Graven

Den här bilden tog jag vid ett besök på Skogskyrkogården i Stockholm. Hade ett ärende dit, och passade på att se om jag kunde hitta den här graven. Och där var den, rätt oansenlig, med gräset som trängde fram och en massa barr från de höga tallarna runtomkring.

Vem var Set Persson? – Namnet torde vara helt okänt idag, utom i vissa speciella kretsar. Han levde från 1897 till 1960, och kanske kan betecknas som en man som var både före och efter sin tid. Före: Att vara med i den mest militanta rörelsen när revolutionen verkade vara en omedelbar möjlighet, att ha framtiden för sig. Efter: Att hålla fast vid övertygelsen när revolutionen inte verkade vara möjlig och något som tillhörde det förflutna. Set Persson var alltså medlem och ledare i det militanta Sveriges Kommunistiska Parti, men han var också (för en tid) medlem i samma parti när det från 1940-talet blev alltmer av ett stukat bihang till socialdemokraterna. I längden kunde detta ju inte fortgå, eftersom han höjde rösten mot eftergiftslinjen.

Jag tänker inte säga så mycket mer om hans historia. Läs – om du är intresserad – i stället den här artikeln på Kommunistiska Föreningens hemsida: Till vänster om vänstern: Set Persson och SKA . Den är lång och bygger mycket på material från 1950-talet när Persson bröt med SKP och så småningom bildade en egen grupp, SKA, Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund.

SKA blev aldrig stort, men kan på sätt och vis ses som en brygga mellan det gamla militanta kommunistpartiet och de nya kommunistiska grupperna som hade ett uppsving på 1960-1970-talen. Några som kallade sig Marxist-leninistiska Kampförbundet (avhoppade medlemmar av dåvarande Vänsterpartiet Kommunisternas ungdomsförbund) plockade upp Persson ur glömskan omkring 1970 och gjorde honom till någon slags förebild. Men i andra grupper var, vad jag vet, tyst om Persson.

Den största gruppen då var KFML, bildad 1967. Skälet till att Set Perssons minne inte figurerade där (inte vad jag vet i alla fall) kan möjligen vara att bland de veteraner från gamla SKP som grundade KFML fanns några som hårt hade bekämpat Persson under den interna kampen i SKP i början av 1950-talet. De kanske tyckte det skulle vara pinsamt att nu hylla någon som man hade skällt ut 15 år tidigare?

Men nu, när det gått drygt 60 år sedan Set Persson dog, har en liten maoistisk grupp lyft hans fana igen. Kommunistiska Föreningen väcker åter liv i minnet av en kämpe från ett väldigt annorlunda Sverige. Månne blir han åter sedd som framtidsmannen. Men en revolution framöver lär se annorlunda ut än vad Set Persson tänkte sig. Från 1950-talets perspektiv torde 2020-talet vara tämligen obegripligt. Får drömmen fortsätta att vila under den där lilla gravstenen på Skogskyrkogården?

Är han riktigt klok?

Och här kan jag bara lägga till en text som publicerades här på bloggen 19/11 2017. Tiden går och idiotin består, kan man kanske säga. Det här skrev jag då:

Nedan följer citat från Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar. Det handlar om kriget mellan Sverige och Ryssland 1741-1743. Bakgrunden till kriget var att de styrande svenskarna fått för sig att det var läge att återerövra förlorade områden i öster eftersom det var stor oreda i Ryssland. Det blev en illa förberedd och illa genomförd historia som slutade med ett välförtjänt nederlag. I Finland kallas kriget för ”lilla ofreden” (till skillnad mot ”stora ofreden” som var kriget under Karl XII:s tid).

Vad det gäller Ryssland bör man inte ta något för givet, vilket utgången av detta krig visade. Verkar de svaga idag så kan de vara något helt annat i morgon. Ryssarna kunde ta ytterligare en bit av Finland, det blev uppror mot vanstyret i Sverige (”stora daldansen”) och ryska trupper fördes över till Sverige. För övrigt var min småländske förfader Johan Frisk med i kriget men klarade sig undan med livet i behåll. Det var värre för andra, exempelvis hans häst. Nu över till Verner von H:

 En ljus och solig tid var kommen, och hela Sverige grönskade upp. Ännu stego dock moln i öster, där moskoviterna alldeles invid finska gränsen fortsatte att bygga sitt Petersburg på den forna svenska marken. Mången ung junker, som själv aldrig hade luktat krut, kunde då inte längre hålla styr på värjan i skidan. Några fänrikar drogo till och med blankt framför själva talmansstolen på riddarhuset och ropade på strid.
 – Horn och hans sömniga nattmyssor måste ur vägen! bullrade de krigslystna och slogo stolt på sina hattar, Hatten är frihetens och manlighetens tecken, och den anstår oss.
 Horn och hans försiktiga fredliga ”Mössor” måste slutligen tåga ner från maktens höjder och lämna rum åt de stolta ”Hattarna”.

Ja, när freden kom till Sverige 1721 (”en ljus och solig tid”) kunde Sverige återhämta sig under ledning av fredspartiet, mössorna, och dess hövding Arvid Horn. Det varade i tjugo år. Sedan tog hattarna över och hann dra in Sverige i två onödiga krig innan de fick respass. Deras första försök var alltså det finska kriget som började 1741. (Det andra var Pommerska kriget 1757-1762, ännu ett misslyckande. Gamle Frisk var med där också, överlevde och dog vid 81 års ålder hemma i Eds socken i Småland.)

Hur gick det nu med det finska kriget enligt Verner:

 Och så blev det åter fälttåg, men utan någon tolfte Karl framför leden. Det gick illa med de stolta Hattarnas krig, och när riksdagen kom, voro de unga junkrarna glada att få smyga hem från fuktiga jordkulor och härsket fläsk till det mer ofarliga ordkriget.

När det nu pratas om en svensk litterär ”kanon” så undrar jag om litteratur av den här typen kan passa. Detta innebär inte att jag förespråkar en officiell ”kanon”, eller omvänt tar avstånd från tanken – jag menar bara att god litteratur kan få läsaren att tänka till. För av Verner von H. kan man ju faktiskt lära sig hur idiotiska krigsaktivister kan vara. Särskilt om de är svenskar och får för sig att utmana Ryssland. Läs, försvarsminister Hultqvist! Du bör väl vara vuxen nog att klara av lite svåra ord här och där. Tänk på att Svenskarna och deras hövdingar just var läsebok i historia för skolbarn. Andra delen, där jag plockade citatet, kom ut 1910. Kunde kidsen 1910 klara av det här så borde du också kunna det!

Men jag tvivlar på att dagens aktivisthjältar kommer att vara mer benägna än deras föregångare på 1700-talet att ta ansvar för vad de har ställt till med. ”Stor i orden, liten på jorden” är ett talesätt som passar. Även från kriget i Pommern passade det befälet att lämna manskapet att förfrysas tårna i den tyska leran, men själva smita hem när det vankades riksdag i Stockholm.Om det går riktigt illa nästa gång kanske det dock inte finns något att smita hem till längre, även om man köper skrotmässigt USAmerikanskt luftvärn.

Tillägg, med avdelningen för kuriosa. I Stefan Lindgrens biografi över Lenin (som heter just Lenin) framgår att Lenins mormorsmorfar hette Carl Fredrik Öhrstedt, född i Uppsala det ödesdigra året 1741. Någonstans har jag läst att efter varje förlorat krig mot Ryssland så ökade den svenska utvandringen till just Ryssland! Duktiga hantverkare var välkomna därborta.

Byggkriser då och nu

Här är ett citat om byggkrisen 1885 i Stockholm. Det kommer från Hossein Sheiban, Den ekonomiska staden: stadsplanering i Stockholm under senare hälften av 1800-talet (utgiven 2002), s. 256.

En överproduktionskris

Att investera i fastigheter var väldigt lönsamt i Stockholm från andra hälften av 1870-talet ända till byggnadskrisens inledning 1885. Lönsamheten kunde dock variera och man kan skönja flera typer av investeringar, alla lönsamma men på olika sätt.

Investeringar i större och bättre byggnader var med avseende på de ökande markpriserna mer räntabelt i längden, men sådana investeringar krävde mer kapital och var förbehållna de större och mer etablerade byggherrarna. Bankernas sänkta utlåningsräntor under 188o-talet ledde dock till att även en relativt kapitalsvag grupp byggnadsentreprenörer började investera i exklusiva fastigheter. Denna fastighetsägarkategori var av naturliga skäl konjunkturkänslig, och den skulle bli ännu mer konjunkturkänslig vid ännu mindre kapitaltillgång, då investeringarna inriktades på fastigheter av allt sämre kvalitet.

Byggnadskrisen slog hårt mot alla kategorier av fastighetsägare. Deras fastigheter hade kostat så mycket att producera att hyrorna måste hållas på en relativt hög nivå Krisen gjorde att priserna föll så mycket att avkastningen inte längre motsvarade det investerade kapitalet. Många byggnadsentreprenörer gick i konkurs.

De kapitalsvagare entreprenörerna drabbades först och svårast. De kunde inte betala tillbaka sina lån och blev bankrutta. Genom bankerna förmedlades sedan denna kris vidare till hela marknaden. Utlåningsräntorna höjdes, vilket gjorde att byggnadsverksamheten nästan helt stannade av. Vidare drabbades de relativt starkare entreprenörerna, vilka så länge krisen varade måste bekosta tomma lägenheter.

Produktionen hade överskridit efterfrågan, och huvudansvaret bars av bankerna.De ansågs ha inlett affärsförbindelser med folk utan att undersöka deras ”respektabilitet och soliditet …”

Så långt Sheiban. Från tidningen häromdagen:

Jaja, baksmälla 1885, baksmälla under fastighetskrisen på 1990-talet, och så är vi på gång igen … Idag heter det väl att man bygger ”för ett kundsegment som kan betala lite mer …”, både byggare och bostadsrättsköpare plaskar ner i skuldträsket, och så småningom slår det igenom i bankerna (som naturligtvis är för stora för att få konkursa, och därmed måste staten rädda dem, vilket de inte tackar för).

Rejäla rapp behövs

Under flera dagar denna vecka har morgontidningen publicerat artiklar om den typ av åldringsrån där offren blir uppringda av en bedragare som lurar dem att ge ifrån sig bankkoden. Det har blivit en ny inkomstkälla för kriminella gäng.

Det är svårt att gradera brott, men här är det verkligt usla förbrytare som ger sig på människor som kan ha svårt att hänga med, förstå vad som händer, och försvara sig (genom att helt enkelt bryta samtalet). Förövarna är personer utan någon som helst empati, tror jag en polis uttryckte det som. Och offren är kränkta för resten av sitt liv, som kanske också förkortas på grund av detta övergrepp.

Det må så vara att de saknar empati med större delen av mänskligheten, men det finns säkert ett undantag för varje telefonbedragare: hen själv!

Så låt då förbrytaren få känna rejält medlidande med sig själv, med hjälp av ett rejält prygelstraff! Det kommer säkert att svida i gangster-egot.

Somliga delar av vänstern har haft svårt att ta itu med kriminalitet, och särskilt med den karismatiska typen av förbrytare. Minns när Clark (”Knark”) Olofsson skulle praktisera på ett vänsterblad för många år sedan, för att ta ett exempel. Är det inte dags att inse nu att det finns typer så ruttna, så moraliskt borta, så att de förtjänar rejält med smörj?

Kriminella rappare kan gärna få en omgång också, så har de något att nödrimma om i nästa låt. (Och, jo, jag kan tänka mig att helt andra kategorier skulle vara betydligt försiktigare med sina göranden och låtanden om den här typen av hot fanns mot dem. Ekonomiska förbrytare exempelvis. Men det får räcka med det här för närvande.)

Som jag tänkt själv …

Nationalekonomen Michael Roberts skriver i en bloggpost om en annan ekonom, först marxist och sedan ¨österrikare”, och nu avliden. Ett drag i den ”österrikiska skolan” av nationalekonomi var att man hävdade att socialistisk planekonomi är omöjlig. Det är helt enkelt för många variabler att hålla i luften för att planeringen skall fungera. Bara en kapitalistisk marknadsekonomi kan klara av att skicka riktiga signaler om konsumtion och därmed produktion till företagen. Och det hävdade också denne Kornai.

Roberts kommer med några motargument. Ett är faktiskt ett som jag tänkt på själv under de senaste åren.

All these arguments against planning (democratic or otherwise) are the basic ideology of mainstream capitalist economics.  And yet these arguments of Von Mises, Nove and Kornai have been effectively refuted by various Marxist economists in the last few decades, even after the collapse of the Soviet Union.  Making planning calculations is perfectly feasible, especially with modern computers (quantum or otherwise) and by developments in mathematics.

Den sista meningen är avgörande, och bekräftar för övrig Marx tankar om hur tekniska förändringar ändrar hur samhället fungerar. Ny teknik ger nya förutsättningar och möjligheter. Snabbare datorer ger snabbare insamling, bearbetning och beslut baserat på grunddata. Så har jag själv tänkt under lång tid. – Här kan jag ju göra reklam för min gamla bloggpost om morotspåsen och socialismen. Den här länken går till en version från 2015, men ursprunget publicerades redan 2008! Tekniken har inte saktats av sedan dess.

2018 citerade jag en kinesisk professor som bland andra tänkvärdheter skrev detta om användningen av AI, artificiell intelligens:

Om staten kontrollerar marknaden, i stället för att den digitala kapitalismen kontrollerar staten, kommer de kommunistiska målen att vara uppnåeliga. Eftersom AI gör det möjligt att styra komplexa system genom att behandla stora mängder information i återkopplingsloopar finns det för första gången ett verkligt alternativ till marknadssignalerna som länge har berättigat laissezfaire-ideologin – och alla problem som kommer med den.

AI är ju en del av det hela, när mänskligt tänkande delegeras ut till datorer som jobbar ohyggligt fort 24 timmar om dygnet. Vår kinesiske professor ser alltså möjligheterna att gå bortom marknadskapitalismen (men också faran om tekniken kommer i fel händer). Frågan är vad som i praktiken kommer att finnas därborta i AI-revolutionens land. Några västerländska pseudovänster-figurer som inte fattar något, medan de pigga asiaterna jobbar på som om morgondagen tillhörde dem? Eller kommer vänstern i de gamla industriländerna att slänga identitetspolitiken åt sidan och återuppta klasskampen, med den vetenskapligt-tekniska revolutionen som ett viktigt hjälpmedel?

Lite kineserier

Häromdagen fick jag för mig att kopiera några twittringar från nyhetsbyrån Nya Kina – Xinhua. Alltid kan man upptäcka något nytt och intressant. Det känns om både och om man tänker lite på vad Xi säger här. Kina skall hjälpa till att hitta ett bättre samhällssystem för mänskligheten. Kanske genom att visa upp goda exempel (som inte talar så mycket till de gamla industristaternas överklasser, men desto mer till miljarderna i ‘den globala södern’).
Världen är för stor för att klara sig utan Kinas röst och lösningar säger Xi. Det låter som om man nu känner sig redo att definitivt backa ur den diskreta hållning i utrikespolitiken som förespråkades av Deng Xiaoping för 40 år sedan. Men kanske Deng, om han levat idag, också hade hävdat att det är dags för Kina att tala med högre röst till omvärlden.
Det kan vara ett citat från Konfucius som Xi klämmer till med. Korruption är ett gissel och hinder för framsteg och tillit mellan folk och ledare. Med andra ord är det nödvändigt att komma åt korrupta personer, i synnerhet på ledande positioner där det kan vara lätt att dölja vad man håller på med (tror det kallas ”control fraud” i vissa juridiska diskussioner).
OK, jag avslöjar hemligheten: Marx ‘Kapitalet’! Här framgår det inte om det är alla tre volymerna det handlar om, vilket ju är en väldig massa text att gå igenom, eller bara första delen. Del ett är väl relativt lätt att läsa tre gånger, men lägger man till tvåan och trean ..? Sedan är ju också frågan om vilken verkan läsningen fick på Xi, hur det påverkar hans politik idag. Det är ju ingen skiss för hur ett nytt samhälle kan se ut, utan i huvudsak en grundläggande beskrivning av kapitalismen i mitten av 1800-talet.