Generation Information lyfter fram Obama

Eventuellt kammar Obama hem spelet. Det finns olika skäl till det, exempelvis att han och parhästen Biden verkar vara solidare på det tilltänkta jobbet än gamle cancergubben McCain och hans konstiga ersättare från Alaska. Men en annan sak, som jag tror exempelvis bloggaren på Det progressiva USA skulle hålla med om, är att det har kommit in en ny generation som spelar en viktig roll. En stor och välutbildad generation som gillar förändringar och som fångats av Obamas positiva upprop om förändring och hopp, en generation som inte tycker att ”nej” är ett svar.

Läser man det här själv- och generationsmedvetna inlägget på HuffPost (Why Obama’s Inevitable Presidential Win Proves That the Millenials’ Time Has Come ) av en kille som heter Jenks får man kanske en del av de stämningar som tycks bära Obama hela vägen till Vita huset. Anslaget är storstilat (here we come!):

I am 22 years old. I am part of Generation Information. We are roughly between the ages of 18-29. We are about 45 million strong — nearly one quarter of the political electorate. The population of the Baby Boomers combined with the Greatest Generation doesn’t even come close to our numbers. We are bigger, more connected, and more self-oriented than any generation that has come before us.

My Friends and I will be a critical variable that determines who is the 44th President of the United States of America. If 57% of us show up in pivotal states like Virginia, Nevada, and Colorado, we could swing the election by two to three points in each state. That’s enough effectively to swing the election.

”Generation Information”, det låter något det.

Not only are there a lot of us but there are a lot of us that are capable — very capable. … My generation is different because unlike any of those who came before us, our access to news – to Information – does not rely on three network news channels for 30 minutes a day, or the daily newspaper. We get our information as it happens — at our fingertips — whether we want it or not.

”Generation Information” lever i verkligen i ”den globala byn”. Och Obama har begripit hur viktiga de här människorna är:

Senator Obama saw my generation the same way George Bush saw the Evangelicals: formidable, plentiful, sometimes radical. Senator Obama knew that in order for him to win in the primary, much less the election, he was going to have to do something different. Do something to get my vote – my generation’s vote.

Det står en massa intressant i den här artikeln. Jag vet inte hur mycket som är luft och hur mycket som är solitt, men intressant är det. Kanske vi får en del av nyckeln till Obamas seger – men om han inte vinner, hur förklarar man det i så fall?

Hur gör sig McCain och Obama på nätet

Nu tänkte jag traska in på ett område som normalt handläggs av bloggaren Det progressiva USA, men jag hoppas han ursäktar detta tilltag. Jag läste ett inlägg i HuffPost om skillnaderna mellan Obamas och McCains insatser på nätet. Kärnan i det hela är att gubbstrutten har en gammalmodig och otvecklad sajt, medan den yngre kandidaten har en modern sajt som kan ge dynamiska effekter genom att dra med sig aktiva användare genom kopplingar till olika nätverk. När Obama-effekten sprids över ett antal nätverk kan den bli som en självförstärkande våg, en effekt som inte finns hos McCains sajt.

… the McCain web strategists are combining an outdated strategy of tight control with a woeful neglect of Web 2.0 tools. Their central campaign website has no external links to social networks like Facebook or MySpace. Photos aren’t tagged for easy searching, are locked inside a Flash file with no deep links or tools for sharing, and cannot be commented on. The events page contains just four events inside an old-school calendar. Supporters looking to recruit friends are faced with an embarrassingly archaic email tool.

One click away, the Obama team continues to lead the most successful internet marketing campaign in history. Their strong foundation from 2007 continues to grow, based on an impressive central website and a brilliant social marketing campaign. The Obama Everywhere section links to over 3.2 million fans across Facebook, MySpace, BlackPlanet, and a dozen other social networking sites. All of these sites link to each other and back to the central hub, creating a powerful, viral, ever-growing web presence. They have the most-followed account on Twitter and 39,000 easily searchable tagged photos on Flickr. Events, blogs, fundraising pages, and an activities tracker all reside inside the custom-built social network. Comparing this network’s thousands of locally-organized events to the McCain campaign’s sparsely populated 1-way calendar is almost unfair.

The Obama campaign is embracing the web and fully leveraging the power of social networking. The McCain campaign is not, and they’re paying the price.

The McCain campaign continues to drown in stunning negativity. A quick search in YouTube for the term ”John McCain” yields an entire results page of McCain-bashing videos including: • McCain’s You…
The McCain campaign continues to drown in stunning negativity. A quick search in YouTube for the term ”John McCain” yields an entire results page of McCain-bashing videos including: • McCain’s You…

När jag knäppte på McCains sajt började en film med Sarah Palin, och det var ju snudd på avskräckande. Men räcker Obamas större slagkraft på nätet?

Nätet är ju inte valmanskåren, och hur är det med folk som inte har så mycket kontakt med nätverk på nätet? Sist och slutligen blir det benägenheten att rösta som avgör. Om horder av icke uppkopplade gamlingar röstar, och dessutom röstar på McCain, medan mängder av ungdomar gillar Obama men struntar i att rösta – då spelar det kanske inte så stor roll hur bra Obama gör sig i cyberrymden. Det är rösterna i valbåset (eller hur man nu röstar) som avgör.

Sedan kan man fråga hur förhållandet mellan politik och teknik skall värderas. Ingen av de där gentlemännen är så kul om man ser till politikens innehåll. Möjligen är McCain roligare som förvirrad gamling i ett antal filmer på YouTube. Men bristen på ”rolighet” kan knappast uppvägas av fiffig teknik. Det blir inte mindre bombande med Obama som president.

Bildbilaga

Kanske har jag varit för intellektuell på senaste tiden, och publicerat långa texter som inte tillräckligt lättats upp med bilder? För att gottgöra denna försummelse – här kommer diverse skämtteckningar som jag knyckt på nätet de senaste dagarna. Klicka på bilderna för större format! Visa också gärna lite bildsinne genom att analysera och diskutera bildernas form och innehåll!

Det är nog inte så kul att vara i bankvärlden dessa dagar, när misstänksamhet och ren motvilja står som spön i backen. Här har vi bankmannen som utbrister att ”vi är omgivna av galningar!”.


Här får nödhjälpen till bankerna en smäll – banken är det enda hus som inte brinner, men brandkåren är där och sprutar vatten i alla fall medan resten får brinna.

Jag tror den här teckningen illustrerar det faktum att samma personer som varit med om att driva fram den aktuella finansiella krisen nu skall komma och röja upp i ruinerna. Det blir ju som att låta räven vakta hönsgården.
Och nu över till något annat, som det heter.

McCain gjorde ett misslyckat försök att visa sig handlingskraftig för att lösa bankkrisen. Den här tecknaren låter gubbtjyven ta ett steg ytterligare genom att förklara sig död ett par veckor framåt. Han har ju cancer av en typ som gör framtidsutsikterna rätt dåliga, Det är svårbegripligt att en sådan figur kan släppas fram att kandidera till ett arbete som torde kräva rätt mycket av innehavaren. Antingen dör han på riktigt inom några år, eller också kan han (om han nu blir president) släpas runt i halvdött tillstånd ungefär som salig Leonid Bresjnev i Sovjet på sin tid.

Fru Palin är ett stolpskott som inte bör tillåtas komma i närheten av riktiga journalister om hon skall överleva som något mer än lokal- och regionalpolitiker. Jag har sett spekulationer om att McCain fockar henne om han blir vald och stoppar in någon av sina gubbtjyvskompisar som vice president i stället. Då kan hon åka hem till Alaska och återgå till att skjuta älgar.

Det här är ju ingen skämtteckning direkt. Kanske man kan säga ”skämtfoto” i stället? Ett antal glada svarta USA-medborgare (”negrer” sade man nog när bilden togs) som står i kö för någonting. Kanske något elakt bidrag från den ondskefulle Roosevelts ondskefulla New Deal-politik?

Utanför Riksdagshuset – mot FRA-lagen

Suck, vilket hundliv … uppklädd i vitt därför att det var påbjudet vitt till denna demonstration … men vem vet, rätt vad det är kanske de dj-a börjar snoka på oss taxar också. Men vänta bara, den där Reinfeldt ska jag bita i benet (fast sprid inte ut det i epost eller så!) ….

Jo, jag var med i den stora och tidvis högljudda skaran utanför det fula gamla Riksbankshuset som nu innehåller Riksdagen. Undrar om det här var en i verkligt mening historisk händelse. För här har en opinion snabbt och effektivt slagit sig fram och satt en rejäl käpp i hjulet för en arrogant överhet som tror att man kan sitta inne på kontoret och mixtra till verkligheten som det passar en själv bäst. Jag tror inte att oron kommer att stillas även om Alliansen tillgriper några små undanmanövrar för att rädda skinnet både på statsministern och de andra partiledarna, och på de riksdagsledamöter som försökt uppträda under liberal fana. En stund igår var Federley uppe i smöret igen och fick beröm av några bloggare, men jag har en känsla av att hans aktier faller snabbt igen.

Det kanske inte är vad enskilda aktörer tar sig för i det ena eller andra ögonblicket som är det viktiga, utan att bloggosfären kunnat slå sig in på det politiska mittfältet och störa dagordningen. Nästa steg kan bli att sätta dagordning också. Det är en historisk ändring, för de traditionella media som skulle ha varit de första att larma om FRA-lagen gjorde det inte. Kan man se det här som en del i en process där såväl den traditionella politiska apparaten som de traditionella media (som ju ofta lever i symbios med denna apparat) snabbt tappar initiativ och inflytande? Ungefär som Obamas kampanj i USA som mycket bygger på många nobodies som jobbar lokalt och underifrån men också har tillgång till det världsomspännande nätet och därför formade den kraft som kunde slå ut Clintons och förhoppningsvis också McCain. En Marxinspirerad analytiker kanske skulle peka på att nätsamhället innehåller sådana steg framåt i produktivkrafterna (i synnerhet i informationsbehandling och -förmedling) att riksdagspolitik och gammelmedia helt enkelt inte hänger med.

”Vill ni ha det som i Sovjet?” frågar Ung Vänster. Det givna svaret från åtminstone ledarna för Alliansen och deras närmaste anhängare torde väl vara att ”javisst, bara vi får kalla sakerna för något annat än i Sovjet eller DDR går det alldeles utmärkt, åtminstone vad det gäller övervakning!”

Ärligt talat, jag förstår inte hur allianspartisterna ser ut i skallarna när de lägger fram det här FRA-förslaget. Olika bloggare har olika teorier: man har fått order från USA om att spana, det finns enorm överkapacitet hos FRA som måste utnyttjas till något. Kanske det helt enkelt handlar om allt detta och många andra saker, inklusive rädsla hos en härskande grupp för att förlora greppet.

Lars Ohly var ute hos massorna och myste. Undrar vad som hade hänt om Reinfeldt vågat sticka ut näsan?

Aftonbladet skriver idag i ledaren:

Vad är det för hemligheter som tvingar alliansfria Sverige att bryta mot alla principer om frihet. Vad är det som tvingar oss att gå längre än både USA och Storbritannien?

Ja, förklara för oss varför just Sverige måste gå allra längst i kontrollen av oskyldiga medborgare?

Sten Tolgfors och hans integritetsombudsman i all ära, det kommer att vara Försvarets radioanstalt som bestämmer vad som är ett yttre hot. Men vilka är de som jobbar där? Tjänstemännen på radioanstalten har väl mest utmärkt sig för att bryta mot lagen och lagra trafikdata om svenska folket. Hur ska vi kunna lita på dem nu?

Jag kursiverade ett väsentligt avsnitt. Notera: i en svensk tidningsledare utpekas ett antal tjänstemän, människor som är en viktig del av landets försvar, som brottslingar! Då har det gått ganska långt – särskilt som det dessvärre förmodligen är sant också. Lagar och förordningar har inte alltid varit det som den här sortens människor satt i första rummet.

Jag såg förresten det intressanta påpekandet i en blogg att spaningen gäller ju allt som cirkulerar på nätet. Med andra ord även bibliotekslån, sjukjournaler och annat. Menar verkligen ”rentmjölipåsen”-töntarna att de vill att myndigheterna skall kunna kolla vilka böcker du lånar? Eller den sortens människor kanske inte har några kontakter med datavärlden. De har ingen telefon, dator, kontokort eller liknande… . Är man i det läget kanske man inte är så rädd för Storebror.

Det kanske är lugnast att uppträda maskerat i fortsättningen. Kan någon fixa en Reinfeldtmask åt mig? Han måste väl stå över alla misstankar?

Leif Pagrotsky kan sola sig i mängdens bifall, åtminstone för tillfället. Men dagens Reifeldteri är ju i mångt och mycket gårdagens Bodströmmeri, så jag vet inte om man helt kan lita på den där killen om det vore Sahlin och Bodström som satt vid rodret och ville ha en sådan här lag.

På denna bild finns flaggor från moderatungdomarna, SSU och Miljöpartiet. Tidigare har vi sett att Ung Vänster också var med. Ganska intressant hur den här ”snokfrågan” går över parti- och organisationsgränser. Jag antar att det fanns många med djupliberala tankar på mötet också. Detta kan också ha betydelse för hur politiken i Sverige utvecklas framöver.

Valet i Nepal – hela listan

Valet i Nepal – hela listan. Nja, det är nog en del platser som inte är redovisade här, jag har för mig att det skall vara 601 ledamöter i parlamentet och summan nedan är inte så stor. Några tillsätts inte genom ordinarie val.

Bilden är dock klar: dels är maoisterna störst, dels har partier som kallar sig vänster (vad det nu kan vara värt) majoritet. Det är ett politiskt faktum som omvärlden inte kan ignorera. Hur man reagerar är en annan sak. I Europa och Nordamerika, de gamla trötta och stagnerande zonerna i världen, har man allt större svårigheter med demokrati och framtidstro. Italien väljer en gammal storfinans-skojare som ledare medan Paraguay väljer en progressiv tidigare biskop. Det är skilda världar minsann! Och USA mal på med sitt primärvalscirkus med i stort sett likadana kandidater. (Jaja, McCain är väl senilare än de andra, men hela gänget skall ju fortsätta att föra krig.) Och samma trötthet finns i Sverige. Här behövs verkligen få luft och rum!

Parties Seats
Communist Party of Nepal (Maoist) 220
Nepali Congress 110
Communist UML 103
MJF 52
Terai Madhesh Democratic Party 20
Sadbhavana Party 9
Rastriya Prajatantra Party 8
Communist Party of Nepal (ML) 8
Janamorcha Nepal 7
Communist Party of Nepal (United) 5
Rastra Prajatantra Party Nepal 4
Rastriya Janamorcha 4
Nepal Majdoor Kishan Party 4
Rastriya Janashakti Party 3
Rastriya Janamukti Party 2
Communist Party of Nepal (Unified) 2
Nepal Sadbhavana Party (Anandi Devi) 2
Nepali Janata Dal 2
Snaghiya Loktantrik Rastriya Manch 2
Samajbadi Prajatantrik Janata Party Nepal 1
Dalit Janajati Party 1
Nepal Pariwar Dal 1
Nepal Rastriya Party 1
Nepal Loktantrik Samajbadi Dal 1
Chune Bhawar Rastriya Ekata Party Nepal 1
Independents 2

The fall of America …

(Den tvetydiga titeln till detta inlägg kommer från en diktsamling av Allen Ginsburg.)

För ett antal år sedan var det en norsk tänkare (Ofstad? Galtung?) som ändrade sig. Förut hade han givit USA tjugo år att leva kvar som imperium. Men med George W Bush som president drog han av fem år av återstående livstid. När, var och hur USA:s imperium faller sönder kommer att beröra oss alla, och det vilken inställning vi än har till landet ifråga.

Ur den synpunkten kan det vara av viss intresse vem som efterträder Bush som högste hövding i Vita huset. Det finns tre namn, varav särskilt McCain säkert skulle kunna bidra till att snabba på USA:s sönderfall ytterligare i Bushtraditionen. Småsaker som ekonomi lär inte intressera honom, fastän ekonomin är USA:s akilleshäl. Han vet hur man bombar.

Clinton spelar på sin ”erfarenhet” men det är svårt att veta vad den egentligen är värd. Dessutom verkar hon skum och opålitlig.

Återstår den unge ljusbäraren Obama. Inte för att han har mycket att erbjuda han heller, men
det kan vara en upplevelse för det gamla rasistlandet USA att få en president som är alldeles brun i nyllet. Man behöver inte vara WASP (White Anglo-Saxon Protestant) för att bli president längre. (Jo förstås, John F Kennedy var ju katolik och det ansågs som en belastning omkring 1960.) Dessutom vill han avveckla Irak men ha mer krig i Afghanistan i stället, och vill han nödvändigtvis ha ett krig att förlora så …

Bloggen Det progressiva USA definierar presidentkandidaterna (där Bill Clinton, ”blottaren” räknas in genom sin uppbackning av fru Hillary) så här giftigt:

Det är alltså dessa människor som supermakten USA nu ställer upp inför presidentvalet: en blottare, en snart 72:årig förvirrad kall krigare som skriver visor om att bomba Iran, en f.d. “Rikets Första Dam” och senator och en ung och karismatisk afroamerikan.

Att bloggaren gillar Barak och dissar de andra behöver man väl inte förklara ytterligare.

Det finns en betydande utsikt att demokraterna ställer till det så att McCain vinner nästa val. Men det innebär som sagt inte att USA som stat skulle stärkas på något sätt. Snarare är det möjligt att ekonomin fortsätter att halka utför medan man lånar hej vilt av omvärlden för att kunna fortsätta bisarra krig runtom i världen. Hur många år får man dra av från imperiets återstående år med McCain som president? Om hans administration gör något dumt så att kineserna känner sig pressade att dumpa sina dollarfonder och sluta finanseria USA:s eviga underskott kan det bli en rejäl kris. Eventuellt med skottlossning av det grövre slaget.

Imperier kan avvecklas mer eller mindre fredligt. När Sovjetunionen upphörde fick en del för sig att det skedde på fredlig väg men det stämmer inte. Det som hände var att Ryska Federationen frigjorde sig från de flesta områden i Sovjet där det fanns latenta konflikter (med det ruskiga Tjetjenienkriget som stort undantag).

I de efter-sovjetiska Moldavien, Kaukasus och Centralasien kunde mycket omfattande krigshandlingar fortgå utan att omvärlden har brytt sig så mycket. Om man jämför Irak med Kaukasus kan man ställa frågan: varför skulle en amerikansk evakuering av Irak vara mer allvarlig än att ryssarna drog sig bort från Armenien, Georgien och Azerbaijan? De där tre staterna har slagits med varandra, man har slagits inbördes, och diverse regioner har försökt bryta sig ut, utan att omvärlden slagit alarm. Men Irak anses tydligen viktigare. Det är något som inte stämmer här. Det verkar vara olika måttstockar trots att problemen är rätt lika.

När USA:s imperium dras ner och dess trupper tas hem och baserna avvecklas kommer det säkert att bli oroligt på många håll (där det är oroligt ändå). Är det konflikter som omvärlden över huvud taget klarar av att gripa in i får det bli med andra resurser och metoder än imperiets ofta illa omtyckta och förvirrade ockupationssoldater.