Hoppa hage med grävmaskiner?

Här återpubliceras ett gammal inlägg på Björnbrum-bloggen, först publicerat 8/10 2012. Det känns ganska aktuellt ändå.
Hoppar inte hage!

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir ”krig” av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. …

Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärdar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin.

Sålunda skrev Marshall McLuhan i Media som kom ut 1964, citatet är från svenska pocketutgåvan 2001, sid. 408.

Den förnumstige må fnysa och påpeka att just när denna bok kom ut så blev också sammandrabbningen mellan ”medborgarhärar” från USA och dess allierade och lydstater  å ena sidan, och de indokinesiska folkarméerna allt våldsammare. Miljonarméer var i fält.

Men han såg tendensen, tolkade tecknen åt rätt håll. De gamla jättearméernas tid var redan förbi. På 1960-talet antogs svenska värnpliktsarmén slå tillbaka en invasion av Normandie-1945-typ, trots att den militära tekniken hunnit utvecklas en hel del redan då. Hur det svenska försvaret ser ut idag vet vi. Hur blir det i morgon? Blir det bara cyber-krig för hela slanten, eller blir det tvunget att återupprätta någon sorts mass-styrkor för att försvara demokrati exempelvis? För som vi vet är ju demokrati inte något oomtvistat – speciellt inte om vi ser till hur en demokrati faktiskt kan fungera och ta hand om folket önskemål och behov, och vilken avsky sådant väcker i vissa kretsar.

Ta exemplet Venezuela. Nu vann ju Hugo Chávez presidentposten igen rätt komfortabelt, med nära tio procentenheters marginal, men det torde inte avskräcka inre och yttre fiender som vill återföra landet till den imperialistiska fållan. Därför behövs det inte bara ytterligare sociala reformer, kamp mot korruption och kriminalitet etc., utan också ett väpnat och medvetet folk som kan stå emot sabotageförsök från ”små expertteam”. Fixar Hugo det? USA kommer inte att landsätta en flotta grävmaskiner för att störta demokratin i Venezuela, men det kan ju handla om ”små expertteam”!

McLuhan och Tiktok

Från SvD den 25 juli i år. En sociolog och mediaforskare, Andreas Schellewald, intervjuas om den populära medieappen Tiktok:
– Sekunden du öppnar Tiktok är du igång. Det är inte som You-tube där du måste göra ett aktivt val, utan du slängs in i en slumpvis händelse från någonstans i världen. Som att appen lever sitt eget liv, säger han.
Schellewald menar att det finns ett narrativ i innehållet på Tiktok som inte finns på någon annan plattform, historier utan en början – men också utan ett slut.– Tiktok skapar ett flöde av en massa händelser. Kort sagt: det finns inget slut på en historia på Tiktok utan varje ny video öppnar upp ett nytt moment.
Varför är detta intressant? Jag Tiktokar inte själv, har inte ens sett den. Men här finns ändå något intressant, nämligen ”historier utan en början – men också utan ett slut”. Det är ett resonemang som jag tycker mig känna igen från förra årtusendet. Marshall McLuhan är namnet att lägga på minnet. Han levde 1911-1980, och dog oturligt nog kort innan vår värld på allvar så att säga åkte ut på nätet. Men redan några årtionden tidigare hade han börjat fundera över vad de nya elektroniska media och datamaskiner (på hans tid var de ännu stora som radhus) kunde innebära för mänskligheten.
Med tryckerikonsten i Europa på 1400-talet kom enligt McLuhan den moderna industriella serieproduktionen som sedan under några hundra år dominerade. Produktion har början och slut, med delprocesser i en logisk ordning. Det har han skrivit om i böckerna Media och Gutenberggalaxen. Tryckeriet, och sedan allsköns industrier med serieproduktion i given ordning, kom sedan att påverka hur hela samhället kom att tänka sig själv. (”Hela” är ju väldigt generellt och grovt, men vi kan väl åtminstone säga att tendensen gick åt det hållet?)
Men ju mer elektriciteten kom in i samhället, desto större blev möjligheterna att bryta upp den gamla produktionsordningen. ”Databandet ersätter det löpande bandet” skrev han. Elektriciteten i olika tillämpningar blev det media som gjorde samhället nytt, och ändrade hur människorna tänkte. De tidiga människorna påverkades, i tanken och kroppsligt, av en pinne eller en sten att arbeta den närmsta omgivningen med. Dagens människa skickar ut sitt centrala nervsystem i globala elektroniska nätverk, och det sker inte utan att människan själv förändras.
I huvudsakligen muntliga, mest utomeuropeiska, kulturer såg McLuhan ett annat förhållningssätt än det seriella. Detta icke industriella kanske kan definieras som ”historier utan en början – men också utan ett slut”. Och något annat intressant: han såg dessa kulturer som bättre anpassade till det nya elektroniska mediala landskapet, till ”den globala byn”, där allt stod i kontakt med allt omedelbart! (Ja, jag spetsar kanske till min tolkning lite, men redan McLuhan stod ju för rätt tillspetsade tolkningar – som dock inte var så tokiga!)
Nu idag får vi höra att Mr. Trump vill förbjuda Tiktok i USA. Han har blivit Tik-tokig kanske man kan säga. Kineserna kan tänkas spionera på småtjejer som dansar, folk som visar roliga kattfilmer, etc!  Hur som helst, detta tycks vara ännu ett exempel på hur USA inte hänger med längre. Eller att dess åldrande ledare och ineffektiva näringsliv inte gör det. Undrar om legioner av Tiktokiga USAmerikanska småflickor i lägre tonåren nu med bestämd röst kommer att upplysa sina föräldrar om att de bör passa sig jäkligt noga för att rösta på Mr. Trump! De har sugits upp av de globala elektroniska nätverken, och där vill de stanna kvar! Undrar om urgamla mossiga trettioåringar i Silicon Valley förstår det?
(Det är var lite allmänna funderingar. Inom den kommunistiska rörelsen var Friedrich Engels en pionjär i tänkandet om detta, i artikeln ”Arbetets roll i apans förvandling till människa”. Sedan har det inte hänt så mycket bland just kommunister vad jag vet. De har väl haft andra problem att lösa. När man tänker efter så hade Marx tidigare än Engels synpunkter på hur tekniken i samhällets bas, den som gör att vi kan leva våra liv som vi gör, också slår igenom överallt: vetenskap, kultur, lagar, politik etc. Tekniska förändringar ger nya möjligheter och nytt tänkande, och så småningom helt förändrade samhällen med nya människor.)

Bibel-torka?

Att avindustrialiseringen av gamla industriländer, och flytt av produktionen till nya industriländer, orsakar en del problem är ju känt. En sak som kanske inte har nämnts så mycket på senare tid, men som är viktig, är att när produktion flyttas, så kan även andra saker flyttas – nämligen forskning och utveckling (F&U), alltså aktiviteter som ligger före fabriksaktiviteterna. Generellt är det nog så att F&U mår bäst om det kan bedrivas i närheten av och i samråd med dem som skall tillverka produkterna. Det byggs nya kunskapsbaser i nya industriländer, och den kunskapen kommer så småningom bli stark nog för att tävla internationellt.

Men ibland blir problemen nästan komiska. Jag fick för en tid sedan syn på det här klagomålet: Det avindustrialiserade USA kan inte längre trycka biblar åt sig själv. USA måste importera från Kina, eftersom kinesernas kvalitet är alldeles utmärkt. Fast nu blir det ju lite jobbigt, med tullar och handelskrig och sådant. De bibeltörstande massorna får inte sina böcker som förr. Illa. Artikeln jag hänvisar till ger fler exempel från andra branscher. 

Den förundrade iakttagaren frågar sig måhända var alla de gamla biblar som väl kan antas finnas i det tok-kristna USA har tagit vägen. Måste det till nya hela tiden? Slänger folk sin gamla bibel när de läst den, och sen kommer på att det vore kul med en ny?

En lite allvarligare fundering: om vi går efter Marshall McLuhans historieskrivning var tryckeri à la Gutenberg det första exemplet på industriell serieproduktion. Om inte USA:s tryckerier klarar konkurrensen från Kina i den mest klassiska industriella produktionen tyder det på att landet verkligen är på väg utför.

Ersättningen för äldre typer av serieproduktion (om vi fortfarande följer McLuhans funderingar) ligger i flexibel datorstyrd och specialinriktad produktion. Men det verkar som Kina redan håller på att gå om där, med robotar och AI, så utsikterna för USA ser fortfarande rätt dåliga ut. USAmerikanerna får väl sätta sig och tumma biblarna och kanske hitta något tröstens ord.

Tekniken, människan och samhällsomvälvningarna

Jag lovade halvhjärtat att komma igen med kommentarer till artiklarna av bloggaren The Saker som jag översatte för en tid sedan (här är den första, här den andra), där det frågades hur det står till med kommunismens utsikter att leva vidare. Min första väldigt korta kommentar kom här. Nu börjar jag utveckla tankarna i längre format. Den här gången blev det väldigt långt. Jag kommer nog inte att nämna The Saker själv så mycket, men vi kan säga att jag med grund i klassisk marxism hävdar att det är i de mest utvecklade staterna, där kapitalismen håller på att köra huvudet i väggen, som utsikterna för systemskifte är som bäst. Och det verkar inte vara hans synpunkt.

Det är bättre att samarbeta än att slåss

Klipp från en understreckar i SvD som frågar ”Är vi tillräckligt smarta för artificiell intelligens?”

Vi har idag lyckats ta fram mjukvara som kan utföra en mängd olika uppgifter bättre än människor: schack, vissa medicinska bedömningar, bilkörning – allt detta kan idag utföras med hjälp av specialiserade tillämpningar av artificiell intelligens. Samtidigt är denna intelligens låst till sina uppgifter. En mjukvara som kör bil kan inte automatiskt spela schack, och vice versa. Jakten på en generell artificiell intelligens är jakten på en mer mänsklig intelligens som också förmår skifta mellan olika uppgiftsdomäner. Det är egentligen ett artificiellt, hypersnabbt lärande – en intelligens i rörelse.

Anta nu att vi lyckas med detta – vad skulle det betyda, och vilka frågor måste vi då besvara? Tegmark [svensk-amerikansk kosmolog som forskar i artificiell intelligens] menar att denna diskussion inte bara är intressant utan helt enkelt nödvändig för oss att ta tag i. Den förändring som en sådan teknisk landvinning skulle innebära är så omvälvande att den kräver att vi tänker om på alla möjliga olika områden: ekonomi, politik, juridik, forskning, medicin – de flesta av samhällets beståndsdelar förändras i grunden när, eller om, detta sker.

Frågan är inte ny. Insikten att ny teknologi kan påverka hela samhället har funnits i över 150 år. När Marshall McLuhan skrev Media i början av 1960-talet frågade han: vad gör teknologin med oss? Varje tekniskt framsteg, från en enkel pinne att förlänga armen till telefonen att förlänga hörseln, och allt däremellan från stenyxor till tryckpressar och datamaskiner, påverkar det mänskliga psyket och samhället. Han menade att vi måste vara medvetna om konsekvenserna och inte bara tanklöst dras med i de nya möjligheter som det elektroniska samhället skapar när elektriska kommunikationssystem förenar vårt enskilda centrala nervsystem till ett globalt sammanhållet system – ”den globala byn”.

Och naturligtvis var Marx ute ännu tidigare med förståelsen att samhällets produktiva grundval slår igenom på alla nivåer. 1847 skrev han i Filosofins elände:

De sociala förhållandena är intimt förknippade med produktivkrafterna. I och med förvärvandet av nya produktivkrafter förändrar människorna sitt produktionssätt och med förändringen av produktionssättet, av sättet att vinna sitt livsuppehälle, förändrar de alla sina samhälleliga förhållanden. Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister.

Om jag föregår ett resonemang som jag kanske kommer med längre fram så skulle eventuellt den sista meningen kunna kompletteras sålunda:

Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister, den elektrifierade datorstyrda kvarnen kommunism.

– Usch, kallt om magen att stå här och försöka fånga lax! Kan ingen uppfinna en app så man kan sitta på stranden med mobilen och försöka få firrarna att hoppa upp där i stället?

1859 kom Marx igen, i förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin. Det är ett stycke som varje person som vågar kalla sig socialist bör känna till.

I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet.

Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution.

Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den.

Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.

I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

Här finns underlag för hur många och långa diskussioner som helst, åtminstone om man anser att de grundläggande idéerna är giltiga. Man skulle kunna ta det näst sista stycket, konkretisera en del, och förklara varför utvecklingen från Ryska revolutionen och fram till Sovjets avveckling såg ut som den gjorde.

Men man skulle också kunna försöka spana framåt och lägga in den existerande vetenskapligt-tekniska revolutionen (som ju innefattar datorer och artificiell intelligens) i modellen och se hur den jagar systemet över dess nuvarande gränser genom att driva fram nya ”bestämda former av det samhälleliga medvetandet”. Hur detta medvetande ser ut är en annan historia. Även om nya teknikers genombrott framtvingar samhällelig omorganisering kan de nya formerna bli väldigt olika. Man kan ju hoppas på en frihetsrevolution, men det kan bli betydligt otäckare varianter också.

Lästips: för rätt många år sedan skrev jag en bloggpost med streckkod och morotspåse i huvudrollen. Den behandlar litegrann om tekniken bakom planekonomi, oavsett samhällssystem. Samt visa på hur morgondagens möjligen kommunistiska samhälle baseras på de ”materiella existensbetingelser [som] mognat i det gamla samhällets eget sköte”.

Goda nyheter för transhumanister?

Saxat från en större artikel i Svenska Dagbladet, ”Kan artificiell intelligens göra oss övermänskliga?”:

Harari varnar för att medicinens främsta uppgift tycks bli att uppgradera de redan rika och vackra. Inte bota de fattiga och sjuka. Helt enkelt för att vi lever i en postindustriell tid där det inte längre är ekonomiskt rationellt för eliten att värna massornas hälsa. Han ser en ny kast av övermänniskor växa fram med hjälp av AI och algoritmer. Han ser dem överge sina liberala rötter. Han ser dem behandla de vanliga, icke-uppdaterade människorna ungefär som 1800-talets européer behandlade afrikanerna. Som vildar. Som slavar. Som ickemänniskor.
Det kommer inte att ske i morgon. Uppgraderingarna kommer att implementeras gradvis. Men steg för steg kommer de utvalda att bli ett med maskinerna. Omvandlingsprocessen pågår redan, förklarar Harari: ”Varje dag låter miljontals människor sin smartphone få lite större makt över deras liv eller prövar ett nytt och mer effektivt läkemedel. I sin strävan efter hälsa, lycka och makt kommer människor undan för undan att förändra först en av sina egenskaper och sedan en till och en till, tills de inte längre är människor.” 

Men som redan Hobbes påtalade för bortåt 350 år sedan kan de små och fattiga bli starka genom att enas och ge sig på storpamparna. Detta även om den typ av industrialism som gjorde att eliten på olika sätt måste värna om massornas hälsa försvinner. 

Det är klart att transhumanister tycker det är bra om människor inte längre är människor och slipper en massa tråkiga livsproblem. Vi andra är nog lite mer fundersamma. Och redan i början av 1960-talet varnade Marshall McLuhan för att vi via elektronikens ökande inflytande på våra liv kan glida in i en situation som kan bli väldigt farlig om vi inte förstår vad som pågår. 

Mänskligheten vandrar en osäker stig med okänt slut

Pengar

Dessa rävar har ingen särskild koppling till något annat i detta blogginlägg. Jag bara undrar: om man inte bara har en, utan två rävar bakom örat (eller en bakom varje öra), är man extra listig då?

Här följer ett  citat från Marshall McLuhan. Detta publicerades första gången 1964, när datamaskinerna ännu var stora som hus (små hus, visserligen, men i alla fall) i hans berömda Media. Det är från kapitlet ‘Pengar – den fattiges kreditkort’:

Idag äventyrar elektrotekniken själva penningbegreppet, i och med att den nya dynamiken för sambanden människor emellan skiftar över från fragmenterade media som det tryckta ordet till alltomfattande massmedia som telegrafen.

Gamle Marshall var något på spåren, en utveckling som formligen skenat de senaste årtiondena. När telegrafen kom i större skala på 1840-talet kunde man börja ‘telegrafera’ pengar i ställer för att lägga dem på posten med förhoppning om att de skulle nå mottagaren så småningom. Nu kunde ‘pengar’ skickas med ljusets hastighet i stället för med posttågets, diligensens eller postbåtens hastighet. I Sverige blev det möjligt 1853 när den första telegraflinjen öppnades mellan Stockholm och Uppsala. Undrar om telegrafi ännu används någonstans idag? Den tekniken måste väl vara i stort sett död?

Hur är det idag: pengar är siffror som någon skriver in i ett konto i en datafil, och sedan kan dessa siffror blixtsnabbt skickas över hela Jorden. 1853 garanterades deras värde av guld eller silver. Idag finns ingen garanti alls. Samtidigt använder gemene man mindre och mindre av det  vi normalt tänker på som pengar (sedlar och mynt). Våra pengar ligger i en svårbegriplig cyberrymd där ettor och nollor valsar runt i näten mellan olika datorer. Vad innebär det för vår förståelse av pengar, av ‘penningbegreppet’? Pengarna börjar bli lika handfasta som spöken eller hägringar. Tiggaren som samlar enkronor i sin pappmugg utanför en butik börjar se ut som en varelse från en annan tid – kanske därför reaktionerna från olika håll blir så häftiga? Vi är moderna. Men så kommer dessa urtidsvarelser av en sort som knappt synts i Sverige sedan början av 1900-talet (och på den tiden kunde man ännu sätta tiggare i fängelse). Samtidigt växer en generation upp som tar persondatorn och mobiltelefonen för givet, och ser ett plastkort i stället för mynt och sedlar som det naturliga sättet att betala. Det måste slå igenom någonstans i deras tänkande.

Klasser och socialt stillastående

Förvirrad klassfiende?

Å ena sidan är det ju så att ett nytt vapen eller en ny teknik kastar sin hotande skugga över alla som inte har den. När alla disponerar samma tekniska hjälpmedel, vidtar å andra sidan en frenetisk tävlan på likriktningens och jämlikhetens grund, mot vilket privilegierade klasser och kaster i det förflutna ej sällan har satt in sina samhällsbevarande strävanden. Ty kast- och klassinstitutioner är tekniska anordningar som syftar till att bromsa utvecklingen och som tenderar att ge upphov till sådant socialt stillastående som karakteriserar det stamorienterade samhället. (Marshall Mc Luhan, Media, Pocky 2001, sid. 397-398.)

Råkade hitta detta när jag bläddrade efter något annat i Media. Återkommer när jag hittar det jag egentligen letade efter.

Vad vet man om framtiden egentligen?

DN publicerar ett debattinlägg om ‘Sakernas internet‘. Det gäller att hänga med tycker författarna, för nu rusar tåget med ny fantastisk teknik iväg, möjligheterna är enorma och konkurrensens vassa armbågar måste vässas! (Riktigt så uttrycker de sig inte, men det verkar åt det hållet i alla fall.) Nåväl, alla möjliga tekniska prylar kopplas upp och kopplas samman via finurlig elektronik, med eller utan människor inblandade, och då får vi ett internet för ‘sakerna’. (Har för mig att sådana idéer var i svang redan på nittiotalet när nätet knappt kommit igång, med tänkande kylskåp och liknande – då blev det ingen hit men man kanske var för tidigt ute?) (Och här en intressant bloggpost som kommenterar debattinlägget.)

Redan i dag har vi kopplat upp många miljarder enheter. Alla våra mobiler är uppkopplade. Snart kommer våra bilar att vara uppkopplade. Elmätarna i våra hus är uppkopplade. Alla våra spelkonsoler är uppkopplade. Alla enheter i en fabrik, inklusive verktyg, kommer att vara uppkopplade så att vi alltid vet var och i vilket tillstånd saker befinner sig. Posten följer alla paket genom transportsystemet. Sensorer läser av vattenkvaliteten på våra badplatser. Alla parkeringsplatser i en stad är uppkopplade. Bullernivån på de stora gatorna i Stockholm mäts. Vi vet till och med hur mycket choklad, läsk och chips som finns i automaten på pendeltågs­stationen och kan fylla på när det behövs.

Kan det tänkas att människor med medicinska problem kommer att bära en elektronisk manick (kanske liknande ett armbandsur) som dessutom skickar ut en blockeringssignal ifall de försöker köpa hälsofarliga produkter ur den där automaten? Uppkopplingen gäller ju även mätning av medicinska data, vilket kan vara intressant exempelvis för folk diabetes. Annars är ju det där med uppkopplade fabriksenheter intressant när man diskuterar planekonomi och översikt över vad som produceras hur och när och i vilka kvantiteter. Det blir CAD/CAM drivet till max. (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing).

För några dagar sedan fick jag syn på en annan artikel som också behandlade framtiden. Hade man satt normalsvensk kvällstidningsrubrik på den kunde det ha varit i stil med ‘Svenske Nick varnar för mänsklighetens undergång’. Där är tonen alltså mindre positiv än i den först nämnda artikeln. Det finns rejäla hot,en del av dem är inbyggda i nya tekniker som används mer och mer.- ‘Svenske Nick’ heter för övrigt Bostrom (Boström) och är direktör för Future of Humanity Institute i Oxford.

Vad Nick B. och forskarna i Oxford är oroliga för är att ny teknologi blir ‘som ett dödligt vapen i händerna på ett barn’. Av intresse för just den här bloggposten är varningarna för oavsedda följder av alltmer utvecklad maskinintelligens. Hur kommer ‘artificiell intelligens’ att samverka med yttervärlden? Kommer den att fatta om den uppträder skadligt? Det får man väga mot att denna konstgjorda intelligens blir (eller kanske i viss mån redan är) ett kraftfullt redskap inom industri, medicin, jordbruk eller hantering av ekonomin.

I debattartikeln i DN ser man problem men inriktar sig på möjligheterna. Hos oxfordgänget är det andra sidan som dominerar. Vem har rätt, vem har den bästa kristallkulan? – Eller om man nöjer sig med att i Keynes’ anda säga att det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel (var det inte så han uttryckte sig?). En som kanske får ‘ungefär rätt’ är Marshall McLuhan som skrev om elektronikens inverkan på människan redan i början av sextiotalet, när datamaskinerna ännu var stora som hus. Han förutsåg att när människorna alltmer knyts samman i globala elektroniska nätverk betyder det att delar av vårt centrala nervsystem kommer att hamna utanför oss själva. Det kan bli en mycket krisartad upplevelse för individer och samhällen. Kanske vi ser det redan idag om vi betraktar världen? Alla som går omkring med en liten låda i handflatan och tittar på den stup i kvarten …?

Och bakom McLuhan finns ju Marx som pekade på hur människorna skapar sitt liv på olika tekniska nivåer, och hur det skapandet slår igenom hur hela samhällsstrukturen ser ut. Gubbarna hade ‘ungefär rätt’, men hur framtiden verkligen kommer att se ut … tja, vi får väl vänta och se. Tekniskt paradis, totalkrasch, eller något annat?

‘Media’ femtio år!

Det har gått 50 år från 1964 till idag. Och därmed kan exempelvis femtioårsminnet av en av förra århundradets viktigaste böcker firas: Media av Marshall McLuhan. Jag har skrivit om boken och dess författare tidigare och lär göra det igen. Det väsentliga är dock insikten om att tekniken inte är något neutralt, att den gör saker med de människor som använder tekniken – och det måste vi vara medvetna om för att undvika svåra samhällskriser. Det var en insikt som Marx hade publicerat över hundra år tidigare. McLuhan förde den vidare in i radioåldern och den tidiga TV- och datoråldern. Är du som enskild människa, men via elektroniska nätverk förbunden med hela världen, fortfarande en enskild människa? Förut fanns det ofta betänketid, ett ‘före’ och ett ‘efter’, men i det elektroniska nervsystemet sker allting samtidig, utan början eller slut. Är vi mentalt redo för det?

Illustrationer till McLuhans tankar kommer nästan dagligen. Som den här artikeln i DN, om förhållandet mellan ”spektakelkulturen” (som ju bygger på alltmer elektronik) och skolresultaten.

Afrikansk cyber-punk (!?)

Fick ett par länktips av trogne läsaren Karl och tänkte att de kan vara värda att lyfta upp så att de blir synbara ordentligt:

Den här afrikanska sidan, samt en svenskspråkig sida med en från fransyska språket översatt artikel om afrikansk science fiction.

Jag var på ett möte om miljö en gång där en afrikan ställde frågan varför inte Afrika skulle kunna ha en rymdindustri i framtiden, i stället för att bara vara råvarukoloni och avstjälpningsplats för västerländskt skräp? Och det är ju en bra fråga.

En annan bra fråga är om Marshall McLuhan hade rätt när han trodde att elektroniska media har lättare att slå igenom i kulturer där det muntliga är starkare än i det gamla västerlandet där vi fortfarande domineras av tryckpressen och maskinkulturen med dess serieproduktion. Delar av Afrika (och en del andra områden i Tredje världen) kan ju tänkas gå nästan direkt från traditionellt jordbruk till högteknologi. Inte så att det traditionella jordbruket försvinner, utan att det finns i bakgrunden för den lokal anslutningen till den elektroniska världsomspännande kulturen. Och då kommer givetvis en del av det traditionella att åka ut på det nervsystem som omspänner hela världen. Varför inte kalla det ‘kulturberikning’ för att riktigt reta alla sverigedemokrater?

Det som kan röra till processen är dels svårartade klimatförändringar, sammanbrott i kontinentens mega-städer, samt lokala krig och konflikter samt inblandning utifrån. Det finns ju ett viss hot om att Afrika kan bli skådeplats för indirekta uppgörelser mellan USA och Kina.