Värme i norr – ganska vanligt

Det larmas om värmebölja i norr. Jag har inga handfasta data att lägga fram, men så vitt jag minns är det inte helt ovanligt med rubriker av typen Norrbotten varmast i Europa. Det händer med några års mellanrum, när ‘ryssvärmen’ dånar in från öster och det kan vara mycket varmare norrut i Skandinavien än söderut. Ett naturligt fenomen som dessvärre kan påverkas av den globala uppvärmningen.

Ovanstående foto tog jag i Abisko 10 juni 2010. Några varianter på den klassiska sparkstöttingen. Det är väl så att när sommaren bryter ut får norrlänningen gå ut med kaffemuggen och sätta sig på sparken och njuta ett tag! – Och till slut lite text till nedanstående bild:

US government scientists have released their findings that this past June is the hottest on record since record keeping began in 1880.
The National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) monthly report revealed that the combined average temperature over land and sea was 61.20 Fahrenheit (16.22 Celsius), a record high for the month. That is 1.30 degrees Fahrenheit (0.72 degrees Celsius) warmer than the average for the twentieth century and surpasses the last recorded record high for the month of June, which was recorded in 2010.

Screen Shot 2014-07-21 at 3.38.03 PM

Fler satellitbilder

Här är ytterligare ett inslag i min oregelbundet förekommande serie med satellitbilder. Idag tre stycken, varav en har personlig betydelse för mig.

Det här ser ut som tillknycklat stanniolpapper tycker jag. I själva verket är det vulkanen Beerenberg på ön Jan Mayen mitt i havet mellan Norge och Grönland.

Nu befinner vi oss väldigt långt österut i Sibirien, på Tjuktjerhalvön. Floderna rinner norrut mot Ishavet.
Och till slut … här har jag varit. Njakajaure, en bit söder om Abisko vid Torne träsk. Jag har badat i den här sjön. Varmt och skönt fast det var innan midsommar, men det beror av att det är en ganska grund sjö med stenbotten. Några dagars sol och den blir fort varm. Söder om den stora sjön finns ett par mindre dammar, och där häckar det smålom. Sedan flyger smålommarna upp till Torne träsk för att fiska, och skrämmer ibland slag på folk med sina fasansfulla skrin.

Konstutställning 12

Gårdagens bild kunde ju ge vissa dystra tankar. Nu vill jag pigga upp med friska fjällvindar i stället, det är mycket trevligare. Det man ser här är en mosaik, fast målad på duk. Är inte säker, men jag tror det är akrylfärg. Motivet är Tjuonavagge ovanför Abisko, alias den berömda Lapporten, med vita moln på himlen och vita snöfläckar här och där på fjällsidorna. Jag har varit uppe i passet en gång för många år sedan. Där finns en sjö – man ser hur en jokk just från den sjön rinner ned ur dalgången – och då var det mest is på sjön, samt en fiskmås och en storlom också. Över de där vidderna brukar fjällvråken cirkla och ibland hörs ljungpiparens ödsliga visslingar, lövsångare sjunger från björkarna, och … här måste jag avbryta innan jag försvinner helt i fjällterrängen!

Föregående i denna serie här.

Nej, jag åker inte …

Njakajaure nära Abisko. Fjället i bakgrunden heter Nissuntjårro.

Jag sitter och går igenom fotografier som jag tagit de senaste åren. Som det här ovan, några kilometer från Abisko vid Torne träsk, den 19 juni 2009. Är det inte vackert? Tänk en sådan fin dag med hög och ren fjälluft, himmel och berg och sjö går i varandra, lövsångare drar stilla drillar i fjällbjörkarna i närheten medan skriet från en småspov hörs från myren på andra sidan sjön … Jag skulle vilja åka dit igen, men inte fasen … det har varit för mycket trassel med tåget de senaste åren.

I teorin är det mycket enkelt: man kliver på nattåget till Luleå på Stockholms central och så sover man sig igenom en stor del av landet, man vaknar förmodligen en bit söder om Umeå i Västerbottens vackra kustland  där ängsladorna ännu står på fälten, och i Boden byter man till tåget som går längs Malmbanan upp mot Abisko. Förut har det ofta gått rätt hyfsat, tågen var gamla och skruttiga, det brukade vara förseningar just på Malmbanan eftersom malmtågen alltid har förkörsrätt där och banan är enkelspårig, men man kom fram i hyfsad tid i alla fall. Och resan tillbaka var samma sak. Gamla skruttiga tåg, men det fungerade.

Men under det senaste årtiondet … en gång körde tåget i 40 km/t genom halva Norrland på grund av signalfel, en gång var det fem timmars stopp för att det brann i en verkstad invid spåren (jäkligt smart med gastuber invid järnväg och landsväg!), en tågurspårning slog ut trafiken under flera dagar just den dag jag skulle åka en gång, en annan gång en halv dags försening på grund av ett brinnande arbetståg som brände av kontaktledningarna också. Det var nog fler fall, har kanske glömt bort något. Försening på grund av självmördare kan järnvägen inte lastas för, men mycket av det andra kan nog ha med bristande underhåll att göra. Och problemen på annat håll på grund av snö, och senast på grund av blåst … hur kan det bli så?

Jag hörde ett brottstycke av ett radioprogram på P1 för några veckor sedan, man jämförde tågen i Schweiz och Sverige. Schweizarna utmärkte sig genom att sköta det här bättre, ha mer underhållspersonal och liknande. Jag gjorde reflexionen att det kan finnas två sorters borgare: solida och noggranna borgare i det pålitligt borgerliga Schweiz, och nyliberala bonnjönsiga vimsputtar i Sverige. (Eller om man i stället för vimsputtar skriver ‘vinstputtar’, för det är ju den heliga vinsten det handlar om – dock inte vinsten för resenären som består av säkra och rimligt prissatta  transporter utan för bonusdirektörer som vi gott kan vara utan.)

Nu påstås det bli en satsning på järnvägen, men det övertygar inte. Och så är det sent ute. Det är inte långt till nästa vinter, tänk på det, och om Den Nordatlantiska Oscillationen så vill kan vi få en mördarvinter till. Juholt säger sig vilja ha viss återreglering. Det är väl som att försöka sätta sig på flera stolar på en gång. Dessutom har ju inte socialdemokraterna tidigare varit direkt inriktade på att stoppa den slakt på den gamla järnvägen som lett fram till dagens elände. Det här är inte en partiskiljande fråga om vi talar om de större partierna, det handlar om nyliberalt vanstyre och de är nyliberaler hela gänget. Men det är klart – någonting är väl alltid lite mer än ingenting.

Nej, det har varit för mycket trassel de senaste åren, jag ser tiden an och hoppas att det blir en rejäl upprustning av det svenska transportsystemet så man åter med tillförsikt kan sätta sig på tåget mot övre Norrland och veta att man kommer fram enligt tidtabellen. Men inte just nu. Hoppas lövsångarna och småspovarna kommer ditupp i alla fall – de behöver ju inte lita till före detta ”hela folkets järnväg” för sina resor!

Genom drömska glasögon …

De här bilderna togs ungefär samtidigt som bilderna i föregående inlägg. Men varför skillnaden i kvalitet? – Skillnaden är att i föregående inlägg kom bilderna från en ”riktig” kamera med 5 megapixlar, i det här användes en mobiltelefon med väldigt en megapixel ungefär. Men jag tycker inte att resultatet blir dåligt (såvida det inte är exakthet och skärpa man är ute efter) utan man får i stället visionen av ett sagoland med snötäckta toppar, blå himmel, nyutslagna gröna björskogar och en blank sjö. Bara man ser dem tycker jag man känner de friska fjällvindarna, hör brus från forsarna och lövsångare som sjunger bland björkarna. Det som man inte ser kan man fylla ut själv med egen fantasi.

Abisko, Torne träsk som en spegel

Det kändes som vår i luften i Stockholm idag. Solsken och plask ur stuprännor, slask och sand på gatorna. Noterade att i Abisko vid Torne träsk är det dock extrem lavinfara och det var snöstorm i morse. Jag plockade den här bilden från en av webbkamerorna på taket till Abisko turiststation, från klockan 11 i förmiddags.

Ganska tjockt med snö i luften får man säga. Men som motmedel kommer ett par bilder som jag tog den 11 juni 2008, stående på stranden av Torne träsk. På den övre av dem finns något som man borde ha sett på webbkamerabilden om vädret hade varit klart, nämligen den berömda U-formade Lapporten. (Heter Tjuonavagge, Gåsdalen, på samiska. Men det finns inga gäss där längre. Fjällgåsen är väldigt sällsynt numera.)

Himmel, land och vatten går ihop. Inte en våg på den blanka sjön. Som en avskiljare på mitten ligger den mörka långsmala ön Abiskosuolo. Det finns några små dammar på ön där storlommar lär häcka. Nåja, dan efter att jag tog de här bilderna snöade det ganska friskt i Abisko. Men sådant får man räkna med i fjällen!

Lenticularis?

Enligt Wikipedia: ”Lenticularis (av latin: lens = lins), förkortning len, är en molnart som används för moln som i formen liknar en lins eller en mandel. De har vanligen skarpa yttre konturer, ibland med irisering. På grund av sin ovanliga form har de ibland misstagits för ufon.”

Nej, det här var inte ufon och ingen synlig irisering var det, men kanske just linsmoln som jag fotograferade den 12 juni 2006 klockan 11:24. Egentligen var det väl den berömda Lapporten (Tjuonavagge) ovanför Abisko som var motivet, men molnen kom med på köpet så att säga. Tjuonavagge betyder för övrigt Gåsdalen, men det är mycket sällan man ser fjällgäss i de här trakterna numera.

Vintertid


Vintertid, håhå jaja. Den här bilden kommer från en webbkamera på taket till Abisko turiststation och är bara några minuter gammal. Det är så klart väder att man ser den berömda Lapporten (Tjuonavagge – betyder ”gåsdalen”) långt därborta. Jag föredrar den här bygden i juni när skogarna just håller på att slå ut och blåhake- och lövsångartoner virvlar fram under en evig sol!

Mer bilder, nu av egen tillverkning. Klicka för större format!

Högalidskyrkan blir en grå profil sedd från Västerbron – duggregn.

Neonreklam speglar sig i en vattenpöl nedanför Liljeholmsbron.

Panoramabild (den blir nästan lite sjösjuk om man klickar upp den i fullt format). Här är Smedsuddsbadets stora gräsmatta. Fullt med folk soliga sommardagar. Idag är det flanörer, människor med hund, samt joggare som drar förbi. I det här vädret badar nog bara änder med någon större förtjusning.

Ja, däruppe i norr kan de glädja sig åt något som faktiskt ser ut som ”gammal hederlig vinter”. Man kan undra hur det blir här – riktig vinter, eller ett halvår av slask och elände?

Osorterad bildbilaga

Det här är bara några bilder från de senaste veckornas produktion. Håll tillgodo! De blir bättre om du klickar upp dem i större format.


Normalt brukar renarna lägga benen på ryggen och kuta bara de upptäcker en människa i närheten, men den här (en ko?) mötte jag på en myr i trakten av Abisko och den var inte särskilt blyg. Den gick förbi mig, vände och gick tillbaka och slog ett varv runt mig innan den trampade vidare. Enda gången den reagerade var när det sa ”schvapp” när jag drog upp foten ur det dyiga ställe där jag stod, men annars verkade den märkligt avspänd och nyfiken.


Inför detta motiv kan vi meditera över den existensiella tomheten i en tom väntsal i en liten järnvägsstation. Eller man kan fundera varför klockan på väggen därborta visar fel tid. Rätt tid skall vara ungefär tolv. Inte en själ närvarande (framför kameran i alla fall) …


… och biljettluckan verkar stängd för evigt.


Men nu är det SOMMAR och jäkligt varmt och svettigt! I det läget är det skönt att sitta i skuggan och betrakta lätta moln som drar förbi. Nästan så det skulle vara skönt med en skvätt regn för att friska upp luften!


Vallmon breder ut sina röda fanor …


… och den äkta fläderns blommor inbjuder till att plockas. Man kan göra god saft av dem om man känner för det. Fläderte är en annan populär variant, men just nu tror jag att det skulle kännas bäst med ett stort glas sval flädersaft i värmen!


Insekter vet jag inte mycket om, utom att det finns väldigt många arter som jag inte känner till – som den här lille krabaten. Den hade vingar också och kunde därmed göra små utflykter mellan bladen på flädern.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Människorna bakom Pirate Bay cashar in, Kaj Raving skriver Hjältarna på Lagena, cappuccinosocialist skriver Björklundlagen, Jinge skriver Mördande varmt, andread0ria skriver Slutord om Humanisternas kampanj, Björn Nilsson skriver Gamla och nya media (miss)lyckas i Irak och Iran

Abiskos blå hål


(Vet du inte var Abisko ligger? – Men människa, plocka fram en karta över norra Sverige, Lappland, titta efter en stor sjö en bit väster om Kiruna som heter Torne träsk. Abisko ligger på dess södra strand och är namnet på några småorter samt en nationalpark!)

Man brukar säga att även om det är igenmulet så finns det ofta ett blått hål över Abisko. Det stämmer rätt bra, vilket ovanstående foto från förra veckan visar. Dagen var grå, men i allt det grå …

Och hur kan nu detta blå hål uppstå? Svaret är: bergen i väster. De så att säga sorterar upp vädret som kommer in från Norge och Atlanten (det är 1½ timmas tågresa från Abisko ner till Narvik vid havet). Moln med regn och snö kommer därmed att hamna norr eller söder om Abisko, men ganska sällan mitt över. Det ligger ett fjäll i vägen.

I själva verket har Abisko lika mycket/litet nederbörd som Gobiöknen, ungefär 300 mm/år. Annat är det i Riksgränsen och i Vadvetjåkka nationalpark på norska gränsen, där får man flera meter snö och i Riksgränsen har jag för mig man åker skidor ända till midsommar.

Här är det blått nästan alltihop, en av de där fantastiska sommardagarna i Lappland (innan myggen börjar komma fram). Sjön är spegelblank och i bakgrunden den berömda Lapporten.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Uppdateringar om Honduras, jesper skriver Dagens politikerförakt: Socialdemokraterna, andread0ria skriver Björklund pissar på Sveriges ungdomar, Kristoffer Ejnermark skriver August Strindberg – Röda Rummet, Jinge skriver Vänsterpartiet och EU och sponsring, kimmuller skriver Don’t mourn, moralize!