Ångest, ångest, är min arvedel …

Ett citat från förre utrikesexcellen Carl Bildts blogg illustrerar min rubrik. Han har varit på konferens i Estland, och där fanns det tydligen figurer som såväl kände ‘ångest’ som försökte upprätthålla en karsk attityd att inget egentligen har förändrats (det är väl ungefär som den tidiga förnekelsefasen efter att en katastrof inträffat). Och som Bildts egen rubrik säger, det är Ångest i diskussioner i Tallin:

Om det är något som dominerade dagarna i Tallinn så var det den mer eller mindre öppna, mer eller mindre förtränga, ångesten över vad vi sett hända i Afghanistan under de senaste veckorna.

Delvis handlade detta självklart om utvecklingen i Afghanistan självt, men delvis och nog än mer om dess vidare och mer långsiktiga konsekvenser. Och på den punkten fanns det naturligt nog olika bedömningar.

För länder som Estland, Lettland, Litauen och Polen är den fasta förankringen i säkerhetsgarantier som ytterst handlar om USA:s vilja och förmåga att komma till undsättning av alldeles fundamental betydelse.

Och därför var det kanske inte så konstigt att det från dessa länder fanns en tydlig tendens att spela ner diskussionen om huruvida USA:s plötsliga reträtt har minskat förtroendet för USA som säkerhetsgarant. Under ytan var dock ångesten över den plötsliga situationen påtaglig.

Min rubrik hänvisar till den kanske mest kända dikten av ‘Ångest-Pälle’ Lagerkvist. Varför inte spinna vidare på poesitemat och ändra lite på en rad av Karin ‘Kalle Kanin’ Boye: Det gör ont när imperier brister. Men som det framgick av hennes dikt gick smärtan över och det blev bra så småningom. Så blir det såväl när knoppar som imperier spricker (hoppas vi).

Att se den andre

En del är jättearga på Carl Bildt. Alltid. Jag tycker det är bättre att vara arg för det man tycker är krokigt, och kanske i stället hålla med om det kommer något intressant och positivt från det hållet. Här är slutklämmen på hans senaste bloggpost, jag har kursiverat slutsatsen:

Vita Huset har nu bestämt att upp mot en tredjedel av kvarvarande amerikanska trupper i Tyskland skall dras tillbaka. Det sägs att beslutet togs utan att Berlin informerades i förväg.
Det är en betydande reducering. Det sägs att det innebär att det speciella förband med F16-flygplan som fortfarande finns i Tyskland tillhör de som nu dras bort, och det skulle innebära att F16-förbandet i Aviano i norra Italien är det enda kvarvarande amerikanska stridsflygförbandet på den europeiska kontinenten.
Samtidigt fortsätter man självfallet olika typer av viktiga gemensamma övningar.
Och det är viktigt, även om jag nog tillhör dem som tycker det är onödigt att flyga B1B-bombflygplan över områden alltför nära Ryssland, t ex när detta nyligen skedde också över Ukraina. Jag kan väl föreställa mig reaktionerna på någon typ av motsvarande ryskt uppträdande.
Det finns anledning till försiktighet med sådant som riskerar att uppfattas som provocerande.

Här ger Bildt ett exempel på att ”se den andre”. Det är inte alla som gör det. Han uppfattar att det kan vara provocerande för ryssarna att låta NATO-flygplan som kan utrustas med kärnvapen röra sig nära ryskt territorium. Och inte bara det, han säger att detta kan vara ett skäl att inte göra så. (Jag kan tänka mig att somliga snarare verkligen ser det som ett skäl – ju mer provokationer desto bättre, och svarar ryssen är det bara att köra igång stora mediedrevet om hur aggressiv ”Putin” är, och blir det kärnvapenkrig kommer de evangelikala galningarna snabbare till himlen. Detta trots Putins coola konstaterande att ”vi kommer till himlen, men ni kommer bara att dö”.)

– Är det en fågel, Stålmannen – eller en NATO-bombare med kärnvapen som flyger däruppe?

Ryssen har också känslor, och tänk om ryska bombplan systematiskt började stryka längs NATO-staternas gränser. (Jag har för mig att upprörda känslor utbröt för några år sedan när ryska plan för första gången på många år flög utanför norska kusten, och att det blev oro när långdistansbombare flög till Venezuela och deltog i övningar i Karibien. Ryska flygningar över internationellt vatten i Östersjön gör också en del människor upprörda – att USA-plan är härinne upprör tydligen inte.)

Att USA minskar ockupationsstyrkorna i Tyskland är intressant. Hur skall det tolkas? – Jag vet inte. Kommer de att flyttas hem, eller till något slagfält i Tredje världen?

Tillägg: Pål Steigan skriver att trupperna skall flyttas till Polen. Sitter det månne någon och planerar operation Barbarossa 2.0?

Medeltiden är bättre än sitt rykte!

Ibland är förre utrikesexcellensen Bildt faktiskt rolig:

Jag har heller aldrig känt någon drift i att delta i det allmänna smutskastandet av medeltiden. 

Detta på tal om Saudiarabien. Det tråkiga är nog inte att Saudiarabien befinner sig i medeltiden utan i vår tid. Dessutom försett med moderna vapen som mal sönder grannlandet Jemen.

För övrigt finns det historiker som hävdar att medeltiden verkligen inte var så mörk (”the dark ages”) som det påstås. I mina hyllor står bland annat en bok som heter Den ljusa medeltiden. ”Mörkret” var förtal av folk som ville återgå till tiden före medeltiden, till den klassiska romerska epoken. Renässansfolket alltså, de som i stället hyllade det antika Rom, den epok som låg innan medeltiden. En rörelse som i sina mål var reaktionär. Det misslyckades naturligtvis. Återupplivandet av romerska ideal satte igång oväntade processer. Några hundra år senare var kapitalismen i färd med att bryta ner såväl renässansens som medeltidens kvarlevor i Europa.

Carl rapporterar från Riga

Förre utrikesexcellensen Bildt har varit i Riga. Det står några intressanta saker i hans rapport:

Man har gått från en nivå på BNP per capita kring 50% av EU:s genomsnittliga till kring 75%. Bra så, men under senare år har konvergensen så gott som upphört.
Och det är farligt inte minst i ljuset av den andra utmaning jag talade om, nämligen den demografiska. Under det senaste kvartseklet har Lettland förlorat ca en tredjedel av din befolkning. Många finns i dag i Irland eller Storbritannien.

Hur hade BNP/capita sett ut om det inte skett en massutvandring då? Legat kvar på halva EU:s genomsnitt? Verkar som det där med EU-medlemskap och euro inte är något jätteklipp, särskilt inte för rätt små och svaga stater. (Det är andra som gör klippen.)

Ytterligare ett klipp som visar på hur resurser felfördelas:

Och Lettland storsatsar nu för att de egna försvarsutgifterna snart skall vara upp i 2% av BNP. Det är mer än en fördubbling under en rätt kort tidsperiod, och leder självfallet till att utrymmet för övriga också angelägna offentliga utgifter på t ex skola och sjukvård trängs tillbaka.

Vågar man tippa på att medel som kunde ha använts för skola och sjukvård i Lettland i stället på något underbart sätt ramlar ned i det USAmerikanska militärindustriella komplexets kassakistor?

– Oj, det där med EU och NATO blev inte riktigt så bra som vi trodde …

Bildt om Lavrovs ryska synpunkter

Sålunda skriver förre utrikesexcellensen Bildt på sin blogg:

Hemma ser jag att det är viss upphetsning över vad Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov sagt i en intervju om ett möjligt svenskt och finskt medlemsskap i Nato. Men jag tyckte nog att hans kommentarer, icke minst med hans mått mätt, var relativt försiktiga. Att Moskva inte skulle tycka om ett sådant steg förvånar väl knappast. Och att den ryska militären möjligen skulle göra vissa ändrade dispositioner är heller knappast sensationellt. Lavrov uttalar sig dessutom rent hypotetiskt – skulle han fråga dem skulle han med stor sannolikhet få beskedet att de redan gjort sådana dispositioner. Det var ett bra tag sedan Sverige lämnade neutralitetspolitiken – och också under dess skeden visste ju Moskva betydligt mer om våra också militära västkontakter än vad som berättades offentligt i Sverige.

Jag kursiverade ett par meningar som är extra intressanta: dels att det inte är konstigt att Ryssland reagerar om Sverige gör sig till utgångsplats för NATO-angrepp mot Ryssland. Dels att det länge ljögs om neutraliteten för det svenska folket, och att den politiken inte var riskfri.

Bildts kommentar

Förre excellensen Bildts kommentar till nedskjutningen av det ryska planet på Syrisk-Turkiska gränsen är anmärkningsvärt återhållsam. Hans ursäkter angående turkarnas beteende är ganska milda. Kan man tolka det så att man i hans kretsar inte är så glada över vad Erdogan håller på med? Man kan lätt få intrycket av att regeringen i Turkiet känner sig allvarligt pressad av vad som händer i det syriska kriget och försöker dra in hela NATO. Men vill ‘hela NATO’ vara med om det? Det är ju helt klart att Turkiet spelar en ful roll genom att på olika sätt stödja samma sorts islamister som agerar i Syrien, och senast i Libanon, Frankrike och Tunisien.

– Hur som helst, bara att sådana här saker händer är ett gott argument för att inte gå med i NATO.

Förresten, ni har väl hört det där om ”Je suis Charlie” eller ”Je suis Paris”? Men aldrig ”Jag är Beslan”. Närmare tusen människor dödades eller skadades när islamister angrep en skola i Beslan i södra Ryssland 2004. Många var just skolbarn. Men betraktades det som en världsangelägenhet där propagandan skulle dras upp på högsta volym? – Knappast, för islamisterna är ju inte några frisvävande dödsänglar. De jagas på av … ja just det, en del stora spelare i världspolitiken, som exempelvis NATO.

Expansion/hot, hån, återhämtning utan lön (lönlös återhämtning)

 

Jaha, den här kartan visar väl (om vi frågar snillen som förre utrikesexcellensen Bildt) hur Ryssland hotfullt expanderar ut över världen. (Hittade f.ö. kartan på Stefan Lindgrens nyhetssidor på nätet. Han satte den genialiska rubriken Ryssen kommer, men lade inte till några ytterligare kommentarer. Men det behövs ju inte, vi ser ju ändå hur de ryska pansarkolonnerna rullar fram över Europa!)

Till råga på allt kommer ryssdj-a och hånar oss också. Är det tacken för vad vi gjort för dem (något har vi väl gjort, om man glömmer en pinsamhet som division Engelbrecht? Kan vi inte drömma oss tillbaka till de dagar när de virriga slaverna i Ryssland inkallade ‘svenske Rurik’ för att få lite ordning på deras kaos?):

Något annat nu: En notis från den syriskvänliga bloggen SyrPer (Syrian Perspective). Enda anmärkningen jag vill göra är ett frågetecken om hur ‘svenska’ de här gynnarna verkligen är:

We are delighted to report the deaths of 3 Swedish terrorists in Syria who left the the cities of Stockholm and Gothenburg to fight alongside ISIS (read: United States) in its was of nihilism against the people of Syria.  Two were killed in ‘Ayn Al-‘Arab (Kobaani) and the other in northern Aleppo.  Our middle fingers are extended out to the pack of rats who sired these vermin and we wish them all a swift descent to the Oven Roaster awaiting them.

På sätt och vis är det skönt att bli av med dem. Däremot håller jag inte med personer som tycker att det är bra att sådana figurer får sticka iväg och bedriva terror mot oskyldiga människor. Detta även om de förmodligen är så oskickliga som soldater att de nog ofta stryker med själva innan de hinner göra så mycket otäckt själva. Kanonmat som utnyttjas av mer erfarna gangsters antar jag (de kanske redan är vana vid det som kriminella här i landet?) Går det att få stopp på dem innan de drar iväg så se till att de stoppas!
 

Och så lite om ekonomi, eftersom det här delvis är en ekonomiblogg. Robert Reich skriver om USA-demokraternas senaste valnederlag. Han myntar också en term jag inte sett tidigare: ‘wageless recovery”. I samband med tidigare kriser och återhämtning har man talat om ”jobless recovery”, eftersom bättre tider inte har lett till fler arbeten. Nu förefaller en ny variant ha kommit fram: mängden arbeten ökar, men lönerna gör det inte. Snarare tvärtom, om man inte tillhör de absoluta toppskikten i samhället.

If you want a single reason for why Democrats lost big on Election Day 2014 it’s this: Median household income continues to drop. This is the first “recovery” in memory when this has happened. Jobs are coming back but wages aren’t. Every month the job numbers grow but the wage numbers go nowhere. Most new jobs are in part-time or low-paying positions. They pay less than the jobs lost in the Great Recession. This wageless recovery has been made all the worse because pay is less predictable than ever. Most Americans don’t know what they’ll be earning next year or even next month. Two-thirds are now living paycheck to paycheck. So why is this called a “recovery” at all? Because, technically, the economy is growing. But almost all the gains from that growth are going to a small minority at the top. In fact, 100 percent of the gains have gone to the best-off 10 percent. Ninety-five percent have gone to the top 1 percent. The stock market has boomed. Corporate profits are through the roof. CEO pay, in the stratosphere. Yet most Americans feel like they’re still in a recession.

Ja, i ett klassamhälle är väl detta ett väntat utfall när systemet börjar visa allvarliga tendenser till att bryta samman. ‘Lönlös återhämtning’ kan man ju skoja om. Fast det inte är så skojigt för den växande del av USAmerikanerna som lever nära eller under fattigdomsgränsen och knappast har några möjligheter att ta sig upp till bättre standard.

Och som jag skrivit någon gång tidigare så är det där med goda och dåliga konjunkturer olika beroende av var man befinner sig. I den extrema överklassen är det alltid högkonjunktur, i de nedre lagren i samhället är det permanent lågkonjunktur. Sedan finns det mellanskikt som kan tjäna på/drabbas av konjunktursvängningarna. Bland dessa finns mellanskikt av bättre betalda knegare (‘medelklass’) som kan börja föra ett jäkla liv om de ser sin standard sjunka. De har ju bättre tillgång till media och kan därmed effektivare föra sin talan än mer nedpressade skikt (de som verkligen borde bråka). ”Yet most Americans feel like they’re still in a recession”, men så tillbakatryckta som de USAmerikanska lönearbetarna är, är det fråga om de faktiskt väldigt mycket börjar likna det härjade proletariat som Marx beskriver i Kommunistiska Manifestet. Kommer marschen ner i avgrunden att fortsätta?

Bildt och hans vänner är dystra

Den här bilden fiskade jag upp från Russia Insider. Måste jag påpeka att ‘Vlad the Hammer’ ser jäkligt coooool ut!

Carl Bildt, om någon minns honom, fortsätter att förpesta cyberrymden med sitt evinnerliga bloggande. Nu är han och hans kompisar dystra. Det beror bland annat av detta [anmärkningar inom parentes kommer från bloggare Björnbrum]:

Det håller på att sjunka in att vi har att göra med ett Ryssland påtagligt annorlunda än vad vi kanske trodde och framför allt hoppades på. [Jaha, det har tagit tid att fatta att fyll-Boris Jeltsins vanstyre av ersatts av mer kompetenta krafter i Moskva.]

Och frågan som blev hängande i luften är om vi egentligen är förberedda för den utveckling som vi kan komma att ställas inför. [Tja, ni har ju hundrafemtioelva underrättelsetjänster fulla med analytiker, men ingen kunde tala om för er att Jeltsineran var slut för åratal sedan och att det nu gällde att tänka sig in i ett nytt läge.]

Jag tillhörde dem som noggrant hade läst president Putins anförande vid den s k Valdai-klubben för några veckor sedan.

Där framträder det revisionistiska Kreml med full kraft, och med en världsbild som inte kan annat än oroa. [Det finns flera som läst talet, och dragit slutsatser som går åt annat håll.]

Temat för det var en värld med nya regler eller en med inga regler alls för staters uppträdande. [‘Inga regler’ har ju varit regeln för Bildts verkliga chefer, nu slår det tillbaka mot dem själv och de kan inte göra något annat än att gnälla.]

Och i denna formulering ligger självklart att man avvisar de regler som vi hitintills tagit närmast för självklara för umgänget mellan stater också i det Europa som vuxit fram efter Berlin-murens fall. [‘Självklarheten’ var Jeltsinepokens kaos och ineffektivitet vad det gällde att få Ryssland på fötter och försvara landets intressen. Och vilka är ”vi” som tar det ena och andra för ‘närmast självklart’? Är det ett ”vi” som när som helst kan ändra reglerna, godtyckligt och utan att bry sig om vad andra tycker?]

Att Kreml demonstrerat detta i fallet Ukraina är alldeles uppenbart. [Är det?] Men här upphöjs det till programmatisk politik för dagens Kreml. [‘Kreml’ verkar vara den ende nyktre och vuxne i det här sammanhanget, så sluta gnäll, lille Carl.]

Efter detta exempel på förre svenske utrikesexcellensens analytiska excesser föreslår jag att den intresserade läsaren går direkt till ryske presidentens hemsida och läser en engelsk översättning av vad Putin sade.

Så här såg han ut när han sa det

Putin tog upp det självklara, hur alla dessa ‘regimförändringar’, ‘färgrevolutioner’, och stöd till grupper med väldigt skumma agendor (= islamister) har orsakat kaos och elände i land efter land. Och detta beror enligt honom på att västmakterna drabbades av storhetsvansinne efter segern i Kalla kriget och trodde att de kunde diktera villkoren för hela världen. Verkligheten har visat något annat.

Ett citat bara, läs gärna hela talet!:

…international relations must be based on international law, which itself should rest on moral principles such as justice, equality and truth. Perhaps most important is respect for one’s partners and their interests. This is an obvious formula, but simply following it could radically change the global situation.

I am certain that if there is a will, we can restore the effectiveness of the international and regional institutions system. We do not even need to build anything anew, from the scratch; this is not a “greenfield,” especially since the institutions created after World War II are quite universal and can be given modern substance, adequate to manage the current situation.

This is true of improving the work of the UN, whose central role is irreplaceable, as well as the OSCE, which, over the course of 40 years, has proven to be a necessary mechanism for ensuring security and cooperation in the Euro-Atlantic region. I must say that even now, in trying to resolve the crisis in southeast Ukraine, the OSCE is playing a very positive role.

Det här ser inte ut som vad Bildt hävdar, nämligen att Ryssland kräver ”en värld med nya regler eller en med inga regler alls”. Regelverket kan byggas från en grund som redan existerar, men det kräver ömsesidig respekt från alla deltagare i det internationella systemet. Och är detta något som USA:s politiker, med deras ‘exceptionalism’, kan svälja? Som Putin säger så kan hela världsläget ändras om staterna börjar uppträda enligt ett fastlagt regelsystem i stället för som vissa makter uppträder idag.

Efter talet var det en frågestund där det också sades intressanta saker.

Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt

Några rader från Johan Cronemans hårtslående krönika i DN:

Svensk television, svenska nyhetsredaktioner, borde ju vara intresserade av hela sanningen, diskutera flera olika teorier, inte bara den politiska sanning som Carl Bildt ristade i sten bara timmar efter det att MH17 gått i marken. …

… nej, här följer vi den officiella Bildt-linjen, och ingen annan.

Det är slappt, och det är ett svek mot läsare och tittare. …

Jag vill ha hela sanningen – Carl Bildts politiska propagandanummer är jag inte ensam om att ifrågasätta. …

Konsensus råder, tyst det är i husen. Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt.

Är det på detta sätt som västliga media uppträder när de letar efter nyckeln/sanningen?

Om man lägger ihop flygplanshistorien nu med ubåtsspektaklet på åttiotalet borde Bildt med rimligt kritiska media i hälarna, och en opposition på hugget, vara politiskt död vid det här laget. Men han bara seglar vidare. Undrar hur det går för Croneman efter den här attacken? Har han en sådan ställning som äldre erfaren journalist att det här är riskfritt (alternativt: går han i pension snart?), har han stöd från tidningsledningen, eller vad?

En del skäller ju på ‘journalisterna’ för vad media för ut, men i allmänhet torde det vara redaktionsledningarna och mediernas ägare som bestämmer vad som kommer ut till allmänheten. Journalisterna är knegare som sammanställer material, men de har inte sista ordet om vad som publiceras, i alla fall inte när det rör känsliga saker. Och att kritisera Bildt är känsligt, liksom att ifrågasätta den officiella versionen av vad som hände när det malaysiska planet störtade.