Några stillbilder från FRA-demonstrationen

Jag utlovade några bilder från FRA-demonstrationen i föregående inlägg, och här kommer de. Jag var inte med så länge och det här är från Norrmalmstorg och de tidigaste stadierna på Sergels torg.

Det här ser lite underligt ut, men skylten var uppochnedvänd när jag fotade den. En flink dator ser dock till att texten blir rättvänd (och att omgivningen så att säga kan sätta klackarna i taket).

Här handlar det inte om skydd av grundvattenkällor. Man får förmoda att om signalspanarna ohämmat kan lägga upp sina ”sociogram” kommer inte nyhetsredaktioner eller läkare och präster att sparas heller. För ett sociogram handlar ju i första hand inte om att lyssna och läsa vad som avhandlas, utan att se vem som har kontakt med vem. Och i förlängningen av det kan skyddet för uppgiftslämnare till media, eller sekretess hos läkare eller präster, ändå demoleras.

Sossar mot storebror … mot storebror Bodström kanske? Termen ”bodströmmeri” är ju bekant.

En lite klurig paroll från Ung Vänster. Faktum är ju att många tidigare sovjetmedborgare faktiskt skulle vilja ha det som i Sovjet.

Jaja, ”Folkets röst hörs utan avlyssning” – men varför skall man chansa?

Demonstrationen – några hundra personer – på väg uppför Hamngatan.

Libertad y Socialismo heter det väl på spanska, ett kraftfullt och revolutionärt språk jag dessvärre inte kan så mycket av. Den där mojängen i regnbågens alla färger torde utvisa var IT-mannen Swartz (som jag nämnde i föregående inlägg) befann sig när jag tog denna bild.


Sista bilden – hela mötet. Ingen jättedemonstration precis, men vad kan man vänta sig en vardag? En del människor har lagt fram sin åsikt, FRA-motståndare från hela det politiska spektrat har varit med, och det får man förmoda att utskickade kunskapare från Alliansen har noterat och rapporterat om till hemmabasen.

Liten filmsnutt från FRA-demonstrationen idag

Här är en liten filmsnutt jag tog med fickkameran på Sergels torg för mindre än två timmar sedan. Jag återkommer senare med några stillbilder också. Kvalitet på bild och ljud är inte som med en ”riktig” videokamera, men försvarsminister Tolgfors får sig en släng på slutet i alla fall och det kanske går fram.

Alldeles på slutet kan man se IT-profilen Swartz traska ner för trappan bakom talaren, bärande samma regnbågsskylt som jag plåtade under Pride-paraden för några veckor sedan.

FRA snokar

Det snackas om att FRA snokar. Jag upptäckte nyss att FRA varit inne och läst det här gamla inlägget på denna blogg. Sitter det någon i FRA:s lya på Lovön och anar något skumt budskap dolt i mitt skrivande om några frimärken och historien bakom dem – eller finns det någon övervintrad frimärkssamlare därute? Om du läser detta, FRA, skriv och berätta!

”Ny ung vänster” (?)

”Ny ung vänster” skriver DN i ledaren, utan att ens tillfoga ett frågetecken. Några studerande ungdomar verkar inte riktigt lita på att Alliansens väg till lyckan bär. Man verkar vara oroade av detta på ledaravdelningen i Marieberg – kan det möjligen bli tvunget att vända kappan efter vinden också? Men det är svårare att göra numera när en svärm ilskna bloggare med tillgång till nätets alla sökmöjligheter kan plocka fram vad kappvändarna skrev förra veckan eller förra året och vända emot dem.

Ledaroraklet skriver:

Alliansregeringen kan därför vara i färd med att avfärda en hel generation som i grunden har borgerliga värderingar – individ, frihet, rörlighet – och därmed mista de politiker som ska ta vid efter herrarna Borg och Björklund. Därmed kan de öppna för just den vänstervåg som alla 68-nostalgiker drömmer om.

För den som har läst ”den unge Marx”, de skrifter som han och Engels författade under mitten av 1840-talet, är det tydligt att ” individ, frihet, rörlighet” spelade en inte oväsentlig roll i den radikala kritiken såväl av det nedgångna konservativa feodala Tyskland som det uppstigande råkapitalistiska manchesterliberala England. Där finns öppningar för vänstern idag att gå in och slå mot liberalerna på deras eget fält. Det skulle dock underlätta om dagens vänster inte vore så förbannat okunnig om sin egen rörelses grundläggande principer.

Vidare kan man påpeka att det knappast är personliga brister som gör att Alliansregeringen tappat greppet i exempelvis FRA-affären eller att frågan om Lissabonfördraget sköts på ett så uppenbart odemokratiskt sätt. De här bristerna delas av ett helt skikt av politiker över hela Europa. En del av dem kallar sig till och med socialister. Det är ett skikt av människor som inte förefaller vara i takt med den allmänna samhällsutvecklingen längre. Inte undra på att en massa folk inte är så roade.

Själv är jag inte särskilt nostalgisk av mig, men nog tycker jag att tiden omkring 1970 var oerhört spännande. Många som var unga på den tiden har sin referenspunkt där, på samma sätt som deras föräldrar hade sina referenspunkter några årtionden tidigare. Historien upprepar sig dock aldrig rakt upp och ned. Om den gjorde det skulle det knappast finnas behov av historieskrivning. Man kunde använda kopiepapper helt enkelt. Men så är det inte. Förhållanden ändras hela tiden. 1968 hör till historien – någon repris kommer inte att ges. Vi lever i en annan värld. Enormt mycket har ändrats. Det finns tankar och idéer från den tiden som man kan ta upp och gå vidare med, men grunden för dagens politik måste vara dagens samhälle och vad vi vill göra med morgondagens. Det utesluter inte alla möjliga sorters uppror och omvälvningar, men de kommer att se annorlunda ut än för fyrtio år sedan. Även om folk går omkring med Che-tröjor är det inte hans metoder som är så gångbara längre (däremot hans anda av motstånd mot det onda imperiet).

De flerfaldiga kriser som pågår i dag är inte förmånliga för nyliberalerna i Alliansen. En massa ungdomar drar öronen åt sig. Däremot har vi en värld som jag tror allt bättre uppfyller kraven för systemförändring. Marx skissade i grova drag upp en modell för detta. Akuta motsättningar mellan olika delar av samhällskroppen, och de materiella möjligheterna till stora förändringar, gör att en radikal rörelse borde ha stora möjligheter att samla såväl studenter som andra runt spännande visioner för framtiden. Om nu vänstern orkar hugga tag i den möjligheten … men jag är faktiskt lite skeptisk på den punkten. 68-vänstern gick i stor utsträckning utanför de etablerade partierna eftersom de inte hängde med i utvecklingen. Kanske samma sak får hända igen, och att 68 upprepas på det sättet?

Ska vi byta information med dessa figurer?

Jag har skrivit tidigare om HuffingtonPost som en källa att ösa information ur angående USA. Här är en sak som kom idag, som Huff saxat från annat håll. En journalist vid namn Christopher Hitchens lät sig frivilligt utsättas för så kallad waterboarding. Av någon anledning vill USA:s myndigheter inte erkänna att detta är tortyr. Hitchens stod ut 17 sekunder och var verkligen inte i god form efteråt. Och ändå var han ju i motsats till de verkliga tortyroffren inte utsatt för något verkligt hot utan kunde avbryta försöket när han själv ville.

Ska vi byta information med dessa figurer? skrev jag som rubrik. Och då menar jag inte bara torterarna i USA utan alla dess klientregimer Jorden runt. Frågan är berättigad med tanke på FRA-lagen. Det är ju så att organisationer av den typen byter information med varandra vilket är bakgrunden till ett inlägg i Aftonbladet. Skribentent vill att FRA:s nätverk kontrolleras av Datainspektionen. Jag undrar om det fungerar ens om DI fick tillstånd att försöka. Om inte någon eller några inom FRA är villiga att samarbeta lär det vara svårt att få ut upplysningar som dess ledning vill hålla hemliga. Som AB skriver: det finns risk att tortyrregimer (inte bara USA utan exempelvis Pakistan) får hjälp av uppgifter som FRA tar fram. Och man kan misstänka att framplågade påståenden av tvivelaktigt värde kommer från andra hållet också. De som främst ligger i riskzonen att drabbas av det här utbytet är nog människor i Sverige som kommer från länder där USA direkt eller indirekt för krig eller stödjer fallfärdiga och korrupta regimer. Minns någon fallet med egyptierna som tvångsvis flögs från Sverige?

Det pågår i diverse länder försök att genomdriva lagar i stil med FRA-lagen. Förmodligen handlar det ofta om att legalisera vad spionerna redan håller på med. Varför denna frenesi just nu? Kan det ha att göra med att nästa stora krig eventuellt är på gång och att man förvänta sig att motståndet världen över kommer att bli ännu kraftigare än när Afghanistan och Irak angreps? Egentligen vore det ren galenskap av USA och Israel att dra igång ett krig mot Iran, men man kan fråga sig om de nuvarande regimerna i dessa länder tänker logiskt. De förefaller vara som spelare som vet att de redan har förlorat men ändå planerar ett sista desperat drag som kanske kan rädda dem. Som den tyska Ardenneroffensiven 1944 kanske?

Hanne är upprörd

Det är nästan komiskt med dessa personer som i dagarna springer omkring och är upprörda och fläker upp sina tilltufsade liberala egon i kölvattnet av FRA-omröstningen. Plötsligt har verkligheten ramlat ner i skallen på idealisterna, och den var inte vacker att skåda. Ta Hanne Kjöller i Dagens Nyheter exempelvis.

Vi är många som skakar på huvudet och som fortfarande i något slags chocktillstånd frågar oss hur det här kunde hända.

Illa, illa … .

Borgerligt självmål är rubriken både i pappers- och nätupplagan på Kjöllers klagan. Men i den senare har en provocerande underrubrik försvunnit: Ska vi rösta på Ohly nu? Det kanske var för magstarkt även när förtvivlan nu ropas ut offentligt och de sörjande klär sig i säck och aska? (Lars Ohly är väl närmast en snäll socialliberal, så vem skulle ha något emot att rösta på honom?)

Det som började med en myndighet som sökte en arbetsuppgift, som fortsatte med en departementspromemoria under den socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund och som krafsades ihop till en proposition av dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg, snabbt, snabbt så att inte Integritetsskyddskommittén skulle hinna före med sitt betänkande och sina invändningar – är nu verklighet. Det är overkligt.

Nej, Hanne lilla: det är verkligt! Jag undrar om inte vilken organisationsforskare som helst, som Parkinson med Parkinsons lag exempelvis, hade kunnat tala om att organisationer har en klar tendens att bita sig fast i tillvaron och dessutom försöka expandera. Just expansionen bevisar ju att den behövs (även om den egentligen är meningslös eller till och med skadlig)! Har organisationen sedan politisk uppbackning på hög nivå är det bara att tuta och köra!

Hur gick det till när en borgerlig majoritet i fredstid fattar ett beslut att börja massavslyssna vanliga människor som inte är misstänkta för något brott? Hur gick det till när en riksdagsmajoritet klubbade igenom ett beslut som strider mot åtminstone en av våra grundlagar (Regeringsformen, kap 6, § 2)? Hur gick det till när flera av de unga liberaler som sitter på personliga mandat från många av oss bara vek ned sig?



Tja, i den mån det inte finns väldigt hemliga förfaranden bakom dubbla kulisser vet vi väl ändå hur det gick till. Partiledargänget satte sig på röstboskapen i Riksdagen eftersom de visste att risken för bakslag är måttlig. (Bakslag inne i Riksdagens plenisal – inte ute bland folket – får jag väl förtydliga, för där har man ju åkt på pumpen.) Man kan gissa på påtryckningar från USA och från vissa svenska myndigheter, men i stort sett har väl processen varit öppen. ”Det kunde gå till …” därför att flertalet svenska riksdagsledamöter är räddare för partipiskan än för att bryta exempelvis mot en eller annan grundlag eller mot internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter eller mot sans och sunt förnuft.

En aspekt som jag inte sett men som kan vara viktig, är att den borgerliga opinion som nu är upprörd inte var det när fuskregeringen öste ut anklagelser om enormt fusk i socialförsäkringssystemen – och har fortsatt med det trots att man inte kunnat framlägga några bättre bevis än diverse ”gissningar”. När regeringen upptäckte att man kunde jaga arbetslösa och sjuka utan att få rejält fan för det var det lättare att gå upp på den här nivån där alla är misstänkta för … tja, för vad som helst verkar det. Det ger i själva verket en dålig bismak med ”liberaler” som nu skriker om övergrepp för att försvara sina ynkliga små fildelningar medan de höll käften när folk med allvarliga svårigheter utsattes för Maktens övergrepp.

Rösta på Lasse nästa gång Hanne! Han var minsann ute på Riksdagshusets trappa och blandade sig med den upprörda mängden. Det vågade ingen Allianshövding göra! Vad säga som avslutning? Kanske: liberalismen är död, leve liberalismen!

Mer övervakning och sämre utveckling?

Det verkar vara svårt att komma ifrån konsekvenserna av FRA-lagen dessa dagar. Jag tror att den är en så kallad pyrrhus-seger för herr statsministern och hans röstboskap i Riksdagen. Med andra ord en seger som är så kostsam för den egna sidan att den i själva verket är ett nederlag.

Bloggare Lennart på Det Progressiva USA har tagit upp verkningarna av lagen några gånger och kommer igen idag. I och med att stora företag inte gillar att staten snokar igenom allt vad de (eller rättare: deras kunder) skickar genom sina servrar kommer de att akta sig jäkligt noga för att lägga nya investeringar i Sverige. I förlängningen av det här kommer arbetsplatser i dataindustrin att gå förlorade.

Arbetsplatser och kunnande hänger ihop. Jag antar att alla datasnillen inte kan få jobb på FRA. Resultatet kan bli att datasnillen får åka utomlands om de vill utvecklas i jobbet. Kanske till USA – Lennart tror i alla fall att om Obama blir president kommer arbetskraftsinvandringen åter att öka, och duktiga dataingenjörer vill man säkert ha.

Det stod något i Dagens Nyheter för några dagar sedan om att Sverige skulle värva toppkrafter i Kina. Undrar om de har lust att komma hit i det läget? – För att summera: vilka motiven än är för FRA-lagen så kommer det oavsiktliga och skadliga konsekvenser för den svenska IT-branschen, och det kommer vi alla att förlora på. Kunskapsnivån kommer inte att utvecklas så raskt som den skulle göra om vi hade ett trevligare samhällsklimat. Ett klimat av ständig misstänksamhet är nog inte så bra om man vill utveckla samhället till högre och finare nivåer, inklusive den tekniska utvecklingen.

Politisk oro finns det också inom Alliansen berättar Sveriges Radio. I Kalmar län finns oro för att särskilt ungdomar skall hoppa av från folkpartiet (nja, finns det så många medlemmar egentligen?) och flera länsförbund inom partiet gillar inte beslutet. De liberala och moderata ungdomsförbunden är fortsatt kritiska. Det kan nog hända märkliga saker i politiken framåt nu när bloggosfären känner att den börjar få makt att påverka. Undrar om Reinfeldt klarar sig kvar till nästa ordinarie val? Det kanske redan är tid att börja med hårdare bearbetning av den andra stora politiska gruppering som gillar övervakning: socialdemokraterna. Annars kommer de bara att ta över lagen och köra vidare om de vinner nästa val.

Som en liten gottgörelse …

… för att jag måhända uttryckt mig oförsynt om överhetspersoner i de senast föregående inläggen vill jag nu övergå till ett trevligare tonläge och visa ett par bilder på en rolig potatis som jag träffade på (åt upp alltså) igår. Vad tycker du att den ser ut som? En säl? En hund? En anka? En pingvin?



På tal om ingenting läste jag i bloggen Det progressiva USA att man kan skicka kodade meddelanden i bilder, och de är väldigt svåra att hitta. Inte bilderna, utan koderna, menar jag. Det blir jobbigt för FRA. Jag undrar: vad händer om man gömmer bilden i ett vanligt vykort som skickas med vanlig post? Är det månne den osäkerheten som gör att den vanliga postservicen enligt överpamparna bör försämras – det kan ju vara ett svårt slag mot hårt arbetande terrorister om deras finurligt hopknåpade vykortskoder tar veckor att nå adressaten!

En bild till


En bild till som skulle ha varit med i föregående inlägg om demonstrationen mot FRA-lagen men som jag glömde av. Den kritiske iakttagaren kanske invänder att det är civilanställda snokar och inte militärer som skall sitta i ditt vardagsrum och gå igenom all din elektroniska trafik. En cyniker däremot kanske anmärker att det svenska försvaret numera är så nedbantat att det ryms i garderoberna, kanske med någon liten bas utlokaliserad till källaren. Vardagsrummet är alldeles för rymligt för vår lilla gröna skara.

Jag har läst lite mer i tidningar och bloggosfären under dagen och tycker det verkar som åtminstone mina fasta bloggare är rätt klara över läget idag (till skillnad mot igår när Federley och Tolgfors temporärt lyckades slå blå dunster i en del människors ögon). Gammalt vänsterfolk ser nog rätt nyktert på situationen (det här är ju egentligen business as usual ur vänsterns synpunkt) men för ivriga liberaler måste uppvaknandet ha blivit otrevligt – hela skocken av ledamöter från Alliansen kliver glatt och villigt in i ett kontrollsamhälle som torde ha gjort liberalismens ur-fäder synnerligen förvånade! För att ingen snäll liberal skall bli ledsen kommer jag i fortsättningen att försöka avhålla mig från att kalla Alliansgänget för liberaler. Får hitta på något annat. Undrar om de begriper att de själva nu sätter sig under övervakning av en institution som de inte kan kontrollera? Centralkommittén i Sovjetunionens Kommunistiska Parti lät det ske i mitten av 30-talet, och som bekant gick det illa för många av dem. Sitter det någon svensk Yeshov i kulisserna och väntar på sin chans?

Samtidigt har jag en känsla av att den seger som Alliansen trummar igenom är så ynklig att den bär på sin egen kollaps. Om bland annat vi bloggare kan hålla trycket uppe och bedriva oförsynt klappjakt på de element som stödjer den här lagen kan man kanske få fram ett läge där

  1. Alliansen faller vid nästa val, eller kanske till och med tidigare, och
  2. att socialdemokraterna inte vågar vägra upphäva lagen.

Det är som fan – vad är det för värld vi lever i? Tänk om någon i slutet av 90-talet hade talat om att något sådant skulle hända, då hade ju den stackaren setts som en fullständig knäppskalle! Nu verkar vad som helst kunna passera. Krig under NATO-befäl, hela befolkningen misstänkt för … tja, något farligt kanske … . Jag skäms inte för att vara svensk. Jag skäms för att Alliansens riksdagsfår är svenskar. De ynkedomarna är en skam för vårt land. Den som röstar för den här lagen skall aldrig tillåtas glömma det!

Utanför Riksdagshuset – mot FRA-lagen

Suck, vilket hundliv … uppklädd i vitt därför att det var påbjudet vitt till denna demonstration … men vem vet, rätt vad det är kanske de dj-a börjar snoka på oss taxar också. Men vänta bara, den där Reinfeldt ska jag bita i benet (fast sprid inte ut det i epost eller så!) ….

Jo, jag var med i den stora och tidvis högljudda skaran utanför det fula gamla Riksbankshuset som nu innehåller Riksdagen. Undrar om det här var en i verkligt mening historisk händelse. För här har en opinion snabbt och effektivt slagit sig fram och satt en rejäl käpp i hjulet för en arrogant överhet som tror att man kan sitta inne på kontoret och mixtra till verkligheten som det passar en själv bäst. Jag tror inte att oron kommer att stillas även om Alliansen tillgriper några små undanmanövrar för att rädda skinnet både på statsministern och de andra partiledarna, och på de riksdagsledamöter som försökt uppträda under liberal fana. En stund igår var Federley uppe i smöret igen och fick beröm av några bloggare, men jag har en känsla av att hans aktier faller snabbt igen.

Det kanske inte är vad enskilda aktörer tar sig för i det ena eller andra ögonblicket som är det viktiga, utan att bloggosfären kunnat slå sig in på det politiska mittfältet och störa dagordningen. Nästa steg kan bli att sätta dagordning också. Det är en historisk ändring, för de traditionella media som skulle ha varit de första att larma om FRA-lagen gjorde det inte. Kan man se det här som en del i en process där såväl den traditionella politiska apparaten som de traditionella media (som ju ofta lever i symbios med denna apparat) snabbt tappar initiativ och inflytande? Ungefär som Obamas kampanj i USA som mycket bygger på många nobodies som jobbar lokalt och underifrån men också har tillgång till det världsomspännande nätet och därför formade den kraft som kunde slå ut Clintons och förhoppningsvis också McCain. En Marxinspirerad analytiker kanske skulle peka på att nätsamhället innehåller sådana steg framåt i produktivkrafterna (i synnerhet i informationsbehandling och -förmedling) att riksdagspolitik och gammelmedia helt enkelt inte hänger med.

”Vill ni ha det som i Sovjet?” frågar Ung Vänster. Det givna svaret från åtminstone ledarna för Alliansen och deras närmaste anhängare torde väl vara att ”javisst, bara vi får kalla sakerna för något annat än i Sovjet eller DDR går det alldeles utmärkt, åtminstone vad det gäller övervakning!”

Ärligt talat, jag förstår inte hur allianspartisterna ser ut i skallarna när de lägger fram det här FRA-förslaget. Olika bloggare har olika teorier: man har fått order från USA om att spana, det finns enorm överkapacitet hos FRA som måste utnyttjas till något. Kanske det helt enkelt handlar om allt detta och många andra saker, inklusive rädsla hos en härskande grupp för att förlora greppet.

Lars Ohly var ute hos massorna och myste. Undrar vad som hade hänt om Reinfeldt vågat sticka ut näsan?

Aftonbladet skriver idag i ledaren:

Vad är det för hemligheter som tvingar alliansfria Sverige att bryta mot alla principer om frihet. Vad är det som tvingar oss att gå längre än både USA och Storbritannien?

Ja, förklara för oss varför just Sverige måste gå allra längst i kontrollen av oskyldiga medborgare?

Sten Tolgfors och hans integritetsombudsman i all ära, det kommer att vara Försvarets radioanstalt som bestämmer vad som är ett yttre hot. Men vilka är de som jobbar där? Tjänstemännen på radioanstalten har väl mest utmärkt sig för att bryta mot lagen och lagra trafikdata om svenska folket. Hur ska vi kunna lita på dem nu?

Jag kursiverade ett väsentligt avsnitt. Notera: i en svensk tidningsledare utpekas ett antal tjänstemän, människor som är en viktig del av landets försvar, som brottslingar! Då har det gått ganska långt – särskilt som det dessvärre förmodligen är sant också. Lagar och förordningar har inte alltid varit det som den här sortens människor satt i första rummet.

Jag såg förresten det intressanta påpekandet i en blogg att spaningen gäller ju allt som cirkulerar på nätet. Med andra ord även bibliotekslån, sjukjournaler och annat. Menar verkligen ”rentmjölipåsen”-töntarna att de vill att myndigheterna skall kunna kolla vilka böcker du lånar? Eller den sortens människor kanske inte har några kontakter med datavärlden. De har ingen telefon, dator, kontokort eller liknande… . Är man i det läget kanske man inte är så rädd för Storebror.

Det kanske är lugnast att uppträda maskerat i fortsättningen. Kan någon fixa en Reinfeldtmask åt mig? Han måste väl stå över alla misstankar?

Leif Pagrotsky kan sola sig i mängdens bifall, åtminstone för tillfället. Men dagens Reifeldteri är ju i mångt och mycket gårdagens Bodströmmeri, så jag vet inte om man helt kan lita på den där killen om det vore Sahlin och Bodström som satt vid rodret och ville ha en sådan här lag.

På denna bild finns flaggor från moderatungdomarna, SSU och Miljöpartiet. Tidigare har vi sett att Ung Vänster också var med. Ganska intressant hur den här ”snokfrågan” går över parti- och organisationsgränser. Jag antar att det fanns många med djupliberala tankar på mötet också. Detta kan också ha betydelse för hur politiken i Sverige utvecklas framöver.