Lite mer diskussion om ‘basinkomst’ etc

Det kom en kommentar till en äldre bloggpost där jag kritiserade ”fantasilöshet” vad det gäller uppslag av typen basinkomst. Kommentarer på gamla bloggposter försvinner utan att någon, utom möjligen bloggaren själv, uppmärksammare dem, så jag lyfter vad ‘Järnbastionen‘ skriver:

Vill bara tillägga att vi behandlat ”basinkomsten” i förbigående även i ett tidigare inlägg på vår blogg. Då skrev vi såhär:

I stället för att arbetarklassen skall ta makten över produktionen, befria arbetet från löneslaveriet, förvandla det till allas vårt gemensamma arbete och öka produktionen för hela samhällets bästa – så skall vi enligt de ”arbetskritiska” sträva efter att slippa arbeta. Idén grundar sig på den absurda idén att ”det inte längre finns lika mycket arbete att utföra” (när det i själva verket råder planerad underbemanning på i stort sett varenda arbetsplats), och förutsätter en ”basinkomst” finansierad av den borgerliga staten (genom utsugningen av arbetarna, och framför allt av folken i tredje världens förtryckta nationer). Kort sagt, en politisk linje utformad för de småborgerliga skikt i de rika länderna vars värsta mardröm är att tvingas ner i arbetarklassen, få skit under naglarna och behöva underordna sig arbetarklassens organisatoriska disciplin. Även om borgarna skulle genomföra en sådan fördelningsreform som ”basinkomsten” är, så kommer den under imperialismen aldrig tillåtas bli något som stärker arbetarklassen. För att kunna förverkliga kommunismens princip – av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov – och lösa motsättningen mellan manuellt och intellektuellt arbete måste vi först störta borgarklassen, bygga socialism och frigöra de enorma produktivkrafter som idag hålls tillbaka av kapitalismen. Som Marx skrev i Kritik av Gothaprogrammet: “I en högre fas av det kommunistiska samhället – när individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare – först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!” 

Några kommentarer:

Vad det gäller tillgänglig mängd arbete att utföra så är det riktigt att många organisationer är svårt underbemannade. Jag har nämnt det tidigare själv. En facklig aktivist som skrivit om det vid ett flertal tillfällen är Frances Tuuloskorpi (senast här). Men det finns också en annan tendens som mer brukar vara Birger Schlaugs avdelning, nämligen påpekandet att teknisk utveckling gör att arbeten försvinner, eller förvandlas till icke-arbeten. Det sammanhänger med mikrodatorrevolutionen som drog igång på 1970-talet. När persondatorn med ordbehandlingsprogram infördes kunde mängder av sekreterartjänster tas bort exempelvis. Mängder av bank- och kassatjänster överförs på kunden (avlönad personal ersätts av oavlönade kunder). Och under lågkonjunkturer tar datoriseringen extra fart. – Det finns alltså två parallella tendenser: arbetsplatser är underbemannade, arbeten försvinner, den tekniska nivån borde ändå ge utrymme för såväl fler arbeten som kortare arbetstid, sänkt pensionsålder etc.

Måste man automatiskt anta att de som ställer förslag av typen ‘medborgarlön’ eller ‘basinkomst’ har onda avsikter? Kan man möjligen tänka sig att de har en realistisk syn att det inte står någon revolution för dörren och att det gäller att göra det bästa av de möjligheter vi har nu? Man kan säga att de har fel, men även om de objektiva förutsättningarna för att byta samhällsskick ser rätt bra ut så släpar de subjektiva efter. Och då borde det väl vara en rimlig väg att utgå från dagsläget, visa på förbättringsförslag som finns – samt tala om vad som verkligen krävs för att de skall fungera.

Om avsikten hos kritikerna är att ‘avslöja borgarna’ kan ju metoden vara att ta upp förslagen, ta fram deras positiva sidor, kräva att de negativa sidorna elimineras och de goda kompletteras med ännu bättre saker. ”Även om borgarna skulle genomföra en sådan fördelningsreform som ”basinkomsten” är, så kommer den under imperialismen aldrig tillåtas bli något som stärker arbetarklassen.” Nä, men då får väl arbetarklassen agera för att det blir en förstärkning då …

Vill man ta upp verkligt onda företeelser så är Fas3 mer lämpligt. Man kan kräva att Fas3 försvinner, att eventuella vettiga sysselsättningarna finns kvar (och skojarna åker ut) men nu behandlas som vanliga arbeten med avtalsenliga löner, semester, och andra villkor. Och så ser man till att de som hamnar i en Fas3-situation i stället slussas iväg mot de stora vakanserna på den ‘normala’ arbetsmarknaden. I det sammanhanget kan man diskutera finansiering, och visa att det är resurserna som är det väsentliga, om de finns så kan finansiering fixas utan några svårigheter.

Angående ”… de småborgerliga skikt i de rika länderna vars värsta mardröm är att tvingas ner i arbetarklassen, få skit under naglarna och behöva underordna sig arbetarklassens organisatoriska disciplin” så låter det ganska hämndlystet. Hämnd skall man akta sig för, det är ofta mer skada än nytta. Och dessutom undrar jag hur mycket det verkligen finns av ”arbetarklassens organisatoriska disciplin” och vad den har för politiskt innehåll. Kan det möjligen handla om kuvade socialdemokratiska (eller numera sverigedemokratiska) arbetare som knappast tänker revolutionärt men kanaliserar missnöje och besvikelser mot diverse ”eliter” eller andra grupper som ändå inte har något inflytande över arbetarnas problem?

Kunde skriva mer om det här, men inte i den här värmeböljan. Så det får räcka för den här gången.

Att utnyttja motståndarens missar

Varför inte utnyttja motståndarens taktiska missar i stället för att bara stå passiv och glo? Vi vet ju att det händer saker i arbetslivet, och särskilt i dess utkanter. Det är företeelser som Fas3, det är krav att människor som får socialbidrag skall utföra motprestationer, det är förslag om obligatorisk A-kassa. Förslagsställarnas motiv är givetvis onda. Men hur hanterar man detta?

Vad det gällde det sista var det visst några überduktiga socialdemokrater som protesterade och inte ville ha något som luktar medborgarlön. – Vill vi inte? Varför har inte dessa figurer fått en rejäl reprimand för sitt fantasilösa lallande?

Ta de två första sakerna jag nämnde. Kan något göras där? – Ja, definitivt. Helt enkelt att kräva att de ersättningar som utgår klassas som vanlig lön för utfört arbete, och att hela upplägget definieras som vanliga arbeten. Lön, försäkringar, arbetslagstiftning, semester, pension – hela paketet, utan någon nedvärderande stämpel av ”utanförskap”!

I stället för att protestera mot de borgerligas tilltag kan man alltså ta tag i dem, driva dem vidare och förvandla det dåliga till något bättre! Det som skulle vara avsett att göra livet sämre för alltfler människor kan omvandlas till den ‘arbetsgaranti’ som är en viktig komponent i modern penningteori. I sig är det en befrielsehandling: du har arbete, kan försörja dig själv, behöver inte krusa några självutnämnda borgerliga übermenschen! Garantin betyder att är du utan arbete, men har svårt att få något nytt, så finns det en samhällelig beredskap och organisation för att ta hand om det – och det kommer Fas3-artister och liknande figurer att hata!

0951a273-d9d3-4d83-812a-26c5141d5131-620x372
När det regnar kan det behövas paraply. När det blir knepigt med jobb kan det behövas arbetsgaranti.

I själva verket torde det finnas mängder av arbeten i dagens slimmande och övertidsstressade organisationer. Fyll igen hålen där till att börja med!

Fas 3-nyheter – får man göra så här?

Jag undrar om det här upplägger håller: enligt Skövde Nyheter (som knappast tillhör min dagliga läsning, jag hittade nyheten först här) så har kyrkorådet i Varnhems församling beslutat att säga upp en caféverksamhet som är utarrenderad till en flitigt arbetande människa. I stället tänker man ta över verksamheten själv och driva den genom att ta in Fas 2 & 3-jobbare. Det är klart att då får församlingen ett antal tusenlappar per Fas-person, men några som kommenterade detta undrade om man får göra så? Kan man ersätta människor med (får vi hoppas) normala anställningsvillkor med personer vars villkor verkligen inte bör ses som normala?

Rent generellt så bör Fas-an försvinna och ersättas av arbeten till villkor vad det gäller lön, semester och annat som är standard på svensk arbetsmarknad.

Här finns uppenbarligen nyttiga arbeten!

Det sades nyligen att det offentliga öst ut tre miljarder på så kallade jobbcoacher som knappast fixat några nya jobb. 3 000 000 000 kronor, det är rätt mycket. Tänk om man i stället tagit sig en titt på arbetsplatser med överslimmade organisationer, exempelvis sjukhus med bland annat städning? Att det inte står bra till där har varit känt sedan länge, och det är en ren hälsofara för personal, patienter och besökare. Det behövs mer folk som hjälper till att hålla smuts och bakterier på avstånd!

Det ingår en del material i städning, men jag antar att den stora kostnaden är det mänskliga arbetet. Om konstigheter som jobbcoaching och Fas3 eliminerades skulle man kunna koncentrera sig på underbemannade sektorer som den här i stället och använda fonderna till något samhällsnyttigt och produktivt. Det finns arbetslöshet som beror på brist på lämpliga arbeten, men det finns också arbetslöshet som beror av att lämpliga arbeten inte tillsätts.

Här verkar vi ha ett uppenbart fall.

    
VÅRDSMUTSEN

Varför inte betala lön helt enkelt?

En australiensisk professor i nationalekonomi vid namn Bill Mitchell skriver enormt långa bloggposter av vilka man (jag) ofta inte orkar läsa mer än hälften eller ens det. Synd, för han har ofta mycket intressanta synpunkter som går på tvärs med den officiella nationalekonomiska kyrkan. Här är i alla fall en post som jag läste ungefär hälften av. Det intressanta är att den bland annat handlar om en sorts arbetsmarknadspolitik i Storbritannien och Australien som förefaller vara i samma stil som svenska påfund à la Fas 3. Här har vi professor Bill himself:

Enligt Mitchell har regeringarna genom klantig politik gjort arbetslösheten onödigt stor. Som bekant är det knappast lämpligt med stora nedskärningar under en lågkonjunktur. Det kommer att skicka konjunkturen ännu längre ner i dyn. Men det gör man och tror att det på något sätt skall gå bra i alla fall. Men under resans gång blir mängder av människor arbetslösa, och en del har väldigt svårt att hitta nya arbeten. Regeringarnas lösning på det blir att skapa en flora av privata företag som på något sätt skall leta fram arbeten, samt att införa arbetsplikt: den som går på socialbidrag måste ta anvisade arbeten för att inte mista bidraget.

Jag antar att uppläggen är olika i olika länder, men principerna verkar ungefär desamma: privata företag skall parasitera på de arbetslösa, och de som inte kan hitta arbeten blir nära nog rättslösa. Då kan vän av ordning fråga om det inte är rätt att man gör ett arbete i utbyte för socialbidraget. Det kan låta rimligt, men varför utgår inte lön när man faktiskt gör ett arbete? Är det bara dumhet och elakhet, eller finns det en baktanke? Eller flera baktankar? Man kan ju tänka sig att det helt enkelt handlar om att trycka ner folk i skiten och tala om att det är det man gör. Men det finns fler aspekter:

En möjlig baktanke är att den här typen av oavlönade arbeten skall fungera som sänke för lönenivån i stort. Jag vet inte var den här typen av arbeten kan förekomma, men så fort de dyker upp i sammanhang där även folk med vanliga anställningar finns så bör man ana oråd. Det blir som när bemanningsföretagen kommer in, fast ännu värre. Ett tryck på människor med vanlig lön att inte kräva mer, för då kan de på något listigt sätt bli utslagna och själva hamna bland bidragsslavarna. Det här kommer att sprida sig som ringar på vattnet över hela arbetsmarknaden, de flesta kommer på sikt att beröras direkt eller indirekt.

Genom att inte betala lön utan bidrag gör man förmodligen också att de berörda arbetslösa tappar kvalifikationspoäng vad det gäller pensioner och försäkringar. Det ses förmodligen som en fördel i vissa kretsar det också.

Därmed är motkraven lätta att formulera. För normalt arbete skall normal lön och andra förmåner som gäller på berört avtalsområde tillämpas. Dessutom skall arbetsgaranti införas, så att staten garanterar att alla som vill ha arbete skall få det. Det finns vissa frågor om finansieringen av detta, men frågorna har svar och de kommer i framtida inlägg!

If you can’t beat them …

Jag har sett några artiklar om Fas3 i Dagens Arbete. Den första här, och nummer två här. Artiklarna i sig är ju intressanta, men ibland kan det blixtra till även i kommentarerna. Till den senare artikeln är några inne på den här idén:

Eftersom ”någon skall ta hand om” Fas3arna så borde vi fylla LO borgen, förbundskontor och avdelningsexpeditioner med FAS3are. Då har vi dem under vårt paraply och kan behandla dem väl. Det finns obegränsat med fackliga uppgifter som kan utföras av dem utan att konkurera med den reguljära arbetsmarknaden. Tänk så stark vår rörelse skulle bli. Vi skulle få in så mycket pengar så vi kunde slopa alla medlemsavgifter. Jag är absolut inte för detta utsugarsystem men nu finns det uppenbarligen och då måste vi göra vad vi kan föra att hjälpa våra medlemmar.

Jag kanske gissar fel, men om fack och andra folkrörelser tog in Fas3 människor – samt tog hand om bidragen för att ta hand om dessa människor – undrar jag om inte den moderata hjärntrusten skulle börja fundera på om Fas3 är en så jäkla bra idé!

Fasa 3 – en gästdikt

Ibland kommer det in saker i kommentarsfälten som förtjänar att lyftas ut i solen till en egen bloggpost. Så hände i samband med den här tidigare funderingen om Fas3. Det kom en dikt skriven av Susanne Ljung Adriansson, jag frågade om det gick bra att lyfta upp den mer synligt och det fick jag ”ja” till. Så här är den:

Fasa 3

Fasa 3 – slutförvaring av arbetsmarknadens avfall

Materialet isoleras och förvaras avskilt från produktionen

För dem som åtar sig att ta hand om avfallshanteringen
utgår extra ersättning

Originalet ligger här, och vill man mer av Susannes diktning (hög klass) och fotografier (också hög klass) så rekommenderas att starta här.

***

Fas3 förefaller ju vara ödeläggande av mänskliga resurser och  slöseri med de skattemedel som somliga påstår att vi skall vara ”varsamma” med. Upplägget tyder på en påhittighet som inte är av denna världen. Själv skulle jag vilja se en påhittighet som just är av denna världen, men det kolliderar nog tyvärr med kraven på permanent arbetslöshet. Men så småningom kommer den stora friden ändå till oss alla – skall vi se det här som Fas4 kanske?:

Vintersol vid Skogskyrkogården, Stockholm

Bästa sättet att beskriva Fas3?

Jaha, det här var ju ännu en rolig teckning av Max Gustafson, kopierad från Alliansfritt Sverige. Fast jag kan inte låta bli att fundera i något eller några steg till. Man kan beskriva Fas3 som den absoluta meningslösheten och rättslösheten, som slutpunkten och ett sätt att på dyrast  möjliga och mest förnedrande sätt få ut några tiotusental människor från arbetsmarknaden. Man kan skriva, som en bloggkollega gjorde till mig, att om det blir några masskjutningar à la USA på svenska arbetsplatser så borde det vara i en Fas3-inrättning. Dystert, dystert och ännu mer dystert med andra ord.

Själv brukar jag försöka tänka praktiskt. Om man i stället för att hålla på med de här konstigheterna använde miljarderna för Fas3 och jobbcoacher till att anställa folk till riktigt avlönade arbeten vore det förmodligen mer lönsamt och trevligt både för individ och samhälle. Man kunde ju helt enkelt låta den offentliga sektorn expandera igen. Där finns mycket att göra. Det finns hål att fylla igen (en del hål är bildliga, andra är bokstavliga i dåligt underhållna vägar och gator). Jag misstänker starkt att man måste gå den vägen, med en offentlig sektor som pekar med hela handen. För hur många privata företag, med personalavdelningar som har order att bara anställa elitmänniskor som omedelbart kan sättas in på specifika arbeten, kommer att ens läsa ansökan från någon som har Fas3 på sitt CV? – Och det spelar ingen roll hur duktig och begåvad den personen är, Fas3 är ingen merit.

Men om de som kickas in i Fas3 bara uppfattas som rättslösa och fastkedjade i små burar kan det vara svårt att komma på sådana praktiska tankar, och pengarullningen till skojarna i branschen kan fortsätta. Det är därför jag är lite fundersam på hur Gustafsons teckning kan fungera. Kedjorna skall brytas, men så att människorna kan bli fria och nyttiga samhällsmedlemmar och inte kuschade stackare längst ner på Alliansens samhällsstege.

Fas 3

Den underliga företeelsen Fas3 har jag haft uppe tidigare i bloggen. Här och här. Man skulle kunna ta Fas 3-upplägget som ett tecken på den praktiska politikens fall rakt ut i sagolandet. Vore inte levande människor inblandade skulle man kunna gapskratta åt eländet.

Vem som är upphovsperson till nedanstående bild vet jag inte, men jag hittade den hos Kaj Raving. Att teckningen ovan kommer från Berglins i Svenskan är väl så självklart att det knappt behöver förklaras.

Det behövs en rörelse …

I föregående inlägg nämndes Fas3, i sig en obehaglig företeelse som lockar till missbruk – de som är lite starkare får en chans att utan större risker ge sig på de som inte är så starka. Nu är det Myrorna (trodde de skötte sig bättre, och jag undrar hur representativa för fuskarna de är) som är i hetluften. Fas3-are har tagits in som ordinarie anställda vad det gäller arbete – men inte vad det gäller formella anställningsförhållanden:

Enligt reglerna för fas 3 får de berörda bara utföra arbetsuppgifter ”som annars inte skulle utföras”. Men Myrornas regionchef Paulina Hellebuyck säger att någon sådan åtskillnad inte förekommer på Myrorna.

– Vi vill inte undanhålla några arbetsuppgifter från dem som kommer till oss som arbetstränar och praktiserar, för de kommer till oss just för att lära sig och utvecklas. Om man får möjlighet att praktisera i en butik så ska man också få chansen att lära sig alla uppgifter, för att på så sätt öka sina chanser att komma ut och få en egen riktig anställning i en butik, säger Paulina Hellebuyck.

OK, regler är regler, men Myrorna ägs av Frälsningsarmén och kanske lyder under någon högre lag än Svea Rikes jordiska? Eller om man skall ta till ett ryskt talesätt som lyder ”för dårar gäller inga lagar”?

Hur som helst: Det borde vara ett givet mål för ”rörelsen”, för såväl de politiska som fackliga grenarna av arbetarrörelsen att hugga in här och ställa till ett jäkla liv. Men har man hört något om det? Som påpekats i samband med mitt föregående inlägg så kommer det här att bidra till den lönesänkningslinje som bedrivs på många fronter numera. Någon på facket borde väl spritta till och undra vad som pågår?

När stora och små skurkar hotar folket skall de få känslan av att en stor fara närmar sig väldigt fort och beslutsamt!

Jag kan naturligtvis inte gå i god för alla detaljers riktighet, men här är en bloggpost som handlar om ungefär samma sak … nämligen om hur skumma ”affärsmän” släpps loss i det kaos som är bostadsmarknaden i storstäderna. I stället för en social bostadspolitik håller man på med ombildningar av hyreshus till bostadsrätter, och man kan fråga vem som i längden kommer att vinna på det? Det handlar om spekulation, och som alla vet (eller åtminstone borde begripa) gäller det att inte bara vara snabbt in, men också snabbt ut, när det gäller sådana affärer. Med andra ord: den som vill ha en bostad att bo i, och inte använda som spekulationsobjekt, bör undvika att delta i omvandlingar.

Men trycket är hårt, den ena isolerade gruppen efter den andra utsätts för ombildarnas/spekulanternas attacker, och då blir det svårt att stå emot. Hade det funnits starka folkrörelser mot det här hade ombildarna inte haft stora chanser – vid första attacken hade hela rörelsens resurser kunnat kopplas in, med politiskt och juridiskt och allt annat tankvärt stöd. Men nu har vi ju den sorgliga situationen att det är räven som får vakta hönsgården, och ”rörelsen” tycker det är bra …

Sammanfattningsvis: för en rörelse som verkligen vill hugga in på saker och ting så finns det hur mycket som helst att … hugga in på!