Illa för hobbysociologer?

Uttrycket ‘hobbysociolog’ finns vad jag vet inte, men på senare år har vi ju utsatts för ‘hobbykriminologer’ som ‘hobbyepidemiologer’, så varför inte klämma till med ytterligare en amatörgrupp av personer som via ‘sociala media’ meddelar omvärlden om sin expertis i det ena eller andra aktuella området?

Vad säger nu hobbysociologerna? – Nå, om man spanar in exempelvis Flashbacks välinformerade (obs: satir) skribenter så stämmer en hel kör upp visan om att antisemitismen slog till i Malmö först i och med den stora invandringen av muslimer på 2000-talet. Det är invandrarnas fel (och möjligen SSU:s). Staden har fått ett enormt inflöde av nya grupper som råkar ogilla judar. Underförstått: om muslimerna körs ut är problemet löst.

Men då kommer den här flickan och förstör hela upplägget via ett uppslag i Svenska Dagbladet.

Och är inte Skåne en av landsändorna som har haft en rätt omfattande ren och skär (ursäkta: solkig och brun) nazistisk historia som aldrig helt försvunnit, och som omvandlats under historiens gång till modernare rörelser? Antisemitism kommer att finnas kvar och ibland bli synlig genom att någon identifierad ‘skånedemokrat’ skriver något dumt på nätet eller lägger upp en olämplig bild. Då blir det uteslutning ur partiet (om inte dummingen är kompis med partiledningen). Då är det lugnast att vara helt anonym hobbysociolog på Flashback.

Smart att anklaga Ryssland för allting?

Här är en satirisk men dessvärre inte helt verklighetsfrämmande lista över hur ”väst” förhåller sig till Ryssland. Har klippt den från The Saker blogg. ”Självmordsmässig dumhet” skriver Andrei hos The Saker.

Here is how the western elites seem to be “thinking” (I am being generous here).

  1. We accuse Russia of everything and anything
  2. Then these Russian bastards have the nerve to demand evidence
  3. We accuse them some more
  4. And then these Russian bastards have the nerve to refer to facts
  5. Then we tell them that we will sanction them
  6. And then these Russian bastards have the nerve to counter-sanction us
  7. Then we engage in military exercises right along the Russian border
  8. And then these Russian bastards have the nerve to engage in military exercise also right along the Russian border
  9. Then, to try scare them to “negotiate from a position of strength” with our empty words about being invincible
  10. And then these Russian bastards design and deploy weapons systems we can only dream about
  11. Then we tell the Russian we want them to remain neutral while we deal with the “Chinese threat” (to whom?)
  12. And then these Russian bastards laugh their heads off

Ja, och ”våra” inhemska geniala politiker är ju med i det här. Hoppas att det ändå finns folk som i bakgrunden i partierna och departementen tänker ut och förbereder en ny politik, kanske för Sveriges deltagande i det stora europeisk-asiatiska samarbetet framöver. Det låter ju som en bättre vision för framtiden, än ett evigt gnällande som knappast kan skapa något gott framöver och möjligen kan leda till att all framtid sopas bort.

Trodde?

Trodde det var ett skämt!?! Det är ett skämt. Det finns inget nobelpris i ekonomi. Det (och fredpriset som ju är ett verkligt pris enligt Nobels testamente, men som har missbrukats över alla anständigheters gränser) borde avskaffas!

Lyssningstips för historieintresserade

Jag råkade nyss på en podd där Aron Flams berömda (ö/kända) bok om Sverige och andra världskriget behandlades. Historikern Mikael Nilsson tar i rejält. Det lär behövas, med tanke på att vissa personer och grupper försöker bygga upp en bild av ett Sverige som knappt känns igen från den verkliga historien. Ibland känns det som de rör sig i ett parallelluniversum. Den som är intresserad av ämnet bör lyssna här.

En reflexion från min sida: om nu Sverige var så tyskvänligt under kriget, varför gick rekryteringen av svenskar till tyska krigsmakten så in i norden dåligt? Och varför var det så många danskar och norrmän som gick med i de tyska styrkorna? Vet inte om det finns exakta siffror, men ungefär 150 svenskar mot 8000 danskar och 6000 norrmän låter märkligt – Sverige var ju inte ockuperat, Danmark och Norge var det. Man får väl lägga till en del svenskar som var i Finland och alltså praktiskt var på den tyska sidan, men det ändrar knappast relationstalen så mycket.

Det är rätt ynkligt med folk som årtionden efter andra världskrigets slut krävt en politik som förmodligen gjort att även Sverige ockuperats 1940/1941. Vid den tiden fanns ju ingen krigsmakt som kunde stå emot tyskarna, för tillfället hade de ju i praktiken vunnit kriget. Och var hade då de danska judarna tagit vägen, nu kunde de ju räddas över Sundet när läget blev kritiskt. Men att spela moraliskt upprörd i efterhand, när det är riskfritt … är ju som sagt riskfritt. Och moraliskt tvivelaktigt.

Alla var på Vilks sida …

… nu när polisen körde ihjäl honom, eller vad som nu hände. Nå, om de döda antas man tala bara gott, men jag erkänner att jag hade kritiska synpunkter för länge sedan och känner att de fortfarande är hållbara.

Vilks-teckningen ovan fanns med i en bloggpost från mars 2010. Min kommentar var:

Hade Lars Vilks börjat med detta klotter som uppges föreställa en ”judesugga” (kopierat från hans blogg, så han står väl fortfarande för den) hade han med rätta blivit bortsopad från scenen och rop om ”yttrandefrihet” hade knappast höjts till hans försvar. Det räcker ju med att rikta berättigad kritik mot Israel för att bli anklagad för ”antisemitism”. Men nu valde han att angripa en grupp som han visste var lovligt byte. Inget mediedrev mot honom, bara några knäppskallar med mordhot ibland för att hålla intresset uppe. Det hade varit dumt och motbjudande men kanske varit tecken på någon sorts mod. Nu finns det inte ens något modigt hos karln.

Nu visade det sig att några ”knäppskallar” var beredda att gå längre än till hot. Rondellhundshistorien har krävt dödsoffer. Är vi villiga att ta detta för yttrandefrihetens skull, utan att ställa frågor om saken? Jag gjorde själv följande ‘rondell-Lars’ vid den tiden (från denna bloggpost):

Jag säger inte att det är fel att hoppa på knasiga muslimer, men då måste man ha en vettig strategi för att inte projektet skall haverera. Inte dra iväg med något egenpåhittat ‘konstprojekt’ där provokationen verkar vara huvudsyftet och vi alla på något sätt skall vara statister i ‘projektet’.
Denna bild uppges föreställa Jesus som elefant. Tur att man får den informationen, för annars kan det vara svårt att gissa vad det skall vara. Det känns inte som om Vilks kunde mäta sig med exempelvis Rembrandt som tecknare. Men kristna blir inte topp tunnor rasande och mordlystna för detta (hoppas jag).

Jag undrar: hur skulle det gå för ‘gatukonstnären’ Dan Park om han började pryda Malmös kopplingsskåp med ‘judesuggor’? De få kvarvarande judarna i Malmö uppges känna sig pressade och utsatta, och trakasserade av muslimer. Gissningsvis skulle svenska staten återigen släpa Park inför domarskranket under hot om ny fängelsevistelse. Och det låter rimligt. Det är inkonsekvensen i behandlingen av de två herrarna Vilks och Park som kan uppfattas som störande. Park får aldrig några livvakter trots att han misshandlats. (Fast då slipper han ju åtminstone bli ihjälkörd av vakterna.)

Det finns inga enkla svar på knepiga frågor som den här hundhistorien, men jag skulle som minimum säga: försvara yttrandefriheten, men använd den klokt så den kan stärkas. Om det skall sparkas, så sparka uppåt mot dem med makt och inte nedåt mot de maktlösa. Och hiva gärna ut aggressiva muslimer från Sverige, ursäkta dem inte.

Synpunkter på det?

Sahra W:s första kritik efter valet

Sålunda kommenterade tyska vänsterns, die Linke, främste avvikare från partilinjen, partiets inte så lysande prestation under senaste parlamentsvalet:

Das ist eine bittere Niederlage für DIE LINKE. Wichtig ist jetzt, über die Ursachen zu reden. Wir haben jetzt seit mehreren Jahren mit wenigen Ausnahmen eher maue Wahlergebnisse gehabt. Und ich denke, das hat damit zu tun, dass DIE LINKE sich in den letzten Jahren immer weiter von dem entfernt hat, wofür sie eigentlichgegründet wurde: als Interessenvertretung für normale Arbeitnehmerinnen und Arbeitnehmer, für Rentnerinnen und Rentner.

Sahra Wagenknecht allstå. På svenska ungefär:

Detta är ett bittert nederlag för die Linke. Det är nu viktigt att reda ut orsakerna. Vi har nu sedan flera år, med få undantag, haft flera dåliga val. Och jag anser att detta har att göra med att die Linke under de senaste åren har avlägsnat sig från dem som partiet egentligen grundades för: som intresseföreträdare för normala arbetare och pensionärer.

Eftersom delar av partiet snarare vill bli av med Sahra W, än att kämpa stenhårt för arbetare och pensionärer, tvivlar jag på att att det blir så mycket utredande.

Väldigt kort om Tyskland

Jag behöver inte skriva så mycket om tyska riksdagsvalet, andra gör det bättre. Som Moon of Alabama, som summerar partiernas insatser och beskriver en del långsiktiga intressanta tendenser i tysk historia. Detta säger han om tyska vänstern, die Linke, som gick på en rejäl smäll.

The Left (Linke) is nominally socialist. Over the last two years their leadership has emphasized ‘wokeness’ instead of socialism which led to a loss of their long term supporters.

Undrar om detta kommer att medföra en uppryckning, eller om man fortsätter vara ‘vakna’ (för en massa saker, men inte för vad majoriteten av deras potentiella väljarbas tycker).

Spionnoja i historiens ljus

Här är en kopia av ett intressant diagram från Hilding Hagbergs Röd bok om svart tid, Bo Cavefors förlag 1966, sid 235.

Var det verkligen bara en tillfällighet att det var först mot slutet av andra världskriget som det greps flera personer som spionerade för Tyskland än spioner för de västallierade? – Det kan ju vara lämpligt att fundera på den saken, och sedan ställa frågan hur det är idag. Vems spionage är det det larmas om, vems spionage talas det tyst om? Kan detta ignoreras, eller finns det reella säkerhetsrisker om myndigheterna blundar med det ena eller andra ögat?

När man har ungefär rätt …

… infinner sig en känsla av personlig trivsel. För det är ju (som någon, eventuellt gamle Keynes) påpekade bättre att ha ungefär rätt än exakt fel. Det kan ju, för min del, gälla vad jag skrivit här på bloggen de senaste dagarna om:

  1. Kyrkovalet. Den 18 september tyckte jag det var tveksamt med partival här, och att sverigedemokraternas närvaro utnyttjats för att skrämma fram tveksamma väljare som inte gillar sd. Men nu blev ju det lustiga resultatet att alla rena partilistor, inklusive sd:s, backade vad det gällde röster. Och vad vi kunde notera är att sd för första gången tappat röster i något val. Kan det vara ett förebud hur det kan gå i nästa års val? Åkesson & Co bör vara bekymrade.
  2. Ryska valet. I ett par inlägg (här och här) hävdar jag att om det förekommit fusk i det ryska valet så är det inte de av ”väst” så omhuldade politikerna på marginalen som drabbats i första hand. De är inte den starka kraften som kan gå emot Putin och Enade Ryssland. Det är Ryska Federationens Kommunistiska Parti det handlar om. Och minsann: idag kommer SvD med en kommentar rubricerad Kommunismen ett hot mot Putin. Några citat:

När ryssarna gett upp hoppet om marknadsekonomi och är trötta på den ökade korruptionen under Putin vänds tankarna tillbaka till sovjettiden. Därför ökade kommunistpartiet mest i parlamentsvalet. Partiet fick närmare 20 procent, drygt 6 procent mer än i senaste valet 2016. Hur stor ökningen var i verkligheten vet bara ett fåtal, att Putins parti Enade Ryssland har manipulerat siffrorna är uppenbart och som främste konkurrent var det kommunisterna som förlorade mest. … För Putin är kommunisternas uppgång betydligt farligare än den västinspirerade opposition, som varit hans enda politiske motståndare under hela 2000-talet

Ja, det verkar logiskt. Sedan fortsätter artikelförfattaren Jan Blomgren att förklara hur Putin under en del år kunde notera ekonomiska framgångar som säkrade stöd för hans politik (och jag antar att man får lägga till att hans politik gentemot Krim och Ukraina har gett en hel del poäng hos menigheten). Men:

I dag är tiderna hårdare, levnadsstandarden har sjunkit sex år i rad. Nu accepterar inte längre ryssarna Putins kapitalism och den fortsatt ökande korruptionen. Med en ökad resignation och med hjälp av många proteströster framstår kommunistpartiet som enda alternativ. Enligt ansedda opinionsinstitutet Levada, som sedan 1996 ställt frågan ”vilket politiskt system tycker ni är bäst?” har det i år skett ett trendbrott. Rekordhöga 49 procent sade sig föredra det sovjetiska systemet, 18 procent var nöjda med Putinregimens parti med-an 16 procent svarade ”demokratiskt västerländskt”.

Det finns en del personer i kommunistpartiet som sympatiserar med Navalny, och Navalnys grupp har uppmanat till taktiskt röstande på kommunisterna. Det vore intressant om någon kunde utröna om detta i någon utsträckning påverkat valresultatet. Kommunisterna har som det verkar närmat sig huvudströmningar i det ryska samhället, som den ortodoxa kyrkan. (Men den har ju både fördömts och enrollerats tidigare. Under kriget såg Stalin till att den fick lättnader. Samtidigt har väl den ortodoxa kyrkan i Ryssland alltid gått hand i hand med sittande regering, och den antikyrkliga kampen under den ryska revolutionen ser ut som ett historiskt undantag.) Detta och andra inslag i politiken gör att dagens kommunistparti delar en del av politiken med Enade Ryssland. Och det i sig blir till ett hot mot Putins regering:

Det är uppenbart att Kreml ser kommunisterna som ett ökat hot. Problemet för makthavarna är att det är mycket svårare att angripa kommunisterna än fängslade oppositionsledaren Navalnyj eftersom partiet har samma värderingar som Enade Ryssland och att det är betydligt svårare att påstå att kommunisterna styrs från väst.

Jojo, Sveriges utrikesminister kommer nog inte att skicka några pengar till den kommunistiska oppositionen i Ryssland.

Enligt någon hemlig källa?

Enligt Wolfgang Hansson i Aftonlövet:

President Vladimir Putins låtsasval gick som det var tänkt. Kreml hade beställt 45 procent för Putins parti Förenade Ryssland och det är ungefär där de verkar landa.

Och hur vet Wolfgang det? Har han en hemlig källa någonstans som avläser VVP:s mest hemliga tankar? Eller skriver han bara i ett blad som ägs av NATO-norska intressen?

Nu kan det ju ha förekommit oegentligheter, vilka rimligen borde slå mest mot något stort oppositionsparti och inte grupper i marginalen som knappast kan förväntas ta sig över femprocentspärren till Duman. Moscow Times, som inte är pro-Kreml, skriver att en del kommunistiska kandidater i Moskva hävdar att de tappat säkra vinster genom fiffel med e-röstning. – Det kan vara fler skumma episoder som bör utredas.

Om Ryssland åter fick en regim à la Jeltsin skulle frågan om valfusk vara fullständigt ointressant i våra västliga media. Tro inget annat.

Nu ser jag att Putins parti får närmare 50 procent av rösterna. Undrar om han blir upprörd och ringer sin val-general och skäller: ”Men för h-e, det skulle ju vara 45, inte 50 procent! Hur sköter ni ert jobb egentligen!!!”