nr 134 på Riddarhuset). – Slut på onödigt vetande!

Grundregel: Umgås inte med gangsters

Från Sveriges radio:

Flera ledande politiker har idag uttalat sig efter mordet, bland andra Moderaternas partiledare Ulf Kristersson.

– Det är lika illa var det än händer. Men lägger man ihop den här skjutningen med tidigare dödliga skjutningar så kan man nu säga att det här kan drabba vem som helst och var som helst och så kan vi inte ha det i Sverige.

Statsminister Stefan Löfven:

– Det här visar att vi måste fortsätta vara stenhårda här och nu. Det är fler poliser, det är tuffare lagar, det är mer verktyg till polisen, och så vidare.

Tomt prat, och tämligen ointressant i sammanhanget. Här missar de politiska ledarna det givna tillfället att inskärpa en väsentlig sak: om man vill leka gangster och umgås med riktiga gangsters så är risken betydande att man råkar illa ut. Risken är större än om man är ”vem som helst och var som helst”. Killen som blev skjuten i Hammarby sjöstad hade tagit beslut som med hög sannolikhet ledde fram till den sista skottsalvan. Den skedde inte av en slump.

Man kunde fundera mer över det här. Exempelvis importen av slafsig USAmerikansk så kallad gettokultur och på senare tid BLM-tokerier. Eller varför inte ‘stand-up’? – Jag var skeptisk redan när ståupparna började dyka upp i Sverige, det var väl ungefär när nyliberalismen också bröt igenom. Det kändes som att nu åker de sista resterna av demokrati ut, och kvar finns några pajsare som möjligen ‘gisslar makten’, när de inte pratar smörja i största allmänhet. Och det var ju bra för ‘makten’, en sorts säkerhetsventil och kanske avledning av missnöje underifrån.

Samma kan nog sägas om importerad BLM och andra underligheter västifrån som sprider sig som ett gift genom samhället. (Gäller ju inte bara i Sverige, men nivåerna av acceptans respektive motstånd är ju olika i olika länder. I somliga länder inser man att man inte lever i USA, på andra håll är det mer tveksamt.) Kan man hoppas på rejäla motreaktioner och avgiftning? – Att tala klarspråk kan ju vara en början: ungdomar som skall vara så jäkla tuffa och veta allting kan inte plötsligt börja böla för att någon pratar klart och tydligt med dem om livets väsentligheter. (Gäller för övrigt också en del personer som formellt är vuxna, men som fortfarande verkar leva i någon sorts tonårspsykos ända upp i pensionsåldern.)

”Mandom mod och morske män
bor i gamla Sverige än …”
Tja, man undrar …

Illa för hobbysociologer?

Uttrycket ‘hobbysociolog’ finns vad jag vet inte, men på senare år har vi ju utsatts för ‘hobbykriminologer’ som ‘hobbyepidemiologer’, så varför inte klämma till med ytterligare en amatörgrupp av personer som via ‘sociala media’ meddelar omvärlden om sin expertis i det ena eller andra aktuella området?

Vad säger nu hobbysociologerna? – Nå, om man spanar in exempelvis Flashbacks välinformerade (obs: satir) skribenter så stämmer en hel kör upp visan om att antisemitismen slog till i Malmö först i och med den stora invandringen av muslimer på 2000-talet. Det är invandrarnas fel (och möjligen SSU:s). Staden har fått ett enormt inflöde av nya grupper som råkar ogilla judar. Underförstått: om muslimerna körs ut är problemet löst.

Men då kommer den här flickan och förstör hela upplägget via ett uppslag i Svenska Dagbladet.

Och är inte Skåne en av landsändorna som har haft en rätt omfattande ren och skär (ursäkta: solkig och brun) nazistisk historia som aldrig helt försvunnit, och som omvandlats under historiens gång till modernare rörelser? Antisemitism kommer att finnas kvar och ibland bli synlig genom att någon identifierad ‘skånedemokrat’ skriver något dumt på nätet eller lägger upp en olämplig bild. Då blir det uteslutning ur partiet (om inte dummingen är kompis med partiledningen). Då är det lugnast att vara helt anonym hobbysociolog på Flashback.

Smart att anklaga Ryssland för allting?

Här är en satirisk men dessvärre inte helt verklighetsfrämmande lista över hur ”väst” förhåller sig till Ryssland. Har klippt den från The Saker blogg. ”Självmordsmässig dumhet” skriver Andrei hos The Saker.

Here is how the western elites seem to be “thinking” (I am being generous here).

  1. We accuse Russia of everything and anything
  2. Then these Russian bastards have the nerve to demand evidence
  3. We accuse them some more
  4. And then these Russian bastards have the nerve to refer to facts
  5. Then we tell them that we will sanction them
  6. And then these Russian bastards have the nerve to counter-sanction us
  7. Then we engage in military exercises right along the Russian border
  8. And then these Russian bastards have the nerve to engage in military exercise also right along the Russian border
  9. Then, to try scare them to “negotiate from a position of strength” with our empty words about being invincible
  10. And then these Russian bastards design and deploy weapons systems we can only dream about
  11. Then we tell the Russian we want them to remain neutral while we deal with the “Chinese threat” (to whom?)
  12. And then these Russian bastards laugh their heads off

Ja, och ”våra” inhemska geniala politiker är ju med i det här. Hoppas att det ändå finns folk som i bakgrunden i partierna och departementen tänker ut och förbereder en ny politik, kanske för Sveriges deltagande i det stora europeisk-asiatiska samarbetet framöver. Det låter ju som en bättre vision för framtiden, än ett evigt gnällande som knappast kan skapa något gott framöver och möjligen kan leda till att all framtid sopas bort.

Trodde?

Trodde det var ett skämt!?! Det är ett skämt. Det finns inget nobelpris i ekonomi. Det (och fredpriset som ju är ett verkligt pris enligt Nobels testamente, men som har missbrukats över alla anständigheters gränser) borde avskaffas!

Lyssningstips för historieintresserade

Jag råkade nyss på en podd där Aron Flams berömda (ö/kända) bok om Sverige och andra världskriget behandlades. Historikern Mikael Nilsson tar i rejält. Det lär behövas, med tanke på att vissa personer och grupper försöker bygga upp en bild av ett Sverige som knappt känns igen från den verkliga historien. Ibland känns det som de rör sig i ett parallelluniversum. Den som är intresserad av ämnet bör lyssna här.

En reflexion från min sida: om nu Sverige var så tyskvänligt under kriget, varför gick rekryteringen av svenskar till tyska krigsmakten så in i norden dåligt? Och varför var det så många danskar och norrmän som gick med i de tyska styrkorna? Vet inte om det finns exakta siffror, men ungefär 150 svenskar mot 8000 danskar och 6000 norrmän låter märkligt – Sverige var ju inte ockuperat, Danmark och Norge var det. Man får väl lägga till en del svenskar som var i Finland och alltså praktiskt var på den tyska sidan, men det ändrar knappast relationstalen så mycket.

Det är rätt ynkligt med folk som årtionden efter andra världskrigets slut krävt en politik som förmodligen gjort att även Sverige ockuperats 1940/1941. Vid den tiden fanns ju ingen krigsmakt som kunde stå emot tyskarna, för tillfället hade de ju i praktiken vunnit kriget. Och var hade då de danska judarna tagit vägen, nu kunde de ju räddas över Sundet när läget blev kritiskt. Men att spela moraliskt upprörd i efterhand, när det är riskfritt … är ju som sagt riskfritt. Och moraliskt tvivelaktigt.

Alla var på Vilks sida …

… nu när polisen körde ihjäl honom, eller vad som nu hände. Nå, om de döda antas man tala bara gott, men jag erkänner att jag hade kritiska synpunkter för länge sedan och känner att de fortfarande är hållbara.

Vilks-teckningen ovan fanns med i en bloggpost från mars 2010. Min kommentar var:

Hade Lars Vilks börjat med detta klotter som uppges föreställa en ”judesugga” (kopierat från hans blogg, så han står väl fortfarande för den) hade han med rätta blivit bortsopad från scenen och rop om ”yttrandefrihet” hade knappast höjts till hans försvar. Det räcker ju med att rikta berättigad kritik mot Israel för att bli anklagad för ”antisemitism”. Men nu valde han att angripa en grupp som han visste var lovligt byte. Inget mediedrev mot honom, bara några knäppskallar med mordhot ibland för att hålla intresset uppe. Det hade varit dumt och motbjudande men kanske varit tecken på någon sorts mod. Nu finns det inte ens något modigt hos karln.

Nu visade det sig att några ”knäppskallar” var beredda att gå längre än till hot. Rondellhundshistorien har krävt dödsoffer. Är vi villiga att ta detta för yttrandefrihetens skull, utan att ställa frågor om saken? Jag gjorde själv följande ‘rondell-Lars’ vid den tiden (från denna bloggpost):

Jag säger inte att det är fel att hoppa på knasiga muslimer, men då måste man ha en vettig strategi för att inte projektet skall haverera. Inte dra iväg med något egenpåhittat ‘konstprojekt’ där provokationen verkar vara huvudsyftet och vi alla på något sätt skall vara statister i ‘projektet’.
Denna bild uppges föreställa Jesus som elefant. Tur att man får den informationen, för annars kan det vara svårt att gissa vad det skall vara. Det känns inte som om Vilks kunde mäta sig med exempelvis Rembrandt som tecknare. Men kristna blir inte topp tunnor rasande och mordlystna för detta (hoppas jag).

Jag undrar: hur skulle det gå för ‘gatukonstnären’ Dan Park om han började pryda Malmös kopplingsskåp med ‘judesuggor’? De få kvarvarande judarna i Malmö uppges känna sig pressade och utsatta, och trakasserade av muslimer. Gissningsvis skulle svenska staten återigen släpa Park inför domarskranket under hot om ny fängelsevistelse. Och det låter rimligt. Det är inkonsekvensen i behandlingen av de två herrarna Vilks och Park som kan uppfattas som störande. Park får aldrig några livvakter trots att han misshandlats. (Fast då slipper han ju åtminstone bli ihjälkörd av vakterna.)

Det finns inga enkla svar på knepiga frågor som den här hundhistorien, men jag skulle som minimum säga: försvara yttrandefriheten, men använd den klokt så den kan stärkas. Om det skall sparkas, så sparka uppåt mot dem med makt och inte nedåt mot de maktlösa. Och hiva gärna ut aggressiva muslimer från Sverige, ursäkta dem inte.

Synpunkter på det?