Blir AI slutet för kapitalismen?

Feng Xiang, juridikprofessor vid Tsinghua-universitetet i Kina, har skrivit en artikel som hävdar att artificiell intelligens, AI, betyder slutet för kapitalismen. För den som funderat över hur teknologi kan förändra samhället är detta ingen överraskning (Marx skulle inte bli överraskad). Om detta är en verklig fingervisning om vart Kina är på väg så är det mycket intressant. Inte bara teori, utan handfasta verkliga åtgärder också!
Nedan följer en sammanfattning av professor Fengs artikel, och så har jag lagt in en del kommentarer. 

AI är den största utmaningen för dagens socio-ekonomiska system. Om AI kontrolleras av marknadskrafterna resulterar det oundvikligen i en superrik oligarki av datamiljardärer. Den skördar rikedomen som skapas av robotar som driver bort mänskligt arbete och skapar stor arbetslöshet.

[Min anm: För att komma undan problemet med massarbetslöshet förespråkar somliga medborgarlön, andra arbetsgaranti. Jag föredrar det senare alternativet.

Om massarbetslöshet sänker inkomstnivån i samhället bör det påverka de vinster som oligarkerna kan ta ut genom försäljning av varor och tjänster. I marxistisk ekonomi antas dessutom att det endast är levande arbete som kan skapa nya värden, och med mindre levande arbete i förhållande till hela det använda kapitalet kan vinstnivåerna därmed falla.]

Skatteflykt och trixande med användardata är exempel på dessa företags asociala metoder. De slipper undan eftersom det västliga juridiska systemet skyddar privata intressen över allt annat. I Kina finns det stora privatägda internetbolag som Alibaba och Tencent. Men till skillnad från i väst är de övervakade av staten och står inte över social kontroll.

[Min anm: I en artikel i Svenska Dagbladet 20180526 beskrivs den kinesiska modellen så här:  ”Det som sedan har växt fram i Kina under de senaste 30 åren kan tyckas vara en ohämmad kapitalism i en diktatur som bara till namnet är kommunistisk. Men det är inte riktigt sant. Oavsett om vi talar med politiska experter, ekonomer eller företag så blir det uppenbart att kommunistpartiet också styr näringslivet, vid behov in i minsta detalj. På sätt och vis kan man säga att kommunism med kinesiska förtecken helt enkelt är socialism där det styrande partiet har  outsourcat driften av företagen på privata entreprenörer.” 

Jag har sett olika redogörelser för det här, positiva och negativa. När partiet har celler i alla företag, och den centrala partiledningen styr med fast hand och slår hårt mot korruption och oönskade investeringar, verkar det dock som om staten har god kontroll över vad privatföretagen har för sig.]

Ju mer AI tränger in överallt, ju mindre förnuftigt är det att det förblir i privata händer och tjänar de få i stället för de många. Massarbetslösheten och kraven på allmän välfärd kommer att driva på för att socialisera AI. Marknaden fungerar någorlunda om arbete skapas för de flesta människor. Men när industrin bara skapar arbetslöshet genom att robotar tar över mer och mer finns det inget annat alternativ för staten än att gå in. När AI invaderar ekonomiskt och socialt liv kommer alla privata lagrelaterade frågor att bli offentliga. Det blir  nödvändigt att reglera privatföretag för att upprätthålla någon stabilitet i samhällen som skakas av oavbruten förändring. Denna historiska process är ett steg närmare en planerad marknadsekonomi.
[Min anm: Detta ligger nära Marx uppfattning om hur tekniska förändringar i samhällets bas driver på hur hela samhället utvecklas. De tekniska möjligheterna, i kombination med de problem de kan orsaka, kommer att driva fram nya sätt att organisera samhället. Det gamla sättet kommer att uppfattas som oförnuftigt, och då kommer det att ”dåna i förnuftets krater” om inte ansvariga politiker reagerar och agerar.

Den nuvarande ledningen i Kina verkar vara inställd på att agera. Man får anta att professor Feng anser att att det här övertagandet, som alltså i praktiken redan har skett genom att staten kontrollerar privatföretagen, skall ske lugnt och städat. Ingen ny kulturrevolution alltså. Men hur blir det i länder där det snarare är privatföretagen som äger staten?]
Av samhälleliga välfärds- och säkerhetsskäl bör inte individer och privata bolag tillåtas att ha exklusiv tillgång till avancerad AI-teknologi.Om vi inte nationaliserar AI skulle vi kunna sjunka ner i en dystopi påminnande om den tidiga industrialismens misär.

[Min anm. Det finns alltså alternativa vägar som inte är så trevliga, kanske också i Kina som professorn måste varna för? ”Socialism eller barbari!”]
Om staten kontrollerar marknaden, i stället för att den digitala kapitalismen kontrollerar staten, kommer de kommunistiska målen att vara uppnåeliga. Eftersom AI gör det möjligt att styra komplexa system genom att behandla stora mängder information i återkopplingsloopar finns det för första gången ett verkligt alternativ till marknadssignalerna som länge har berättigat laissezfaire-ideologin – och alla problem som kommer med den.
[Min anm: med ”marknadssignaler” avses att de priser som konsumenterna är beredda att betala också bestämmer vad som kommer att produceras och säljas. Efterfrågan, inte behov, bestämmer. Någon gör ett köp, och det sänder marknadssignalen till producenten. Ett behov som inte kan betala för sig finns inte på den ordinarie marknaden i den liberala ekonomin. Möjligen finns det som välgörenhet vid sidan av.

”Looparna” som Feng skriver om är antagligen samma sak som beskrevs i termen av cybernetik, alltså styrteori, i mitten av 1900-talet när datorer var ganska nya. Ju bättre informationsbehandling, och naturligtvis ju bättre indata till datorerna, desto snabbare kommer det att gå att kunna reagera på förändringar i flödet mellan produktion och konsument och göra lämpliga justeringar.
Tillåt mig i detta sammanhang att påminna om min gamla klassiker om morotspåsen och streckkoden!]
 

Det som fattas här (artikeln är ju inte så lång och täcker egentligen bara problemet när datoriseringen slår ut folk) är lite mer tankar om hur systemet skall styras. Här får vi de tekniska möjligheterna, men hur skall behov definieras och värdesättas – och av vem? I ett kinesiskt sammanhang torde det ännu så länge vara Kinas Kommunistiska Parti, men då är frågan vilka som kontrollerar partiet idag och framöver. Det finns ju en del rikt affärsfolk även i partiet. Hur mycket inflytande kommer de att ha? Med en proletär klasståndpunkt skulle ju arbetarnas och de fattigare böndernas intressen alltid sättas först, men jag är inte säker på att den kinesiska ledningen har just den ståndpunkten alla dagar.

Generellt om det sorgliga ämnet ”dagens vänster och tekniken” så avslutar jag med ett citat från min blogg, daterat 29 juli 2007:

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från ”nödvändighetens till frihetens rike”. Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?

Jag minns med visst vemod den gång jag försökte prata med en ganska uppsatt dam i Vänsterpartiet om datorernas möjligheter. Hon stirrade på mig och utbrast: ”Men jag är ju humanist!” – Tja, det var väl Marx också?

Tur att kineserna kanske gör något praktiskt i alla fall.

Goda nyheter för transhumanister?

Saxat från en större artikel i Svenska Dagbladet, ”Kan artificiell intelligens göra oss övermänskliga?”:

Harari varnar för att medicinens främsta uppgift tycks bli att uppgradera de redan rika och vackra. Inte bota de fattiga och sjuka. Helt enkelt för att vi lever i en postindustriell tid där det inte längre är ekonomiskt rationellt för eliten att värna massornas hälsa. Han ser en ny kast av övermänniskor växa fram med hjälp av AI och algoritmer. Han ser dem överge sina liberala rötter. Han ser dem behandla de vanliga, icke-uppdaterade människorna ungefär som 1800-talets européer behandlade afrikanerna. Som vildar. Som slavar. Som ickemänniskor.
Det kommer inte att ske i morgon. Uppgraderingarna kommer att implementeras gradvis. Men steg för steg kommer de utvalda att bli ett med maskinerna. Omvandlingsprocessen pågår redan, förklarar Harari: ”Varje dag låter miljontals människor sin smartphone få lite större makt över deras liv eller prövar ett nytt och mer effektivt läkemedel. I sin strävan efter hälsa, lycka och makt kommer människor undan för undan att förändra först en av sina egenskaper och sedan en till och en till, tills de inte längre är människor.” 

Men som redan Hobbes påtalade för bortåt 350 år sedan kan de små och fattiga bli starka genom att enas och ge sig på storpamparna. Detta även om den typ av industrialism som gjorde att eliten på olika sätt måste värna om massornas hälsa försvinner. 

Det är klart att transhumanister tycker det är bra om människor inte längre är människor och slipper en massa tråkiga livsproblem. Vi andra är nog lite mer fundersamma. Och redan i början av 1960-talet varnade Marshall McLuhan för att vi via elektronikens ökande inflytande på våra liv kan glida in i en situation som kan bli väldigt farlig om vi inte förstår vad som pågår. 

Mänskligheten vandrar en osäker stig med okänt slut

Den konstiga tystnaden

En av de viktigaste frågor vi har att ta ställning till är FRAMTIDEN. Det är där vi kommer att leva, även om det ur mänsklig synpunkt ofta är lättare att lulla omkring i det förflutna. Den ständigt like intressante bloggaren Lennart, på andra sidan Jorden i Silicon Valley, har en intressant bloggpost om robotteknik. Den borde ha utlöst en störtflod av kommentarer, men det enda som finns kommer från mig. Och jag vet förskräckande lite om hur sådant fungerar, även om jag sett industrirobotar i aktion ute på verkstadsgolvet.

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från ”nödvändighetens till frihetens rike”. Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?

En tolkning av den här konstiga tystnaden om den nya befriande tekniken är att vänstergrupperna helt enkelt inte har listat ut hur exempelvis avancerad bioteknik som ännu inte finns skall länkas samman med kampen för bättre a-kassa idag. Det är enklare att tala om det som finns här och nu. Men jag är ändå positiv, det borde kunna gå. I själva verket MÅSTE det gå, för vänstern är den enda kraft i samhället som kan föra den liberala frihetsrevolutionen till sin fullbordan och ta oss från människans förhistoria in i dess historia. Liberalerna själva kan inte göra det, vi ser dagligen hur de glider tillbaka mot alltmer reaktionära positioner.

En negativ tolkning av tystnaden kan vara att vänstern helt enkelt inte bryr sig, eller är motståndare till det enorma vetenskapligt-tekniska genombrott som sker i vår tid. Men då har den sprängt vägen till framtiden och kan lika gärna lägga sig ner och dö.

Av de bloggar som kallar sig vänster som jag tittar på regelbundet är det bara två-tre stycken som i någon större omfattning går in på naturvetenskap, teknologi och samhällsvetenskap. Är inte detta skräp? Måste vi vänta tills det kommer en superdator full med artificiell intelligens som talar om hur framtidens samhälle bäst skall byggas medan vänstergrupperna sitter och ältar det förflutna? Och vem programmerar den datorn?