Naiva ungdomar, eller …?

För ett par år sedan citerade jag en ledare från British National Party som förklarade varför detta parti, med rötter i rå antisemitism, gått över till att stödja Israel. Det var helt enkelt en bekvämlighetsfråga. Idag är det ganska riskfritt att hetsa mot muslimer, men hetsar man mot judar är det klippt direkt. Alltså hetsar man mot muslimer. Normalt tankesätt för mobbare, antar jag. (Jag var inne på ungefär samma ämne igår också, men mera inriktad på frågan hur man bäst parerar sådant här opportunistiskt elände.)

Idag skriver ett par ledare för sverigedemokraternas ungdomsförbund en debattartikel som (naivt, omedvetet, mycket medvetet?) tar avstånd från moderpartiets uppslutning om Israel och dess motstånd mot att Palestina skall erkännas. Listan över israeliska övergrepp mot palestinierna finns inget att invända emot. Frågetecken kan däremot sättas till tanken att varje folk har rätt att bilda en egen stat. ”Den nationalistiska principen” som ungdomarna skriver om får ju stundtals katastrofala följder, och någon sådan rätt finns helt enkelt inte. Inte annan rätt än i det gamla talesättet från Eddan: Rätten sitter i spjutstångs ände. Och det låter inte trevligt. Hur definierar man överhuvud taget ”folk”, bara den frågan borde orsaka kritiska funderingar, även om väl motiverad befrielsekamp mot usla förtryckare förtjänar vårt stöd.

Enligt ungdomarna är det mer en personlig grej hos ledare inom SD att stödja Israel, medan medlemmar och väljare inte stödjer detta. Frågan är – om man vill vara ironisk – är om dessa ohörda grupper klarar av att vara positivt inställda till palestiniernas befrielsekamp men ändå fortsätta att trampa på i den islamfientliga fåran? Eller tänker man sig en korrigering där också?

De unga tar sig ton

Kan artikeln i Aftonbladet också vara en opportunistisk sväng? Å ena sidan är det bekvämt att ha muslimer att hetsa mot, å andra sidan är det svårt att inte se Israel som en belastning på grund av landets politik mot palestinierna. Därmed vore det klokast att släppa israelkopplingen (utan att släppa fram de gamla judehatarna som torde finnas i SD:s undervegetation) och därmed alltmer framstå som ett vanligt hyggligt parti.

Nyfascist på klimatkonferensen

De läskiga figurerna i British National Party har jag nämnt tidigare på bloggen, bland annat här. De är den där smarta sorten som vänder kappan efter vinden. Inte är de så jäkla dumma att de kör med judarna som dödsfiende, det är inte inne längre. I stället hyllar de Israel och satsar på islamofobi. De vill vinna röster genom att hetsa mot invandrare i största allmänhet och gå emot kriget i Afghanistan (de tycker nog inte om afghaner heller, men kriget råkar vara impopulärt i Storbritannien). Så uselt och nedgånget som brittiska Labourpartiet är, och så meningslösa som grupper till vänster om Labour är, har BNP stora möjligheter att dra till sig mängder av missnöjda arbetare.

Deras ledare heter Nick Griffith och valdes in i EU-parlamentet nyligen. Och där har han hamnat i ett klimatutskott och skall tala på klimatkonferensen i Köpenhamn. I Miljöaktuellt kallas han ”extrem klimatskeptiker”.

I ett tal i parlamentet förra veckan anklagade Nick Griffin klimatforskare för att manipulera statistik och för att hitta på nya dödliga ideologier. Nu kommer han att bli en av 15 utvalda EU-parlamentariker som får tillfälle att tala direkt till delegaterna på mötet.


Den här bilden finns på Kildén & Åsman-bloggen. Där kan man läsa mer om BNP i detta inlägg. Det är absurt, men Griffith försöker sälja sig som en ny Winston Churchill. Tja, var inte Churchill rasist också? Richard Seymours blogg med det pampiga namnet Lenin¨s Tomb skriver ofta om BNP.

Lästips på nätet om brittiska (ny)fascister/nazister

Egentligen vill jag mest vara totalt världsfrånvarande och bara njuta av utsikten mot de blånande bergen, men medan jag gör det kan du förslagsvis läsa ett ganska långt inlägg på Richard Seymours blogg om British National Party, BNP, och dess väg från gammalnazism till nyare melodier på samma gamla hat-tema. Lite nutidshistoria om extremhögern alltså.

Utsikt på min morgonpromenad – inte en fascist- eller nazistbuse så långt ögat når. Vad man inte ser på bilden (de är för små) var några silvertärnor som jagade över sjön. Vilken ideologisk hemvist de har törs jag inte uttala mig om.

Visserligen är förhållandena olika i olika europeiska länder, men vissa grunddrag är nog ganska lika för BNP och grupper på annat håll. Medan du ändå är inne på Seymours blogg med det pampiga namnet Lenin’s Tomb kan du kasta ett öga på detta inlägg där han går igenom den kriminella belastningen hos ledande BNP:are. Å ena sidan är detta av lokalt brittiskt intresse, å andra sidan kan man fråga om det inte är en generell tendens att folk med dålig kontroll av egna våldsimpulser hamnar i just den här sortens grupper?

Principfasta men mindre begåvade nassar fortsätter givetvis öppet med att vara det och skylla allt elände på judarna. De som är principfasta men mer begåvade flyttar fokus mot grupper som det är ofarligare att ge sig på. Så gjorde BNP. För britternas del var det först invandrare från Brittiska Samväldet, och sedan muslimer som blev måltavlan när ledarna insåg att med en sådan inriktning är det lättare att ta sig fram i politiken än om man hetsar mot judarna. Och ”main stream media” verkar gå på det.

Och därmed kan man fundera på hur hur det kommer sig att en politik som spinner på följande teman gång efter gång kan vinna anhängare: marginalisera en grupp i samhället, demonisera den, utpeka den som skyldig till allsköns olyckor, hävda att den är ute efter att förgöra eller förslava oss alla – med andra ord: det är vi eller dom, vi måste slå till och helst först!

På tal om inspiration för fascism. Jag lyssnade på en hackig webbradioförbindelse på en intervju med SÄPO-chefen Anders Danielsson. Lite av innehållet finns citerat här, där han dissar en del påståenden om Rosengård i Malmö. Det är inte islamistiska fundamentalister som håller på att ta över området. Däremot finns det ett kvarter där med överbefolkade lägenheter och svåra sociala problem. Jag hörde inte allt Danielsson sade på grund av hackandet i överföringen, men jag tror inte han nämnde vilka som är ansvariga för dessa sociala problem. Någon äger väl de uselt underhållna kåkarna. I ett anständigt land kanske det är den sortens individer som borde vara i fokus för rättsväsendets åtgärder!

Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Bra drag …men dags för ny strategi?, andread0ria skriver “Civilkurage” – Västra hamnen style, Kaj Raving skriver (V)i förespråkar närhetens och småskalighetens betydelse, Jinge skriver Galet land behåller president, Anders_S skriver Meningslös retorik från Göteborgspolitiker om brott, Björn Nilsson skriver Brott lönar sig inte …

Neofascister på väg mot EU-parlamentet

De gamla rasistpartierna sadlade om och blev israelvänliga. BNP, British National Party, har jag skrivit om tidigare – hur de spolade judehat och övergick till det politiskt bekvämare islamhatet i stället. Nu drar det ihop sig till val till EU-parlamentet. Partier av BNP-typ vill naturligtvis hålla sig framme. Med tanke på hur lågt intresset är på de flesta håll för EU och dess parlament är det förmodligen lättare att ta sig in där än i nationella parlament. Men finns man i EU-parlamentet och kan snylta på dess fonder ökar chanserna att i nästa steg öka inflytandet på hemmaplan.

Brittiska arbetarpartiet Labour är mest skit, man kanske kan säga att det är en mycket värre moraliskt nedgången variant än svenska socialdemokrater. Men nu oroar sig Labour, enligt brittiska Independent, för att BNP skall ta sig in i EU-parlamentet för första gången. Man har startat en motkampanj. Folk vet inte vad BNP står för, säger en Labourföreträdare. Det kan nog stämma, men ett värre problem kan vara att folk vet vad Labour står för.

Hur skall nu det gå? Kommer BNP att förlora på att det korrupta Labour går till motoffensiv?

Det här är ju ett reellt problem tvärs över Europa. Kan man tänka sig att de BNP-artade partierna, som Sverigedemokraterna, närmast ser det som en fördel att angripas av byråkrater som folk i allmänhet inte har så mycket till övers för?

För att möta den nya vågen av ras- och religionshat behövs det partier av annan kaliber. En riktig vänster med andra ord.

Från Konfliktportalen.se: aik-micke skriver 1a Maj i Stockholm, aik-micke skriver Gallerian-galleri, MJE skriver The Man at the C&A – om politiska tvivel., aik-micke skriver Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig, slutstadium skriver Apropå moderaternas “nya” invandrarpolitik

Nya måltavlor – samma gamla mentalitet

BNP, British National Party, var en gång i tiden en samling råbarkade judehatande slagskämpar. Nu har det ändrat utseende och säger sig stödja Israel. Jag har ingen större koll på vad Sverigedemokraterna håller på med, men jag undrar om man inte kan se en parallell utveckling. Den som är intresserad kan studera den här artikeln. En ovanligt frispråkig BNP-ledare vid namn Griffin förklarar den förvånande utvecklingen så här:

It stands to reason that adopting an ‘Islamophobic’ position that appeals to large numbers of ordinary people — including un-nudged journalists — is going to produce on average much better media coverage than siding with Iran and banging on about ‘Jewish power’, which is guaranteed to raise hackles of virtually every single journalist in the western world.

Med andra ord, ren jäkla opportunism av den osmakligaste sort. Man funderar på vad idioterna på gatan lättast kan svälja i form av hatbudskap, och så kör man det. Fungerar det inte med det ena så tar man det andra. Judar i England verkar inte vara särskilt trakterade av det här gänget, och det kan man förstå. De putsar upp fasaden, men är det inte samma gamla hatmånglare i alla fall? Hur är det man säger? – Med sådana vänner behöver man inga fiender.