Carl rapporterar från Riga

Förre utrikesexcellensen Bildt har varit i Riga. Det står några intressanta saker i hans rapport:

Man har gått från en nivå på BNP per capita kring 50% av EU:s genomsnittliga till kring 75%. Bra så, men under senare år har konvergensen så gott som upphört.
Och det är farligt inte minst i ljuset av den andra utmaning jag talade om, nämligen den demografiska. Under det senaste kvartseklet har Lettland förlorat ca en tredjedel av din befolkning. Många finns i dag i Irland eller Storbritannien.

Hur hade BNP/capita sett ut om det inte skett en massutvandring då? Legat kvar på halva EU:s genomsnitt? Verkar som det där med EU-medlemskap och euro inte är något jätteklipp, särskilt inte för rätt små och svaga stater. (Det är andra som gör klippen.)

Ytterligare ett klipp som visar på hur resurser felfördelas:

Och Lettland storsatsar nu för att de egna försvarsutgifterna snart skall vara upp i 2% av BNP. Det är mer än en fördubbling under en rätt kort tidsperiod, och leder självfallet till att utrymmet för övriga också angelägna offentliga utgifter på t ex skola och sjukvård trängs tillbaka.

Vågar man tippa på att medel som kunde ha använts för skola och sjukvård i Lettland i stället på något underbart sätt ramlar ned i det USAmerikanska militärindustriella komplexets kassakistor?

– Oj, det där med EU och NATO blev inte riktigt så bra som vi trodde …

"Nästan var fjärde EU-medborgare riskerar fattigdom …"

Det här låter ju inte så upplyftande, åtminstone inte om man tror att EU är bra för alla:

In 2013, 122.6 million people, or 24.5% of the population, in the EU were at risk of poverty or social exclusion. This means that these people were in at least one of the following three conditions: at-risk-of-poverty after social transfers (income poverty), severely materially deprived or living in households with very low work intensity. The proportion of persons at risk of poverty or social exclusion in the EU28 in 2013 (24.5%) has slightly decreased compared with 2012 (24.8%), but is higher than in 2008 (23.8% ). 

Diagrammet fick jag fram på Twitter (man kan prenumerera på meddelande från Eurostat där), och mer beskrivningar och underlag hittar man här.  Sverige är naturligtvis ett land som ligger bra till jämfört med en del länder söderut, men även vår granne Lettland har drabbats hårt:

In 2013, more than a third of the population was at risk of poverty or social exclusion in five Member States: Bulgaria (48.0%), Romania (40.4%), Greece (35.7%), Latvia (35.1%) and Hungary (33.5%). On the contrary, the lowest shares of persons being at risk of poverty or social exclusion were recorded in the Czech Republic (14.6%), the Netherlands (15.9%), Finland (16.0%) and Sweden (16.4%). 

Hur mycket av Lettlands olyckor beror av svenska bankers operationer därborta?

Man kan givetvis hävda att det skulle vara ännu värre om EU inte fanns, men det tvivlar jag på. Och det här antyder ett enormt slöseri med samhälleliga resurser: miljoner människor som skulle kunna göra insatser på olika områden är mer eller mindre sysslolösa. Marx skulle kanske muttra något om ”den industriella reservarméns vidunder, en armé som hålles på svältgränsen för att vara disponibel för den kapitalistiska efterfrågan”. (Kapitalet band 1) Möjligen kan man komplettera Marx med att en hel del av de här människorna förmodligen är fullständigt ointressanta för kapitalisterna numera.

Behövs ett nytt jordklot för arbetssökande?

I föregående inlägg nämnde jag problemet med att utbildat folk utvandrar (från Sverige till Norge handlade det om) och mindre utbildade invandrar (till Sverige). Ett inlägg i Real World Economic Review Blog  pekar på utvandringsproblematiken, men med avseende på vårt grannland Lettland. (Du vet väl att Lettlands huvudstad Riga en gång var storstad i det svenska östersjöimperiet?)

Omräknad statistik visar att nära 6 procent av letterna utvandrat under krisåren. Det är ju i första hand de arbetsföra som utvandrar. Hade de stannat hade en redan stor arbetslöshet varit enorm. Att framhålla de baltiska staterna som ett exempel på åtstramningspolitikens välgörande effekter verkar rätt tvivelaktig – men det bör ju ha stått klart redan tidigare.

Skribenten förutser en stor utvandring från krisländerna inom eurozonen, men har den inte redan börjat? Det kanske bara är en förvarning till stora strömmar av människor framöver, vartefter neoliberalernas ekonomiska kvacksalveri kör land efter land över kanten?

Men vart skall de arbetssökande miljonerna ta vägen? Man brukar ju säga att mänskligheten numera konsumerar så mycket att vi skulle behöva ytterligare ett jordklot med resurser om det skall fortsätta på det sättet. Månne det också behövs ett extra jordklot att upplåtas åt de arbetssökande massorna?

PS. Här finns närmre uppgifter om den lettiska statistiken. DS

Prognosexperten uttalar sig

Ja, jag jobbade lite till och från med prognoser vid några tillfällen förra årtusendet, och en artikel i Affärsvärlden fick mig med visst igenkännande att dra på smilbanden .

Så här var det på ”min” tid: Försäljningsprognoser gjordes för tre år framåt. Man kunde notera att på många marknader var prognosen dålig för år ett och år två, men för tredje året såg det bra ut! Så gick det ett år, ny prognos gjordes. År ett och två såg inget vidare ut, men jäklar, år tre då förväntade man sig guld & gröna skogar! Och så blev det nytt år och ny prognos … .

Och vad har detta med Affärsvärlden att göra? Swedbank tror nu starkt på Baltikum meddelas det. Varför det då? Jo:

Swedbank reviderar sina prognoser för de baltiska länderna under perioden 2008 till 2010. Under det sista prognosåret väntas alla tre baltiska stater åter visa tillväxt.

Estlands BNP väntas krympa 1,9 procent innevarande år och 2,3 procent nästa år, för att därefter öka 2,0 procent år 2010.

Lettlands BNP väntas krympa 1 procent i år och 4,0 procent 2009, för att år 2010 öka 1,0 procent.

Litauens BNP väntas öka med 4,5 procent i år, 0,5 procent nästa år och, likaledes, 0,5 procent år 2010

Just det, där har vi det fantastiska tredje året! Men vad är en prognos egentligen? – Detta intressanta faktum diskuterades en del på mitt gamla bolag, och där stötte två uppfattningar samman. Från verkstadssidan ville man gärna se prognosen som nära nog en beställning på vad som skulle tillverkas. Andra såg det faktiskt som det var: en gissning om framtiden, inte mer. Gissningar kan vara bättre eller sämre, och bygga på bättre eller sämre underlag, men gissningar är det likförbaskat. Man kan inte ge order till framtiden, framtiden kan inte kontrolleras, och att Lettlands BNP skall öka 1 procent år 2010 är sannerligen inget löfte som säkert kommer att uppfyllas.

På tal om framtiden sedd i det förflutna, kolla in det här intressanta inlägget hos Medvetenskap!

Den baltiska krisen fördjupas

Tidigare i juni skrev jag om den ekonomiska krisen i Baltikum, och nu är den på tapeten igen. I Dagens Nyheter skriver Schück om den svenskliknande situationen därborta: Estland, Lettland och Litauen har så att säga målat in sig i ett hörn, ungefär som när Sverige hade fast kronkurs.

Likheten med Sverige för drygt femton år sedan är en ekonomi som går in i väggen. Hög inflation och fast växelkurs har tillsammans en förödande inverkan, där det krävs åtskilliga år med svältkost för att ändra läget till det bättre. Det är inget som man önskar de baltiska länderna, som tvärtom behöver fortsätta på sin snabba väg uppåt.


Man skulle behöva ändra valutakurserna. Men nu är kurserna låsta eftersom regeringarna vill kvalificera sig som euro-stater. Lettland har gjort det på ett sätt så att man någorlunda enkelt skall kunna dra sig ur, men Estland och Litauen har bundit upp sina valutor till euron så att det nästan är omöjligt att slingra sig loss. I en värld där allt flyter är det inte så smart. Man har låtit ideologiska överväganden vara viktigare än hänsyn till vad de lokala ekonomierna verkligen klarar av. Som Schück skriver kan obalanser av baltisk typ uppträda i ekonomier som växer snabbt, men då måste det finnas säkerhetsventiler – de baltiska regeringarna har låst ventilerna ordentligt, och det kan göra krisen betydligt värre än vad den skulle behöva bli.

Å andra sidan: eftersom mycket av lånen i Baltikum har givits i euro kommer fallande kurser göra dem ännu dyrare att betala tillbaka. Nu är det byggkris därborta, tillväxttakten är ner mot noll, svenska banker är inblandade genom stora krediter …

Och inte nog med det, när vi tittar på svenska förbindelser: När det var oroligt i Estland förra året skickade Sverige över polisutrustning skriver DN. Är detta ett sätt att hjälpa en vän i nöden, eller i själva verket ett sätt att jobba fram ett system där EU-stater hjälper varandra att slå ner interna protester? Det kanske räcker med att kalla de som protesterar ”terrorister” så är det bara att slå till? Väldigt mycket accepteras ju numera om det etiketteras som ”kamp mot terrorismen”.

Formellt handlade kravallerna i Talinn om att man flyttade en staty till minne av sovjetarméns befriande av Estland från tyskarna, men det är givetvis mycket annat som spelar in. Men även om man bara ser till statyn var det dumt och klumpigt att uppträda på ett sätt som att det inte spelade någon roll att massor av sovjetmedborgare stupade i Estland. Det gav missnöjda ryska nationalister i Ryssland och eftersatta ryssar i Estland något att bita i och bidrog till sämre stämning i en tid när man borde arbeta för att minska de dåliga känslorna mellan folken. Hur som helst är det något man bör vara försiktig med att dras in i.